Bakgrund: Personer som upplever rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi är vanligt förekommande. Preoperativ rädsla och oro kan ha en negativ inverkan på patientens perioperativa process, både psykiskt och fysiskt. Det krävs utarbetade strategier och riktlinjer för hantering av rädsla och oro men forskning och dokumentation om strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro är sparsam. Syfte: Syftet med studien var att identifiera anestesisjuksköterskans strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi. Design: Studien har genomförts med en kvalitativ och deskriptiv ansats. Metod: Data samlades in genom femton semistrukturerade individuella intervjuer. Data analyserades med kritisk incident teknik (CIT). CIT är en metod som används för att analysera beteenden eller handlingar i särskilda situationer som är avgörande för ett visst resultat. Dessa beteenden eller handlingar kallas för kritiska incidenter och analyseras i syfte att förbättra praktiska ageranden och lösa praktiska problem. Resultat: Sex viktiga strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi identifierades. Dessa strategier var att beskriva förloppet och att samtala med patienten om dennes oro, att vara inkännande och anpassa vården, att balansera delaktighet och vägledning, att uppträda lugnt, planera och skapa en lugn miljö, att skapa en lättsam stämning och att sätta infart och ge läkemedel vid behov. Slutsats: Detta resultat kan bidra till att utveckla, öka och sprida kunskapen om strategier som kan användas vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi, vilket ökar möjligheten till att skapa en så god upplevelse som möjligt för patienten.

Bakgrund: Syrgas används liberalt hos vuxna endotrakealt intuberade patienter peroperativt för att ge en skyddande marginal mot livshotande hypoxi. Ett överskott av syrgas kan dock öka risken för allvarliga biverkningar med en potentiellt negativ påverkan på både morbiditet och mortalitet. Vilken mängd syrgas som skall användas peroperativt är en omdiskuterad fråga i forskningsvärlden där RCT och metaanalys-studier kommer med motstridiga uppgifter om vad som faktiskt är det optimala oxygenmålet peroperativt. Motiv: Det finns meningsskiljaktigheter kring peroperativ oxygenering där nuvarande forskning om vad som är det optimala för patienten skiljer sig från studie till studie. Författarna av denna studie anser att det behövs en djupare förståelse av den ansvariga anestesisjuksköterskans erfarenheter och tankar kring peroperativ oxygenering, framförallt då det saknas evidens att luta sig mot. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors tankar och erfarenheter av peroperativ oxygenering hos vuxna endotrakealt intuberade patienter. Metod: Individuella semi-strukturerade intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor (n=10) på två olika sjukhus i mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera datan. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier; En snäv balansgång - Att undvika hypoxi och hyperoxi, Upprätthållande av en patientsäker ventilation är ett mål och Vad är den optimala FiO2-nivån? En vilja om att arbeta evidensbaserat. Konklusion: Det är en pågående debatt internationell om vad den optimala målnivån av peroperativ FiO2 är. Med anledning av det oklara evidensläget visade det sig att anestesisjuksköterskorna arbetar efter beprövad erfarenhet när peroperativ FiO2 ställs in till patienten. De målnivåer av FiO2 som anestesisjuksköterskorna använder innehåller en säkerhetsmarginal för hypoxi och hänsyn tas till patientens sjuklighet. Rutinmässig hyperoxi förekommer inte och höga nivåer FiO2 likställs med ökad risk för komplikationer. Vidare forskning inom ämnet behövs som stöttning för patientansvarig anestesisjuksköterska i dess dagliga arbete. / Background: Oxygen is used liberally in adult endotracheal intubated patients intraoperative to provide a protective margin against life-threatening hypoxia. A surplus of oxygen can however increase the risk of serious side effects with a potentially increased long-term mortality. The use of oxygen intraoperative is a highly debated question in the scientific community, where RCT and metaanalysis studies are producing contradictory results about what the optimal oxygenation target intraoperative really is. Motive: There is a disagreement about intraoperative oxygenation where the current evidence about what the optimal target for the patient really is; this varies from study to study. The authors of this study thereby consider that there is a need for a deeper understanding of the responsible nurse anesthetist’s experiences and thoughts on intraoperative oxygenation; above all when there is no definitive evidence to lean on. Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists’ thoughts and experiences of intraoperative oxygenation at adult patients who are endotracheal intubated. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with nurse anesthetists (n=10) at two different hospitals in the middle of Sweden. Qualitative content analysis was used to process the data. Result: The analysis generated three main categories; A narrow balancing act – To avoid hypoxia and hyperoxia, Maintaining patient-safe ventilation is a goal and What is the optimal level of FiO2? A desire to work evidence-based. Conclusion: There is an ongoing debate internationally about what the optimal target level of intraoperative FiO2 is. Due to the unclear state of evidence, it turned out that the nurse anesthetists work after proven experience when intraoperative FiO2 is set for the patient. The target levels of FiO2 used by the nurse anesthetists contain a margin of safety for hypoxia and the patient's morbidity is taken into account. Routine hyperoxia does not occur and high levels of FiO2 are equated with an increased risk of complications. Further research is needed in the subject to support the nurse anesthetists responsible for the patient in their daily work.

