Bakgrund: Vid svårt skadade patienter alternativt sviktande vitalparametrar dras ett traumalarm nivå ett på sjukhusen. Vid nivå ett larm samlas ett större antal interprofessionella specialister inom vården, bland andra specialistsjuksköterskor för att assistera vid luftvägen. Samma specialistsjuksköterskor deltar även vid hjärtstoppslarm inom sjukhuset. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av deltagande i larmverksamhet hospitalt. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer (n=2) och dyadiska intervjuer (n=2). Fyra intervjuer genomfördes med totalt 11 stycken specialistsjuksköterskor. Sex anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor deltog i studien. Materialet från intervjuerna bearbetades genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier framkom av innehållsanalysen. Att en god introduktion skapar ett tryggare omhändertagande, att rutiner och tydlig rollfördelning ger bättre omhändertagande och att vid larm tidigt vilja skapa en relation till patienten. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever att introduktionen i dagsläget kan bli bättre då det inte känner sig tillräckligt förberedda inför att bära larmsökare. Det framkommer även önskan om mer utbildning kontinuerligt både för den egna tryggheten samt för att förbättra teamsamarbetet vid larmen.

Bakgrund: Personer som drabbas av knäledsartros där inte medicinsk behandling fungerat blir aktuella för total knäartroplastik (TKA). Under en persons livstid är risken att få knäledsartros 40-45%. TKA förknippas med måttlig till svår smärta efter det kirurgiska ingreppet. Smärtlindringsmetoder har utvecklats och blivit effektivare för att patienten ska få bättre smärtlindring postoperativt. Tidigare studier har visat att god postoperativ smärtlindring förbättrar återhämtningen och minskar postoperativa komplikationer för patienten. Syftet: Syftet med vår kvantitativa enkätstudie var att undersöka patientens skattning av smärta postoperativt efter TKA. Metod: I studien deltog 29 kvinnor och män mellan 53-84 år. Deltagarna fick skatta sin smärta vid två tillfällen, 0-1 timme och mellan 2-4 timmar postoperativt med visuell analog skala (VAS). Data analyserades i SPSS version 24.0. Resultatet: Resultatet visade att efter 0-1 timme postoperativt hade 89.7% VAS ≤ 3 och vid 2-4 timmar postoperativt hade 75.8% VAS ≤ 3. Majoriteten av deltagarna 72.4% skattade sin smärta VAS ≤ 3 vid båda tillfällena. Det fanns en skillnad mellan de deltagare som erhållit spinalanestesi och generell anestesi. Vid första skattningen postoperativt var det ingen som erhållit spinalanestesi som skattade smärta, de som skattade VAS > 3 hade erhållit generell anestesi. Konklusion: Slutsatsen är att patienter som genomgår TKA är väl smärtlindrade men att en större studie med fler antal deltagare skulle behövas göras för att utveckla bättre omvårdnadsrutiner för att möta personers behov av smärtlindringen när spinalanestesins effekter avtagit.

