No description available.

Med rötter i hermeneutiken och fenomenologin är föreliggande arbete en livsvärlds-fenomenologisk studie där två gymnasieelever med diagnosen Asperger syndrom (AS) har följts under tre år genom en individuell kurs Individ och omvärldsuppfattning. Själva undersökningen bygger på personliga intervjuer efter avslutad gymnasietid. Syftet med studien är att ta reda på de två ungdomarnas upplevelser av olika skolsituationer i gymnasieskolan- en del av en skola för alla. I intervjumaterialet utkristalliseras nio områden eller grupper. Dessa är följande: Missförstånd uppfattade av eleverna i förhållande till läraren Oro eller nervositet i en skolsituation Egenheter Kompisrelationer Förändringar Individuell stödkurs Lärares agerande Stöd Reflektioner över egna framtiden samt vad man bör tänka på i skolan I resultatet framkom att båda eleverna ansåg att den individuella kursen har betytt mycket för den personliga utvecklingen, men ingen av dem skulle vilja ha stöd som syntes eller som några klasskompisar visste om. Den ena eleven har genom den individuella kusen distanserat sig till AS och betraktar nu AS sär-skilt från den egna personligheten. Den andra eleven framhåller att AS är en del av dennes personlighet och ”det får omgivningen acceptera att jag är annorlunda”. Ingen av dem ville heller att klasskompisarna skulle veta att de hade fått diagnosen Asperger syndrom. De ville att klasskompisarna själva skulle få upptäcka vilken personlighet de var. Gymnasiestudierna ansåg båda vara trevligare än högstadiet, därför att de hade fått välja en inriktning som de var intresserade av. Då var det lättare att ha meningsfulla samtal med klasskompisar om det de hade gemensamt. Oplanerade salsbyten, otydlig information från lärarna och även ändringar i lektionsupplägg och innehåll utan förinformation, störde eleverna. Genom direktkontakt med lärarna genom en egen kommunikationssida eller genom en som upprättats för hela klassen kan alla elever få den tydliga information som eleverna i denna studie efterfrågade för att kunna se inte bara detaljerna utan få hjälp med att få ihop dem till en helhet. I analysen av resultaten framkommer att elevernas behov av att få uppleva begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet är rimliga krav i alla skolsituationer. Att eleverna i denna studie är trygga hemifrån, har gjort att deras brist på upplevelsen av en känsla av sammanhang  i olika skolsituationer, kunnat uppvägas tillsammans med det ovan beskrivna vuxenstödet som har kännedom om AS.

Title: Sibling experiences – to grow up with a sibling with Asperger syndromAuthors: Anna-Lena Hedlund and Monica OlofssonKey words: Asperger, siblings, relations, support To grow up with a sibling diagnosed with Asperger syndrome may differ from what is considered as normal. It can be challenging, but also instructive in some ways. This study examines how it is experienced by the siblings with no diagnosis. The aim is also to investigate how many of them who acquired some kind of support or, if not, would have wished that.Qualitative data are collected by means of five interviews with non-diagnosed siblings. The interview persons are in the age range of 16 to 27 and of both sexes.The result of the study demonstrates that it is an exception rather than a rule that siblings are asked if they are in need of support or information from BUP or school. Most of them had managed it fine by themselves and by support from the family, but not all families have that kind of awareness in their relations.The respondents mainly did not experience many problems for themselves, they were more worried about the sibling’s problems and how they would manage their lives in the future.

