Bakgrund: Under en operation förlorar patienter sitt medvetande och sin förmåga att upprätthålla sin egen andning. Här är anestesisjuksköterskan oumbärlig och har till uppgift att säkerställa ventilation samt oxygenering för patienten. För att identifiera den svåra luftvägen görs en luftvägsbedömning preoperativt och denna ligger till grund för vilka luftvägshjälpmedel som ska finna nära till hands. Att kunna identifiera, bedöma och förebygga risker vid en svår luftväg är en viktig egenskap för anestesisjuksköterskor. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av att ställas inför en svår luftväg. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades via en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom fyra kategorier: Förberedelser påverkar, Känslor i arbetet, Teamarbetets betydelse, Tekniska svårigheter samt att ett tema framträdde: Erfarenhet: en grundsten för trygghet. Konklusion: Konklusionen av denna studie belyser vikten av snabb och korrekt hantering när en anestesisjuksköterska ställs inför en svår luftväg under generell anestesi. För att förebygga de utmaningar som anestesisjuksköterskorna ställs inför krävs en utarbetad handlingsplan, stark kommunikation, effektivt teamarbete samt en god arbetsmiljö. / Background: Patients lose consciousness and their ability to maintain their own breathing during surgery. The anesthetic nurse is essential since they are responsible for ensuring the patient´s ventilation and oxygenation. To identify a potentially challenging airway a preoperative airway assessment is conducted, informing which airway aid should be readily available. The ability to identify, evaluate and minimize risks linked with challenging airways is an essential skill for an anesthetic nurse. Purpose: To illuminate the experiences of anesthesia nurses when confronted with a difficult airway. Method: A qualitative approach with an inductive methodology was employed. Eight anesthetic nurse participated in semi-structured interviews. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Results: Four categories emerged: Impact of preparation, Emotional aspects of work, Significance of teamwork, Technical challenges, with a recurring theme: Experience as a cornerstone for confidence. Conclusion: The conclusion of this study highlights how important it is to manage quickly and accurately when anesthetic nurses encounter difficult airways during general anesthesia. A well-prepared action plan, effective communication, teamwork and supportive work environment are essential in addressing the challenges faced by the anesthetic nurse.

Bakgrund: Forskning visar att barn upplever oro och rädsla i samband med anestesi. Anestesisjuksköterskan är en av de som behöver möta barnets känslor. Genom att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter kan förståelse skapas samt ge möjlighet till fördjupad kunskap inom barnanestesi. Syfte: Studiens syfte var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av mötet med barn i förskoleåldern i samband med anestesiinduktion. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats genomfördes. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer där totalt tolv anestesisjuksköterskor intervjuades. Dataanalys genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa latenta innehållsanalys. Resultat: Två övergripande teman identifierades, med fyra kategorier och sju subkategorier. Det första temat, goda förutsättningar för ett vårdande möte, innefattar handlingar, strategier och faktorer som ger goda förutsättningar för att mötet med barn i förskoleåldern i samband med anestesiinduktionen ska bli vårdande. I det andra temat, hindrande faktorer för ett vårdande möte,lyfts anestesisjuksköterskans erfarenheter av vad som hindrar förutsättningarna för ett bra och vårdande möte.   Slutsats: Mötet med barn i samband med anestesiinduktionen är både utmanande och roligt. Anestesisjuksköterskan behöver anpassa sig efter det unika barnet, involvera föräldrar, tillämpa sina tidigare erfarenheter och inneha en handlingsberedskap för att kunna främja ett vårdande möte. Preoperativa förberedelser spelar en avgörande roll för såväl anestesisjuksköterskan, som för barn och föräldrar. Mötet kan dock ge upphov till känslomässig påfrestning då anestesisjuksköterskan kan behöva utföra tvingande handlingar vilka kan hindra förutsättningar för ett vårdande möte. / Background: Research shows that children experience worries, and fear associated with anesthesia. The nurse anesthetist’s is one of those who needs to meet the child’s feelings. By highlighting the nurse anesthetist’s experiences, understanding can be created and allow in-depth knowledge regarding pediatric anesthesia.  Aim: The study aimed to highlight the nurse anesthetist’s experiences of meeting with children of preschool age in connection with anesthesia induction  Method: A qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews where twelve nurse anesthetists were interviewed. The data analysis was carried out according to Graneheim and Lundmans (2004) qualitative latent content analysis. Results: Two overall themes were identified, with four categories and seven subcategories. The first theme, good presumptions for a caring meeting, includes actions, strategies and factors which gives good presumptions for the meeting with children of preschool age in connection with the anesthesia induction to turn out caring. In the second theme, obstructive factors for a caring meeting, the nurse anesthetist’s experiences of what obstructs the presumptions for a good and caring meeting are highlighted. Conclusion: The meeting with children in connection with the anesthesia induction is both challenging and fun. The nurse anesthetist needs to adapt to the unique child, involve the parent, apply their experiences, and have an action plan to promote a caring meeting. Preoperative preparations play a crucial role for the nurse anesthetist as well as for the child and parents. The meeting can give rise to emotional stress when the nurse anesthetist needs to perform coercive actions that obstruct the presumptions of a caring meeting.