Bakgrund: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskor i samband med extubation, de ska klara av att ge en säker vård, kommunicera med sitt team samt bedöma patientens alla mätvärden och riskfaktorer. Att extubera innebär alltid en risk och kan leda till komplikationer för patienten.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter vid svårigheter av extubation.  Metod: En kvalitativ metod användes och tolv semistrukturerade intervjuer utfördes. Det insamlade datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys baserat på Graneheim och Lundman.  Resultat: I analysen framkom sex subkategorier som resulterade i tre kategorier. Dessa var praktisk och mental handlingsberedskap som innefattade hur anestesisjuksköterskan förberedde sig inför extubationsmomentet. Andra kategorin upplevelse av svår extubation beskriver hur anestesisjuksköterskan kände trygghet i erfarna kollegor samt hur de med tiden utvecklade ett professionellt lugn. Sista kategorin teamarbete belyste att rak och tydlig kommunikation främjade ett bra samarbete. Som övergripande tema framträdde att vara beredd på det oväntade, plötsligt händer det. Slutsats: Svårigheter med extubation är relativt ovanligt, därför behövs tydligare riktlinjer som anestesisjuksköterskan kan vända sig till vid extubationssvårigheter. Simuleringsövningar kan vara ett hjälpmedel för att tryggare kunna hantera komplexa extubationer. För att upprätthålla patientsäkerheten samt få hjälp vid kritiska moment beskrevs att en rak och tydlig kommunikation behövdes på sal vilket även främjade ett gott samarbete. / Background: High demands are placed on the nurse anesthetists during extubation, they must be able to provide safe care, communicate with the team and assess all the patient's measurement, readings and risk factors. Extubation always involves a risk and can lead to complications for the patient.  Purpose: The purpose of the study was to describe the nurse anesthetists experiences with difficulties of extubation.  Method: A qualitative method was used and twelve semi-structured interviews were conducted. The collected data material were analyzed with qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman.  Results: In the analysis, eight subcategories emerged which resulted in three categories. These were ability to take action practically and mentally which included how the nurse anesthetist prepared for the extubation moment. The second category, experience of difficult extubation, describes how the nurse anesthetist felt safe in the company of experienced colleagues and how they developed a professional calm over time. The last category teamwork highlighted that straight and clear communication promoted good cooperation. As a theme to be prepared for the unexpected, suddenly it happens emerged.  Conclusion: Difficulties with extubation are relatively uncommon, therefore clearer guidelines are needed to which the nurse anesthetists can turn to in the event of extubation difficulties. Simulation exercises can prepare the nurse in being able to handle complex extubations more safely. In order to maintain patient safety and get help at critical moments, it was described that straight and clear communication was needed in the room, which also promoted good cooperation.

