Sammanfattning Bakgrund: Antalet transporter mellan sjukhus, som kräver medföljande anestesipersonal, har ökat i region Jönköpings län från 135 stycken 2015 till 247 transporter 2016. Anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är bland annat att övervaka, observera, dokumentera och följa upp patientens ventilation, cirkulation, anestesidjup och temperatur. Att vårda patienter i ambulans är en stor utmaning eftersom situationen är komplex och oförutsägbar. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och agerande i samband med kritisk händelse under ambulanstransport av svårt sjuk patient. Metod: Kvalitativ design med hjälp av intervjuer utfördes med Critical Incident Technique (CIT). En incident liknas vid en situation, ett dilemma eller enskild händelse som i efterhand betraktas som kritisk. Kritiska händelser definieras i  denna studie som händelser eller specifik situation med positiv eller negativ utgång. Resultat: Tre huvudområden söktes i resultatet, trygghet, kontroll och utsatthet. Anestesisjuksköterskorna upplevde att transportsituationen var en utsatt uppgift, trots flera år som anestesisjuksköterskor och mångårig yrkeserfarenhet utöver det. Det beskrevs som det värsta med jobbet och var inget som någon längtade efter. Slutsats: Anestesisjuksköterskor känner sig ofta otrygga, utsatta och har svårt att behålla kontrollen över situationen under ambulanstransporten.

Bakgrund: Kejsarsnitt har blivit vanligare, orsaken kan vara medicinska indikationer, men också förlossningsrädsla. Att kvinnor som föder barn vaginalt får en bättre upplevelse om de får stöd av en medmänniska är välkänt. Studier av kvinnor som föder barn med planerade kejsarsnitt visar att de också behöver stöd. Detta stöd ges framför allt av anestesisjuksköterskor eftersom barnmorskan är sterilklädd. Syfte: Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskan ger stöd till den födande kvinnan vid planerat kejsarsnitt i spinalanestesi. Metod: En empirisk, deskriptiv studie med kvalitativ ansats genomfördes. Fem anestesisjuksköterskor intervjuades. Deras berättelser analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem olika teman och tio subkategorier. Resultatet visar hur anestesisjuksköterskorna ger stöd. Temana var främja delaktighet (kommunicera, involvera närstående), värna integritet (stå bakom, dela födelsen), inge trygghet (vara närvarande, utstråla kompetens, teamarbete) och skapa relation (emotionellt engagemang, använda personligheten, känna in den unika patienten). Det femte temat produktionskrav beskriver de tidspressade förhållanden som gäller där anestesisjuksköterskorna ger stödet. Slutsats: Att ge stöd vid kejsarsnitt innebär att anestesisjuksköterskorna pendlar mellan närhet och distans till patienten, utifrån den unika patientens behov. Målet för stödet var att den blivande modern skulle kunna föda sitt barn lugn och trygg, tillsammans med sin närstående. Arbetsmiljö med flera kejsarsnitt per dag påverkar anestesisjuksköterskornas möjligheter att ge stöd. Klinisk betydelse: Denna studie avser att öka kunskapen om anestesisjuksköterskans stöd vid planerade kejsarsnitt. Detta är en pilotstudie som det kan vara värdefullt att reflektera kring som kliniskt verksam anestesisjuksköterska. / Background: Caesarean section has become more common, the cause may be medical indications, but also fear of childbirth. It is well known that women who give birth vaginally have a better experience if they are supported by a fellow human being. Studies of women who give birth with planned caesarean section shows that they also need support. The purpose was to describe how the nurse anesthetist provides support to the woman in labor at elective caesarean section in spinal anesthesia. Method: An empirical, descriptive study with qualitative approach was conducted. Five nurse anesthetists were interviewed. Their stories were analyzed using qualitative content analysis. Results: The results revealed five different themes and ten subcategories. The results show how a nurse anesthetist provides support. Nurse anesthetists provide support by promoting participation, protect integrity, provide safety and build relationships. The fifth theme, which is called the production requirements, describes the time-strained circumstances of the place where nurse anesthetists provide support. Conclusion: Nurse anesthetists were prepared to provide support so that the mother could give birth to the baby while feeling safe and calm. Working environment with multiple caesarean sections per day affects nurse anesthetist capacity to provide support. Clinical significance: This study intends to increase awareness of the nurse anesthetist support for this form of childbirth. This is a pilot study that it may be useful for the clinically active nurse anesthetist to reflect on.

Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att undersöka om anestesisjuksköterskans skattning av postoperativ smärta skiljer sig fran patientens egenskattade VAS. Bakgrund: Flertalet studier visar att sjuksköterskor underskattar patienters smärta och att VAS inte används i tillräcklig utsträckning vid smärtskattning. Många erfarna sjuksköterskor tenderar att lita mer på sin intuitiva känsla om patientens smärta än på vad patienten säger. Metod: Åtta anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i storstadsregionen fick genom ett frågeformulär skatta 44 patienters postoperativa smärta utifrån en beteenderelaterad skala och fysiologiska parametrar. Detta värde jämfördes med patientens egenskattade VAS/NRS. Resultat: Anestesisjuksköterskomas beteendeskattning stämde väl överens med patientens egenskattade VAS. De anestesisjuksköterskor som arbetat länge beteendeskattade närmre patientens VAS än de som arbetat kortare tid som anestesisjuksköterskor. De tre vanligaste fysiologiska parametrar anestesisjuksköterskorna bedömde var ansiktsuttryck, kroppsrörelse och tal. Slutsats: Anestesisjuksköterskomas erfarenhet av att bedöma och behandla patienter som är sövda eller sederade kan kanske förklara den högre samstämmigheten mellan deras och patientens smärtskattning. / Aim: The aim of this pilot study was to investigate if the pain assessment made by Swedish nurse anesthetists differ from the patients' own assessed pain, using the visual analogical scale, VAS. Background: Several studies shows that nurses tend to underestimate postoperative pain and that assessment tools seldom is used in pain assessment. Experienced nurses seem to rely more on their own intuitive feeling about patients' pain experience rather than what the patient says. Method: Eight nurse anesthetists in a Swedish hospital answered a questionnaire and made behavior assessments of postoperative pain on 44 patients, using physiological parameters which where compared with the patient's VAS\NRS. Results: Nurse anesthetists' pain assessment using physiological parameters where consistent with the patients' VAS/NRS. More experienced nurses assessed closer to the patient's VAS/NRS than the inexperienced did. The three most common physiological parameters used where facial expression, bodily movements and sounds. Conclusion: The nurse anesthetists' experience of observing patients during anesthesia and sedation might explain the high correlation in pain assessment.

Bakgrund: För att upprätthålla en så normal kvalitet på vården som möjligt och minska det psykiska och fysiska lidandet vid stora olyckor och katastrofer måste resurserna ledas och fördelas på ett annat sätt än i sjukvårdens vardagsorganisation. Detta medför en omställning i sättet att bedriva sjukvård på till katastrofmedicinsk metodik. Anestesisjuksköterskan är en viktig del i den katastrofmedicinska beredskapen men hur anestesisjuksköterskan själv uppfattar sin roll är ett sparsamt utforskat område. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning om sin roll vid stora olyckor och katastrofer. Metod: En kvalitativ metod användes, där 10 semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter analys framkom fyra kategorier; vara en del i något större, vara närmast patienten, genom sin profession känna trygghet och medvetenhet och få förutsättningar att fungera i sin roll. Det genomgående temat i anestesisjuksköterskans uppfattningar är att genom sin profession vara en livsviktig nyckelfunktion med vilja att verka i den på bästa sätt. Konklusion: Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull och komplex roll i den katastrofmedicinska beredskapsorganisationen men efterfrågar kunskap och utbildning för att kunna verka effektivt och säkert. Den katastrofmedicinska beredskapen måste lyftas och medvetandegöras i verksamheten.