Bakgrund: Preoperativ oro är vanligt förekommande för patienter som ska genomgå en operation. I Europa beräknas mellan 27% till 80% av patienterna som ska genomgå en operation lida av preoperativ oro. Den preoperativa oron kan orsaka fysiologiska reaktioner, vilket kan leda till postoperativa komplikationer samt lidande. Anestesisjuksköterskan är den som möter patienten i den preoperativa fasen och har därmed en betydande roll för att försöka stödja patienten att lindra sin preoperativa oro. Syfte: Syftet är att beskriva hur patienter upplever att preoperativ oro lindras. Metod: Den strukturerade litteraturöversikten genomfördes genom systematiska litteratursökningar i databaserna Science Direct och Cinahl. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en integrativ analys enligt Whittemore och Knafl, (2005). 12 vetenskapliga artiklar inkluderades till studien.   Resultat: Patienterna upplevde tre framträdande faktorer som kunde lindra deras preoperativa oro. Dessa tre faktorer var behov av information, behov av kommunikation samt behov av en relation. Patienterna upplevde det som betydande när anestesisjuksköterskan tog sig tid till att ge individuell och kontinuerlig information genom samtal där en relation byggd på tillit skapades och där  patienterna sågs som personer med unika behov. Det var betydande att både verbal och icke verbal kommunikation användes för att lindra preoperativ oro. Slutsats: Genom skapande av en relation där patienten sågs som unik med egna behov samt där en kommunikation fördes och information utbyttes så lindrade detta patientens preoperativa oro. Detta förutsätter att anestesisjuksköterskan var närvarande för patienten. / Background: Preoperative anxiety is common among patients that is about to undergo a surgery. In Europe it is estimated that between 27% to 80% of the patients that is about to undergo a surgery experience preoperative anxiety. (The preoperative anxiety can cause physiological reactions, which can cause postoperative complications and suffering. It is the nurse anesthetist who meets the patient in the preoperative phase and due to this has an important role to try to help the patient to reduce their preoperative anxiety. Aim: The aim is to describe how patients experience how preoperative anxiety is reduced.  Method: A structured literature review was performed by systematic literature searches in the databases Science Direct and Cinahl. The gathered material was analyzed according to an integrative analysis according to Whittemore and Knafl, (2005). 12 scientific articles were included in the study.  Result: The patients experienced three prominent factors that could reduce their preoperative anxiety. These three factors were the need of information, the need of communication and establishing of a relationship. Patients experienced it as important when the nurse anesthetist took time to give individual and continuous information by conversations where a relationship built on trust is created and where the patients was seen as a person with unique needs. It was important that both verbal and non-verbal communication was used to reduce preoperative anxiety.  Conclusion: When creating a relationship where the patient is seen as unique with their own needs where communication is preformed and information exchanged, preoperative anxiety was reduced for the patient. This requires that the nurse anesthetist is present for the patient.

Introduktion: I anestesisjuksköterskans ansvarsområde ingår det att tillgodose patienten trygg och säker vård under generell anestesi och hantering av luftvägen. En svår luftväg hos en patient innebär ofta stress och en känsla av otillräcklighet hos anestesisjuksköterskan. För att hantera patientens luftväg på ett patientsäkert sätt innebär det att anestesisjuksköterskan ska kunna identifiera, bedöma och förebygga risker som kan förekomma vid anestesi. Tillvägagångssättet av en preoperativ luftvägsbedömning genomförs genom att se på patientens anatomi samt att läsa tidigare anestesijournaler. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och hantera patientens luftväg. Metod: En kvalitativ metod utifrån induktiv ansats användes. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades med öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom ur analysen: Vikten avpreoperativ luftvägsbedömning, Att bli överraskad av en oförväntad svår luftväg, Försvårande omständigheter vid luftvägshantering samt Att rätt teknik och erfarenhet har storbetydelse. Diskussion: De anestesisjuksköterskor som hade mer erfarenhet tenderade att mer sällan uppleva en svår luftväg vilket kunde bero på att de hanterade en oförväntad svår situation på ett tryggare sätt än en nyutbildad sjuksköterska. Även den kliniska blicken beskrevs mer uttalad vid längre erfarenhet. Författarna drar slutsatsen att yrket kräver erfarenhet över tid för att utarbeta en god klinisk kompetens. Slutsats: En luftvägsbedömning hos patienten är viktig och avgörande för att anestesisjuksköterskan ska kunna vara förberedd på att hantera en eventuell svår luftväg. Trots den preoperativa luftvägsbedömningen upplevde anestesisjuksköterskan att de kunde möta på överraskningar och få hantera en oförväntad svår luftväg. I de fallen var det en fördel att ha hjälpmedel till hands, kunna tillkalla hjälp och att vara erfaren.

