I denna uppsats undersöks arbetet med att identifiera och registrera de pergamentsomslag som finns bevarade i våra statliga arkiv kring räkenskapshandlingar från 1500- 1600-talet. Omslagen i pergament är däremot äldre, 1000- 1500-tal, och tagna ur böcker som vanligen härstammade från katolska kloster och landskyrkor. Syftet är att undersöka det identifieringsarbete som utfördes mellan 1930-1984 av antikvarien och historikern Toni Schmid och antikvarien Oloph Odenius. Arbetet kantades av många utmaningar. Frågorna är ställda för att synliggöra vilka utmaningar som uppkom när de sköra pergamenten skulle identifieras. Hur diskuterade Riksarkivet och de som arbetade med omslagen om dessa skulle tas av räkenskaperna? I vilket skick befann sig pergamenten och utfördes det någon konservering i samband med undersökningsarbetet? Återköptes pergament som hamnat i privata samlingar? Vad får vi för bild av arbetsvillkoren och arbetsmiljön och vilka andra utmaningar och förhinder kunde uppstå i samband med arbetet? Den metod som används är en kvalitativ innehållsanalys där materialet kategoriseras och tolkas för att besvara frågorna. Materialet som används är ämbetsarkivet efter Schmid och Odenius. Det är inte förtecknat eller digitaliserat och finns på Riksarkivet i Marieberg i Stockholm. Det består mestadels av korrespondens och annat skriftligt material som tillkommit i arbetet med pergamenten. Arbetet med identifieringen och registreringen av pergamenten kan delas in i två perioder. Den första perioden påbörjades 1930 med en kortkatalog, den så kallade CCM, och sträckte sig till 1984. Den andra perioden, MPO, påbörjades under 90-tal och avslutades slutligen 2004. I denna uppsats undersöks enbart den första perioden och resultatet visar att de fanns två intressenter där den ena sidan med Riksarkivet i spetsen, värnade om räkenskapshandlingarna och ville behålla omslagen kring dessa. Den andra parten ville ta av omslagen för att bättre kunna identifiera och bevara dem. Till de senare kan de kanske främst nämnas de två som antikvarierna Toni Schmid och Oloph Odenius som utförde de främsta arbetet med pergamentsundersökningen. De fick ofta utöva sitt arbete i en viss motvind då arbetet krävde mycket resurser i form av personal och ekonomi. Ofta fick de bidra själva ekonomiskt i arbetsprocessen, de fick även offra mycket av sin fritid för att kunna utöka sin förståelse av pergamentens kontext. Det sköra pergamenten krävde varsamhet och arbetsprocessen försvårades naturligtvis av att de två intressenterna ofta krockade med varandra. Under den här tiden verkade de inte utförts någon större och utförlig konservering av materialet. Detta berodde på, enligt vad som kan utläsas av materialet, att det rådde brist på konservatorer eller att andra handlingar prioriterades. Resultaten visar också att ytterligare omslag inköptes vid bokauktioner när sådana såldes ut.

En tydlig trend är den ständigt ökade bolagiseringen i våra kommuner vilket ställer krav på styrningen av informationen, de kommunala bolagen bedrivs i en gråzon mellan det privata och det offentliga vilket kan anses som problematiskt. Samhället står inför en stor utmaning i en ständigt växande digitalisering där utbyte av information sker på allt fler och snabbare sätt än tidigare, konsekvenserna av utvecklingen börjar skönjas och man börjar se de utmaningar statliga och offentliga bolag står inför.  I denna uppsats undersöks diarieföringen i kommunala bolag, styrdokument, kunskap och internutbildning. Som metod för undersökningen av diarieföringen i kommunala bolag har jag utfört kvalitativa intervjuer med personer som jobbar med diarieföringen, så som registratorer, utredningssekreterare, arkivarie och kanslichefer från förvaltningssidan i Arvika- Grums- och Säffle kommun.