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp innebär 50–90% risk för att patienten ska drabbas av oavsiktlig hypotermi. Förutom obehaget av postoperativ shivering kan det bidra till flera postoperativa komplikationer. Trots god kunskap om hur hypotermi kan förebyggas tycks det finnas situationer där denna kunskap inte tillämpas fullt ut, därav belyser denna studie det perioperativa samarbetet.  Syfte: Syftet var att belysa operationssjuksköterskors och anestesisjuksköterskors samarbete för att förebygga hypotermi perioperativt vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre sjukhus i en storstadsregion i södra Sverige. Nio specialistsjuksköterskor deltog.  Resultat: Studien identifierade tre kategorier av betydelse för samarbetet med att förebygga hypotermi: rollfördelningens inverkan på samarbetet, den psykosociala arbetsmiljöns inverkan på samarbetet samt om samarbetet baseras på rutiner istället för kommunikation. Genomgående identifierades professionernas fokus på patientens välmående.  Slutsats: Det finns en stor kunskap och medvetenhet om risk för hypotermi i samband med operation men studien visar oklarheter gällande ansvar och samarbete i ämnet hos specialistsjuksköterskor inom operation och anestesi. Bidragande faktorer kan vara brister i samarbetet och kommunikationssvårigheter mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor, Strukturerade kommunikationsmodeller kan öka samarbetet för att förebygga hypotermi hos patienter som genomgår kirurgi. / Introduction A surgical procedure entails 50-90% risk for the patient to be affected of unintentional hypothermia. Except the discomfort of postoperative shiverings it can contribute to postoperative complications. Despite good knowledge of how hypothermia can be prevented, there seem to be situations where this knowledge is not fully applied, hence this study sheds light on perioperative collaboration.   Aim The aim was to illustrate operating theatre nurses and anaesthesia nurses' cooperation in prevention of unintentional hypothermia perioperative in general anaesthesia.  Method A qualitative study with interviews were conducted at three hospitals in a metropolitan area in the south of Sweden. Nine specialist nurses participated.  Results The study identified three areas of importance for cooperation in preventing hypothermia: the role distribution's impact on collaboration, the psychosocial work environment's impact on teamwork and cooperation is based on routines instead of communication. The professionals' focus on the patient's well-being was consistently identified. Conclusion: There is a great deal of knowledge and awareness about the risk of hypothermia in connection with surgery, but the study shows ambiguities regarding responsibility and cooperation in the subject among specialist nurses in surgery and anesthesia. Contributing factors may be shortcomings in the collaboration and communication difficulties between surgical nurses and anesthesia nurses. Structured communication models may increase the collaboration to prevent hypothermia in patients undergoing surgery.

Introduktion: Patienter som genomgår en operation har en ökad risk att drabbas av en tryckskada då patienten är immobiliserad under en längre tid. Tryckskada påverkar patientens livskvalitet och ger ett ökat lidande samtidigt ökar det kostnader för samhället. Operationsoch anestesisjuksköterskan har båda ett omvårdnadsansvar för patienten som genomgår en operation. I omvårdnadsansvaret ligger prevention av tryckskada. Tidigare forskning är begränsad avseende operations- och anestesisjuksköterskans gemensamma erfarenheter vid prevention av tryckskada. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av prevention av tryckskada pre- och intraoperativt, ur operations- och anestesisjuksköterskans perspektiv.Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Enskilda intervjuer med sex operationssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Analys av data utifrån innehållsanalys. Resultat: Operations- och anestesisjuksköterskans erfarenheter av prevention av tryckskada presenteras i fem huvudkategorier: Erfarenheter av omvårdnadsansvar vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av samarbete vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av riskbedömning vid prevention av tryckskada, Erfarenheter av att förebygga identifierade risker för tryckskada samt Erfarenheter av positioneringsrutiners inverkan på patienten. Konklusion: Operations- och anestesisjuksköterskan har en samsyn vid prevention av tryckskada att omvårdnadsansvaret är gemensamt dock blir det uppdelat intraoperativt. Operations- och anestesisjuksköterskan samlar information om patienten och skapar en riskbedömning utifrån vilken de sedan utför förebyggande åtgärder. Positioneringsrutinerna sågs både som stöd och hinder vid prevention av tryckskada. Kommunikationen var viktig i samarbetet mellan operations- och anestesisjuksköterskan. / Introduction: Patients undergoing surgery have an increased risk of suffering a pressure injury as the patient is immobilized for a long time. Pressure injury affects the patient's quality of life and causes increased suffering, while at the same time it increases costs for society. The operating room nurse and anesthesia nurse both have a nursing responsibility for the patient undergoing surgery. The responsibility for nursing lies in the prevention of pressure injury. Previous research is limited regarding the operating room nurse’s and anesthesia nurse’s common experiences in the prevention of pressure injury. Aim: The aim was to deskribe experiences of prevention of pressure injury pre- and intraoperatively, from the perspective of the operating room nurse and anesthesia nurse. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Individual interviews with six operating room nurses and four anesthesia nurses. Analysis of data based on content analysis. Results: The experience of the operating room nurse and anesthesia nurse in the prevention of pressure injury is presented in five main categories: Experience in nursing responsibilities in the prevention of pressure injury, Experience of cooperation in the prevention of pressure damage, Experience in risk assessment in the prevention of pressure damage, Experience in preventing identified risks of pressure injury and Experience in the impact of positioning procedures on the patient. Conclusion: The operating room nurse and anesthesia nurse has a common understanding when preventing pressure injury that nursing responsibilities are common, however it becomes divided intraoperatively. The operating room nurse and anesthesia nurse collects information about the patient and creates a risk assessment based on which they then carry out preventive measures. The positioning procedures were seen as both support and obstacles in the prevention of pressure injury. Communication was important in the collaboration between the operating room nurse and anesthesia nurse.

Bakgrund: Smärtbedömningar är ett vanligt förekommande moment i anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors dagliga arbete. Tidigare forskning visar att det finns okunskap om att sederade patienter inte behöver smärtbedömas, trots att annan forskning visar att patienter kan uppleva smärta under sedering eller sövning.Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma och dokumentera smärta hos sederade eller sövda icke-verbala patienter.  Metod: En beskrivande studie med kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.    Huvudresultat: Fem huvudkategorier och sju underkategorier identifierades: “Att uppleva svårigheter och hinder vid bedömning av smärta”, “Att underlätta bedömning av smärta”, “Att sakna hjälpmedel för bedömning av smärta”, “Att dokumentera smärta” och “Att stödja sig på tidigare erfarenheter, förförståelse och kunskap”. Specialistsjuksköterskorna upplevde att det var komplext att bedöma smärta då patienterna inte kunde förmedla sig. Tidigare erfarenheter och utökad utbildning kunde underlätta smärtbedömningen. Det förekom upplevelser om att smärta sederades bort på grund av okunskap. Dokumentation av patienters smärta skedde framförallt genom fysiologiska parametrar och given analgetika.  Slutsats: Föreliggande studie belyser att det fanns önskemål om underlättande hjälpmedel och utbildning att använda vid bedömningar av smärta, samt vad hjälpmedlen skulle kunna innebära för patienten och i det kliniska arbetet. Specialistsjuksköterskorna uppgav att ett hjälpmedel skulle kunna bidra till en mer kontrollerad analgetika- och sederingstillförsel, vilket skulle kunna förkorta tiden i respirator, tid på intensivvårdsavdelning samt minska mortaliteten. / Background: Pain assessments are a recurring task in nurse anesthetists and intensive care nurses’ daily work. Previous studies have revealed that there was an ignorance toward patients who are sedated, that their pain did not need to be assessed, despite other studies have found that patients can experience pain during sedation or general anesthesia.  Aim: To describe nurse anesthetists’ and intensive care nurses’ experiences in assessing and documenting pain in patients who are sedated or under general anesthesia and non- verbal. Method: A descriptive study with a qualitative approach. Ten semi-structured interviews were conducted with ten specialist nurses from a Swedish hospital. Data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories and seven subcategories were identified: “To experience difficulties and obstacles when assessing pain”, “To ease the assessment of pain”, “To not have the aids for assessing pain”, “To document pain” and “To rely on previous experiences, pre-understandings and knowledge”. The nurse specialists experienced that pain assessments were complex because the patients were unable to communicate. Previous experiences and expanded knowledge appeared to ease the assessment of pain. There were experiences of pain being sedated away due to ignorance. Documentation of the patients’ pain was mainly done through physiological parameters and given analgesics.  Conclusion: The present study shines a light on the wish for aids and education to use when assessing pain, as well as the potential impact the assessment instruments could have for the patients as well as the work at the clinic. Nurse specialists stated that an aid could contribute to the controlled use of analgesics and sedatives, which could reduce the duration of mechanical ventilation, duration in the intensive care unit and mortality.