Introduktion: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskan i mötet med ett barn inför anestesi. Många barn är rädda och anestesisjuksköterskan måste ha genomtänkta strategier att ta till för att minska risken för att anestesin ska bli en obehaglig upplevelse. Föräldrarna ska vara barnets trygghet och stöd och anestesisjuksköterskan måste kunna kommunicera även med dem. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av det preoperativa omhändertagandet av barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie där intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i södra Sverige under vintern 2017. Sammanlagt intervjuades 12 anestesisjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet. Resultat: Fem kategorier framkom i resultatet: Miljö, som beskriver teamarbetet och arbetsklimatet på operationssalen. Anestesisjuksköterskans förhållningssätt, hur anestesisjuksköterskan bemöter barnen och de utmaningar som finns inom barnanestesin. Barnets delaktighet, vilket beskriver barnets samarbete eller avsaknad av samarbete med anestesisjuksköterskan. Förberedelser där  både medicinska förberedelser, information och förberedelser av barnet innan operationsdagen ingår. Föräldrarnas roll, som beskriver hur föräldrarnas beteende påverkar barnen och föräldrarnas förmåga att hantera obehagliga situationer. Slutsats: De intervjuade anestesisjuksköterskorna upplevde sina arbetsuppgifter under barnanestesi som en stor utmaning, men även en källa till glädje och tillfredsställelse. De såg vinsten av en bra förberedelse och en god kommunikation med både barn och föräldrar som ett sätt att minska deras oro. Anestesisjuksköterskan har en central roll i samarbetet med övrig personal på salen och höga krav ställs på sociala färdigheter och ödmjukhet. Nyckelord: anestesisjuksköterska, anestesi, barn, föräldrar, preoperativt omhändertagande, oro, omvårdnad, erfarenhet / Introduction: High demands meet the nurse Anaesthetist (NA) when seeing a child before anaesthesia. Many children are afraid, and the NA must have thought through strategies to reduce the risk of making the anaesthesia a frightful experience for the child. Parents are a great source of security for the children, and the NA must be able to communicate with them too. Aim: To illuminate the NA:s experience of the preoperative care of children. Method: A qualitative interview study where the interviews content was analysed by qualitative content analysis. The interviews were performed on three different hospitals in the southern of Sweden in the winter of 2017. Altogether 12 NA were interviewed, with a variation of professional experience. Result: There were five categories that emerged from the result: Environment, that describes the teamwork and the work climate in the operating room. The NA:s approach, how the NA meets the child and the challenges in children´s anaesthesia. Children´s participation which describes the cooperation or lack of cooperation between the child and the NA. Preparation there both the medical preparations, information and the preparation of the child before the day of the operation are included. The parent´s role, that describes how the parent´s behavior affects the children and the parent´s ability to handle unpleasant situations. Conclusion: The NA:s that were interviewed experienced their tasks during children´s anaesthesia as very challenging, but also as a source of joy and satisfaction. They appreciated the importance of an open communication with both children and parents as a way of decreasing their anxiety. The NA has a prominent role in the interaction with the operating room personnel, and great demands are put on social skills and humility.