Filipstads Gille är en historisk förening som värnar om Filipstads historia. Gillet har genom sin samling och dokumentation, arbetat för att presentera stadens historia. Vilket bland annat sker via den egna tidskriften Vår Stad som ges ut årligen. Gillet är en av många enskilda arkivbildare i Sverige som inte inkluderas i arkivlagen, som bland annat skrevs för att skydda och bevara handlingar av kulturell eller historisk betydelse för landet. Trots detta finns ett glapp som gynnar den offentliga, gentemot den privata sektorns arkiv, och ett viktigt perspektiv i historieskrivningen riskerar att förloras innan man insett dess betydelse. Filipstads Gille är en ideell och allmännyttig förening vilken faller under den privata sektorn istället för den offentliga (statliga och kommunala). Enligt arkivlagen är den privata sektorn reglerad, men har inte samma skydd som den offentliga när det gäller arkivverksamheten. Därmed kommer frågeställningen; vilka skillnader som finns i lagen, vad innebär dessa skillnader för offentliga respektive enskilda arkiv, och hur hanterar Filipstads Gille sin arkivgenererande verksamhet och handlingar? Syftet med denna uppsats är att studera Filipstads Gille för att se hur deras verksamhet förhåller sig till lagstiftningen, med fokus på arkivverksamheten.

Denna uppsats behandlade material i form av fotografier och fotoalbum från tidsperioden 1850 – tidig 1900-talet. Tre fotoalbum valdes ut och jämförelsestudier utfördes på handplockade fotografier.Frågeställningar som utöver skulle besvaras var följande: • Hur har fotografen vald att avbilda personer och kan man utgöra mönster eller skillnader i avbildningen mellan kvinnor/män? • Ger fotografierna några konkreta ledtrådar för att kunna tidsbestämma dessa?• Kan man se en tydlig hierarki i hur fotografierna är placerade i fotoalbum tre? I undersökningen kom fram att fotografen hade flera olika rekvisita till hjälp, för det mesta stolar, böcker och olika bakgrunder när personer fotograferades. Undersökningen gav dock inget svar på om kunderna kunde välja mellan olika rekvisita eller om fotografen valde ut dessa. Vidare hände det väldigt sällan att fotografen dirigerade kundens blick direkt in i kameran, i de flesta fotografier syns kundens blick vara riktad mot vänster om kamerans lens, även överkroppen är bortvänd från kameran. I vissa fotografier syntes männen fortfarande iklädda sina ytterkläder medan kvinnorna avbildades utan ytterkläder på. Ett förförande som var traditionellt förankrad i visitkortsfotografier under denna period.Tidsbestämningen av fotografierna gjordes dels med hjälp av fotografregistret där fotografernas verksamhetstid är nedskriven och med hjälp av en manual från Skelleftebygden. Ett släktträd upprättades som hjälpmedel till frågeställningen om möjliga hierarkier fanns i fotoalbum nummer 3.Uppsatsens diskussionsdel belyste också hur fotoalbum 3 som hade mest metadata knuten till sig troligen användes av ägaren. Det visade sig att det fanns ett slags hierarki i placeringen av fotografierna i albumet som undersöktes med hänsyn till en engelsk publikation av James Granger och iakttagelser av den svenska forskaren Anna Dahlgren. En tydlig ordning där första bilden är av ägarens föräldrar följd av fotografier föreställande ägarens farmor och mormor. Efter detta presenterades först faderns sida och sedan moderns sida. Albumet avslutades med en serie av fotografier av ett så kallad ”gubbkräk” som fick trots sin höga ställning inom militären placeringen längs bak i albumet där i annan forskning brottslingar eller personer med missväxt placerades. Utöver detta verkade fotoalbum nummer 3 ha används i sammanhang med privata sammankomster såsom släktmiddagar. Förhoppningen med upptäckten att det kan finnas en hierarki i dessa fotoalbum är att flera arkivinstitutioner ändrar sitt arbetssätt i hur man tar emot och förvarar fotoalbum i framtiden.