Akut barnanestesi är en komplex situation som kan sätta anestesisjuksköterskans kompetens på sin spets då denne på kort tid behöver skapa ett förtroende hos både barnet och föräldrarna, ha koll på den åldersspecifika fysiologin, ständigt planera framåt och ha en handlingsberedskap ifall komplikationer skulle tillstöta. Studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser i det perioperativa omvårdnadsarbete med det akut sjuka barnet. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes som därefter analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys på induktiv nivå vilket genererade fyra kategorier: “Söva barn kan vara en anspänning men förberedelserna är lika”, “Lika men olika omvårdnad utifrån barn och föräldrar”, “Erfarenhet, tid och handlingsberedskap skapar trygghet” och “Utveckla omhändertagandet med simuleringsövningar, mängdträning och samarbete”. Resultatet visade inga större skillnader i förberedelserna mellan det elektiva och akuta omhändertagandet av barn. Däremot framkom skillnader avseende vikten av att bemöta och anpassa arbetet utefter barnet och familjen. Att ge sig själv tid eller att få tid trots akuta situationer och ha en handlingsberedskap påverkade den självupplevda tryggheten hos anestesisjuksköterskorna. För att kunna utveckla vården i det akuta omhändertagande av barnet och föräldrarna, krävs det mer övning och teamarbete med tydliga roller.

Bakgrund: Operationssalen är en högteknologisk arbetsmiljö där flertalet yrkesprofessioner arbetar tillsammans. Förutsättningar för att få en välfungerande samverkan är att tillsammans sträva efter att nå ett gemensamt mål. Bristande samverkan kan leda till konsekvenser för individerna i operationsteamet samt till att patientsäkerheten äventyras. Syfte: Syftet var att belysa operationsteamets erfarenheter av samverkan på operationssalen. Metod: En systematisk litteraturstudie som sammanlagt inkluderade 20 vetenskapliga artiklar som analyserats med stöd av Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och Stern et al (2020). Resultat: Den föreliggande analysen resulterade i två huvudkategorier samt sju underkategorier. Det som framkom som viktiga aspekte för en god samverkan var att alla har en förståelse för varandras profession, att alla professioner respekterar varandra samt att kommunikationen är tydlig på operationssalen. Något som också framkom var vikten av att trots hierarkisk struktur kunna göra sin röst hörd, känna förtroende för varandra i teamet samt vikten av att känna en tillhörighet med sina kollegor. Slutsats: Att arbeta tillsammans i ett operationsteam innebär ständiga interaktioner mellan olika yrkesprofessioner vilket kräver en välfungerande samverkan på operationssalen. Att dessutom kunna bemöta varandra på ett värdigt sätt, ha förståelse för både sin egen och andras kompetens samt att kunna etablera en god kommunikation är också grundpelarna för en bra samverkan. / Background: The operating room is a high-tech work environment where several different professions work together. Prerequisites for a well-functioning collaboration are to strive together a common goal. Lack of collaboration can lead to consequences for the individuals in the surgical team and to the fact that patient safety is endangered. Objective: The purpose was to shed light on the operating team´s experience of collaboration in the operating room. Methods: A systematic literature study with a qualitative approach was chosen that included a total of 20 articles and analyzed in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and Stern et al (2020). Results: The analysis is presented in two main themes and seven subcategories. What emerges as important aspects for a good collaboration was that everyone has an understanding of eachother´s profession, that all professions respect eachother and that communication is clear in the operating room. Something that also emerged was the importance of being able to make their voice heard, hierarchical structure, feel trust in eachother and the importance of feeling a sense of belonging with their colleagues. Conclusions: Working together in a operating team means constant interactions between different professions, which requires a well-functioning collaboration in the operating room. In addition, being able to treat eachother in dignified manner, having an understanding of both one´s own and other´s competence and being able to establish good communication are also cornerstones of good collaboration.

