Bakgrund: Det anestesiologiska omvårdnadsansvaret kräver särskild kompetens och erfarenhet. Vid anestesiologisk vård såsom induktionen krävs nära samarbete. Kommunikationen i teamet har visat sig avgörande för teamsamarbetet. Faktorer som kan påverka kommunikationen är hierarki, stress, relationen till kollegor eller tron på den egna förmågan. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskors erfarenheter av kommunikationen i teamet vid induktion. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. Enkäten bestod av 35 frågor varav de första fem kartlade demografiska data. Resterande frågor bestod av påståenden vilka besvarades med likertskala. Data analyserades i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Deskriptiv statistik gav en överblick av datainsamlingen och analytisk statistik användes för jämförelse av grupper.   Resultat: 53 anestesisjuksköterskor besvarade enkäten. Majoriteten ansåg att kommunikationen har stor betydelse för patientsäkerheten. Samtliga uppgav att de i varierande grad vågar ifrågasätta oklarheter vid induktion. Det fanns positiva erfarenheter av att kommunikationsverktyg främjar kommunikationen. Slutsats: För en säker vård vid induktion krävs en fungerande teamkommunikation. Kommunikationen påverkas av personliga egenskaper, arbetserfarenheter, stress eller hur olika kommunikationsverktyg används. Främjande faktorer för kommunikationen är utbildning och relationsbyggnad inom teamet. Arbetserfarenhet och ålder kan påverka hur kommunikationen i teamet vid induktion uppfattas.

Bakgrund: Idag står vården i Sverige inför stora förändringar. I relation till koncentrering av sjukvården blir transportsträckorna mellan sjukhus allt längre. Vård av kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport är riskfyllt och utmanande för både patienten och anestesisjuksköterskan och det innebär ett stort ansvarstagande vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats genomfördes. Intervjuer med anestesisjuksköterskor, där frågeformulär av semistrukturerad karaktär användes och möjliggjorde att ett detaljerat och ingående material kunde tas fram och bearbetas. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier med elva subkategorier. Kategorierna var: konsten att vårda under livshotande omständigheter, vara trygg i sin profession samt reflektion är nödvändig för personlig och professionell utveckling. Genom dessa kategorier kunde ett tema skönjas vilket genomsyrade hela resultatet; Ensam är aldrig stark. Konklusion: Anestesisjuksköterskan upplever att förberedelser, kommunikation och samarbete i teamet är viktigt i vården kring kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Erfarenheten anestesisjuksköterskan har med sig skapar en grundtrygghet. Dock är upplevelsen att när det oväntade sker saknas närvaron av en kollega att få stöd av och dela upplevelsen med. / Background:Today, healthcare in Sweden is facing major changes. In relation to the concentration of healthcare, transport distances between hospitals are getting longer. Care of critically ill patients within secondary transport is risky and challenging for both the patient and the nurse anesthetist, and it involves a great deal of responsibility, which places high demands on the nurse anesthetist's competence. Purpose: To study nurseanesthetists experience of caring for critically ill patients during secondary transport. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was conducted. Interviews with the anesthesia nurse, where questionnaires of a semi-structured nature were used and enabled detailed and in-depth material to be produced and processed. Results: Three main categories emerged, comprising eleven subcategories: The art of caring in life threatening circumstances, being confident in one's profession, and reflection as fundamental for personal and professional development. A pervasive theme emerged: Alone is never strong. Conclusion: Nurse anesthetists emphasize the importance of preparation, communication, and teamwork in caring for critically ill patients during secondary transport. While possessing confidence in their abilities, they highlight the absence of colleague support during unexpected events as a significant challenge. Collaboration and shared experiences are de emed crucial for effective patient care.

