Bakgrund: Det anestesiologiska omvårdnadsansvaret kräver särskild kompetens och erfarenhet. Vid anestesiologisk vård såsom induktionen krävs nära samarbete. Kommunikationen i teamet har visat sig avgörande för teamsamarbetet. Faktorer som kan påverka kommunikationen är hierarki, stress, relationen till kollegor eller tron på den egna förmågan. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskors erfarenheter av kommunikationen i teamet vid induktion. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. Enkäten bestod av 35 frågor varav de första fem kartlade demografiska data. Resterande frågor bestod av påståenden vilka besvarades med likertskala. Data analyserades i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Deskriptiv statistik gav en överblick av datainsamlingen och analytisk statistik användes för jämförelse av grupper.   Resultat: 53 anestesisjuksköterskor besvarade enkäten. Majoriteten ansåg att kommunikationen har stor betydelse för patientsäkerheten. Samtliga uppgav att de i varierande grad vågar ifrågasätta oklarheter vid induktion. Det fanns positiva erfarenheter av att kommunikationsverktyg främjar kommunikationen. Slutsats: För en säker vård vid induktion krävs en fungerande teamkommunikation. Kommunikationen påverkas av personliga egenskaper, arbetserfarenheter, stress eller hur olika kommunikationsverktyg används. Främjande faktorer för kommunikationen är utbildning och relationsbyggnad inom teamet. Arbetserfarenhet och ålder kan påverka hur kommunikationen i teamet vid induktion uppfattas.

Bakgrund: Idag står vården i Sverige inför stora förändringar. I relation till koncentrering av sjukvården blir transportsträckorna mellan sjukhus allt längre. Vård av kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport är riskfyllt och utmanande för både patienten och anestesisjuksköterskan och det innebär ett stort ansvarstagande vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats genomfördes. Intervjuer med anestesisjuksköterskor, där frågeformulär av semistrukturerad karaktär användes och möjliggjorde att ett detaljerat och ingående material kunde tas fram och bearbetas. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier med elva subkategorier. Kategorierna var: konsten att vårda under livshotande omständigheter, vara trygg i sin profession samt reflektion är nödvändig för personlig och professionell utveckling. Genom dessa kategorier kunde ett tema skönjas vilket genomsyrade hela resultatet; Ensam är aldrig stark. Konklusion: Anestesisjuksköterskan upplever att förberedelser, kommunikation och samarbete i teamet är viktigt i vården kring kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Erfarenheten anestesisjuksköterskan har med sig skapar en grundtrygghet. Dock är upplevelsen att när det oväntade sker saknas närvaron av en kollega att få stöd av och dela upplevelsen med. / Background:Today, healthcare in Sweden is facing major changes. In relation to the concentration of healthcare, transport distances between hospitals are getting longer. Care of critically ill patients within secondary transport is risky and challenging for both the patient and the nurse anesthetist, and it involves a great deal of responsibility, which places high demands on the nurse anesthetist's competence. Purpose: To study nurseanesthetists experience of caring for critically ill patients during secondary transport. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was conducted. Interviews with the anesthesia nurse, where questionnaires of a semi-structured nature were used and enabled detailed and in-depth material to be produced and processed. Results: Three main categories emerged, comprising eleven subcategories: The art of caring in life threatening circumstances, being confident in one's profession, and reflection as fundamental for personal and professional development. A pervasive theme emerged: Alone is never strong. Conclusion: Nurse anesthetists emphasize the importance of preparation, communication, and teamwork in caring for critically ill patients during secondary transport. While possessing confidence in their abilities, they highlight the absence of colleague support during unexpected events as a significant challenge. Collaboration and shared experiences are de emed crucial for effective patient care.

