Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

Introduktion: Hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Konsekvenserna av hypotermi är bland annat rubbningar på koagulationen med ökad blödningsrisk, sårinfektioner och kardiella komplikationer. Patienter har beskrivit hypotermi som den värsta upplevelsen under sjukhusvistelsen och värderar det högre än den kirurgiska smärtan. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att förebygga hypotermi i samband med anestesi Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor, verksamma på en operationsavdelning i Västra Götalands län och Region Västernorrland medverkade i studien. Sjukhusen som inkluderades i studien liknade varandra till storlek och i vilken typ av ingrepp som utfördes där. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att samla data och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och visar att förebyggandet av hypotermi är viktigt enligt anestesisjuksköterskor och att medvetenheten kring hypotermi och hur det förebyggs har ökat. Samtidigt beskrevs att mer skulle kunna göras. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det finns bra rutiner som ökar tryggheten i förebyggandet av hypotermi. Det beskrevs dock som svårt att hinna hålla sig uppdaterad och vara på framkant i det senaste kring forskning. För att öka förutsättningarna och för att kunna vidareutveckla personalgruppen, i hypotermiförebyggande åtgärder, behövs ett ansvarsområde kring hypotermi. Slutsats: Kunskap, erfarenhet, forskning och samarbete i operationslaget är grundläggande förutsättningar för att hypotermi ska förebyggas på bästa sätt. Anestesisjuksköterskorna upplever inte hypotermi som något vardagsproblem, men menar att mer skulle kunna göras. Det behövs mer forskning på hur stor nytta ett särskilt ansvarsområde inom hypotermiprevention skulle utgöra. / Background: Hypothermia is one of the most common complications of anesthesia. The consequences of hypothermia include disorders of coagulation with increased risk of bleeding, wound infections and cardiac complications. Patients have described hypothermia as the worst experience during hospitalization and value it higher than the surgical pain. Aim: The aim of this study was to describe the anesthesia nurse's experience in preventing hypothermia associated with anesthesia. Method: The study has a qualitative approach. Ten anesthesia nurses, active in an operations department in Västra Götaland county and the region of Västernorrland, participated in the study. The hospitals included in the study were similar in size and what type of surgery performed there. Qualitative semi- structured interviews were used to gather data and the interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and shows that prevention of hypothermia is important according to the anesthesia nurses and that awareness about hypothermia and its prevention has increased. At the same time, it was described that more could be done. The anesthetic nurses felt that there are good practices that increase safety in the prevention of hypothermia. However, it was described as difficult to keep themselves up to date of the latest research. In order to increase the prerequisites and to further develop the staff group, in hypothermia prevention, a person responsible for hypothermia prevention is needed. Conclusion: Knowledge, experience, research and collaboration in the operations team are fundamental factors for preventing hypothermia in the patient, in the best possible way. The anesthetic nurses do not experience hypothermia as a daily problem but mean that more could be done, within that area. More research is needed regarding the usefulness of a person responsible for hypothermia prevention would represent.

Bakgrund: Det är fastställt i tidigare studier att sjuksköterskans arbetsglädje direkt påverkar omvårdnadsnivån och att det är flera faktorer som påverkar dennes arbetsglädje. Forskning saknas beträffande vad som ger specialistutbildade anestesisjuksköterskor arbetsglädje. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som skapar och hur anestesisjuksköterskor ser på arbetsglädje. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design där datainsamlingen genomfördes via åtta semistrukturerade intervjuer, dataanalysen genomfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Åtta områden relevanta för anestesisjuksköterskans arbetsglädje presenteras; psykosocial arbetsmiljö, fysisk arbetsmiljö, god omvårdnad, kompetensutveckling, ledning, självständighet, arbetstider och personalomsättning. Ett nionde område, lön, utreddes men visade sig inte vara direkt kopplat till arbetsglädje Slutsats: Arbetsglädje visade sig vara en viktig faktor för att anestesisjuksköterskan ska trivas med sitt arbete. Det är därför viktigt att arbeta med dessa områden som ger arbetsglädje från flera håll för att underlätta anestesisjuksköterskans arbetsglädje. / Background: It has been established in earlier studies that the nurse's job satisfaction directly affects the level of nursing and that there are several factors that affect nurse’s job satisfaction. There is no research on what gives specialist educated nurse anaesthetist job satisfaction. Aim: The purpose of the study was to describe what creates and how nurse anaesthetist look at job satisfaction. Method: The study was conducted using qualitative design. The data was collected thru eight semi-structured interviews, data analysis is conducted through qualitative content analysis. Results: Eight areas relevant for nurse anesthetists was presented; psychosocial work environment, physical work environment, nursing care, skill development, management, independence, working hours and employee turnover. A ninth area, salary, was also investigated but was not found to be directly related to work satisfaction. Conclusion: Job satisfaction is an important factor for the anesthetist nurses to enjoy their work. It is therefore important to work with these areas that provide job satisfaction from several directions to facilitate the job satisfaction of the anesthetist nurse.