Bakgrund: På en operationssal är teamarbetet viktigt, dels för att arbetet ska fungera men också för att säkerställa patientsäkerheten. En viktig aspekt i teamarbetet är att de perioperativa sjuksköterskorna känner att de andra i teamet har förståelse för deras arbetsuppgifter. Syfte: Syftet med studien var att belysa perioperativa sjuksköterskors upplevelser av teamarbetet utifrån förståelse för deras arbetsuppgifter. Metod: En kvalitativ induktiv intervjustudie genomfördes med 16 perioperativa sjuksköterskor från tre små till mellanstora sjukhus i södra Sverige. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Studien visar att det finns flera saker som påverkar teamarbetet och sjuksköterskorna upplever att även om förståelsen för deras arbete från andra teammedlemmar oftast är bra, finns det möjligheter till förbättring. Ur resultatet framträdde det övergripande temat självständighet förutsätter delaktighet, med kategorierna yrkesroll, samverkan, arbetsmiljö och patientsäkerhet och därtill hörande underkategorier. Slutsats: Nyttan är att ge perioperativ personal en insikt i vad som kan underlätta teamarbetet. Det behövs fortsatt forskning inom ämnet, men det är också viktigt att utbildningar och arbetsplatser satsar på att träna teamarbete för att öka kunskapen och förståelsen mellan professionerna. / Background: In an operating theatre teamwork is important, partly to get the job done, but also to ensure patient safety. An important aspect of teamwork is that perioperative nurses feel that the other members of the team understand their work assignments. Aim: The aim of this study was to highlight perioperative nurses' experiences of teamwork based on an understanding of their work assignments. Method: A qualitative inductive interview study was conducted with 16 perioperative nurses from three small to medium-sized hospitals in southern Sweden. The data were analyzed based on a qualitative latent content analysis. Results: The study shows that there are several aspects that affect teamwork and nurses feel that although understanding of their work assignments from other team members usually are good, there are possibilities for improvement. The overall theme independence requires participation emerged from the result, as well as the categories profession, collaboration, work environment and patient safety with related subcategories. Conclusion: To give perioperative personnel an insight into what might facilitate teamwork can be beneficial.  Further research on the topic is required, but it is also important that schools and workplaces practice teamwork to increase knowledge and understanding between different professions.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.

Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete på kritiska händelser vilket för anestesisjuksköterskan kan leda till fysiska och psykiska yttringar vilka i sig kan leda till att de inte kan prestera normalt vilket påverkar patientvården. Forskning inom detta är framförallt internationell och mot bakgrund av detta behövs även forskning inom detta område även i Sverige. Syfte med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser efter en kritisk händelse i samband med anestesi. Studien är av kvalitativ design. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av sex semistrukturerade intervjuer. Vid analys av data användes kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i tre kategorier; Känslomässig reaktion som anestesisjuksköterska; Behov av stöd; Anestesisjuksköterskans arbete förändrades. En slutsats kan utifrån studien dras att anestesisjuksköterskan i sitt arbete möter på händelser som framkallar känslomässig rektion och att anestesisjuksköterskan har ett behov av stöd. Händelsen påverkar anestesisjuksköterskans arbete och stödet är av vikt både för anestesisjuksköterskans hälsa och för fortsatt omvårdnadsarbete.

<p>Healthcare staff working within emergency care must often handle extreme and emotional situations. Most of the certified registered nurse anesthetists (CRNAs) will some time during their professionally active lives confront with events that are difficult to handle and for some these events will lead to more or less serious traumatic distress and in certain cases develop post traumatic stress disorder symptoms. Many studies demonstrate that staff working in similar stress related environment runs larger risk in order to get stress related symptoms. The aim with the study was to describe the experiences around difficult work related events among CRNAs. The study was implemented as a descriptive study with qualitative run-up via a questionnaire with open questions relevant for the study's aim. Seven CRNAs participated in the study and the result was processed with a qualitative method for content analysis. The result showed that the majority of the participants experienced bothersome events at work but most of them managed not to develop future harmful experiences from these events. The participants could clearly describe their experiences around difficult events and also provide what type of processing that fits best for them. This study gives an increased understanding how CRNAs experience difficult work related events.</p> / <p>Sjukvårdspersonal som arbetar inom akutsjukvård måste ofta handskas med extrema och känsloladdade situationer. Större delen av alla anestesisjuksköterskor kommer någon gång under sitt yrkesverksamma liv att konfronteras med händelser som är svåra att hantera och för några kommer dessa händelser att leda till en mer eller mindre allvarlig traumatisk stress som i vissa fall kan utvecklas till ett posttraumatiskt stressyndrom. Ett flertal studier påvisar att personal som arbetar i ovan liknande stressrelaterad miljö löper större risk för att få stressrelaterade symtom. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser kring svåra arbetsrelaterade händelser. Studien genomfördes som en deskriptiv studie med kvalitativ ansats via en frågeguide med öppna frågor relevanta för studiens syfte. Sju anestesisjuksköterskor deltog i studien och resultatet bearbetades med hjälp av en kvalitativ metod för innehållsanalys. Resultatet visade att många upplever jobbiga händelser på arbetet men att få tar det med sig hem och utvecklar det till en skadlig erfarenhet. Anestesisjuksköterskan kunde klart beskriva sina upplevelser kring svåra händelser och även förmedla den typ av bearbetning som passar bäst för just honom/henne. Denna studie ger en ökad förståelse över hur anestesisjuksköterskor upplever svåra arbetsrelaterade händelser.</p>