Bakgrund: Regional anestesi är en metod som blivit allt vanligare inom sjukvården. Metoden innebär att alla sinnesintryck temporärt elimineras från den valda kroppsdelen där kirurgin ska genomföras, detta görs genom att anlägga en nervblockad. Metoden möjliggör att patienten kan vara vaken under ett kirurgiskt ingrepp. Den högteknologiska operationsmiljön beskrivs många gånger som opersonlig, distanserad och kall, vilket kan medföra att patienterna upplever osäkerhet och sårbarhet. Således är det av vikt att undersöka patienters upplevelser för att anestesisjuksköterskan bättre ska kunna bemöta, vårda och stödja dem genom kirurgin. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av att vara vaken under ett kirurgiskt ingrepp i regional anestesi. Metod: En strukturerad litteraturstudie med kvalitativ design, baserad på 13 vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna har analyserades med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys dataextraktion. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Miljöns och kirurgins påverkan, Upplevelser av att överlämna sin kropp och Vårdpersonalens betydelse. Upplevelsen av att vara vaken under ett kirurgiskt ingrepp i regional anestesi kan upplevas både positivt och negativt. Vissa patienter upplevde delaktighet och kontroll medan andra upplevde motsatsen. Vidare kunde de uppleva smärta, rädsla, oro och obehag i samband med det kirurgiska ingreppet, trots detta var de generellt nöjda genom interaktionen de hade med vårdpersonalen. Slutsats: Anestesisjuksköterskan har en avgörande roll för patientens upplevelse av att vara vaken under kirurgi. Stöd, tröst och omtanke från anestesisjuksköterskan hjälpte patienten att överkomma sin oro och rädsla. En god kommunikation, information och närhet från vårdpersonalen kan stärka patientens välbefinnande och delaktighet.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är en vanlig komplikation till anestesi och en utmaning för anestesisjuksköterskan att behandla. Behandlingen bör vara multimodal och innehålla både farmakologiska- och icke-farmakologiska åtgärder. Akupressur är en metod som tillämpas profylaktiskt för att lindra PONV. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken utsträckning anestesisjuksköterskor använder akupressur som preventiv metod för att minska postoperativt illamående ochkräkningar, om anestesisjuksköterskor har utbildning i akupressur, vilka lokala riktlinjer som finns och vilka erfarenheter de har av akupressur. Syftet var även att undersöka i vilken utsträckning akupressur används i dagligt arbete av anestesisjuksköterskor som har tidigare erfarenheter av metoden jämfört med anestesisjuksköterskor som inte har det. Metod: En tvärsnittsstudie med en beskrivande och jämförande design. Ansatsen är i huvudsak kvantitativ men innehåller kvalitativa inslag. Data har samlats in med webbenkäter från dec 2021 – feb 2022. Totalt deltog 36 anestesisjuksköterskor. Huvudresultat: Resultatet visade på låg frekvens av användning och utbildning av akupressur hos anestesisjuksköterskorna. Det fanns en signifikant skillnad mellan erfarenhet av akupressur och i vilken utsträckning metoden används. Resultatet tyder på en positiv inställning till metoden bland anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Akupressurbehandling mot PONV används i låg utsträckning. Resultatet indikerar på att tidigare erfarenhet av akupressurbehandling kan bidra till ökad frekvens av användning av metoden. Anestesisjuksköterskor var positivt inställda till att använda metoden och beskriver brist på utbildning och riktlinjer som ett hinder. För att möjliggöra implementering av akupressurbehandling mot PONV behöver tydliga riktlinjer utarbetas och personalen utbildas.