Bakgrund: En av de vanligaste orsakerna till avvikelse inom vården är brister i den muntliga kommunikationen vid överrapportering av patient mellan enheter. Dagligen sker överrapporteringar av patienter mellan specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård. Bristande överrapportering kan bidra till sämre vårdkvalité och ökad risk för komplikationer för patienterna. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvårds erfarenheter av överrapportering inom vården. Metod: En kvalitativ enkätundersökning med demografiska och öppna frågor med induktiv ansats där 17 enkätsvar har analyserats. Resultat: Efter analys framkom två kategorier med subkategorier. Den ena kategorin var Faktorer som främjar överrapportering med subkategorierna Att viktig information förmedlas och Att ha bra struktur vid överrapportering. Andra kategorin var Faktorer som stör överrapportering med subkategorierna Yttre faktorer påverkar överrapportering och När överrapportering brister. Slutsats: Kommunikationsverktyg och checklistor behövs för att minska risken att viktig information uteblir vid överrapportering. Genom att ha ett gemensamt förhållningssätt av vilken information och hur informationen ska kommuniceras kan följsamheten i överrapportering öka i det dagliga arbetet. / Background: One of the most common causes for deviation in healthcare is deficiency of the verbal communication in handovers of a patient between units. The handovers of patients occur on a daily basis between anesthetist nurses and intensive care nurses. Deficiency in handovers can contribute to decreased quality of care and increased risk of complication for the patients. Aim: To describe the experience of handover from anesthesia and intensive care nurses in healthcare.  Method: Qualitative survey with demographic and open questions with an inductive approach where 17 surveys were analyzed. Results: The analysis resulted in two categories emerged with subcategories. One category was Factors that improves handover with the subcategories That important information is conveyed and To have good structure in handover. The other category was Factors that disturb handover with the subcategories External factors affect handover and When handover deficient. Conclusion: This master thesis has demonstrated experiences from specialist nurses in anesthesia and intensive care with various factors that can promote and disrupt handover in healthcare. Communication tools could be seen as a common thread through the results where checklists reduced the risk for lack of important information. Through a common approach of what information and how the information is to be communicated, compliance of handover can increase in the daily work.

Bakgrund: Obesa utgör 10% av befolkningen i Sverige. De riskerar på grund av sin anatomi attdrabbas av lungkomplikationer efter generell anestesi. De har rätt till säker,evidensbaserad och individanpassad omvårdnad utifrån sina behov för att förebyggariskerna för onödigt lidande och samhällskostnad. Det är anestesisjuksköterskansansvar att leverera anestesiologisk omvårdnad av sådan kvalitet, och medkompetensutveckling utifrån evidens och ett patientsäkert förhållningssätt är detlångt ifrån omöjligt. Syfte: Kartlägga effekter av intraoperativa ventilationsmetoder och åtgärder somanestesisjuksköterskor kan tillämpa för förbättrad ventilation hos obesa patientersom genomgår generell anestesi. Metod: Systematisk litteraturstudie, 13 randomiserade kontrollerade studier som presenteratsgenom en narrativ syntes. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier av ventilationsmetoder eller åtgärder som kanförbättra obesa patienters ventilation. Ventilatorinställningar, Alveolär rekryteringoch Applikation av positivt tryck vid spontanandning. Slutsatser: Högt/individanpassat PEEP i kombination med lungrekrytering kan förbättra denintraoperativa ventilationen. Både VCV och PCV kan tillämpas för effektivventilation av obesa patienter, PCV, icke-invasiv ventilation med positivt tryck, ochinverterad respirationsratio kan ge bättre intraoperativ syresättning. Ingen kopplingmellan i resultatet förekommande ventilationsmetoder och minskade postoperativakomplikationer kunde påvisas. / Bakgrund: Överviktiga utgör 10% av sveriges befolkning. Av anatomiska skäl riskerar de att drabbas av lungkomplikationer efter generell anestesi. De har rätt till säker, evidensbaserad och individualiserad vård som härrör från deras behov för att förehålla risken för onödigt lidande och börda för den nationella ekonomin. Det är narkosläkarens ansvar att leverera anestesiologisk vård av sådan kvalitet, och med kompetensutveckling som härrör från såväl bevis som en patientsäkerhetsapproach är det långt ifrån omöjligt. Sikta: Att kartlägga effekterna av intraoperativa ventilationsmetoder och åtgärder som dåurs narkosläkare kan ansöka om förbättrad ventilation av överviktiga patienter som utsätts förgenetisk anestesi. Metod: En systematisk litteratur översyn, 13 randomiserade kontrollerade prövningar analyserades och presenterades i en berättande syntes. Resultat: Analysen gav tre kategorier av ventilationsmetoder och åtgärder som kan bidra till ett positivt resultat när det gäller den överviktiga patientens ventilation. Ventilatorsettings, alveolar rekrytering och tillämpning av positivt tryck underspontanig andning. Slutsatser: Hög/individualiserad PEEP i kombination med rekryteringsmanövrering kan förbättra intraoperativ ventilation. Både VCV och PCV kan tillämpas för effektivventilation av överviktiga patienter, PCV, icke-invasiv positivt tryck ventilation och inverterade andning förhållandet kan resultera i högre intraoperativa syrenivåer. Ingen anslutning hittades mellan ventilationsmetoderna som inträffade i resultatetoch minskning av postoperativa pulmonell komplikationer.