Healthcare staff working within emergency care must often handle extreme and emotional situations. Most of the certified registered nurse anesthetists (CRNAs) will some time during their professionally active lives confront with events that are difficult to handle and for some these events will lead to more or less serious traumatic distress and in certain cases develop post traumatic stress disorder symptoms. Many studies demonstrate that staff working in similar stress related environment runs larger risk in order to get stress related symptoms. The aim with the study was to describe the experiences around difficult work related events among CRNAs. The study was implemented as a descriptive study with qualitative run-up via a questionnaire with open questions relevant for the study's aim. Seven CRNAs participated in the study and the result was processed with a qualitative method for content analysis. The result showed that the majority of the participants experienced bothersome events at work but most of them managed not to develop future harmful experiences from these events. The participants could clearly describe their experiences around difficult events and also provide what type of processing that fits best for them. This study gives an increased understanding how CRNAs experience difficult work related events. / Sjukvårdspersonal som arbetar inom akutsjukvård måste ofta handskas med extrema och känsloladdade situationer. Större delen av alla anestesisjuksköterskor kommer någon gång under sitt yrkesverksamma liv att konfronteras med händelser som är svåra att hantera och för några kommer dessa händelser att leda till en mer eller mindre allvarlig traumatisk stress som i vissa fall kan utvecklas till ett posttraumatiskt stressyndrom. Ett flertal studier påvisar att personal som arbetar i ovan liknande stressrelaterad miljö löper större risk för att få stressrelaterade symtom. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser kring svåra arbetsrelaterade händelser. Studien genomfördes som en deskriptiv studie med kvalitativ ansats via en frågeguide med öppna frågor relevanta för studiens syfte. Sju anestesisjuksköterskor deltog i studien och resultatet bearbetades med hjälp av en kvalitativ metod för innehållsanalys. Resultatet visade att många upplever jobbiga händelser på arbetet men att få tar det med sig hem och utvecklar det till en skadlig erfarenhet. Anestesisjuksköterskan kunde klart beskriva sina upplevelser kring svåra händelser och även förmedla den typ av bearbetning som passar bäst för just honom/henne. Denna studie ger en ökad förståelse över hur anestesisjuksköterskor upplever svåra arbetsrelaterade händelser.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