Bakgrund: En övergripande indikation för ett omedelbart kejsarsnitt är om mammans, barnets eller bådas hälsa riskeras under en vaginal förlossning. I samband med dessa oförutsedda situationer ska anestesisjuksköterskan ha god omvårdnadskunskap men också kunskap gällande den medicinska utrustningen och assistera anestesiologen i samband med generell anestesi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av att delta vid omedelbart kejsarsnitt. Metod: En kvalitativ metod tillämpades. Data samlades in genom individuella semistrukturerade intervjuer och den insamlade datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Fyra kategorier formades utifrån den data som insamlats. Att hantera en omedelbart livshotande situation där två liv står på spel. Att vara förberedd på det oförutsedda. Att känna ovisshet i informationen till och om modern. Att lära sig hantera stress och otrygghet. Anestesisjuksköterskor beskrev omedelbart kejsarsnitt som en av de viktigaste situationer som de deltog vid i sitt arbete där två liv står på spel. Känslor som ovisshet och stress påverkade hur de hanterade situationen. Slutsats: Omedelbart kejsarsnitt är en akut situation som inte liknar någon annan akut situation. Då simuleringsövningar och erfarenhet är faktorer som bidrar till ett större lugn och fokus i denna akuta situation bör regelbundna övningar vara inplanerade i verksamheten.

Bakgrund: Inför generell anestesi upplever många patienter en känsla av oro och rädsla. Anestesisjuksköterskan har ett viktigt ansvar i mötet med patienter för att skapa tillit, förtroende och trygghet mellan patient och anestesisjuksköterska. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva vad patienter känner oro för inför generell anestesi med utgångspunkt från två frågeställningar. Vad är det patienter oroar sig för inför generell anestesi? Och vilka faktorer påverkar risken att uppleva oro inför generell anestesi? Metod: Utifrån syftet och dess frågeställningar utfördes en systematisk litteraturstudie där litteratursökningen gjordes i PubMed och Cinahl. Utifrån sökningen inkluderades 18 vetenskapliga artiklar, av både kvantitativ och kvalitativ design. Dessa analyserades i fyra steg som innebar reduktion av data, att skapa en översikt, att göra jämförelser samt att dra slutsatser och verifiera. Resultat: Oro och rädsla är vanliga känslor som förekommer inför generell anestesi. Patienterna var främst oroliga för att dö under anestesin, att vakna upp under anestesi, att uppleva smärta samt att förlora kontrollen. Riskfaktorer för oro som identifierades var kvinnligt kön, ålder under 45 år, lägre utbildningsnivå samt långa väntetider och operationstid sent på dagen. Tidigare erfarenheter av operationer visade sig vara en skyddande faktor.  Slutsats: Studien visar att de flesta patienter upplever oro och rädsla inför generell anestesi. För att minska känslan av otrygghet är det viktigt att patienten känner att anestesipersonalen har sitt fokus på patienten. Detta skapar tillit, förtroende och trygghet hos patienten. Information är en viktig del av omhändertagande och genom att se till att ha välinformerade patienter skapas förutsättningar för att patienterna upplever mindre oro och rädsla. För att minska graden av oro och rädsla inför generell anestesi bör anestesisjuksköterskan visa på ett genuint sätt att de finns där för patienten och att patienten får känna att de är i personalens fokus hela tiden.