Sammanfattning Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är i behov av en strukturerad behandling. Studier visar på otillräcklig postoperativ smärtbehandling. Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att perioperativt vårda patienter med långvarig smärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 15 anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor, vilka baserades på kliniska vinjetter. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat framkom fem kategorier att vara förberedd, att vården är komplex och kunskapskrävande, att ha ett professionellt samarbete, att känna sig otillräcklig och att bemöta patienten. Specialistsjuksköterskornas erfarenhet visade att en tydlig plan och tydliga läkemedelsordinationer gav specialistsjuksköterskorna möjlighet att förbereda sig. Detta tillsammans med en mer informerad och delaktig patient förbättrade den postoperativa smärtbehandlingen. Genom att ge extra tid till patienter med långvarig smärta minskade deras upplevelse av smärta, oro och ångest. Specialistsjuksköterskorna efterfrågade utbildning i smärtbehandling och en tydligare kontakt med smärtkliniken. Specialistsjuksköterskorna menade att det var viktigt att ha ett bra samarbete med läkarna för att optimera och påbörja smärtbehandlingen i tid. Specialistsjuksköterskorna erfor att patienter med långvarig smärta riskerade att underbehandlas. I de fall där smärtlindringen misslyckades beskrevs känslor av frustration och maktlöshet. Slutsats: Genomgående för alla specialistsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med långvarig smärta var att det krävdes en tydlig och detaljerad plan för patientens smärtbehandling vilken skulle sträcka sig perioperativt och vidare till vårdavdelning eller hemgång. Med planering och förberedelse ökade förutsättningarna för en bättre omvårdnad av patienter med långvarig smärta.           Nyckelord: anestesisjuksköterska, erfarenhet, intensivvårdssjuksköterska, kronisk smärta, långvarig smärta, postoperativ vård / Abstract Background: Patients with persistent pain is in need of a structured treatment. Studies showed insufficient postoperative pain treatment. Aim: This study aimed to describe nurse anesthetists and critical care nurses experience in caring perioperative nursing patients with long term pain. Methods: Semistructured interviews with 15 nurse anesthetists and critical care nurses, based on clinical vignettes. Data was analysed with qualitative content analysis. Findings: The study results revealed five categories being prepared, that healthcare is complex and knowledge-intensive, to have a professional collaboration, to feel inadequate and to respond to the patient. The nurse anesthetists and the critical care nurses experiences showed that a clear plan and clear pharmaceutical prescriptions gave the nurse anesthetists and the critical care nurses the opportunity to prepare. This together with a more informed and involved patient improved postoperative pain treatment. By giving extra time to patients with persistent pain, their experience of pain, worry and anxiety diminished. The nurse anesthetists and the critical care nurses asked for training in pain treatment and a better contact with the pain clinic. The nurse anesthetists and the critical care nurses argued that it was important to have a good collaboration with the doctors to optimize and start the pain treatment on time. Specialist nurses experienced that patients with long-term pain were at risk of being undertreated. In cases where pain relief failed, feelings of frustration and powerlessness were described. Conclusion: Throughout all the nurse anesthetists and the critical care nurses experiences of caring for patients with persistent pain, it was necessary to have a clear and detailed plan for the patient's pain treatment which would extend perioperative and further to the care department or home care. With planning and preparation, the conditions for a better care of patients with persistent pain increased.         Keywords: nurse anesthetists, experience, critical care nurse, persistent pain, long lasting pain, postoperative care.

Background: Previous research describes patients that will undergo surgery express a lack of control that can give rise to feelings of insecurity. It is important for the patient to be seen, confirmed and listened to by nurse anaesthetists. Nurse anaesthetists are members of an operatingteam but have an independent role regarding making the patient feel secure during operation. Aim: To describe nurse anaesthetists experiences of creating safety in the patient session perioperatively. Method: An empirical qualitative study. Eleven (n = 11) nurse anaesthetists were interviewed with semi-structured open questions. The material was analyzed using manifest content analysis. Result: The result is described in two categories, being prepared and striving for a mutual relationship with the patient. Conclusion: Nurse anaesthetists need to be versatile, self-aware and have a personal feeling of security to be able to convey security to the patient. In order to be present in the patient session perioperatively and accepting the challenge of gaining the patients trust, it is essentiall that nurse anaesthetists prepair themselves mentally, practically and obtaining information about the patient. Experiences of creating security in the patient session was through embodied actions, confirmation and patient participation.  Theese actions resulted in a more secure patient.