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet transporter mellan sjukhus, som kräver medföljande anestesipersonal, har ökat i region Jönköpings län från 135 stycken 2015 till 247 transporter 2016. Anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är bland annat att övervaka, observera, dokumentera och följa upp patientens ventilation, cirkulation, anestesidjup och temperatur. Att vårda patienter i ambulans är en stor utmaning eftersom situationen är komplex och oförutsägbar. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och agerande i samband med kritisk händelse under ambulanstransport av svårt sjuk patient. Metod: Kvalitativ design med hjälp av intervjuer utfördes med Critical Incident Technique (CIT). En incident liknas vid en situation, ett dilemma eller enskild händelse som i efterhand betraktas som kritisk. Kritiska händelser definieras i  denna studie som händelser eller specifik situation med positiv eller negativ utgång. Resultat: Tre huvudområden söktes i resultatet, trygghet, kontroll och utsatthet. Anestesisjuksköterskorna upplevde att transportsituationen var en utsatt uppgift, trots flera år som anestesisjuksköterskor och mångårig yrkeserfarenhet utöver det. Det beskrevs som det värsta med jobbet och var inget som någon längtade efter. Slutsats: Anestesisjuksköterskor känner sig ofta otrygga, utsatta och har svårt att behålla kontrollen över situationen under ambulanstransporten.

Bakgrund: Kejsarsnitt har blivit vanligare, orsaken kan vara medicinska indikationer, men också förlossningsrädsla. Att kvinnor som föder barn vaginalt får en bättre upplevelse om de får stöd av en medmänniska är välkänt. Studier av kvinnor som föder barn med planerade kejsarsnitt visar att de också behöver stöd. Detta stöd ges framför allt av anestesisjuksköterskor eftersom barnmorskan är sterilklädd. Syfte: Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskan ger stöd till den födande kvinnan vid planerat kejsarsnitt i spinalanestesi. Metod: En empirisk, deskriptiv studie med kvalitativ ansats genomfördes. Fem anestesisjuksköterskor intervjuades. Deras berättelser analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem olika teman och tio subkategorier. Resultatet visar hur anestesisjuksköterskorna ger stöd. Temana var främja delaktighet (kommunicera, involvera närstående), värna integritet (stå bakom, dela födelsen), inge trygghet (vara närvarande, utstråla kompetens, teamarbete) och skapa relation (emotionellt engagemang, använda personligheten, känna in den unika patienten). Det femte temat produktionskrav beskriver de tidspressade förhållanden som gäller där anestesisjuksköterskorna ger stödet. Slutsats: Att ge stöd vid kejsarsnitt innebär att anestesisjuksköterskorna pendlar mellan närhet och distans till patienten, utifrån den unika patientens behov. Målet för stödet var att den blivande modern skulle kunna föda sitt barn lugn och trygg, tillsammans med sin närstående. Arbetsmiljö med flera kejsarsnitt per dag påverkar anestesisjuksköterskornas möjligheter att ge stöd. Klinisk betydelse: Denna studie avser att öka kunskapen om anestesisjuksköterskans stöd vid planerade kejsarsnitt. Detta är en pilotstudie som det kan vara värdefullt att reflektera kring som kliniskt verksam anestesisjuksköterska. / Background: Caesarean section has become more common, the cause may be medical indications, but also fear of childbirth. It is well known that women who give birth vaginally have a better experience if they are supported by a fellow human being. Studies of women who give birth with planned caesarean section shows that they also need support. The purpose was to describe how the nurse anesthetist provides support to the woman in labor at elective caesarean section in spinal anesthesia. Method: An empirical, descriptive study with qualitative approach was conducted. Five nurse anesthetists were interviewed. Their stories were analyzed using qualitative content analysis. Results: The results revealed five different themes and ten subcategories. The results show how a nurse anesthetist provides support. Nurse anesthetists provide support by promoting participation, protect integrity, provide safety and build relationships. The fifth theme, which is called the production requirements, describes the time-strained circumstances of the place where nurse anesthetists provide support. Conclusion: Nurse anesthetists were prepared to provide support so that the mother could give birth to the baby while feeling safe and calm. Working environment with multiple caesarean sections per day affects nurse anesthetist capacity to provide support. Clinical significance: This study intends to increase awareness of the nurse anesthetist support for this form of childbirth. This is a pilot study that it may be useful for the clinically active nurse anesthetist to reflect on.

Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka om anestesisjuksköterskans skattning av postoperativ smärta skiljer sig fran patientens egenskattade VAS. Bakgrund: Flertalet studier visar att sjuksköterskor underskattar patienters smärta och att VAS inte används i tillräcklig utsträckning vid smärtskattning. Många erfarna sjuksköterskor tenderar att lita mer på sin intuitiva känsla om patientens smärta än på vad patienten säger. Metod: Åtta anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i storstadsregionen fick genom ett frågeformulär skatta 44 patienters postoperativa smärta utifrån en beteenderelaterad skala och fysiologiska parametrar. Detta värde jämfördes med patientens egenskattade VAS/NRS. Resultat: Anestesisjuksköterskomas beteendeskattning stämde väl överens med patientens egenskattade VAS. De anestesisjuksköterskor som arbetat länge beteendeskattade närmre patientens VAS än de som arbetat kortare tid som anestesisjuksköterskor. De tre vanligaste fysiologiska parametrar anestesisjuksköterskorna bedömde var ansiktsuttryck, kroppsrörelse och tal. Slutsats: Anestesisjuksköterskomas erfarenhet av att bedöma och behandla patienter som är sövda eller sederade kan kanske förklara den högre samstämmigheten mellan deras och patientens smärtskattning. / Aim: The aim of this pilot study was to investigate if the pain assessment made by Swedish nurse anesthetists differ from the patients' own assessed pain, using the visual analogical scale, VAS. Background: Several studies shows that nurses tend to underestimate postoperative pain and that assessment tools seldom is used in pain assessment. Experienced nurses seem to rely more on their own intuitive feeling about patients' pain experience rather than what the patient says. Method: Eight nurse anesthetists in a Swedish hospital answered a questionnaire and made behavior assessments of postoperative pain on 44 patients, using physiological parameters which where compared with the patient's VAS\NRS. Results: Nurse anesthetists' pain assessment using physiological parameters where consistent with the patients' VAS/NRS. More experienced nurses assessed closer to the patient's VAS/NRS than the inexperienced did. The three most common physiological parameters used where facial expression, bodily movements and sounds. Conclusion: The nurse anesthetists' experience of observing patients during anesthesia and sedation might explain the high correlation in pain assessment.

Bakgrund: För att upprätthålla en så normal kvalitet på vården som möjligt och minska det psykiska och fysiska lidandet vid stora olyckor och katastrofer måste resurserna ledas och fördelas på ett annat sätt än i sjukvårdens vardagsorganisation. Detta medför en omställning i sättet att bedriva sjukvård på till katastrofmedicinsk metodik. Anestesisjuksköterskan är en viktig del i den katastrofmedicinska beredskapen men hur anestesisjuksköterskan själv uppfattar sin roll är ett sparsamt utforskat område. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning om sin roll vid stora olyckor och katastrofer. Metod: En kvalitativ metod användes, där 10 semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter analys framkom fyra kategorier; vara en del i något större, vara närmast patienten, genom sin profession känna trygghet och medvetenhet och få förutsättningar att fungera i sin roll. Det genomgående temat i anestesisjuksköterskans uppfattningar är att genom sin profession vara en livsviktig nyckelfunktion med vilja att verka i den på bästa sätt. Konklusion: Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull och komplex roll i den katastrofmedicinska beredskapsorganisationen men efterfrågar kunskap och utbildning för att kunna verka effektivt och säkert. Den katastrofmedicinska beredskapen måste lyftas och medvetandegöras i verksamheten.