Hypotermi är en vanligt förekommande intraoperativ komplikation. Intraoperativ hypotermi är konstaterat i samband med såväl anestesiologiska som kirurgiska interventioner. Ett hypotermt tillstånd har stor inverkan både för patientens fysiska och psykiska status under hela det perioperativa förloppet. Komplikationerna vid intraoperativ hypotermi är många och välkända men intraoperativ hypotermi kan relativt enkelt förebyggas genom god planering och konkreta omvårdnadsåtgärder. Anestesisjuksköterskan har en grundläggande roll i detta arbete för att bedriva en säker vård. Syfte: Att kartlägga de rutiner och omvårdnadsåtgärder som tillämpas av anestesisjuksköterskor vid förebyggandet av intraoperativ hypotermi. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Data samlades in via en egenkonstruerad webbenkät och analyserades i Statistical Package for Social Science (SPSS). Studien genomfördes på 14 utvalda operationsavdelningar. Resultat: Majoriteten av anestesisjuksköterskorna kände till de hypotermiförebyggande rutiner som fanns på arbetsplatsen. Det fanns vissa skillnader gällande de omvårdnadsåtgärder som användes för att förebygga hypotermi vid korta respektive långa ingrepp. Flera metoder tillämpades för att mäta temperaturen, den vanligaste metoden var örontermometer. Mätfrekvensen varierande, men oftast genomfördes temperaturmätning under pågående ingrepp. Mätning vid induktion förekom i något mindre utsträckning, majoriteten mätte temperaturen innan väckning. Inget signifikant samband fanns mellan upplevd följsamhet till rutiner på enheten och om deltagarna mätte temperaturen inför induktion eller väckning. Slutsats: Resultatet indikerar att det finns medvetenhet bland anestesisjuksköterskorna om rutiner och omvårdnadsåtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi på de studerade operationsavdelningarna. Vidare studier skulle behövas för att tydligare kartlägga faktorer för mätmetoder och mätintervaller. Även kartläggning för huruvida åtgärder varierar med den kirurgiska kontexten, samt om individuella bedömningar görs utifrån patientens riskfaktorer erfordras. Tydligare nationella riktlinjer skulle underlätta utformandet av standardiserade och evidensbaserade rutiner.

Bakgrund: Ungefär 20-30% av alla patienter som opereras får postoperativt illamående. I den postoperativa vården möter anestesisjuksköterskan dessa patienter och med hjälp av omvårdnadsprocessen försöker han eller hon hjälpa patienten att lindra lidandet genom att se patienten, finnas vid dennes sida samt ge patienten tid. Det finns flertalet riskfaktorer för att drabbas av postopertivt illamående där gasanestesi samt opioider är två av dem. Postoperativ illamående leder till ökad risk för komplikationer samt hindrar patienten från att påbörja mobilisering efter operation i god tid. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden vilket skullle kunna hjälpa patienten att minska risken att drabbas av postopertivt illamående. Syfte: Syftet var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och tiden på den postoperativa avdelningen mellan patienter som sövts med opioidfri anestesi och opioidbaserad anestesi. Metod: Detta är en kvantitativ retospektiv registerstudie som har granskat data från en pågående randomiserad kontrollerad studie. Resultat: Det framkom inte någon signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkning mellan de olika anestesiformerna eller tiden patienterna vårdades postoperativt. Studien visar att opioidfri anestesi inte är sämre än opioidbaserad anestesi i förhållande till postoperativt illamående och kräkning. Hos de patienter som upplevde postoperativt illamående sågs en kortare vårdtid hos de som sövts med opioidfri anestesi jämfört med de patienter som sövts med opioidbaserad anestesi. Slutsats: Det framkom ingen skillnad i posoperativt illamående och kräkning beroende på om opioid användes eller ej. / Bakgrund: Cirka 20-30% av alla patienter som genomgår operation upplever postoperativt illamående och kräkningar (PONV). Vid postoperativ vård möter anestesisjuksköterskan patienten och kan med omvårdnad hjälpa patienten att lindra lidandet genom närvaro, närhet och pateince. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas av PONV, inklusive användning av flyktiga ämnen och opioider. Postoperativt illamående och kräkningar leder till ökad risk för komplikationer, viktigast patientmissnöje och försenad mobilisering. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden, vilket kan hjälpa patienten att minska risken för postoperativt illamående och kräkningar. Sikta: Syftet med denna studie var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och kräkningar och tiden på den posoperativa avdelningen mellan patienterna som sövts med opioidfri och opioidbaserad anestesi. Metod: En kvantitativ retrospektiv studie genomfördes där data från en pågående randomiserad kontrollerad studie granskades. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkningar mellan de olika formerna av anestesi eller den tid patienterna vårdades postopertaovely. Således är opioidfri anestesi inte sämre än opioidbaserad anestesi i realtion till postoperativt illamående och kräkningar. När det gäller patienter som upplever postoperativt illamående och kräkningar behandlas de som är sederade med opioidfri anestesi under kortare tid postoperativt än patienter som är nedsövda med opioidfri anestesi. Slutsats: Ingen signifikant skillnad avseende PONV beroende på användning av opioider hittades.