Bakgrund: Att hantera luftvägen hos en patient i samband med anestesi är en av anestesisjuksköterskans huvuduppgifter. Då en oväntat svår luftväg uppstår så ställs det höga krav kompetensmässigt på anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning har i liten utsträckning fokuserat på anestesisjuksköterskans erfarenheter kring denna komplexa situation. Det är därför önskvärt att utföra ytterligare studier inom detta ämne med fokus på erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av den oväntat svåra luftvägen i samband med anestesi. Metod: Studien genomfördes utifrån kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio anestesisjuksköterskor anställda på två olika operationsavdelningar i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier som beskriver anestesisjuköterskornas erfarenheter av oväntat svår luftväg i samband med anestesi; upplevelser av att arbeta under press, att samarbeta i team, betydelsen av att känna sig trygg i sin yrkesroll samt värdet av reflektion. Slutsats: Anestesisjuksköterskornas delade erfarenheter tyder på en samstämmighet om att när en oväntat svår luftväg uppstår så efterfrågades mer träning tillsammans. Detta dels för att underlätta samarbetet och för att kunna ta del av andras erfarenheter och strategier för att lösa liknande situationer i framtiden. Nyckelord: Anestesisjuksköterska, oväntat svåra luftvägar, erfarenheter, känslor, upplevelser. / Background: Managing the airway of a patient during anesthesia is one of anesthesia nurse's main tasks. When an unexpected difficult airway occurs, the high demands in terms of competence of the nurse anesthetist. Previous research has small extent focused on the nurse anesthetist experiences of this complex situation. It is therefore desirable to perform further studies on this subject, focusing on experience. Aim: The aim was to illustrate anesthetic nurses experiences of the unexpected difficult airway associated with anesthesia. Method: The study was conducting using qualitative approach. Data were collected through semi-structured interviews with ten anesthetic nurses employed in two different surgical departments in Sweden. The interviews were transcribed and analyzed by content analysis. Result: The analysis revealed four categories that describe anesthetic nurses experiences of the unexpected difficult airway associated with anesthesia; experiences of working under pressure, to work in teams, the importance of feeling safe in their professional capacity and the value reflection Conclusion: Anesthetic nurses shared experiences suggest a consensus that when these situations occur they requested more training together. This is partly to facilitate cooperation and also to take advantage of others' experiences and strategies to solve similar situations in the future. Keywords: Nurse anesthetist, unexpected difficult airways, experiences, feelings.

Bakgrund: Postoperativ smärta är relativt vanligt förekommande. Förutom att det är ett obehagligt fenomen kan det leda till allvarliga komplikationer. Trots hälso- och sjukvårdslagen som uppmanar lika vård för hela befolkningen förekommer postoperativ smärta i större utsträckning hos kvinnor än hos män. Studier visar också att kvinnor oftare än män har behov för opioider för att lindra postoperativ smärta. Syfte: Syftet med studien var att jämföra smärtskattning och given smärtlindring mellan män och kvinnor i olika åldersgrupper som genomgått elektiv laparoskopisk kolecystektomi. Metod: Studien var retrospektiv, deskriptiv med en kvantitativ ansats. Data inhämtades från journalsystemet Metavision och tre sjukhus i norra Sverige med totalt 177 deltagare ingick. Efter genomgången operation tillfrågas patienter enligt rutin direkt vid ankomst samt efter en timme senare om upplevd smärta, detta enligt numerisk skala (NRS). Data analyserades i statistikprogrammet Jamovi. Resultat: Det fanns ingen skillnad av signifikans i upplevd smärta mellan könen vid varken det första (Mann-Whitney: p=0,317), eller det andra mättillfället (p=0,084). Det framkom heller inte någon koppling mellan kön och given typ av analgetika (p=0,123). Vid granskning av sambandet mellan ålder och smärtskattning fanns en trend att yngre personer hade mer ont postoperativt, men inte heller detta var av statistisk signifikans (Kruskal-Wallis: χ2=6.31, df=3, p=0,098).Konklusion: Det fanns ingen skillnad i varken upplevd smärta eller administrerad postoperativ smärtlindring mellan könen eller i olika åldersgrupper.