Introduktion: Anestesiverksamhet betraktas enligt Socialstyrelsen som en högriskspecialitet med avseende på patientsäkerhet. Varje år skapar vårdrelaterade infektioner onödigt lidande för patienter, förlänger vårdtider och kostar samhället enorma summor. Med en god och säker vård med hög kvalitet kan anestesisjuksköterskor förbättra säkerhetsarbetet för patienten. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av faktorer som påverkar följsamheten till basala hygienrutiner i samband med anestesiinduktion. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Åtta anestesisjuksköterskor från tre olika sjukhus i Sverige medverkade i studien. Data samlades in med kvalitativa semistrukturerade intervjuer och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudfaktorer: Stress och tidsbrist vid akuta situationer, operationssalens fysiska miljö, dåliga vanor, bristande feedback och patientens psykiska tillstånd. Slutsats: Det som framkom i studien var att hygienen brister av anledningar som går att förhindra och förbättra. För att motverka bristande hygienrutiner måste alla inom anestesiverksamheten arbeta tillsammans med hjälp av god kommunikation samt mot ett gemensamt mål. Anestesiverksamheten borde se dessa faktorer som en utav de mest primära och ha mer öppna dialoger tillsammans med medarbetarna för att identifiera liknande problem. / Introduction: Anesthetic healthcare are considered according to the National Board of Health and Welfare as a high risk specialist in patient safety. Health related infections create unnecessary suffering for patients, prolongs care times and cost the community huge amounts of money. With a good and safe healthcare of high quality, anesthetic nurses can improve the safety work for the patient. Aim: To highlight the anesthesia nurses experience of the factors that affects the compliance with basic hygiene routines associated with anesthesia induction. Method: The study has a qualitative approach. Eight anesthesia nurses from three different hospitals in Sweden participated in the study. Data was collected using qualitative semi-structured interviews and the interviews were analyzed with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in five main factors: stress and lack of time in acute situations, physical environment of the operating room, bad habits, lack of feedback and patients mental condition. Conclusion: The study found that hygiene is lacking for reasons that can be prevented and improved. In order to counter the lack of hygiene routines, all within the anesthetic healthcare units must work together with the help of good communication and towards a common goal. Anesthetic healthcare units should consider these factors as one of the most primary and have more open dialogues with employees to identify similar issues.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns flera faktorer som bidrar till preoperativ oro, vilket är ett tillstånd som kan orsaka flera negativa konsekvensen både i direkt anslutning till operation som långt senare efter operation. Ett av målen vid ett preoperativt möte mellan anestesisjuksköterskan och patienten är att anestesisjuksköterskan ska minska patientens stress. Därmed är det av värde att göra en översikt avseende aktuell forskning kring omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan att vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten. Metod: Metod var integrerad litteraturöversikt bestående av 20 vetenskapliga artiklar, varav 14 kvantitativa och sex kvalitativa. Vid litteratursökning användes databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskriver omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskor kan vidta för att lindra preoperativ oro: Individanpassa den preoperativa informationen, Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt och Ha en lugnande närvaro och kommunikation. Slutsats: Analysen resulterade i fyra distinkta kategorier gällande omvårdnadsåtgärder mot preoperativ oro. Utifrån komfortteorin är det möjligt att anföra att om anestesisjuksköterskor kombinerar omvårdnadsåtgärder från de fyra kategorierna för att lindra patienters preoperativa oro har patienter större möjlighet att nå total komfort. Framtida forskning behövs avseende effekten av omvårdnadsåtgärder som utförs av just anestesisjuksköterskor samt effekten av patientens egna strategier för att lindra preoperativ oro. / Background: Previous research has identified several factors contributing to patients experiencing preoperative anxiety, which is a condition that can cause several negative consequences both directly in connection with the surgery, as well as long after the surgical procedure. One of the aims during a preoperative meeting between the nurse anesthetist and the patient is for the nurse anesthetist to ease the patient’s stress. Thus, it is of value to conduct and overview of current research regarding nursing interventions that can be conducted by nurse anesthetists to alleviate preoperative anxiety. Aim: The aim of the study was to describe what nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety. Method: Integrative literature review consisting of 20 scientific articles, of which 14 were quantitative and six qualitative. The literature search was conducted in the databases CINAHL and PubMed. Result: The analysis resulted in four categories describing nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety: Individualize the preoperative information, Create a comfortable environment, Treat individually and empathically and Have a soothing presence and communication. Conclusion: The integrative literature review with data from the 20 scientific articles resulted in four categories describing nursing interventions to alleviate preoperative anxiety. It is possible to say, based on the theory of comfort, that the patient has a greater chance to reach total comfort if nurse anesthetists combine multiple nursing interventions from the four categories to alleviate the patient’s preoperative anxiety. Future research is suggested to focus on the effect of nursing interventions performed by nurse anesthetists and the effect of the patient’s own strategies to alleviate preoperative anxiety.