Regional anestesi kan anses mindre fördelaktigt eftersom patienten är vaken under operationen, något som patienten kan ha en förutfattad mening om och känna sig främmande för. Även om det finns flertalet fysiologiska fördelar med anestesimetoden. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i det perioperativa vårdandet och det anses därför av gagn att förstå patienters upplevelse av att vara vaken under operation. Det för att få möjlighet att främja upplevelsen och undvika oönskade konsekvenser så som lidande i upplevelsen intraoperativt. Syftet var att undersöka patientens upplevelse av att vara vaken under operation med regional anestesi. För att undersöka upplevelsen användes en systematisk litteraturöversikt. Det resulterade i fyra huvudteman. Sensationer, att navigera i det okända, Det främmande landskapet och närvarons betydelse. Resultatet berör upplevda känslor och förnimmelser av operationen. Det beskriver vikten av en professionell vårdrelation och hur det kan påverka måendet negativt av att inte bli sedd. Miljön på operationen är på flera sätt annorlunda och främmande. Slutligen framkommer det hur patienten kunde uppleva olika grader av kontroll samt hur kroppen upplevs främmande med regional anestesi. Resultatet speglar olika delar av patientens upplevelse intraoperativt. Genom att förstå den perioperativa patientens upplevelser, kan den perioperativa sjuksköterskan nyttja den perioperativa dialogen för att kunna lindra patientens lidande. / Regional anesthesia can be considered disadvantageous since the patient is awake during surgery, something, the patient may have preconceived notions, and be nervous about. However, there are several physiological benefits associated with this anesthesia method. The nurse anesthetist plays a crucial role in the perioperative care, and therefore it is beneficial to understand patients experiences of being awake during surgery. This to promote positive experiences and avoid unwanted consequences such as suffering in the intraoperative phase. The aim was to investigate the patient’s experience of being awake during surgery with regional anesthesia. A systematic literature review was employed to investigate the experience. Four main themes emerged: sensations, navigating the unknown, the unfamiliar landscape and the importance of presence. The result discusses emotions and sensations experienced during surgery. It describes the importance of a professional care relationship and how negative effects can occur from not being accepted. The environment in surgery is in many ways different and unfamiliar. Finally, it emerged how the patient might experience varying degrees of control and how the body felt unknown with regional anesthesia. The result reflects various aspects of the patient’s intraoperative experiences. By understanding the perioperative patients experience, the perioperative nurse can utilize the perioperative dialogue to alleviate the patients suffering.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskor kommer under sitt arbete möta patienter med någon form av kognitiv nedsättning. Specialistsjuksköterskor inom den perioperativa miljön har en skyldighet att erbjuda individanpassad omvårdnad till patienter med kognitiv nedsättning. Den perioperativa dialogen är ett sätt för patienten och närstående att bli införstådda i vårdsituationen och för specialistsjuksköterskor ett verktyg för att få adekvat information om patientens önskemål. Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa vården. Metod: I studien användes en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Sex anestesisjuksköterskor och fyra operationssjuksköterskor intervjuades och det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier. Dessa var: “samverkan i team”, “behov av resurser och hjälpmedel” och “behov av individanpassat bemötande och kommunikation”, samt 14 subkategorier. Konklusion: Studien visade att omhändertagande av patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa miljön var en utmaning. Den perioperativa vården kan anpassas efter patientens särskilda behov genom närståendes delaktighet, ett professionellt samarbete i team samt ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Anesthesia- and operating nurses´ will encounter patients with some form of cognitive impairment during their work. Perioperative specialist nurses have a duty to provide individualized care for patients with cognitive impairment. The perioperative dialogue is a way for patients and their relatives to understand the health situation, and for specialist nurses, it serves as a tool to gather adequate information about the patient's preferences. Aim: The aim was to describe the experiences of anesthesia- and operating nurses´ in caring for patients with cognitive impairment within perioperative care. Method: A qualitative method with an inductive approach was used in the study. Six anesthesia nurses and four surgical nurses were interviewed, and the collected material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in three categories: "team collaboration", "need for resources and aids" and "need for individualized approach and communication", along with 14 subcategories. Conclusion: The study revealed that caring for patients with cognitive impairment in the perioperative environment posed a challenge. The perioperative care can be adapted to the patient's specific needs through the involvement of close relatives, professional teamwork, and a person-centered approach.

