Robotassisterad kirurgi har blivit alltmer förekommande som operationsmetod till fördel för dess kirurgiska precision. Utifrån den kirurgiska teknologin ställs ytterligare krav på anestesisjuksköterskan, som under operationerna ansvarar för patientens anestesi, upprätthållande av fri luftväg, hemodynamisk stabilitet. Tillsammans med teamet ansvarar anestesisjuksköterskan för patientens positionering och säkerhet. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors vårdande av patienter som genomgick robotassisterad kirurgi. En kvalitativ ansats ligger till grund för studien och en ostrukturerad deltagande observationsstudie har genomförts. Sex anestesisjuksköterskor observerades vid tolv olika tillfällen. Materialet från observationer analyserades med Elo och Kyngäs induktiva kvalitativa innehållsanalys. Nio subkategorier och tre kategorier framkom efter analysen. I kategorin arbetsmiljön på operationssalen framkom bland annat att anestesisjuksköterskan arbetade i en miljö med begränsad åtkomst till patienten och utrustningen. I kategorin omtanke och vårdande observerades anestesisjuksköterskans lugnande samtal och stöttning till patienten samt handlingar för patientens välbefinnande. I tredje kategorin patientsäkert arbetssätt arbetade anestesisjuksköterskan tillsammans i teamet med förebyggande säkerhetsåtgärder. Slutligen arbetar anestesisjuksköterskan i en högteknologisk miljö, som kräver anpassning utifrån anestesiologiskt perspektiv. Trots den emellanåt besvärliga arbetssituationen som anestesisjuksköterskan befinner sig upprätthålls både patientsäkerhet samt ett gott teamarbete. / Robot-assisted surgery has become increasingly prevalent, in favor of it´s surgical precision. The surgical technology additional requirements are imposed on the nurse anesthetist, who is responsible for the patient´s anesthesia, free airway and hemodynamic stability. Together with the team, the nurse anesthetist is responsible for the patient's positioning and safety. The purpose of this study was to shed light on the nurse anesthetists' care of patients who underwent robot-assisted surgery. A qualitative approach was used and an unstructured participatory observational study has been conducted. Six nurse anesthetists were observed on twelve occasions. The material was analyzed with Elo and Kyngäs inductive qualitative content analysis. Nine subcategories and three categories emerged. The category Work environment in the operating room showed that the nurse anesthetist worked in an environment with limited access to the patient. The Solicitude and caring category, showed the nurse anesthetist gave support to the patient and made actions for well-being. In the category Patient-safe working methods, the nurse anesthetist worked with the team on preventive safety measures. Finally, the nurse anesthetist works in a high-tech environment which requires adaptation. Despite the sometimes difficult work situation for the nurse anesthetist, both patient safety and good teamwork are maintained.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskan träffar många olika patienter, allt ifrån barn och äldre till friska som svårt sjuka. I den perioperativa vården sker dödsfall sällan och personalen är ofta oerfarna av detta. Tidigare forskning visar att perioperativa dödsfall påverkar personalen. Det finns olika sätt att hantera känslomässiga eller stressande situationer. Syfte: att undersöka anestesi- och operationssjuksköterskans upplevelse av perioperativa dödsfall. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Anestesi- och operationssjuksköterskor som varit med om ett perioperativt dödsfall intervjuades. Resultat: Temat som framkom är ”En sällanhändelse som berör” från kategorierna ”Omständigheterna kring dödsfallet påverkar”, ”Yrkeserfarenheten spelar roll”, ”Betydelsen av teamet”, ”Emotionella reaktioner” och ”Betydelsen av bearbetning” med tillhörande subkategorier.  Konklusion: Perioperativa dödsfall är något som händer sällan men som berör anestesi- och operationssjuksköterskan. Dödsfall är alltid speciellt när det sker på operationsavdelningen och några viktiga aspekter i upplevelsen är att personalen känner att de har gjort allt de kan, haft god samverkan i teamet och fått bearbeta händelsen. / Background: The anesthetic- and surgical nurse meets many different patients, everything from children and the elderly, to the healthy and the seriously ill. In perioperative care, deaths rarely occur and the staff are often inexperienced of this. Previous research shows that perioperative deaths affect staff. There are different ways to deal with emotional or stressful situations. Aim: to investigate the anesthetic- and surgical nurse's experience of perioperative death. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach. Anesthetic- and surgical nurses' who had experienced a perioperative death were interviewed. Results: The theme that emerged is "A rare event that affects" from the categories "The circumstances surrounding the death affect", "Professional experience matters", "The importance of the team", "Emotional reactions" and "The importance of processing" with their subcategories. Conclusion: Perioperative death is something that happens rarely but affects the anesthetic- and surgical nurse. Death is always special when it happens in the operating room and some important aspects of the experience are that the staff feel they have done everything they can, have good teamwork and been able to process the event.