Genom att göra en studie med fenomenografisk ansats, har jag försökt att studera hur föräldrar och lärare upplever att det är att få en neuropsykiatrisk diagnos på sitt barn. Jag har i min studie utgått från min egen förförståelse, eftersom jag är förälder till en pojke med DAMP. Efter att ha intervjuat, skrivit ner och analyserat mitt material upptäckte jag två kategorier med tillhörande underkategorier. Jag har också försökt att kortfattat förklara diagnoserna AD/HD, DAMP och Asperger syndrom. I min litteraturgenomgång har jag presenterat de som företräder det positiva med en neuropsykiatrisk diagnos och de som företräder det negativa med att få en neuropsykiatrisk diagnos. I min slutdiskussion har jag försökt att knyta samman min litteraturgenomgång med min kvalitativa studie. Sammanfattningsvis kan sägas att vissa tycker att en diagnos bra när barnet lider av större svårigheter eftersom man av diagnosen kan få en förklaring och förståelse av barnets svårigheter så att man kan sätta in åtgärder i form av exempelvis kortare arbetspass, ändrad fysisk miljö eller byte till mindre grupp medan andra tycker att en diagnos i de lindrigaste fallen kan leda till att föräldrar och lärare stirrar sig blinda på diagnosen utan att se till hela barnets personlighet. Innan man sätter en diagnos på ett barn så ska man alltid väga fördelar mot nackdelar.

Elever med Asperger syndrom har till följd av sin diagnos ofta svårigheter med theory of mind, central coherens, exekutiva funktioner, perception och socialt samspel med flera. Dessa svårigheter har för eleverna, i olika stor utsträckning, negativa konsekvenser i skolan. Syftet med studien är således att belysa hur elever med Asperger syndrom upplever det pedagogiska stöd som de tagit del av i specialutformat gymnasieprogram, inom kommunal gymnasieskola. Metoden som använts är öppet riktad intervju samt kvalitativ innehållsanalys. Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fyra teman: -          Elevens tankar och känslor – om studierna och den egna personliga utvecklingen -          Bristande koncentration – om den egna förmågan och omgivningens påverkan -          Social interaktion – om umgänge och samarbete med andra elever i skolmiljön -          Stödets betydelse i skolvardagen – om pedagogiken och skolpersonalen Utifrån dessa teman kan slutsatsen dras att eleverna i stor utsträckning är nöjda med sin studiemiljö och utbildning samt anser att skolan bidragit till deras personliga utveckling. Vidare har det kunna konstateras att de största svårigheterna som upplevs i skolan är oförmåga till koncentration och social interaktion med jämnåriga. Eleverna upplever sig sakna visst pedagogiskt stöd i skolan och önskar vissa förbättringar av stödet.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen var att kartlägga den fysiska aktiviteten utanför skolan för elever med Asperger syndrom i Stockholmsområdet. Hur ofta deltar eleverna i organiserad fysisk aktivitet utanför skolan? Hur ofta deltar eleverna i spontan fysisk aktivitet utanför skolan? Hur många elever skulle vilja delta i fysisk aktivitet utanför skolan? Vilka likheter eller skillnader finns det mellan pojkar och flickor jämfört med SIH 2001 undersökningen? Metod Metoden som används i denna studie var en kvantitativ enkätundersökning som utförts på sju skolor i Stockholmsområdet. Samtliga skolor valdes ut mot bakgrund av att eleverna på skolorna har diagnosen Asperger syndrom. Urvalet bestod totalt utav 96 elever, med ett bortfall på 14 elever så blev antalet respondenter 82 elever. Av dessa var 20 flickor och 62 pojkar.   Resultat Resultatet i denna studie visar att en majoritet av eleverna (74,5 %) inte deltar i någon form av föreningsidrott. Av de elever som inte deltar i någon form av föreningsidrott så svarade 70 % att de någon gång tidigare deltagit i föreningsidrott men slutat.  I frågan om hur ofta eleverna spontanidrottar visar det sig att 80 % av eleverna utövar spontanidrott minst en gång i veckan medan 20 % uppger att de aldrig spontanidrottar på sin fritid. Totalt sett så är 84 % av eleverna fysiskt aktiva minst en gång i veckan antingen genom föreningsidrott eller genom spontanidrott. Av samtliga elever är det också 57 % som skulle vilja idrotta mer än vad de gör idag. I jämförelse med SIH 2001-studien genomförd inom den ”vanliga” skolan så framgår det att eleverna i dessa skolor i stor utsträckning är fysiskt aktiva genom föreningsidrotten, medan eleverna i denna studie är det genom spontanidrotten. Barnen/ungdomarna är dock totalt fysiskt aktiva i ungefär samma utsträckning i båda undersökningarna.   Slutsats Barn/ungdomar med Asperger syndrom i Stockholmsområdet deltar i stor utsträckning inte i föreningsidrott p.g.a. dess utformning, och får därför ofta ägna sig åt spontanidrott istället. Dessa barn/ungdomar vill idrotta mer än vad de gör idag men förefaller inte ha möjligheter till detta i den form som de själva önskar. Det är av yttersta vikt att man fortsätter att forska i dessa frågor så att vi i framtiden får ett samhälle där alla barn/ungdomar erbjuds fysisk aktivitet utanför skolan utifrån deras intresse – inte utifrån deras funktionshinder.

