Översiktsplaner är komplexa, innehållsrika dokument och indikationer visar på att de blir än mer innehållsrika och komplexa – översiktsplanerna ska samordnas med fler mål och intressen, vilket gör att styrdokumenten vänder sig till än fler målgrupper och mottagare. När översiktsplaner, som genererar många olika budskap – budskap som indirekt tilltalar många olika mottagare, blir frågan hur översiktsplanerna samtidigt ska vara vägledande för det praktiska arbetet med kommunernas fysiska utveckling. Uppsatsens forskningsdesign består av en fallstudie där sex kommunala översiktsplaner analyseras. De sex kommunala översiktsplaner som undersöks är Arvidsjaurs kommuns, Borås stads, Höganäs kommuns, Sundbybergs stads, Umeå kommuns samt Älvkarleby kommuns översiktsplaner. Översiktsplanerna analyseras med hjälp av Laclau och Mouffes diskursteori. Studiens resultat visar på att kommunerna koncentrerar sina innehållsmässiga prioriteringar kring diskurserna hållbarhet och livsmiljö. Kommunerna framställer planeringen på ett sätt där denna antar formen som normbildande – planeringen ska bana väg för kommunernas praxis, genom att i vissa avseenden vara vägledande och flexibel och i vissa vara styrande och formalistisk. Den dominerande diskursen som framkommer i kommunernas översiktsplaner är den om god livsmiljö. Denna diskurs genomsyras av attraktivitets- och tillväxtsaspekter. De mottagare som framträder i översiktsplanerna är invånare, näringsliv, besökare, tjänstemän, politiker och planerare. En del av invånarna (”de kreativa”), näringslivet och besökarna, får större uppmärksamhet och framställs som eftersträvansvärda, de ska ”lyfta” kommunerna, göra dem attraktiva och skapa tillväxt. Kommunerna ska, genom de attraktiva livsmiljöerna, verka för att dessa ska vilja etablera sig. En annan framträdande invånargrupp, som får mindre uppmärksamhet i översiktsplanerna är ”de socioekonomiskt utsatta”, dessa ska i större utsträckning anpassas till kommunernas tillväxtnarrativ. Kommunerna framställer specifikt näringslivet som en viktig part i planeringsprocessen – de ses som möjliggörare för kommunernas förordade planering. Diskursen om god livsmiljö byggs upp främst genom flytande signifikanter (begrepp utan given betydelse). Utifrån analysen kan konstateras att kommunerna genom att bygga upp denna diskurs på ett allmängiltigt plan troligen upprätthåller en situation där konflikter inte kan uppstå – genom att konsensus kan uppnås på ett generellt plan. Platsmarknadsföring kan antas komma att spela en större roll för översiktsplaneringen när fler kommuner behöver anstränga sig för att locka individer och företag. Kommunerna behöver, för att uppnå tillväxt, fortsätta arbeta för att tillfredsställa de ”eftersträvansvärda” mottagarna – troligen genom mer samverkan med dessa mottagare, eller genom att dessa ges ännu större utrymme som möjliggörare i planeringen. Utifrån analysen kan konstateras att fler mottagare kan komma att bli aktuella för översiktsplaneringen, när näringslivet, som inte är en avgränsad mottagargrupp, får ännu mer uppmärksamhet hos kommunerna. Planerarnas roll blir att verka som en underlättande part i processen – de behöver se till att konsensus uppnås samt att beslutstagandet fortgår effektivt. Översiktsplaneringen plöjer slutligen stigarna med hjälp av en överordnad ”metadiskurs” genomsyrad av ett tillväxtfokus, där mjukare värden inte får samma utrymme, inte heller de mottagare som berörs av dessa mjuka värden. De vaga och diffusa framställningarna kommunerna gör, tillsammans med obalansen i beaktningen till mottagarkretsen bidrar följaktligen till att översiktsplanens vägledande karaktär blir diffusare, i förmån att upprätthålla ett konfliktlöst forum där konsensus kan uppnås, kring områden där praktisk handling inte tydliggörs.