Simuleringar har använts och används fortfarande inom den anestesiologiska vården som en metod för att öka patientsäkerheten. Tidigare forskning har inte lyckats visa att simuleringar ökar patientsäkerheten. Syftet med arbetet var att undersöka betydelsen av simulering för patientsäkerheten inom den anestesiologiska omvårdnaden. En systematisk litteraturöversikt med integrativ metod har utförts. Litteraturöversikten inkluderade 11 vetenskapliga artiklar med totalt 1608 deltagare. Två huvudteman identifierades med totalt fem subteman. Tekniska och icke-tekniska färdigheter var de två identifierade teman som användes. Tekniska och icke-tekniska färdigheter ökade efter simuleringar. Ingen studie har direkt kunnat påvisa någon ökning av patientsäkerheten. En ökning av tekniska och icke-tekniska färdigheter bör leda till ökad patientsäkerhet. Ny forskning som undersöker simuleringars effekt på patientsäkerheten behövs. / Simulations have been and are still used in anaesthesiological care as a method to increase patient safety. Previous research has not managed to show that simulations increase patient safety. The aim of the review was to investigate the importance of simulation for patient safety in anaesthesiological nursing. A systematic literature review with an integrative method has been performed. The literature review included 11 scientific articles with a total of 1608 participants. Two themes were identified with a total of five subthemes. Technical and non-technical skills were the two identified themes used. Technical and non-technical skills increased after simulations. No study has been able to directly show any increase in patient safety. An increase in technical and non-technical skills should lead to increased patient safety. New research examining the effect of simulations on patient safety is needed.

I december 2019 upptäcktes ett virus som skulle komma att sätta den svenska och övriga världens hälso- och sjukvård på sin spets under åren 2020 och 2021. För att möta det vårdbehov som Covid-19 skulle åstadkomma behövdes resurser och personal omfördelas. Anestesisjuksköterskor blev en naturlig del av den vård som upprättades på den nya avdelningen, Covid-IVA. Syftet med studien var att belysa de känslor och upplevelser som anestesisjuksköterskorna upplevt under hela tidsförloppet på Covid-IVA, från omplacering till att komma tillbaka till sina ordinarie arbetsplatser. I arbetet används temporalitet som begrepp för att belysa informanternas berättelser om tiden på Covid-IVA. Datainsamlingen genomfördes med intervjuer, där datamaterialet analyserades med hjälp av en tolkande kvalitativ innehållsanalys. Sammantaget deltog sju anestesisjuksköterskor ifrån tre olika sjukhus i Mellansverige i studien. Efter dataanalysen framkom 3 teman och 9 subteman. Resultatet beskriver känslor som oro, stress och rädsla för sjukdomen och det nya. Studien visar också på en ny gemenskap, en stolthet och erfarenhet anestesisjuksköterskorna nu bär med sig. En negativ aspekt av fynden är avsaknaden av chefsstöd som uppdagats i efterhand. I diskussionen belyses fynden utifrån temporalitet där kopplingar till dåtid sätts i perspektiv till nutid och framtid. De slutsatser som dras utifrån studien är att anestesisjuksköterskorna i högsta grad har räddat många liv men där känslan av att vilja ställa upp inte längre finns.