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete barn och deras föräldrar. Inför att barn skall opereras krävs mycket förberedelser både av barnet, föräldern och anestesisjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av och strategier i att arbeta personcentrerat i ett preoperativt omhändertagande av barn inom dagkirurgi. Metod: Studien är gjord med en kvalitativ ansats och beskrivande design. I studien deltog elva anestesisjuksköterskor, dessa jobbade på en dagkirurgiklinik på två sjukhus i Mellansverige. Anestesisjuksköterskor med minst 1 års erfarenhet av barn inom anestesisjukvård inkluderades i studien. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studien genomfördes från hösten 2021 till våren 2022. Huvudresultat: Fem kategorier identifierades: Att göra barn och föräldrar delaktiga, Förutsättningar för personcentrerad vård, Bemötande och kommunikation, Anpassat arbetssätt vid omvårdnad av barn samt Anestesisjuksköterskans känslor. Anestesisjuksköterskorna upplevde att föräldrar, tid, kommunikation och bemötande är viktiga faktorer som påverkar omhändertagandet av barn. Anestesisjuksköterskorna uppgav även att de anpassar sitt arbetssätt när de ska ta hand om barn. Strategier som de använde var bland annat lek och avledning. Misslyckande och frustration var känslor som anestesisjuksköterskorna upplevde då de ej lyckades ge den omvårdnad de önskar. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde att de anpassar sitt arbetssätt och att tid är en avgörande faktor i det preoperativa omhändertagandet av barn. En känsla av misslyckande och frustration framkom hos anestesisjuksköterskorna då de ej lyckades ge personcentrerad omvårdnad. Resultatet i studien indikerar att utbildning om barns utveckling och deras behov kan förbättra anestesisjuksköterskans förutsättningar att ge en personcentrerad omvårdnad. / Background: Nurse anaesthetists meet children and their parents in their job. Before a child’s surgery preparations are necessary for the children, parent and nurse anaesthetists. Aim: The aim of the study is to examine nurse anaesthetists’ experiences and strategies in working person-centred in preoperative care of children in day-care surgery. Method: The study is done with qualitative approach and descriptive design. The participants were eleven nurse anaesthetists from two day-care surgery clinics in Central Sweden. Nurse anaesthetists with a minimum of one year experience of children in anaesthesia care was included in the study. Data was collected with semi structured interviews and analysed with qualitative content analysis. The study was conducted between the fall 2021 and the spring 2022. Results: Five categories were identified: Make children and parents involved, conditions for person-centred care, encounters and communication, adapted working methods in care of children and nurse anaesthetists’ feelings. Nurse anaesthetists experienced that parents, time and communication and encounters are important factors that affect their care of children. The nurse anaesthetists also stated that they adapt their working methods when they care for children. Strategies they used were play and adaptation. Failure and frustration were feelings the nurse anaesthetists experienced when they couldn’t give person-centred care. Conclusion: The nurse anaesthetists experienced that they adapt their working methods when caring for children and that time is crucial for preoperative care. Feelings of failure and frustration emerged when person-centred care couldn’t be achieved. The result in this study indicates that education about children’s development and needs can better the nurse anaesthetists’ conditions for person centred care.