: Bakgrund och problemformulering: Extubation är ett avgörande moment inom anestesi. När patienten har tillfredsställande andningsmönster så kan trakealtuben tas ut ur patientens luftväg. Inga hundraprocentiga kriterier finns för hur extubationens utfall blir, utan utförs ofta utefter situation. Det är en komplex process som kräver noga övervakning och anpassning till varje patients individuella behov. Att bedöma, etablera och kontrollera luftvägen kräver att anestesisjuksköterskan har kunskap och erfarenhet av multidisciplinärt samarbete och etisk medvetenhet. För att undvika patientlidande är personcentrerad vård nödvändigt och kräver ett förhållningsätt baserat på omtanke. Riskerna för komplikation har inte tydligt minskat under åren och det upplevs svårt att planera och utföra en extubation. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskan och anestesiologens erfarenheter av extubation. Metod: En systematisk litteraturöversikt med integrativ metod baserat på kvalitativa och kvantitativa artiklar. Artikelsökningen utfördes i databaser och webbsökning. Totalt inkluderades nio artiklar publicerade mellan år 2006–2022. Kvalitetsgranskning genomfördes utifrån CASP checklista av kvalitativa och randomiserad kontrollerad studie. Resultat: I resultatet framkommer det att erfarenhet är en betydande roll som ger bättre förutsättning för extubationen. Kommunikationsbrist, tidspress och bristande respekt påverkade anestesipersonal under utförandet. Planering och förberedelser är två viktiga faktorer för att underlätta handhavandet av extubation. Diskussion: Erfarenhet har en betydande roll för att skapa förutsättningar för trygghet, respekt och evidensbaserad vård. Anestesisjuksköterskor och anestesiologer har olika erfarenheter om extubation. Genom att öka kunskap gällande upplevelser av anestesipersonalens erfarenheter kan praktiska och teoretiska momentet kring extubering förbättras. / Background and Problem Statement: Extubation is a crucial step in anaesthesia. When the patient has a satisfactory breathing pattern, the tracheal tube can be removed from the patient's airway. There are no one-hundred- precent criteria for the outcome of extubation; it is often preformed based on the situation. It is a complex process that requires careful monitoring and adaptation to each patient’s individual needs. Assessing, establishing and controlling the airway require that the anaesthesia nurse possesses knowledge and experience with multidisciplinary collaboration and ethical awareness. To avoid patient suffering, person-centred care is necessary, which requires an approach based on compassion. The risk of complications has not clearly decreased over the years, and planning and preforming an extubation are often perceived as challenging. Aim: The aim was to examine the anesthesia nurse and the anesthesiologist's experiences with extubation. Method: A systematic literature review using an integrative method based on qualitative and quantitative articles. Articles searches were conducted in the databases Cinahl, PubMed and Scopus, as well through web searches. A total of nine articles published between 2006 and 2022 were included. Quality assessment was preformed using CASP checklist for qualitative and randomised controlled studies. Results: The results indicate that experience is a significant factor that provides better conditions for successful extubation. Communication problems, time pressure and lack of respect affected anaesthesia personnel during the procedure. Planning and preparing are two important factors that facilitate the management of extubation. Discussion: Experience plays a significant role in creating conditions for safety, respect and evidence-based care. Anaesthesia nurses and anaesthesiologist have mixed options about extubations. By increasing knowledge about the experiences of anaesthesia personnel, both the practical and theoretical aspects of extubation can be improved.

Bakgrund: Under en operation förlorar patienter sitt medvetande och sin förmåga att upprätthålla sin egen andning. Här är anestesisjuksköterskan oumbärlig och har till uppgift att säkerställa ventilation samt oxygenering för patienten. För att identifiera den svåra luftvägen görs en luftvägsbedömning preoperativt och denna ligger till grund för vilka luftvägshjälpmedel som ska finna nära till hands. Att kunna identifiera, bedöma och förebygga risker vid en svår luftväg är en viktig egenskap för anestesisjuksköterskor. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av att ställas inför en svår luftväg. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades via en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom fyra kategorier: Förberedelser påverkar, Känslor i arbetet, Teamarbetets betydelse, Tekniska svårigheter samt att ett tema framträdde: Erfarenhet: en grundsten för trygghet. Konklusion: Konklusionen av denna studie belyser vikten av snabb och korrekt hantering när en anestesisjuksköterska ställs inför en svår luftväg under generell anestesi. För att förebygga de utmaningar som anestesisjuksköterskorna ställs inför krävs en utarbetad handlingsplan, stark kommunikation, effektivt teamarbete samt en god arbetsmiljö. / Background: Patients lose consciousness and their ability to maintain their own breathing during surgery. The anesthetic nurse is essential since they are responsible for ensuring the patient´s ventilation and oxygenation. To identify a potentially challenging airway a preoperative airway assessment is conducted, informing which airway aid should be readily available. The ability to identify, evaluate and minimize risks linked with challenging airways is an essential skill for an anesthetic nurse. Purpose: To illuminate the experiences of anesthesia nurses when confronted with a difficult airway. Method: A qualitative approach with an inductive methodology was employed. Eight anesthetic nurse participated in semi-structured interviews. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Results: Four categories emerged: Impact of preparation, Emotional aspects of work, Significance of teamwork, Technical challenges, with a recurring theme: Experience as a cornerstone for confidence. Conclusion: The conclusion of this study highlights how important it is to manage quickly and accurately when anesthetic nurses encounter difficult airways during general anesthesia. A well-prepared action plan, effective communication, teamwork and supportive work environment are essential in addressing the challenges faced by the anesthetic nurse.