Uppsatsen syftar till att utreda tillämpningen av 4:4 miljöbalkens geografiska begränsning. Lagparagrafen reglerar riksintresseområde för ”högexploaterad kust” där endast fritidshusbebyggelse får komma till stånd undantagsvis och då ifall de utgör komplettering till befintlig bebyggelse eller ifall fritidshusbebyggelsen utgör en naturlig avrundning till ett redan bebyggt område. Kustområdena som denna lagparagraf reglerar anger specifikt vissa ortsnamn, men är ändå inte tydlig med vilka geografiska gränser som faktiskt gäller, exempelvis hur långt in i landet ett kustområde sträcker sig. Så var går gränsen? I detta arbete behandlas i urval fyra rättsfall, spridda över tiden avseende exploatering i riksintresseområde där 4:4 MB har varit en central paragraf i fråga. Rättsfallen avser samtliga tiden från det att miljöbalken vann laga kraft 1998. Ett av dessa rättsfall utföll så att 4:4 MB inte ansågs vara tillämpligt och frågan hänvisades tillbaka till kommunen för vidare handläggning. Därmed är det inte klarlagt ifall det genomfördes någon sorts exploatering i fallet i slutändan. Vad jag generellt finner i rättsfallen är att rättsinstanserna oftast dömer så att någon exploatering inte tillåts, men att sakägarna som för ärendena inför domstol är inte kommunerna utan privatpersoner som bor i de aktuella områdena. I studien kontaktades ett antal länsstyrelser och kommuner för att få en tydligare bild av hur 4:4 MB tillämpas. Kommunerna som studerats i arbetet har olika mycket hantering av 4:4 MB. Vissa kommuner har stort tryck på exploatering i kustområden medan andra har mindre efterfrågan, och mängden ärende med anknytning till 4:4 MB verkar samvariera med exploateringsintresset. Något som flera företrädare för kommunerna i studien tar upp i de genomförda intervjuerna är avsaknaden av sorts mall eller liknande som förtydligar vad för värden som regelverket avses skydda, definitioner av ord i lagen så som ”tätort” och ”fritidsbebyggelse”, och vad det är för utveckling av områdena som eftersträvas. Av de valda länsstyrelsernas informationsutgivning, på deras respektive hemsidor framgår det oftast ungefärligt samma sak angående riksintressen. Det som brukar tas upp, med avseende på 4 kapitlet MB eller allmänt riksintresse, är en återgivning av lagtexten, en hänvisning till var detta regelverk är tillämpligt i länet och därefter en avslutning med hänvisning till en GIS-karta. Tillämpningen av 4:4 MB skiljer sig åt mellan länsstyrelser och kommuner. Vad de flesta länsstyrelser och kommuner verkar ha gemensamt är att de använder sig av ett GIS-skikt. Kommunerna som studerats i arbetet har olika mycket hantering av 4:4 MB. Detta beror på att, liksom länsstyrelser, exploateringstrycket varierar och därmed mängden ärende med 4:4 MB varierar. För vidare forskning anser jag att ett förtydligande av 4 :4 MB är nödvändig. Vidare bör en inventering ske om de nu i lagrummet reglerade områdena är aktuella att klassa som riksintresse. Även definition av andra ord i 4:4 MB skulle vara önskvärt, så som en definition av ”tätort” respektive ”fritidsbebyggelse”, samt ett förtydligande avseende vilka värden som staten avser skydda. Sammanfattningsvis tillämpas lagparagrafen hos länsstyrelser och kommuner idag med stor grund i ett GIS-skikt och med stöd i tidigare ärenden. Dock förfaller varken länsstyrelser eller kommuner någon helt klar bild avseende vilka värden som ska skyddas och kan därmed inte vara helt säkra på var den geografiska avgränsningen bör vara. Dock verkar den geografiska avgränsningen inte vara det största problemet med 4:4 MB, utan definitioner av uttryck exempelvis ”tätort” och ”fritidshus” och vilka värden som lagstiftaren syftar till att bevara. / This study aims to investigate the practical use of the 4:4 Environmental Code in Sweden. The paragraph regulates national interest areas of high-exploited coast where only vacation buildings exceptionally may be constructed and in that case the vacation buildings must make a complement to the already existing settlement or they must make a natural rounding to an already built area. The coastal areas this paragraph regulates specifies some location name s, but it is still not clear which geographical limits to apply. For example, how far inland does the coastal area extends. Where is the limit? In this work four legal cases are treated. These cases are within the field of exploitation in the national interest area where 4:4 Environmental Code have been a key paragraph. All the legal cases refer to the time after the Environmental Code became legally valid in 1998. One of these legal cases showed that the 4:4 Environmental Code was not applicable and the question was sent back to the municipality for further processing. Thereby it is not clear if there was any exploitation in the case in the end. What I generally find in the legal cases is that the courts often sentence so that there is no exploitation, but that it is private individuals which live in the current area, that take the case to court and not the municipality. In this study, county governments and municipalities were contacted to get a better understanding of how 4:4 Environmental Code is used. The municipalities that where studied in this work have some very different management of 4:4 Environmental Code. Some municipalities have a lot of pressure on exploitation in coastal areas while other municipalities have less pressure, and the amount of errands with connection to 4:4 Environmental Code seems to match the exploitation interest. Something that several representatives of the municipalities bring up in the conducted interviews is the lack of some sort of template or something similar that clarifies the values the Code intend to protect, definitions of word in the law such as “urban area” and “vacation building”, and what development is being sought. In general, the information regarding the national interests available on the websites of the chosen county governments respectively, is the same. What is usually brought up, regarding the fourth chapter in the Environmental Code or generally about national interest s, is a rendering of the paragraph, a reference to where in the county this paragraph is applicable and thereafter a closure with another reference to a GIS-map. The county governments and the municipalities apply 4:4 Environmental Code differently. What the most county governments and municipalities seem to have in common is their use of the GIS-map. The studied municipalities in this work have many different managements of 4:4 Environmental Code. This is because, as in the case with the county governments, that the pressure on exploitation varies and thereby does the amount of errands about 4:4 Environmental Code vary as well. For further research, I consider that a clarification of the 4:4 Environmental Code is necessary. Furthermore, there should be an inventory to see if the paragraph’s regulated areas are still current enough to be classified as national interest areas. Also the definition of other words in 4:4 Environmental Code would be desirable, such as a definition of “urban area“ and “vacation building“, and as well as a clarification of what values the Swedish state intends to protect.  