Bakgrund: Att vårda barn perioperativt ställer höga krav på personalens kompetens. Barn skall inom vården inte betraktas som små vuxna. Anestesisjuksköterskan behöver ha särskilda kunskaper om andning, cirkulation och farmakokinetik vid olika åldrar. Syfte: Undersöka vilka faktorer anestesisjuksköterskan betraktar som mest utmanande inför generell anestesi på mindre barn på en allmän operationsavdelning, samt undersöka sambandet mellan de betraktade utmaningarna och bakgrundsfaktorer. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter som distribuerades till anestesisjuksköterskor. Deskriptiv och statistisk analys har genomförts. Resultat: 97% av respondenterna känner någon grad av oro i samband med generell anestesi på barn. De faktorer som upplevs som mest utmanande är laryngospasm och hypoxi. Kvinnor upplever oro i högre utsträckning än män, yngre upplever mer oro än äldre och de med kortare arbetserfarenhet upplever oro i större utsträckning än dem med längre arbetserfarenhet. Konklusion: Laryngospasm och hypoxi är allvarliga tillstånd som kan förekomma vid generell anestesi på barn. Den unga och/eller oerfarne ser detta som mer utmanande än den äldre och/eller erfarne. Det är av betydelse att den erfarne medarbetaren sprider sin kunskap genom teamarbete för att den oerfarne kollegan ska kunna ge en god och säker vård / Background: Caring for children perioperatively places high demands on the staff's competence. Children should not be regarded as small adults. The nurse anesthetist needs special knowledge of breathing, circulation and pharmacokinetics at different ages. The aim: Investigate which factors the nurse anesthetist considers most challenging before general anesthesia in smaller children in a general operating department and investigate the connection between the consider challenger and background factors. Method: Quantitative cross-sectional study with questionnaires that was distributed to nurse anesthetists. Descriptive and statistical analysis has been carried out. Results: 97% of the respondents feel some degree of anxiety in connection with general anesthesia in children. The factors perceived as most challenging are laryngospasm and hypoxia. Women experience anxiety to a greater extent than men, younger experience more anxiety than elder and those with shorter work experience feel anxiety to a greater extent than those with longer experience. Conclusion: Laryngospasm and hypoxia are serious conditions that can occur during general anesthesia in children. The young and/ or inexperienced see this as more challenging than the older and/ or experienced. It is important that the experienced employee spreads their knowledge through teamwork so that the inexperienced colleague can provide good and safe care.

Bakgrund: Under slutet av 2019 bröt en ny epidemi ut med ett nytt coronavirus som orsakar feber och luftvägsbesvär. Under våren 2020 benämndes epidemin som en pandemi. Resurser har fördelats för att kunna ta hand om det stora antalet människor som insjuknat i covid-19.  Anestesisjuksköterskor har under pandemin omplacerats för att vårda intensivvårdspatienter med covid- 19. Intensivvård och anestesisjukvård är två olika men nära besläktade utbildningar. Syfte: Syftet med denna undersökning var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelse av att vårda intensivvårdspatienter med covid-19. Metod: En kvalitativ design med deskriptiv ansats. Åtta anestesisjuksköterskor som uppfyllde urvalskriterierna har intervjuats. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskorna upplevde det som att bli inkastad i något okänt med bristande introduktion. Stora delar av omvårdnaden lämnades över till undersköterskor erfarna inom intensivvård som hjälpte till att leda omvårdnadsarbetet runt patienten. Ett gott samarbete bland kollegor var viktigt för att känna trygghet. Anestesisjuksköterskorna upplevde stress och oro över att arbeta med en ny patientgrupp, medicinteknik och läkemedelshantering.  Anestesisjuksköterskorna kände stolthet över att kunna hjälpa till i en pandemi och göra sitt bästa. De nämnde det som positivt att de hade utvecklats i sin yrkesroll. Diskussion: Arbetets fynd talar om en påfrestande arbetssituation präglad av mycket stress och oro på grund av avsaknad av intensivvårdsspecifik kompetens. Tidigare forskning beskriver att kompetens är ett fenomen som påverkas av utbildning, arbetslivserfarenhet och kvalificering för det speciella yrkesutövan. Slutsats: Patientsäkerheten och omvårdnad av patienten kan brista när personalen saknar kompetens och tid för att utöva sitt arbete. Politiker och chefer behöver mobilisera en sjukvård som klarar av en ny pandemi för att kunna upprätthålla god patientvård- och säkerhet.  Nyckelord: Anestesisjuksköterska, omvårdnad, covid- 19/SARS- CoV-2, pandemi, patientsäkerhet. Keywords: Nurse anaesthetists, nursing, covid-19/SARS-CoV-2, pandemic, patient safety

Ångest är ett vanligt fenomen som många patienter upplever i den perioperativa vården. Vilket genererar ett lidande för patienten och ökar risken för postoperativa komplikationer. Under den perioperativa perioden är anestesisjuksköterskor ålagda att arbeta evidensbaserat och patientsäkert för att tillgodose individens trygghet och välbefinnande. Forskning kring risker med ångest hos patienter finns väl beskrivet. Dock är den begränsad kring omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att minska patientens perioperativa ångest. Syftet var att utforska omvårdnadsstrategier som anestesisjuksköterskor kan tillämpa för att lindra patienters ångest perioperativa. Metoden utgjordes av en systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats där tio kvalitativa artiklar ingick. Metoden utgick ifrån Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) modell. Resultatet utgjordes av tre kategorier: Personcentrerad vård, perioperativa dialogen, samt strategisk omvårdnad. Till dessa följde sex subkategorier. Genom att anestesisjuksköterskan låter första mötet och den perioperativa dialogen få ta tid, kan tillit och trygghet skapas hos patienten. Även strategisk patientinformation och utformning av den perioperativa miljön har inverkan på patientens nivå av ångest. Anestesisjuksköterskan behöver se patientens unika livsvärld för att finna de omvårdnadsbehov som patienten har. Den perioperativa dialogen ska inte bara vara ett informationsutbyte, utan också inbringa hopp hos patienten. Genom att strategiskt vårda patienten enligt ett personcentrerat förhållningssätt kan patientens ångest lindras.