Anestesisjuksköterskors upplevelse av att arbeta på Covid-19 iva Abstrakt Bakgrund: I december 2019 kom nyheten från Kina om Covid-19 viruset. Ett smittsamt virus som spred sigt över världen och skapade en ny pandemi. Covid-19 kan ge mycket allvarliga luftvägssymtom som kräver avancerad intensivsjukvård. Anestesisjuksköterskor har fördjupad kunskap av att hantering av luftväg samt övervaka sövda patienter i respirator. De placerades därför på Covid-19 iva för att förstärka bemanningen. Studier visar att den mentala hälsan påverkas i större utsträckning hos sjukvårdspersonal som jobbar med svårt sjuka patienter med Covid-19. Motiv: Att få insikt hur det som anestesisjuksköterska är att jobba med Covid-19 smittade patienter och hur de hanterar det. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att arbeta på Covid-19 iva. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Resultat: Informanterna upplevde arbetet på Covid-19 iva som lärorikt, givande och positivt men även till viss del stressigt och tungt. Vissa kände en stress och osäkerhet till en början som sedan minskade ju mer de arbetade där. Ingen av informanternaupplevde att detta har påverkat dem psykiskt på något sätt men några uppgav att de fortfarande kan få ångest när de tänker tillbaka. Kontakten med patienternas anhörigavia telefon kändes speciell och berörde då de inte fick komma på besök på grund av smittorisken. Ingen uppgav att de själva var rädda att bli smittade men det fanns en stor rädsla för att eventuellt smitta andra och ingen av de intervjuade vill arbeta på Covid-19 iva igen. Konklusion: Det inte bara är skrämmande, stressande och nervöst när något nytt inträffar och man som anestesisjuksköterska utmanas i sin arbetsroll, utan även givande, lärorikt och intressant. Studien tyder att ett behov av återhämtning och paus är viktigt för anestesisjuksköterskors psykiska hälsa. / Nurse anesthetists experiences from working at Covid-19 icu Abstract Background: In December 2019 news came from China about the Covid-19 virus. A contagious virus that quickly spread across the world and created a new pandemic. Covid-19 can cause very serious airway symptoms that require advanced intensive care. Nurseanesthetists have in-depth knowledge regarding managing airway and monitoring sedated patients in respirator thus they were placed at Covid-19 icu to reinforce. Studies show that mental health is affected to a greater extent by healthcare staff who work with seriously ill patients with Covid-19. Motive: To gain insight into what it is like as a nurse anesthetist to work with Covid-19 infected patients and how they handle that. Aim: Describe nurse anesthetist experiences from working at Covid-19 icu. Methods: Qualitative content analysis with inductive approach. An interview study with semi-structured interviews. Result: Participants experienced the work at covid-19 icu as instructive, rewarding and positive but also to some extent stressful and dense. Some felt a stress and insecurity early on that later decreased the more they worked there. None of the participants experiencedthat this has affected them psychologically any way but some reported that they can still get anxiety when they think back. The contact with the patients relatives by telephone felt special and affected as they were not allowed to visit due to the risk of infection. No one stated that they were afraid of becoming infected themselves, but there was a great fear of possibly infecting others. No participant wanted to work at Covid-19 icu again. Conclusion: It’s not only scary, stressful, and nervous when something new shows up and as a nurse anesthetist you are challenged in your professional role, but also rewarding, instructive and interesting. This study suggests that a need for recovery and pause is important for the mental health of anesthesia nurses.