In conclusion, the paragraph is applied today at the county governments and municipalities with a great support of a GIS-map and other previous errands. However, neither the county governments or the municipalities seems to have a totally clear picture regarding what values that are supposed to be protected and can therefore not be completely sure about where the geographical delimitation should be. But the geographical delimitations do not seem to be the greatest problem about the 4:4 Environmental Code, but definitions of expressions for instance “urban area“ and “vacation building “, and which values that the legislature aims to preserve.

Denna uppsats undersöker huruvida språklig konkretion i Allers 1905–2019 förändras över tid i takt med att de visuella inslagen ökar. Det studien syftar till är att utröna på vilket sätt visuella inslag och språklig konkretion i texten förändrats i förhållande till varandra. Detta genomförs på så sätt att ett antal om sju reportage, med intervaller om cirka tjugo år mellan dem, undersöks, och fenomenen visuella inslag och språklig konkretion i dessa reportage analyseras. Det viktigaste resultatet är att även om två av de sju undersökta exemplen på språklig konkretion minskar, så är två i stort sett konstanta medan tre ökar.

No description available.

This thesis addresses the problem of improving the delineation of skylines, also referred to as skyline detection, in occluded and challenging environments where existing skyline delineation methods may struggle or fail. Delineated skylines can be used in monocular camera localization methods by comparing delineated skylines to digital elevation model data to estimate a position based on known terrain. This is particularly useful in GPS-denied environments in which active sensing is either impractical or undesirable for various reasons, so that passive sensing using monocular cameras is necessary and/or strategically advantageous. This thesis presents a novel method of skyline delineation using deep learning-based semantic segmentation of monocular camera images to detect natural skylines of distant landscapes in the presence of occlusions. Skylines are extracted from semantic segmentation predictions as the boundary between pixel clusters labeled as terrain to those labeled as sky, with additional segmentation classes representing the known set of potential occlusions in a given environment. Additionally, each pixel in the detected skyline contours are assigned a confidence score based on local intensity gradients to reduce the potential impacts of erroneous skyline contours on position estimation. The utility of these delineated skylines is demonstrated by obtaining orientation and position estimates using existing methods of skyline-based localization. In these methods, the delineated natural skyline is compared to rendered skylines using digital elevation model data and the position estimate is obtained by finding the closest match. Results from the proposed skyline delineation method using semantic segmentation, with accompanying localization demonstration, is presented on two distinct data sets. The first is obtained from the Perseverance Rover operating in the Jezero Crater region of Mars, and the second is obtained from an uncrewed surface vessel operating in the Gulf of Koper, Slovenia. / Denna avhandling tar upp problemet med att förbättra avgränsningen av skylines, även kallad skylinedetektion, i tilltäppta och utmanande miljöer där befintliga skylineavgränsningsmetoder kan kämpa eller misslyckas. Avgränsade skylines kan användas i monokulära kameralokaliseringsmetoder genom att jämföra avgränsade skylines med digitala höjdmodelldata för att uppskatta en position baserat på känd terräng. Detta är särskilt användbart i GPS-nekas miljöer där aktiv avkänning är antingen opraktisk eller oönskad av olika skäl, så att passiv avkänning med användning av monokulära kameror är nödvändig och/eller strategiskt fördelaktig. Denna avhandling presenterar en ny metod för skylineavgränsning med användning av djupinlärningsbaserad semantisk segmentering av monokulära kamerabilder för att detektera naturliga skylines av avlägsna landskap i närvaro av ocklusioner. Horisonter extraheras från semantiska segmenteringsförutsägelser som gränsen mellan pixelkluster märkta som terräng till de märkta som himmel, med ytterligare segmenteringsklasser som representerar den kända uppsättningen potentiella ocklusioner i en given miljö. Dessutom tilldelas varje pixel i de detekterade skylinekonturerna ett konfidenspoäng baserat på lokala intensitetsgradienter för att minska den potentiella påverkan av felaktiga skylinekonturer på positionsuppskattning. Användbarheten av dessa avgränsade skylines demonstreras genom att erhålla orienterings- och positionsuppskattningar med hjälp av befintliga metoder för skylinebaserad lokalisering. I dessa metoder jämförs den avgränsade naturliga horisonten med renderade silhuetter med hjälp av digitala höjdmodelldata och positionsuppskattningen erhålls genom att hitta den närmaste matchningen. Resultat från den föreslagna metoden för skylineavgränsning med semantisk segmentering, med tillhörande lokaliseringsdemonstration, presenteras på två distinkta datamängder. Den första kommer från Perseverance Rover som verkar i Jezero Crater-regionen på Mars, och den andra erhålls från ett obemannat ytfartyg som verkar i Koperbukten, Slovenien.