Bakgrund: Bristande kommunikation mellan vårdpersonal är en av de vanligaste orsakerna till de skador och avvikelserapporter som årligen uppstår inom hälso- och sjukvården. Vid ett överrapporteringstillfälle finns risk att information missförstås eller att information inte överlämnas vilket därmed kan äventyra patientsäkerheten och en god vård. Eftersom användandet av kommunikationsverktyg förespråkas fanns det skäl att beskriva betydelsen av kommunikationsverktyg vid överrapportering. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av att använda kommunikationsverktyg vid överrapportering från anestesipersonal till postoperativ avdelning. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats användes. Sökningarna genomfördes i två vetenskapliga databaser, Cinahl och Pubmed. Totalt elva artiklar identifierades och data extraherades genom en dataextraktionsmall. Resultat: Resultatet sammanfattas i tre kategorier; förändrad tid för överrapportering, minskad informationsförlust och förändringar i teamet. Genom användandet av kommunikationsverktyg ökade eller minskade tiden för överrapportering. Informationsförlusten minskade då det blev minskat antal fel, lättare att komma ihåg detaljer samt antalet mellanhänder minskade. Förändringar i teamet kunde ses utifrån att användandet av kommunikationsverktyg skapade förutsättningar för ett förbättrat samarbete i teamet samtidigt som det fanns en del svårigheter med rutinförändringar i samband med introduktionen av ett kommunikationsverktyg. Slutsats: Resultatet visar på flertalet fördelar med användandet av kommunikationsverktyg men även utmaningar i det. Vidare forskning inom området behövs för att utvärdera kommunikationsverktygets inverkan på patientens säkerhet. / Background: Lack of communication between healthcare professionals is one of the most common causes of the injuries and deviation reports that occur annually in the healthcare system. In the event of a handover, there is a risk that information will be misunderstood or that information will not be submitted, which may compromise patient safety. Because the use of communication tools is advocated, there was reason to describe the importance of communication tools in handover. Purpose: The purpose was to describe the importance of using communication tools in handover from anesthetic staff to post-operative department. Methods: A systematic literature review with quantitative approach was used. Searches were conducted in Cinahl and Pubmed. A total of eleven articles were identified and data extracted by an extraction template. Results: The result is summarized in three categories; changed time for over-reporting, reduced information loss and changes in the team. The use of communication tools increased or decreased the time for over-reporting. The information loss decreased as the number of errors decreased, the details were easier to remember and the number of intermediaries decreased. Changes in the team could be seen from the view that the use of communication tools created the conditions for improved collaboration in the team, while there were some difficulties with routine changes in connection with the introduction of a communication tool. Conclusion: The result shows the many advantages of using communication tools but also challenges in it. Further research in the field is needed to evaluate the impact of the communication tool on the patient's safety.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på fyra olika operationsavdelningar i Västsverige. Studien har en kvalitativ ansats och de utskrivna intervjuerna är analyserade med innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; stödjande faktorer och hindrande faktorer för anestesisjuksköterskan i mötet med den stickrädda patienten samt patientnära faktorer som påverkar mötet. Anestesisjuksköterskorna utför omvårdnadsåtgärder för att minska patientens vårdlidande och har som mål att göra det bästa för patienten. De ser och tolkar patienternas tecken på rädsla och bemöter dem utifrån dessa. Anestesisjuksköterskornas erfarenhet och kunskap gör att de blir trygga i sin yrkesroll och kan på så sätt skapa en trygghet hos patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

<p>Studiens syfte var att få kunskap om hur sjuksköterskor under specialistutbildning inom akutsjukvård med inriktning mot anestesisjukvård upplever förväntningar, möjligheter och hinder för lärande under deras verksamhetsförlagda utbildning. I bakgrunden finns beskrivet specialistutbildningens uppläggning och mål. Några av anestesisjuksköterskans centrala arbetsuppgifter fokuseras: mötet med patienten inför anestesi och operation och den fria luftvägen. För studien användes en kvalitativ metod med intervjuer av tio studenter. Intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilken utgör studiens teoretiska ram. Analysen koncentrerades mot lärande som social praxis där fyra teman framkom vilka berörde praktikplatsen, yrkesidentiteten, samspelet med handledare, patient, arbetsteam och skola i lärandesituationer samt utvärderingen. Dessa teman anknöts till Nielsen och Kvales huvudaspekter på mästarlära och situerat lärande som beskriver lärande i en praxisgemenskap, lärande som utveckling av en yrkesidentitet, lärande utan formell undervisning och utvärdering genom praxis. Resultatet visade att samspelet med handledaren hade mycket stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande och för utvecklingen av yrkesidentiteten. De kvaliteter som studenterna ansåg viktigast hos handledaren var motivation för handledaruppdraget, aktuella yrkeskunskaper, kommunikationsförmåga och ett pedagogiskt förhållningssätt. Praktikplatsen ansågs även ha stor betydelse för studenternas möjligheter till lärande där miljön, tillträde till lärandesituationer, gemenskapen och samspelet med teamet upplevdes ge goda förutsättningar. Utvärdering i form av feedback i samband med lärandesituationer och efterföljande reflektion av utförda handlingar upplevde studenterna vara nödvändigt för lärandets progress.</p>