Bakgrund: Trauma är den vanligaste primära dödsorsaken bland individer upp till 44 års ålder i Sverige, vilket påvisar betydelsen av en utvecklad traumavård. Inom kontexten av traumalarm på sjukhus är anestesisjuksköterskans roll avgörande. När traumapatienter anländer till sjukhus, larmas dedikerade traumateam enligt förutbestämda protokoll för att möta patienten och dennes behov. Specifikt för traumalarm nivå 1, vilket indikerar en högre grad allvar, är att anestesisjuksköterskan tillsammans med en anestesiläkare mobiliseras. I dessa situationer lämnar anestesisjuksköterskan den vanliga arbetsmiljön på operationsavdelningen för att arbeta under akuta och oförutsedda förhållanden på akutmottagningen. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av traumalarm nivå 1. Metod: Datamaterialet samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio deltagare från samma sjukhus. Datamaterialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån datamaterialet utformades nio underkategorier med tre tillhörande kategorier; förutsättningar för säkert traumaomhändertagande, stress vid traumalarm och känslomässiga aspekter vid traumalarm. Utifrån dessa kategorier framkom ett tema; kan det oförberedda förberedas. Konklusion: Anestesisjuksköterskor upplever att god och tydlig kommunikation under traumalarm är centralt och att framgång i arbetet underlättas mycket av en stark traumaledare. Anestesisjuksköterskorna upplever känslomässiga reaktioner både före, under och efter traumalarm. Mest framträdande i de emotionella aspekterna är den eftervarande responsen då larmet och situationen är hanterad. / Background: Trauma is the leading primary cause of death for individuals up to 44 years old in Sweden, underscoring the need for advanced trauma care. Nurse anaesthetists play a crucial role in hospital trauma alerts. When trauma patients arrive, specialized teams are mobilized following specific protocols. For level 1 trauma alerts, indicating severe cases, nurse anaesthetists work with anaesthesiologists, leaving their regular operating room duties for emergency department conditions. Purpose: This study investigates nurse anaesthetists’ experiences with level 1 trauma alerts. Method: Data were gathered from qualitative semi-structured interviews with ten hospital staff members working at the same hospital. A qualitative content analysis was conducted. Results: The analysis yielded nine subcategories and three main categories: prerequisites for safe trauma care, stress during trauma alerts, and emotional aspects of trauma alerts. From these categories a theme emerged: can the unprepared be prepared? Conclusion: Effective communication is vital during trauma alerts, and successful outcomes are often aided by strong leadership. Nurse anaesthetists experience emotional responses before, during, and after trauma alerts, with notable emotional impacts following the resolution of the situation.