Ångest och rädsla beskrivs som vanligt förekommande känslor inför operativa ingrepp. Musik kan i många situationer avleda människors uppmärksamhet från negativa faktorer samt minska oro och stress. Regional anestesi är en vanlig operationsmetod som har mindre hemodynamisk påverkan på patienter. Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull profession i teamet och skall få patienten att känna sig trygg och när patienter skall genomgå en anestesi har anestesisjuksköterskan ett stort ansvar. Musik är kostnadseffektivt och har lugnande effekter på patienter inför en anestesi. Ny och ökad kunskap behövs för att minimera risken för ångest samt öka patienters välbefinnande. Syftet var att utforska musikens påverkan på patienter som genomgår en regional anestesi. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Elva stycken artiklar inkluderades i resultatet, en kvalitativ artikel och tio stycken kvantitativa. Dataanalys genomfördes och resulterade i huvudkategorier och subteman. Resultatet infattar två huvudkategorier: Musikens psykologiska påverkan på patienten och Musikens fysiologiska påverkan på patienten samt fem subteman: ångest, välbefinnande, vitala parametrar, kemiska parametrar samt smärta. Patienterna upplevde mindre ångest och ökat välbefinnande inför ingreppet när de lyssnade på musik. Vitalparametrar såsom blodtryck, hjärtfrekvens och andningsfrekvens blev lägre i musikgrupperna. Musik hade även en positiv effekt på smärta, blodsocker och kortisol. En del av studierna påvisade ingen signifikant skillnad på kategorierna. I diskussionsdelen diskuterades studiens valda metod med för- och nackdelar samt studiens resultat där bland annat skillnader och likheter jämfördes. Bli erbjuden musiklyssning under sin regionala anestesi kan ha både positiv och negativ påverkan på patienter. / Anxiety and fear are described as commonly occurring feelings before surgical procedures. In many situations, music can divert people’s attention from negative factors including worries and stress. Regional anesthesia is a common surgical method with less hemodynamic effect on the patient. The nurse anesthetist has a significant profession within the team and will make the patient feel safe and the nurse anesthetist has a great responsibility when the patient is to undergo anesthesia. Music is cost-effective and has soothing effect on the patient before anesthesia. New and increased knowledge is needed to minimize the risk of anxiety but also to increase the patient’s well-being. The purpose was to examine music’s impact on patients who are undergoing regional anesthesia. The method used was a systematic literature study. Eleven articles were included in the result, one qualitative and ten quantitative. Data analysis was performed and resulted in main categories and sub-teams. The result includes two main categories: the music´s psychological effect on the patient and the music’s physiological effect on the patient as well as five sub-teams: anxiety, well-being, vital parameters, chemical parameters and pain. The patients experienced less anxiety and increased well-being before the procedure when they were listening to music. Vital parameters like blood pressure, heart rate, and respiratory rate became lower in the music groups. Music also had a positive effect on pain, blood sugar and cortisol. Some of the studies showed no significant difference between the categories. In the discussion part, the study’s selected method’s pros and cons, as well as the study’s result with a comparison of differences and similarities are discussed. Being offered to listen to music during a regional anesthesia can have both positive and negative effects on the patient.

Bakgrund: Postoperativt delirium (POD) är en allvarlig komplikation till hjärtkirurgi och anestesi. Det är ett akut konfusionstillstånd som orsakar lidande för patienter och anhöriga. Det associeras med många negativa konsekvenser som förlängd sjukhusvistelse, ökad dödlighet och nedsatt kognitiv och funktionell återhämtning. POD kan påverka livskvaliteten senare i livet och det är av betydelse att tillståndet förebyggs, diagnosticeras och behandlas tidigt. Syfte: Syftet var att identifiera peroperativa riskfaktorer som kan påverka utvecklingen av POD hos patienter som genomgår hjärtkirurgi. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning med 14 inkluderade studier som redovisats i en narrativ sammanställning efter Bettany-Saltikov och McSherry (2016) analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i sex teman: Patienters bakgrund och sjukhistoria, Patienters hemodynamik, Patienters behov av läkemedel, Patienter i mekanisk ventilation, Patienter i hjärt-lungmaskin och Patienters operationstid som kan påverka utveckling av POD vid hjärtkirurgi. Slutsats: Utvecklingen av POD är dålig förstådd trots många studier och det beror på att det är multifaktorellt. Föreliggande studie bekräftar detta då inga generella slutsatser kan dras utifrån studiens resultat. Det verkar vara av betydelse att upprätthålla en välbalanserad peroperativ anestesi i synnerhet då det handlar om äldre och multisjuka. Patienter upplever lidande vid POD och är i behov av trygghet, värdighet och säkerhet med helhetlig omvårdnad för patienter och anhöriga. Ytterligare forskning behövs i syfte att utarbeta riktlinjer för att förebygga POD och nå konsensus kring riskfaktorer för POD. / Background: Postoperative delirium (POD) is a serious complication of cardiac surgery and anesthesia. It is an acute confusion condition that causes suffering for patients and relatives. It is associated with many negative consequences such as prolonged hospitalization, increased mortality and reduced cognitive and functional recovery. POD can affect the quality of life later in life and it is imperative that this condition is prevented, diagnosed and treated at an early stage. Preoperative risk factors are well studied, but preoperative risk factors for POD that anesthetic nurses could influence are less known. Purpose: The purpose of this systematic literature study was to identify preoperative risk factors that may affect the development of POD in patients undergoing cardiac surgery. Method: A literature study with systematic search including 14 studies reported in a narrative compilation following Bettany-Saltikov and McSherry (2016) method of analysis. Results: The analysis resulted in six themes: Patients background and medical history, Patients hemodynamics, Patients need for drugs, Patients duration on mechanical ventilation, Patients duration in cardiac pulmonary bypass (CPB) and Patients operation time that can influence the development of POD during cardiac surgery. Conclusion: The development of POD is poorly understood despite many studies and this is because it is multifactorial. The present study confirms this as no general conclusions can be drawn from the study's results. It seems to be important to maintain a well-balanced peroperative anesthesia, especially when it comes to the elderly and comorbidities. Patients experience suffering from POD and need support, dignity and security with comprehensive care for patients and their relatives. Further research is needed in order to develop guidelines to prevent POD and reach a consensus on risk factors for POD.