In a world under the constant impact of global warming, wetlands are decreasing in size all across the globe. As the wetlands are a vital part of preventing global warming, the ability to prevent their shrinkage through restorative measures is critical. Continuously orbiting the Earth are satellites that can be used to monitor the wetlands by collecting images of them over time. In order to determine the size of a wetland, and to register if it is shrinking or not, deep learning models can be used. Especially useful for this task is convolutional neural networks (CNNs). This project uses one type of CNN, a U-Net, to segment vegetated water in satellite data. However, this task requires labeled data, which is expensive to generate and difficult to acquire. The model used therefore needs to be able to generate reliable results even on small data sets. Therefore, pre-training of the network is used with a large-scale natural image segmentation data set called Common Objects in Context (COCO). To transfer the satellite data into RGB images to use as input for the pre-trained network, three different methods are tried. Firstly, the commonly used linear transformation method which simply moves the value of radar data into the RGB feature space. Secondly, two convolutional layers are placed before the U-Net which gradually changes the number of channels of the input data, with weights trained through backpropagation during the fine-tuning of the segmentation model. Lastly, a convolutional auto-encoder is trained in the same way as the convolutional layers. The results show that the autoencoder does not perform very well, but that the linear transformation and convolutional layers methods each can outperform the other depending on the data set. No statistical significance can be shown however between the performance of the two latter. Experimenting with including different amounts of polarizations from Sentinel-1 and bands from Sentinel-2 showed that only using radar data gave the best results. It remains to be determined whether one or both of the polarizations should be included to achieve the best result. / I en värld som ständigt påverkas av den globala uppvärmningen, minskar våtmarkerna i storlek över hela världen. Eftersom våtmarkerna är en viktig del i att förhindra global uppvärmning, är förmågan att förhindra att de krymper genom återställande åtgärder kritisk. Kontinuerligt kretsande runt jorden finns satelliter som kan användas för att övervaka våtmarkerna genom att samla in bilder av dem över tid. För att bestämma storleken på en våtmark, i syfte att registrera om den krymper eller inte, kan djupinlärningsmodeller användas. Speciellt användbar för denna uppgift är konvolutionella neurala nätverk (CNN). Detta projekt använder en typ av CNN, ett U-Net, för att segmentera vegeterat vatten i satellitdata. Denna uppgift kräver dock märkt data, vilket är dyrt att generera och svårt att få tag på. Modellen som används behöver därför kunna generera pålitliga resultat även med små datauppsättning. Därför används förträning av nätverket med en storskalig naturlig bildsegmenteringsdatauppsättning som kallas Common Objects in Context (COCO). För att överföra satellitdata till RGB-bilder som ska användas som indata för det förtränade nätverket prövas tre olika metoder. För det första, den vanliga linjära transformationsmetoden som helt enkelt flyttar värdet av radardatan till RGB-funktionsutrymmet. För det andra två konvolutionella lager placerade före U-Net:et som gradvis ändrar mängden kanaler i indatan, med vikter tränade genom bakåtpropagering under finjusteringen av segmenteringsmodellen. Slutligen tränade en konvolutionell auto encoder på samma sätt som de konvolutionella lagren. Resultaten visar att auto encodern inte fungerar särskilt bra, men att metoderna för linjär transformation och konvolutionella lager var och en kan överträffa den andra beroende på datauppsättningen. Ingen statistisk signifikans kan dock visas mellan prestationen för de två senare. Experiment med att inkludera olika mängder av polariseringar från Sentinell-1 och band från Sentinell-2 visade att endast användning av radardata gav de bästa resultaten. Om att inkludera båda polariseringarna eller bara en är den mest lämpliga återstår fortfarande att fastställa.