Bakgrund och problemformulering: Oro och ångest är känslor som patienter kan uppleva från inplanering av operation fram till att operationen äger rum. Flertalet faktorer kan skapa och påverka dessa upplevelser som rör känslor av stress, oro, ångest och rädsla. Preoperativ oro och ångest är ett stort problem som leder till lidande för de drabbade patienterna såsom ökad postoperativ smärta och längre sjukhusvistelser vilket i förlängningen medför belastning för samhället ekonomiskt. Anestesisjuksköterskan möter och vårdar patienter preoperativt varför fördjupad kunskap om ämnet anses essentiellt. Syfte: Att belysa preoperativ oro och ångest ur ett patientperspektiv. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturöversikt med 14 inkluderade artiklar som analyserats enligt Bettany-Saltikovs och McSherrys nio-stegs tematiska innehållsanalys för kvalitativa studier. Resultat: Det framkom fyra huvudteman med åtta tillhörande subteman. Huvudteman var: Skiftande känslor i väntan på operation, Att möta det okända, Ovisshet inför framtiden och Mötet med anestesisjuksköterskan. Väntan på operation kan vara en ångestfylld period där känslorna skiftar. Tankar kring kirurgi, anestesi, operationsmiljön och farhågor om den postoperativa fasen kan skapa oro och ångest. Anestesisjuksköterskans bemötande och information är av betydelse för patienterna. Slutsats: Patienter upplever preoperativ oro och ångest på olika sätt, samt vad som lindrar respektive bidrar till lidandet som uppstår som följd av oro och ångest. Anestesisjuksköterskan bör därav implementera ett förhållningssätt som bejakar personcentrerad vård.

Bakgrund: På en operationssal är teamarbetet viktigt, dels för att arbetet ska fungera men också för att säkerställa patientsäkerheten. En viktig aspekt i teamarbetet är att de perioperativa sjuksköterskorna känner att de andra i teamet har förståelse för deras arbetsuppgifter. Syfte: Syftet med studien var att belysa perioperativa sjuksköterskors upplevelser av teamarbetet utifrån förståelse för deras arbetsuppgifter. Metod: En kvalitativ induktiv intervjustudie genomfördes med 16 perioperativa sjuksköterskor från tre små till mellanstora sjukhus i södra Sverige. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Studien visar att det finns flera saker som påverkar teamarbetet och sjuksköterskorna upplever att även om förståelsen för deras arbete från andra teammedlemmar oftast är bra, finns det möjligheter till förbättring. Ur resultatet framträdde det övergripande temat självständighet förutsätter delaktighet, med kategorierna yrkesroll, samverkan, arbetsmiljö och patientsäkerhet och därtill hörande underkategorier. Slutsats: Nyttan är att ge perioperativ personal en insikt i vad som kan underlätta teamarbetet. Det behövs fortsatt forskning inom ämnet, men det är också viktigt att utbildningar och arbetsplatser satsar på att träna teamarbete för att öka kunskapen och förståelsen mellan professionerna. / Background: In an operating theatre teamwork is important, partly to get the job done, but also to ensure patient safety. An important aspect of teamwork is that perioperative nurses feel that the other members of the team understand their work assignments. Aim: The aim of this study was to highlight perioperative nurses' experiences of teamwork based on an understanding of their work assignments. Method: A qualitative inductive interview study was conducted with 16 perioperative nurses from three small to medium-sized hospitals in southern Sweden. The data were analyzed based on a qualitative latent content analysis. Results: The study shows that there are several aspects that affect teamwork and nurses feel that although understanding of their work assignments from other team members usually are good, there are possibilities for improvement. The overall theme independence requires participation emerged from the result, as well as the categories profession, collaboration, work environment and patient safety with related subcategories. Conclusion: To give perioperative personnel an insight into what might facilitate teamwork can be beneficial.  Further research on the topic is required, but it is also important that schools and workplaces practice teamwork to increase knowledge and understanding between different professions.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.

Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete på kritiska händelser vilket för anestesisjuksköterskan kan leda till fysiska och psykiska yttringar vilka i sig kan leda till att de inte kan prestera normalt vilket påverkar patientvården. Forskning inom detta är framförallt internationell och mot bakgrund av detta behövs även forskning inom detta område även i Sverige. Syfte med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser efter en kritisk händelse i samband med anestesi. Studien är av kvalitativ design. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av sex semistrukturerade intervjuer. Vid analys av data användes kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i tre kategorier; Känslomässig reaktion som anestesisjuksköterska; Behov av stöd; Anestesisjuksköterskans arbete förändrades. En slutsats kan utifrån studien dras att anestesisjuksköterskan i sitt arbete möter på händelser som framkallar känslomässig rektion och att anestesisjuksköterskan har ett behov av stöd. Händelsen påverkar anestesisjuksköterskans arbete och stödet är av vikt både för anestesisjuksköterskans hälsa och för fortsatt omvårdnadsarbete.