Bakgrund: Inom den prehospitala akutsjukvården kan specialistsjuksköterskan möta en stor variation av luftvägsproblematik. Att ställas inför situationer med patienter med ofri luftväg prehospitalt ställer höga krav på specialistsjuksköterskans kunskap och erfarenhet. En ofri luftväg är ett livshotande tillstånd där snabb och korrekt handläggning krävs för att minimera risken för hypoxi, med risk för efterföljande men som fatal utgång. Att identifiera ett luftvägsproblem och sätta in adekvata metoder för att skapa fria luftvägar är något som specialistsjuksköterskan behöver känna sig säker att utföra, vilket innebär att ha en god förmåga att hantera de tekniker och hjälpmedel som finns att tillgå. Syfte: Syftet med studien är att undersöka anestesisjuksköterskors och ambulanssjuksköterskors kunskapsnivå och erfarenhet av att hantera patientens ofria luftväg prehospitalt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats. Specialistsjuksköterskor (n=145) verksamma inom den prehospitala akutsjukvården i en region i södra Sverige deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes i form av enkäter och datan analyserades i programmet SPSS. Resultat: Studiens fyra huvudsakliga fynd var att ungefär 20 % av respondenterna hade minst en gång under det senaste året varit med om att inte lyckas skapa fria luftvägar. Anestesisjuksköterskor hade en högre självskattad säkerhet inför ofria luftvägar än ambulanssjuksköterskor. Två tredjedelar av respondenterna ville genomföra en repetitionsutbildning i hantering av ofria luftvägar, och hela 83 % av ambulanssjuksköterskorna ansåg att de var i behov av en repetitionsutbildning i att hantera ofri luftväg. Slutsats: Det finns en signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna där anestesisjuksköterskor skattar sig säkrare med att hantera utrustningen vid ofria luftvägar jämfört med ambulanssjuksköterskor. Specialistsjuksköterskorna upplever ett behov av ytterligare utbildning samt kompetenskontroll av luftvägshantering.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor ska kunna identifiera och hantera ofri luftväg utifrån kunskap och fastställda riktlinjer inom den prehospitala vården. Att kunna identifiera svårigheter kan vara livräddande för en kritiskt sjuk eller skadad patient. Sverige är en av få länder i världen som bemannar ambulansen med minst en sjuksköterska, och som därtill utbildar sjuksköterskor till specialister. Specialistsjuksköterskor som jobbar prehospitalt skiljer sig i mängd erfarenhet och kunskap om prehospital vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som försvårar specialistsjuksköterskors luftvägshantering prehospitalt. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter samt fritextsvar. Deltagarna var specialistsjuksköterskor (n=37) vilka hade haft svårt och/eller misslyckats skapa en fri luftväg under senaste året. Det kvantitativa resultatet analyserades med student–t test, chi-två test samt Fishers Exakta test och det kvalitativa resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De faktorer som identifierades var Svårigheter relaterat till hjälpmedel, Svårigheter relaterat till patient samt Utveckling och utbildning. Resultatet visade en signifikant skillnad i hur trygga specialistsjuksköterskor inom olika inriktningar upplever sig vara vid hanteringen av de olika hjälpmedlen och en signifikant variation mellan antal yrkesverksamma år. Anestesisjuksköterskorna skattade sig högst och hade längst erfarenhet. Ambulanssjuksköterskorna och anestesisjuksköterskorna upplevde att deras utbildning hade hjälpt dem i deras hantering av svår luftväg, men ansåg ändå att mer utbildning och årlig repetition rörande luftvägshanteringen är nödvändig. Slutsats: Studiens resultat tyder på att teoretisk kunskap tillsammans med reell kompetens har betydelse för adekvat vård vid luftvägshantering och därmed kan öka patientsäkerheten. Vidare att specialistsjuksköterskorna önskar återkommande repetitionsutbildning i luftvägshantering via arbetsgivaren. Slutligen indikerar denna studies resultat ett behov av att se över de olika akutspecialistutbildningarna verksamma inom ambulanssjukvården för att luftvägsutbildningen skall bli mer jämställd.