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp innebär 50–90% risk för att patienten ska drabbas av oavsiktlig hypotermi. Förutom obehaget av postoperativ shivering kan det bidra till flera postoperativa komplikationer. Trots god kunskap om hur hypotermi kan förebyggas tycks det finnas situationer där denna kunskap inte tillämpas fullt ut, därav belyser denna studie det perioperativa samarbetet.  Syfte: Syftet var att belysa operationssjuksköterskors och anestesisjuksköterskors samarbete för att förebygga hypotermi perioperativt vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre sjukhus i en storstadsregion i södra Sverige. Nio specialistsjuksköterskor deltog.  Resultat: Studien identifierade tre kategorier av betydelse för samarbetet med att förebygga hypotermi: rollfördelningens inverkan på samarbetet, den psykosociala arbetsmiljöns inverkan på samarbetet samt om samarbetet baseras på rutiner istället för kommunikation. Genomgående identifierades professionernas fokus på patientens välmående.  Slutsats: Det finns en stor kunskap och medvetenhet om risk för hypotermi i samband med operation men studien visar oklarheter gällande ansvar och samarbete i ämnet hos specialistsjuksköterskor inom operation och anestesi. Bidragande faktorer kan vara brister i samarbetet och kommunikationssvårigheter mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor, Strukturerade kommunikationsmodeller kan öka samarbetet för att förebygga hypotermi hos patienter som genomgår kirurgi. / Introduction A surgical procedure entails 50-90% risk for the patient to be affected of unintentional hypothermia. Except the discomfort of postoperative shiverings it can contribute to postoperative complications. Despite good knowledge of how hypothermia can be prevented, there seem to be situations where this knowledge is not fully applied, hence this study sheds light on perioperative collaboration.   Aim The aim was to illustrate operating theatre nurses and anaesthesia nurses' cooperation in prevention of unintentional hypothermia perioperative in general anaesthesia.  Method A qualitative study with interviews were conducted at three hospitals in a metropolitan area in the south of Sweden. Nine specialist nurses participated.  Results The study identified three areas of importance for cooperation in preventing hypothermia: the role distribution's impact on collaboration, the psychosocial work environment's impact on teamwork and cooperation is based on routines instead of communication. The professionals' focus on the patient's well-being was consistently identified. Conclusion: There is a great deal of knowledge and awareness about the risk of hypothermia in connection with surgery, but the study shows ambiguities regarding responsibility and cooperation in the subject among specialist nurses in surgery and anesthesia. Contributing factors may be shortcomings in the collaboration and communication difficulties between surgical nurses and anesthesia nurses. Structured communication models may increase the collaboration to prevent hypothermia in patients undergoing surgery.

Introduktion: Patienter som genomgår en operation har en ökad risk att drabbas av en tryckskada då patienten är immobiliserad under en längre tid. Tryckskada påverkar patientens livskvalitet och ger ett ökat lidande samtidigt ökar det kostnader för samhället. Operationsoch anestesisjuksköterskan har båda ett omvårdnadsansvar för patienten som genomgår en operation. I omvårdnadsansvaret ligger prevention av tryckskada. Tidigare forskning är begränsad avseende operations- och anestesisjuksköterskans gemensamma erfarenheter vid prevention av tryckskada. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av prevention av tryckskada pre- och intraoperativt, ur operations- och anestesisjuksköterskans perspektiv.Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Enskilda intervjuer med sex operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Analys av data utifrån innehållsanalys. Resultat: Operations- och anestesisjuksköterskans erfarenheter av prevention av tryckskada presenteras i fem huvudkategorier: Erfarenheter av omvårdnadsansvar vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av samarbete vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av riskbedömning vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av att förebygga identifierade risker för tryckskada samt Erfarenheter av positioneringsrutiners inverkan på patienten. Konklusion: Operations- och anestesisjuksköterskan har en samsyn vid prevention av tryckskada att omvårdnadsansvaret är gemensamt dock blir det uppdelat intraoperativt. Operations- och anestesisjuksköterskan samlar information om patienten och skapar en riskbedömning utifrån vilken de sedan utför förebyggande åtgärder. Positioneringsrutinerna sågs både som stöd och hinder vid prevention av tryckskada. Kommunikationen var viktig i samarbetet mellan operations- och anestesisjuksköterskan. / Introduction: Patients undergoing surgery have an increased risk of suffering a pressure injury as the patient is immobilized for a long time. Pressure injury affects the patient's quality of life and causes increased suffering, while at the same time it increases costs for society. The operating room nurse and anesthesia nurse both have a nursing responsibility for the patient undergoing surgery. The responsibility for nursing lies in the prevention of pressure injury. Previous research is limited regarding the operating room nurse’s and anesthesia nurse’s common experiences in the prevention of pressure injury. Aim: The aim was to deskribe experiences of prevention of pressure injury pre- and intraoperatively, from the perspective of the operating room nurse and anesthesia nurse. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Individual interviews with six operating room nurses and four anesthesia nurses. Analysis of data based on content analysis. Results: The experience of the operating room nurse and anesthesia nurse in the prevention of pressure injury is presented in five main categories: Experience in nursing responsibilities in the prevention of pressure injury, Experience of cooperation in the prevention of pressure damage, Experience in risk assessment in the prevention of pressure damage, Experience in preventing identified risks of pressure injury and Experience in the impact of positioning procedures on the patient. Conclusion: The operating room nurse and anesthesia nurse has a common understanding when preventing pressure injury that nursing responsibilities are common, however it becomes divided intraoperatively. The operating room nurse and anesthesia nurse collects information about the patient and creates a risk assessment based on which they then carry out preventive measures. The positioning procedures were seen as both support and obstacles in the prevention of pressure injury. Communication was important in the collaboration between the operating room nurse and anesthesia nurse.