Background: The registered nurses specific area of competence is nursing care, which must be performed in a trusting relationship with the patient. Within perioperative care nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses work with varied specific tasks to provide patient good care, before, during and after surgery. Sometimes they care for patients with advanced abdominal cancer, whose surgery is crucial for the prognosis of their illness. This means they care for patients directly before and directly after they receive their updated prognosis. Sometimes this surgery for advanced abdominal cancer is considered inoperable shortly after start of surgery, abdominal cancer is often detected at a late stage due to diffuse symptoms. The survival rate after surgery is often short, and palliative care is therefore often initiated. Aim: To describe nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses experiences when caring for patients directly after surgery whose abdominal cancer was deemed inoperable. Method: Explorative qualitative studied design. Data collection, focus group discussions with nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses. Analysed using qualitative content analysis. Results: The result is described with three overarching themes. Feeling of inadequacy whitch described the feeling of not wanting to lie, of identifying with patients of the same age, insufficient information and that body language can inadvertently transmit information. Creating strategies describes the difficulty in answering questions and the need for recovery. A feeling of increased security is about the opportunity to prepare and feeling that the conversation with the patient is facilitated. The three themes are based on eight underlying categories. Discussion: No previous research could be found, whitch may indicate that the research question of the study is unique. The use of focus groups as a method was experienced positively, but the prevailing pandemic has affected the possibility of including participants. The experiences of nurse anaesthetists, registered nurses, assistant nurses was shown to be similar, probably unintentially provide to the fact that all participants worked with perioperative care. Conclusion: Nurse anaesthetists, registered nurses and assistant nurses considered it challenging to care for patients with inoperable abdominal cancer. The main challenge was to care for the patients of same age and to respond to patients questions without inadvertently conveying information with body language. / Bakgrund: Den legitimerade sjuksköterskans specifika kompetensområde är omvårdnad, vilken skall utföras i en förtroendefull relation till patienter. Inom perioperativ vård arbetar anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor med olika specifika arbetsuppgifter för att ge patienter god omvårdnad inför, under och efter operation. Ibland vårdas patienter med avancerad bukcancer, vars operation är avgörande för sjukdomens prognos, vilket innebär att de vårdar patienter både direkt innan beskedet om prognos och direkt efter. Det händer att patienter som skall opereras för avancerad bukcancer, ibland bedöms inoperabla en kort tid efter att operationen påbörjats. Bukcancer upptäcks ofta i sent skede på grund av diffusa symtom. Överlevnaden efter operation bedöms i dessa fall kort, vilket betyder att palliativ vård ofta behöver initieras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors, legitimerade sjuksköterskors och undersköterskors upplevelser av att vårda patienter direkt postopertivt vars operation avbrutits pga. inoperabel bukcancer. Metod: Explorativ kvalitativ studiedesign. Datainsamling, fokusgruppsdiskussioner med anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor. Analys enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån tre övergripande tema, Känsla av otillräcklighet, som handlar om att inte vilja ljuga, att jämnåriga patienter berör, om otillräcklig information och att kroppsspråket oavsiktligt kan överföra information. Skapa strategier beskriver svårigheten att bemöta frågor och behov av återhämtning och Känsla av ökad trygghet handlar om möjlighet att förbereda sig och en känsla av att samtalet med patienter underlättas. De tre tema baseras på åtta underliggande kategorier. Diskussion: Ingen tidigare forskning kunde hittas, vilket kan betyda att föreliggande studies forskningsfråga är unik.Fokusgruppsdiskussion som metod upplevdes positivt, men rådande pandemi anses ha påverkat möjligheten att inkludera ytterligare deltagare. Upplevelserna hos anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor visade sig vara liknande, troligtvis relaterat till att samtliga deltagare arbetade med perioperativ vård. Slutsats: Anestesisjuksköterskor, legitimerade sjuksköterskor och undersköterskor upplevde att det var en utmaning att vårda patienter med inoperabel bukcancer. Utmaningen bestod främst i att vårda jämnåriga patienter och att bemöta frågor utan att med kroppspråket oavsiktligt förmedla information.