Bakgrund: COVID-19 är ett coronavirus som identifierades hos patienter med oförklarlig lunginflammation i Kina i december 2019. Sedan början av pandemin har operationsavdelningar i Sverige stängts till förmån för särskilda COVID-IVA. Anestesisjuksköterskor har flyttats från sina ordinarie arbetsplatser för att hjälpa till och stötta arbetet. Inga tidigare studier finns om anestesisjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med COVID-19. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med COVID-19 på COVID-IVA. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 anestesisjuksköterskor på ett mellanstort sjukhus i södra Sverige. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskorna kände oro inför första arbetsdagen på COVID-IVA. De kom dock snabbt in i arbetsuppgifterna och det skapade trygghet. Att inte få använda sin erfarenhet till fullo var negativt men att slippa patientansvar upplevdes positivt. Arbetet på COVID-IVA var påfrestande gällande både arbetsmiljön och privatlivet. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde blandade känslor inför arbetet på COVID-IVA. Det fanns en oro över tillgången till skyddsutrustning. Flera trivdes ej med arbetsuppgifterna och ville inte arbeta på COVID-IVA ”för alltid”. Arbetet på COVID-IVA utvecklade dem personligen men inte inom yrkesprofessionen. Man var beroende av sina kollegor i teamet för att klara av att ta hand om patienterna. Känslan av att vara behjälplig, att känna sig uppskattad och värdefull bidrog till upplevelsen av att känna sig behövd. Arbetsmiljön på COVID-IVA upplevdes dålig då den var påfrestande gällande både arbetstempo och arbetsbelastning. De flesta anestesisjuksköterskor var ej nöjda över att behöva arbeta på COVID-IVA men flera uppgav att stämningen på COVID-IVA ändå var god. / Background: COVID-19 is a coronavirus that was identified in patients with unexplained pneumonia in China in December 2019. Since the beginning of the pandemic, operating wards in Sweden have been closed in favor of special COVID-ICU’s. Nurse anesthetists have been moved from their regular workplaces to help and support the work. There are no previous studies on nurse anesthetists’ experience of caring for patients with COVID-19. Aim: To explore nurse anesthetists’ experiences of caring for patients with COVID-19 at COVID-ICU. Method: Semi-structured interviews were conducted with 10 nurse anesthetists at a medium-sized hospital in southern Sweden. The data material was analyzed on the basis of a qualitative content analysis. Results: The nurse anesthetists felt anxious before their first working day at COVID-ICU. However, they quickly got into the tasks and it created safety. Not being able to use their experience to the full was negative but avoiding patient responsibility was experienced as positive. The work at COVID-ICU was stressful regarding both the work environment and private life. Conclusion: The nurse anesthetists experienced mixed feelings before working in COVID-ICU. There was concern about the availability of personal protective equipment. Many did not like the tasks and did not want to work at COVID-ICU "forever". The work at COVID-ICU developed them personally but not in their professional profession. They were dependent on their colleagues in the team to be able to care for the patients. Feeling appreciated and valuable contributed to the experience of feeling needed. The work environment in COVID-ICU was perceived as poor as it was stressful in terms of both work pace and workload. Despite the fact that most nurse anesthetists were not satisfied with having to work at COVID-ICU, several stated that the atmosphere in COVID-ICU was still good.