Bakgrund: Smärtbedömningar är ett vanligt förekommande moment i anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors dagliga arbete. Tidigare forskning visar att det finns okunskap om att sederade patienter inte behöver smärtbedömas, trots att annan forskning visar att patienter kan uppleva smärta under sedering eller sövning.Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma och dokumentera smärta hos sederade eller sövda icke-verbala patienter.  Metod: En beskrivande studie med kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.    Huvudresultat: Fem huvudkategorier och sju underkategorier identifierades: “Att uppleva svårigheter och hinder vid bedömning av smärta”, “Att underlätta bedömning av smärta”, “Att sakna hjälpmedel för bedömning av smärta”, “Att dokumentera smärta” och “Att stödja sig på tidigare erfarenheter, förförståelse och kunskap”. Specialistsjuksköterskorna upplevde att det var komplext att bedöma smärta då patienterna inte kunde förmedla sig. Tidigare erfarenheter och utökad utbildning kunde underlätta smärtbedömningen. Det förekom upplevelser om att smärta sederades bort på grund av okunskap. Dokumentation av patienters smärta skedde framförallt genom fysiologiska parametrar och given analgetika.  Slutsats: Föreliggande studie belyser att det fanns önskemål om underlättande hjälpmedel och utbildning att använda vid bedömningar av smärta, samt vad hjälpmedlen skulle kunna innebära för patienten och i det kliniska arbetet. Specialistsjuksköterskorna uppgav att ett hjälpmedel skulle kunna bidra till en mer kontrollerad analgetika- och sederingstillförsel, vilket skulle kunna förkorta tiden i respirator, tid på intensivvårdsavdelning samt minska mortaliteten. / Background: Pain assessments are a recurring task in nurse anesthetists and intensive care nurses’ daily work. Previous studies have revealed that there was an ignorance toward patients who are sedated, that their pain did not need to be assessed, despite other studies have found that patients can experience pain during sedation or general anesthesia.  Aim: To describe nurse anesthetists’ and intensive care nurses’ experiences in assessing and documenting pain in patients who are sedated or under general anesthesia and non- verbal. Method: A descriptive study with a qualitative approach. Ten semi-structured interviews were conducted with ten specialist nurses from a Swedish hospital. Data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories and seven subcategories were identified: “To experience difficulties and obstacles when assessing pain”, “To ease the assessment of pain”, “To not have the aids for assessing pain”, “To document pain” and “To rely on previous experiences, pre-understandings and knowledge”. The nurse specialists experienced that pain assessments were complex because the patients were unable to communicate. Previous experiences and expanded knowledge appeared to ease the assessment of pain. There were experiences of pain being sedated away due to ignorance. Documentation of the patients’ pain was mainly done through physiological parameters and given analgesics.  Conclusion: The present study shines a light on the wish for aids and education to use when assessing pain, as well as the potential impact the assessment instruments could have for the patients as well as the work at the clinic. Nurse specialists stated that an aid could contribute to the controlled use of analgesics and sedatives, which could reduce the duration of mechanical ventilation, duration in the intensive care unit and mortality.