<p>Healthcare staff working within emergency care must often handle extreme and emotional situations. Most of the certified registered nurse anesthetists (CRNAs) will some time during their professionally active lives confront with events that are difficult to handle and for some these events will lead to more or less serious traumatic distress and in certain cases develop post traumatic stress disorder symptoms. Many studies demonstrate that staff working in similar stress related environment runs larger risk in order to get stress related symptoms. The aim with the study was to describe the experiences around difficult work related events among CRNAs. The study was implemented as a descriptive study with qualitative run-up via a questionnaire with open questions relevant for the study's aim. Seven CRNAs participated in the study and the result was processed with a qualitative method for content analysis. The result showed that the majority of the participants experienced bothersome events at work but most of them managed not to develop future harmful experiences from these events. The participants could clearly describe their experiences around difficult events and also provide what type of processing that fits best for them. This study gives an increased understanding how CRNAs experience difficult work related events.</p> / <p>Sjukvårdspersonal som arbetar inom akutsjukvård måste ofta handskas med extrema och känsloladdade situationer. Större delen av alla anestesisjuksköterskor kommer någon gång under sitt yrkesverksamma liv att konfronteras med händelser som är svåra att hantera och för några kommer dessa händelser att leda till en mer eller mindre allvarlig traumatisk stress som i vissa fall kan utvecklas till ett posttraumatiskt stressyndrom. Ett flertal studier påvisar att personal som arbetar i ovan liknande stressrelaterad miljö löper större risk för att få stressrelaterade symtom. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser kring svåra arbetsrelaterade händelser. Studien genomfördes som en deskriptiv studie med kvalitativ ansats via en frågeguide med öppna frågor relevanta för studiens syfte. Sju anestesisjuksköterskor deltog i studien och resultatet bearbetades med hjälp av en kvalitativ metod för innehållsanalys. Resultatet visade att många upplever jobbiga händelser på arbetet men att få tar det med sig hem och utvecklar det till en skadlig erfarenhet. Anestesisjuksköterskan kunde klart beskriva sina upplevelser kring svåra händelser och även förmedla den typ av bearbetning som passar bäst för just honom/henne. Denna studie ger en ökad förståelse över hur anestesisjuksköterskor upplever svåra arbetsrelaterade händelser.</p>

Healthcare staff working within emergency care must often handle extreme and emotional situations. Most of the certified registered nurse anesthetists (CRNAs) will some time during their professionally active lives confront with events that are difficult to handle and for some these events will lead to more or less serious traumatic distress and in certain cases develop post traumatic stress disorder symptoms. Many studies demonstrate that staff working in similar stress related environment runs larger risk in order to get stress related symptoms. The aim with the study was to describe the experiences around difficult work related events among CRNAs. The study was implemented as a descriptive study with qualitative run-up via a questionnaire with open questions relevant for the study's aim. Seven CRNAs participated in the study and the result was processed with a qualitative method for content analysis. The result showed that the majority of the participants experienced bothersome events at work but most of them managed not to develop future harmful experiences from these events. The participants could clearly describe their experiences around difficult events and also provide what type of processing that fits best for them. This study gives an increased understanding how CRNAs experience difficult work related events. / Sjukvårdspersonal som arbetar inom akutsjukvård måste ofta handskas med extrema och känsloladdade situationer. Större delen av alla anestesisjuksköterskor kommer någon gång under sitt yrkesverksamma liv att konfronteras med händelser som är svåra att hantera och för några kommer dessa händelser att leda till en mer eller mindre allvarlig traumatisk stress som i vissa fall kan utvecklas till ett posttraumatiskt stressyndrom. Ett flertal studier påvisar att personal som arbetar i ovan liknande stressrelaterad miljö löper större risk för att få stressrelaterade symtom. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser kring svåra arbetsrelaterade händelser. Studien genomfördes som en deskriptiv studie med kvalitativ ansats via en frågeguide med öppna frågor relevanta för studiens syfte. Sju anestesisjuksköterskor deltog i studien och resultatet bearbetades med hjälp av en kvalitativ metod för innehållsanalys. Resultatet visade att många upplever jobbiga händelser på arbetet men att få tar det med sig hem och utvecklar det till en skadlig erfarenhet. Anestesisjuksköterskan kunde klart beskriva sina upplevelser kring svåra händelser och även förmedla den typ av bearbetning som passar bäst för just honom/henne. Denna studie ger en ökad förståelse över hur anestesisjuksköterskor upplever svåra arbetsrelaterade händelser.