Bakgrund: Forskning visar att barn upplever oro och rädsla i samband med anestesi. Anestesisjuksköterskan är en av de som behöver möta barnets känslor. Genom att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter kan förståelse skapas samt ge möjlighet till fördjupad kunskap inom barnanestesi. Syfte: Studiens syfte var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av mötet med barn i förskoleåldern i samband med anestesiinduktion. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats genomfördes. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer där totalt tolv anestesisjuksköterskor intervjuades. Dataanalys genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa latenta innehållsanalys. Resultat: Två övergripande teman identifierades, med fyra kategorier och sju subkategorier. Det första temat, goda förutsättningar för ett vårdande möte, innefattar handlingar, strategier och faktorer som ger goda förutsättningar för att mötet med barn i förskoleåldern i samband med anestesiinduktionen ska bli vårdande. I det andra temat, hindrande faktorer för ett vårdande möte,lyfts anestesisjuksköterskans erfarenheter av vad som hindrar förutsättningarna för ett bra och vårdande möte.   Slutsats: Mötet med barn i samband med anestesiinduktionen är både utmanande och roligt. Anestesisjuksköterskan behöver anpassa sig efter det unika barnet, involvera föräldrar, tillämpa sina tidigare erfarenheter och inneha en handlingsberedskap för att kunna främja ett vårdande möte. Preoperativa förberedelser spelar en avgörande roll för såväl anestesisjuksköterskan, som för barn och föräldrar. Mötet kan dock ge upphov till känslomässig påfrestning då anestesisjuksköterskan kan behöva utföra tvingande handlingar vilka kan hindra förutsättningar för ett vårdande möte. / Background: Research shows that children experience worries, and fear associated with anesthesia. The nurse anesthetist’s is one of those who needs to meet the child’s feelings. By highlighting the nurse anesthetist’s experiences, understanding can be created and allow in-depth knowledge regarding pediatric anesthesia.  Aim: The study aimed to highlight the nurse anesthetist’s experiences of meeting with children of preschool age in connection with anesthesia induction  Method: A qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews where twelve nurse anesthetists were interviewed. The data analysis was carried out according to Graneheim and Lundmans (2004) qualitative latent content analysis. Results: Two overall themes were identified, with four categories and seven subcategories. The first theme, good presumptions for a caring meeting, includes actions, strategies and factors which gives good presumptions for the meeting with children of preschool age in connection with the anesthesia induction to turn out caring. In the second theme, obstructive factors for a caring meeting, the nurse anesthetist’s experiences of what obstructs the presumptions for a good and caring meeting are highlighted. Conclusion: The meeting with children in connection with the anesthesia induction is both challenging and fun. The nurse anesthetist needs to adapt to the unique child, involve the parent, apply their experiences, and have an action plan to promote a caring meeting. Preoperative preparations play a crucial role for the nurse anesthetist as well as for the child and parents. The meeting can give rise to emotional stress when the nurse anesthetist needs to perform coercive actions that obstruct the presumptions of a caring meeting.