Introduktion: Hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Konsekvenserna av hypotermi är bland annat rubbningar på koagulationen med ökad blödningsrisk, sårinfektioner och kardiella komplikationer. Patienter har beskrivit hypotermi som den värsta upplevelsen under sjukhusvistelsen och värderar det högre än den kirurgiska smärtan. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att förebygga hypotermi i samband med anestesi Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor, verksamma på en operationsavdelning i Västra Götalands län och Region Västernorrland medverkade i studien. Sjukhusen som inkluderades i studien liknade varandra till storlek och i vilken typ av ingrepp som utfördes där. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att samla data och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och visar att förebyggandet av hypotermi är viktigt enligt anestesisjuksköterskor och att medvetenheten kring hypotermi och hur det förebyggs har ökat. Samtidigt beskrevs att mer skulle kunna göras. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det finns bra rutiner som ökar tryggheten i förebyggandet av hypotermi. Det beskrevs dock som svårt att hinna hålla sig uppdaterad och vara på framkant i det senaste kring forskning. För att öka förutsättningarna och för att kunna vidareutveckla personalgruppen, i hypotermiförebyggande åtgärder, behövs ett ansvarsområde kring hypotermi. Slutsats: Kunskap, erfarenhet, forskning och samarbete i operationslaget är grundläggande förutsättningar för att hypotermi ska förebyggas på bästa sätt. Anestesisjuksköterskorna upplever inte hypotermi som något vardagsproblem, men menar att mer skulle kunna göras. Det behövs mer forskning på hur stor nytta ett särskilt ansvarsområde inom hypotermiprevention skulle utgöra. / Background: Hypothermia is one of the most common complications of anesthesia. The consequences of hypothermia include disorders of coagulation with increased risk of bleeding, wound infections and cardiac complications. Patients have described hypothermia as the worst experience during hospitalization and value it higher than the surgical pain. Aim: The aim of this study was to describe the anesthesia nurse's experience in preventing hypothermia associated with anesthesia. Method: The study has a qualitative approach. Ten anesthesia nurses, active in an operations department in Västra Götaland county and the region of Västernorrland, participated in the study. The hospitals included in the study were similar in size and what type of surgery performed there. Qualitative semi- structured interviews were used to gather data and the interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and shows that prevention of hypothermia is important according to the anesthesia nurses and that awareness about hypothermia and its prevention has increased. At the same time, it was described that more could be done. The anesthetic nurses felt that there are good practices that increase safety in the prevention of hypothermia. However, it was described as difficult to keep themselves up to date of the latest research. In order to increase the prerequisites and to further develop the staff group, in hypothermia prevention, a person responsible for hypothermia prevention is needed. Conclusion: Knowledge, experience, research and collaboration in the operations team are fundamental factors for preventing hypothermia in the patient, in the best possible way. The anesthetic nurses do not experience hypothermia as a daily problem but mean that more could be done, within that area. More research is needed regarding the usefulness of a person responsible for hypothermia prevention would represent.

Bakgrund: Det är fastställt i tidigare studier att sjuksköterskans arbetsglädje direkt påverkar omvårdnadsnivån och att det är flera faktorer som påverkar dennes arbetsglädje. Forskning saknas beträffande vad som ger specialistutbildade anestesisjuksköterskor arbetsglädje. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som skapar och hur anestesisjuksköterskor ser på arbetsglädje. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där datainsamlingen genomfördes via åtta semistrukturerade intervjuer, dataanalysen genomfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Åtta områden relevanta för anestesisjuksköterskans arbetsglädje presenteras; psykosocial arbetsmiljö, fysisk arbetsmiljö, god omvårdnad, kompetensutveckling, ledning, självständighet, arbetstider och personalomsättning. Ett nionde område, lön, utreddes men visade sig inte vara direkt kopplat till arbetsglädje Slutsats: Arbetsglädje visade sig vara en viktig faktor för att anestesisjuksköterskan ska trivas med sitt arbete. Det är därför viktigt att arbeta med dessa områden som ger arbetsglädje från flera håll för att underlätta anestesisjuksköterskans arbetsglädje. / Background: It has been established in earlier studies that the nurse's job satisfaction directly affects the level of nursing and that there are several factors that affect nurse’s job satisfaction. There is no research on what gives specialist educated nurse anaesthetist job satisfaction. Aim: The purpose of the study was to describe what creates and how nurse anaesthetist look at job satisfaction. Method: The study was conducted using qualitative design. The data was collected thru eight semi-structured interviews, data analysis is conducted through qualitative content analysis. Results: Eight areas relevant for nurse anesthetists was presented; psychosocial work environment, physical work environment, nursing care, skill development, management, independence, working hours and employee turnover. A ninth area, salary, was also investigated but was not found to be directly related to work satisfaction. Conclusion: Job satisfaction is an important factor for the anesthetist nurses to enjoy their work. It is therefore important to work with these areas that provide job satisfaction from several directions to facilitate the job satisfaction of the anesthetist nurse.