Syftet med denna studie var att dels undersöka synen på en skola för alla och dels att ta reda på olika uppfattningar om fungerande arbetssätt för elever med diagnoserna ADHD och Asperger syndrom. Forskningen har en kvalitativ ansats med intervju som metod för datainsamlingen. En slutsats som kan dras av denna studie är att det är av stor vikt att rektorer, lärare och specialpedagoger har kunskaper gällande vilket pedagogiskt förhållningssätt som lämpar sig för arbetet med elever som har de neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ADHD eller Asperger. En andra slutsats visade att det finns olika uppfattningar om vad som behövs för att skapa ett fungerande arbetssätt gentemot eleverna med Asperger syndrom och ADHD diagnos. En tredje slutsats var att det behövs mer tid till att kunna planera och strukturera lektionerna för att få till ett fungerande arbetssätt mot eleverna

Syftet med denna studie var att dels undersöka synen på en skola för alla och dels att ta reda på olika uppfattningar om fungerande arbetssätt för elever med diagnoserna ADHD och Asperger syndrom. Forskningen har en kvalitativ ansats med intervju som metod för datainsamlingen. En slutsats som kan dras av denna studie är att det är av stor vikt att rektorer, lärare och specialpedagoger har kunskaper gällande vilket pedagogiskt förhållningssätt som lämpar sig för arbetet med elever som har de neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ADHD eller Asperger. En andra slutsats visade att det finns olika uppfattningar om vad som behövs för att skapa ett fungerande arbetssätt gentemot eleverna med Asperger syndrom och ADHD diagnos. En tredje slutsats var att det behövs mer tid till att kunna planera och strukturera lektionerna för att få till ett fungerande arbetssätt mot eleverna.

This study aimed to determine what the effect of participation in a Tomatis Programme (TP) would be on the psychological well-being and communication ability of a 14 year old, white adolescent boy with Asperger Disorder (AD). A mixed method design in the form of a single casestudy was used. Qualitative data were obtained via semi-s!mctured interviews, spontaneous sketches and observation. Quantitative data were gathered by means of projective drawings and the Profile of Mood States (POMS). Seven main categories with twenty-one sub-categories emerged eom the qualitative data, and were supported by the quantitative data. Results indicated improvement in Interpersonal Communication and all six domains of psychological well-being as defined by RyfT (1995) with most significant areas being: Environmental Mastery, Personal Growth, Autonomy and Positive Relations. The Tomatis Method (TM) proved to be a successful form of treatment to enhance psychological well-being and interpersonal communication skills in an AD patient More effective communication and better family relationships can be achieved and therefore youth with AD can be empowered to adjust their behaviour accordingly. The TM prepared the participant for a next phase in therapy where he specifically can focus on more effective social skills with peers. Further research involving more participants and a control group is needed. / Thesis (M.A. (Clinical Psychology))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2005.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur elever med ADHD och Asperger syndrom inkluderas i undervisning och klassrumsmiljö. Studien har en utgångspunkt i en kvalitativ forskning som grundar sig i en intervjustudie. Resultatet visar på att det finns både likheter och skillnader mellan lärarnas tankar och arbetssätt med inkludering och en skola för alla. De slutsatser som kan dras är att det finns alternativa lösningar för att få en skola för alla, vilket inkluderar exkluderande åtgärder. En annan slutsats är att det finns likheter mellan åtgärderna för elever med ADHD och Asperger syndrom. En sista slutsats är att klassrumsmiljön utformas efter faktorer som lärare kan påverka