Background: Intensive Care and Anaesthetists Nurses are, through their profession and the COVID-19 pandemic, predisposed to suffering from Compassion Fatigue (CF). CF develops as stressors exceed the ability to cope with the demands of caring and has been associated with organisational factors. When nurses develop CF, healthcare organisations and patients suffer. The individual nurse becomes negatively affected and may develop a turnover intention, which is particularly worrying due to the current shortage of specialist nurses. Motive: In Sweden, there is a lack of knowledge about Intensive Care and Anaesthesia Nurses’ CF with focus on organisational factors and turnover intention.  Aim: to measure Intensive Care and Anaesthesia nurses’ Compassion Fatigue and explore its correlation with organisational support and turnover intention in the context of Swedish healthcare in the aftermath of the COVID-19 pandemic. Methods: This is a cross-sectional correlation study. 79 specialist nurses answered a web-based survey which included, among other instruments, the Professional Quality of Life Scale. Spearman's rank, Kruskal-Wallis and Mann-Whitney U were used in the statistical analysis in jamovi. Result: Specialist nurses had moderate Compassion Satisfaction (CS) while CF, measured as Burnout (BO) and Secondary Traumatic Stress (STS), was low. CS was negatively correlated with BO. Intensive Care Nurses and female nurses had higher STS. Current job turnover intention was associated with CS, BO and Perceived Organizational Support (POS). Nursing profession turnover intention was associated with CS and CF. In addition to current-job turnover, POS was correlated to CS and BO.   Conclusion: The Professional Quality of Life is a useful tool to monitor the trends in specialist nurses’ wellbeing. POS has the potential to improve several issues simultaneously, increasing CS and reducing BO and turnover intention. Future research should therefore focus on POS as well as explore CS potential to minimise BO. / Bakgrund: Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskor är, genom deras yrke och COVID-19-pandemin, predisponerade att lida av empatitrötthet. Empatitrötthet utvecklas i takt med att stressfaktorer överstiger förmågan att klara av omvårdnads utmaningar och har förknippats med organisatoriska faktorer. När sjuksköterskor utvecklar empatitrötthet drabbas hälso- och sjukvårdsorganisationer samt patienter. Den individuella sjuksköterskan blir negativt påverkad och intention till egenuppsägning kan utvecklas, vilket är särskilt oroande på grund av den rådande bristen på specialistsjuksköterskor. Motiv: I Sverige, saknas det kunskap om Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet med fokus på organisatoriska faktorer och intention till egenuppsägning. Syfte: Att mäta Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet och utforska dess korrelation med organisatoriskt stöd och intention till egenuppsägning i kontexten av svensk hälso- och sjukvård efter COVID-19-pandemin. Metod: En korrelationsstudie har genomförts med tvärsnittsstudiedesign. 79 specialistsjuksköterskor besvarade en webbaserad enkät som bland annat inkluderade skalan Professional Quality of Life (ProQOL). Spearman's rank, Kruskal-Wallis och Mann-Whitney U användes för genomförandet av statistikanalysen i dataprogrammet jamovi. Resultat: Specialistsjuksköterskorna hade måttlig medkänsle-tillfredsställelse medan empatitrötthet, mätt som utbrändhet och sekundär traumatisk stress, var låg. Medkänsletillfredsställelse var negativt korrelerat med utbrändhet. Intensivvårdssjuksköterskor och kvinnliga sjuksköterskor hade högre sekundär traumatisk stress. Egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet var associerad med medkänsletillfredsställelse, utbrändhet och upplevt organisatoriskt stöd. Egenuppsägningsintention från sjuksköterskeyrket var associerat med medkänsletillfredsställelse och empatitrötthet. Utöver egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet så var upplevt organisatoriskt stöd korrelerat till medkänsletillfredsställelse och utbrändhet. Slutsats: ProQOL är ett användbart instrument för att bevaka förändringar i specialistsjuksköterskornas välbefinnande. Organisatoriskt stöd har potential att förbättra flera problem samtidigt genom att öka medkänsletillfredsställelse och reducera utbrändhet samt egenuppsägningsintention. Framtida forskning bör därför fokusera på upplevt organisatoriskt stöd samt att utforska potentialet av medkänsletillfredsställelse för att minimera utbrändhet.