Bakgrund: En av anestesisjuksköterskans huvudsakliga uppgift är att kunna säkra patientens luftväg. En svår luftväg kan inte helt uteslutas trots olika bedömningsmetoder inför generell anestesi. Därför har anestesisjuksköterskan ett ansvar att vara förberedd på att hantera situationer där en svår luftväg kan uppstå. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av svår luftvägshantering. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med en induktiv ansats i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) metod för kvalitativ innehållsanalys. 14 anestesisjuksköterskor intervjuades från två mellanstora sjukhus i södra Sverige.  Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och sex subkategorier. Huvudkategorierna var: Att vara förberedd, En ökad anspänning, Känsla av kompetens och skyldighet, Betydelsen av teamet och Att ställas inför utmaningar. Sammanfattningsvis upplevde anestesisjuksköterskorna en mängd olika känslor. Förberedelser lyftes fram som viktiga och att teamet kunde ha en stor betydelse, att hamna i en mer främmande miljö kunde ses som en utmaning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskorna vid svår luftvägshantering. Det gäller att ha en bra handlingsplan och vara förberedd för omhändertagandet av patienten. Det väcks känslor som bland annat stress och självtvivel som behöver bearbetas på olika sätt. Att få reflektera och ventilera tankar med sina kollegor anses vara betydande. / Background: One of the anesthesia nurse's main tasks is to be able to secure the patient's airway. A difficult airway cannot be completely ruled out despite different assessment methods before general anaesthesia. Therefore, the nurse anesthetist has a responsibility to be prepared to handle situations where a difficult airway may occur. Aim: The aim was to describe the anesthesia nurse's experiences of difficult airway management. Method: A qualitative interview study was conducted with an inductive approach by Graneheim and Lundman's (2004) method for qualitative content analysis. 14 anesthesia nurses were interviewed from two medium-sized hospitals in southern Sweden.  Results: The analysis resulted in five main categories and six subcategories. The main categories were: Being prepared, Increased tension, A feeling of competence and responsibility, The importance of the team and Facing challenges. In summary, the anesthesia nurses experienced a variety of emotions. Preparation was highlighted as important and the team could be of great importance, ending up in a more foreign environment could be seen as a challenge. Conclusion: The study shows that there is a great responsibility on the anesthesia nurses in difficult airway management. It is important to have a good action plan and be prepared for the care of the patient. It raises feelings such as stress and self-doubt that need to be processed in different ways. Being able to reflect and ventilate thoughts with one’s colleagues is considered significant.

Bakgrund: Antalet personer med obesitas ökar världen över och definieras genom ett Body Mass Index (BMI) över 30. Det ställer ökade krav på sjukvården att möta behovet av vård hos dessa patienter. Att bli sövd är förenat med risker, där ett högt BMI ökar risken vid generell anestesi. En förändrad anatomi och fysiologi hos patienter med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi, vilket är någonting anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna hantera. Syfte: Studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenhet av generell anestesi av patienter med obesitas för att säkerställa säker vård. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats. Totalt fem anestesisjuksköterskor intervjuades individuellt på en operationsavdelning i Mellansverige under perioden december 2023 till januari 2024. Resultat: Anestesisjuksköterskans erfarenheter presenteras i tre kategorier; Skapa egna förutsättningar för säker vård, process av mental och praktisk förberedelse för att hantera olika situationer, samt organisatoriska förutsättningar för säker vård. Vidare framkom åtta subkategorier; Identifiera patientutmaningar, ta stöd i team, erfarenhet medför trygghet, preoperativa förberedelser och använda hjälpmedel, förutse och hantera peroperativa risker, planera och utföra omvårdnadsåtgärder inför väckning och postoperativ vård, planerat operationsprogram påverkar, samt tillgänglighet till resurser. Slutsats: Studien visar att stöd i team samt att vara erfaren medför trygghet och ger goda förutsättningar för att skapa säker vård. Organisatoriska förutsättningar såsom operationsprogram och tillgänglighet till resurser är förutsättningar som påverkar möjlighet att skapa säker vård. / Background: The prevalence of obesity is increasing worldwide, with a Body Mass Index (BMI) above 30 defining the condition. This places increased demands on healthcare providers to meet the care needs of these patients. Being put under anesthesia is associated with risks, with even a high BMI increasing the risk of general anesthesia. An altered anatomy and physiology in obese patients pose an increased risk during general anesthesia, which the nurse anesthetist must be prepared for and be able to handle. Aim: The aim of the study was to describe the nurse anesthetist's experience of general anesthesia in obese patients in order to ensure safe care. Method: A descriptive design with a qualitative approach was employed. A total of five nurse anesthetists were interviewed individually in a surgical ward in central Sweden during the period December 2023 to January 2024. Results: The nurse anesthetists' experiences are presented in three categories: creating one's own conditions for safe care, the process of mental and practical preparation to handle different situations, and organizational conditions for safe care. Furthermore, eight subcategories emerged: identifying patient challenges, taking support in teams, experience brings safety, preoperative preparation and use of aids, anticipating and managing peroperative risks, planning and performing nursing measures for wake-up and postoperative care, planned surgical program affects, and availability of resources. Conclusion: The study indicates that the provision of support within teams and the possession of experience affords security and facilitates the creation of safe care. Organizational conditions, such as the surgical program and the availability of resources, are conditions that affect the possibility to create safe care.