Bakgrund: Trauma är en av de mest bidragande orsakerna till skada och död globalt. För att minska lidande och död hos patienter samt kostnader för samhället krävs en välfungerande traumavård. Tiden på dygnet, kön och ålder kan påverka utfallet för patienter som inkommer till sjukhus efter ett trauma. Eftersom forskningen inte är enig är detta ett område som ytterligare måste undersökas. Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan traumapatienter vid en traumaenhet beroende på om patienten inkommer dagtid respektive jourtid, kön och ålder. Metod: Studien är en retrospektiv icke-experimentell tvärsnittsstudie där redan insamlade från en traumakoordinator vid ett sjukhus i norra sjukvårdsregionen analyserats. Studiepopulationen bestod av 115 patienter som blivit inskrivna som trauma nivå 1 eller 2 på akutmottagningen under år 2022. Data har analyserats med T-test och Chi-2 test för att undersöka eventuella skillnader och för att undersöka samband har Pearson’s korrelationstest använts. Signifikansgränsen sattes till P<0,05. Resultat: I denna studie kunde inga signifikanta skillnader identifieras mellan de trauman som inkom på dagtid och på jourtid gällande tid till vård eller allvarlighetsgrad av skadan. Kvinnor hade signifikant kortare tid mellan larm och ankomsttid till sjukhus. Det fanns ingen signifikant skillnad i allvarlighetsgrad beroende på tid på dygnet. Det fanns inte heller någon skillnad i allvarlighetsgrad mellan könen men det fanns ett positivt samband mellan hög ålder och allvarlighetsgrad. Slutsats: Vården vid det valda sjukhuset skiljer sig inte signifikant i traumaomhändertagande på dagtid och jourtid eller mellan könen vilket utifrån studerade variabler kan indikera en jämlik vård. Vidare studier skulle vara av intresse för att med andra variabler och infallsvinklar studera eventuella skillnader. Det finns också ett behov av jämförande analyser mellan sjukhus för att undersöka närmare hur jämlik vård som bedrivs i landet. Kunskapen är av vikt för anestesisjuksköterskan för att bedriva jämlik vård.

Introduktion En postoperativ avdelning vårdar patienter under den första, känsliga postoperativa perioden. De har oftast bemannats av specialistsjuksköterskor, på vilka det råder brist. Varken lagar eller riktlinjer kräver specialistsjuksköterskor på postoperativa avdelningar. En möjlig lösning är att bemanna med grundutbildade sjuksköterskor.  Syfte Syftet med studien var att beskriva grundutbildade sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter på postoperativ avdelning efter fördjupad utbildning inom postoperativ vård.  Metod  Deskriptiv kvalitativ studie med induktiv ansats. Sex semistrukturerade intervjuer som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat Deltagarna upplevde den postoperativa patientvården som utmanande och stressande, på grund av komplexiteten i patienters tillstånd och en stundvis hög arbetsbelastning, men samtidigt hanterbar, tillfredsställande och utvecklande. Till stöd var yrkeserfarenhet, teoretiska kunskaper och rutiner. Kompetenta kollegor gav en trygghet. Ibland kände deltagare en osäkerhet kring sin egen kompetens samt en oro för patientsäkerheten. De framhöll vikten av självkännedom och att våga vara tydlig utåt med sina begränsningar. Diskussion Frågor kring kompetens är komplexa vilket kan ses av tidigare studiers mångfacetterade resultat. Bland annat är de samstämmiga med denna studies resultat i vikten av att vårdteamet i stort besitter tillräcklig kompetens, att högre utbildningsnivå ger en större självständighet och att en känsla av kontroll och tillit till sin omgivning är positivt för att en sjuksköterska ska känna arbetstillfredsställelse, medan en för hög arbetsbelastning är negativt. Slutsats Att vårda patienter på en postoperativ avdelning är utmanande men tillfredställande. Patientsäkerheten kräver förmåga att sätta gränser och närhet till specialistkompetens.