Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, AvtL, tillkom år 1915. Vid denna tidpunkt var det vanligt att avtal ingicks för varje enskilt fall, där partsvilja uppkom genom anbud och accept. Numera är det vanligare att avtalen har sådan utformning att de kan användas och nå ut till en större massa, denna typ av avtal kallas standardavtal. Eftersom standardavtalen är uppbyggda för att fungera i många affärssituationer behöver näringsidkarna inte längre ta fram individuellt utformade avtal för varje enskild avtalssituation. Standardavtalen har en viktig roll i dagens samhälle och på grund av teknikens snabba utveckling har det blivit allt mer vanligt att konsumenter gör sina inköp via internet. För att internetköp ska kunna genomföras krävs oftast att konsumenten måste godkänna näringsidkarens standardavtal, vilket sker genom ”point and click”. Trots att en konsument uttryckligen godkänt näringsidkarens avtalsvillkor genom ett enkelt knapptryck, kan villkoren anses som oskäliga vilket i sin tur kan leda till att delar av eller hela avtalet kan ogiltighetsförklaras alternativt jämkas. Om ett avtalsvillkor är otydligt utformat kan oklarhetsregeln tillämpas och villkoret tolkas därmed till konsumentens fördel. Uppsatsen innehåller tre analyser, om huruvida de tre stora och världskända företagen Apple-, Facebook- och MacKeepers avtalsvillkor är korrekta och tillåtna med tillämpning av svensk rätt. På grund av teknikens snabba utveckling kan vi i Sverige göra köp och ingå avtal med exempelvis något av de tre ovan nämnda företagen över internet. I och med att internetköp blir allt vanligare, blir också gränsöverskridande handel vanligare. Om gränsöverskridande handel genomförs tillämpas EU-rätten genom förordningen EG 593/2008. Eftersom Sverige är ett av medlemsländerna i EU är de förpliktade att anpassa lagstiftningen efter EU-rätten. År 1993 tillkom EU-direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal, 93/13/EEG. Året efter tillkom Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, AVLK, för att uppfylla de krav som direktivet ställde. För att utreda vilka avtalsvillkor som kan anses vara oskäliga gentemot konsumenter i Sverige kan AVLK tillämpas. Förutom AVLK finns det flertalet andra lagar som näringsidkaren är skyldig att följa, till exempel Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler och marknadsföringslagen (2008:486). Uppsatsen avslutas med kommentarer som kort berör tankar och reflektioner kring de tidigare analyserna. Vi har slutligen kommit fram till att svensk rätt, mycket med hjälp av kompletterande EU-rätt, har varit tillräcklig vid de avtalsvillkor vi undersökt. Vissa villkor i MacKeepers avtal har enligt vår mening varit oskäliga, men avtalsvillkoren har i efterhand kunnat förklaras ogiltiga med hjälp av bestämmelsen i 36 § AvtL. Apples och Facebooks avtalsvillkor har enligt vår mening varit skäliga.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Abstract</p><p>The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains.</p><p>Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system.</p><p>Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses).</p><p>Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”.</p><p>Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising.</p><p>Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed.</p><p>In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag.</p><p>Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt.</p><p>Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler).</p><p>Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”.</p><p>Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas.</p><p>Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras.</p><p>I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken</p>

<p>Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden.</p><p>I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.</p>

Abstract The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains. Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system. Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses). Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”. Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising. Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed. In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism. / Sammanfattning Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag. Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt. Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler). Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”. Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas. Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras. I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken

Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden. I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.

<p>Denna uppsats behandlar frågan om kolliderande standardavtal, internationellt benämnt battle of the forms. Problematiken grundas i att två parter i en avtalsförhandling har tillsänt varandra olika standardavtal med motstridiga villkor. Tvist uppkommer sedan oftast när parterna börjat prestera eller till och med fullbordat avtalet. Frågan uppkommer då vilka villkor som skall gälla samt hur denna problematik bör lösas. Eftersom problematiken är sparsamt utredd i svensk rätt har vi valt att studera tre nationella och tre internationella rättskällor och regelverk för att söka ledning i frågan. Utifrån det vi har kommit fram till kan det påpekas att en betydande majoritet av de rättskällor och regelverk vi har undersökt har frångått att lösa problematiken med hjälp av den klassiska synen på avtal samt anbud och accept. Syftet med uppsatsen har varit att ge läsaren en helhetsbild av problematiken med kolliderande standardavtal samt visa i vilken riktning utvecklingen på området tenderar att gå. Efter att ha utrett de olika rättskällorna kan vi fastslå att the knock-out rule torde vara den lösningsmodell som domstolarna generellt föredrar att tillämpa.</p>

<p>Offentlig upphandling är allt växande betydelse. Från och med 1 Januari 2008 har en ny lag om offentlig upphandling trätt ikraft. Denna har en syster lag som reglerar upphandling inom försörjningssektorn. Den klassiska sektorn omfattar offentliga upphandlingar som upphandlande myndigheter gör gällande varor, tjänster och byggnadsentreprenader.</p><p>Efter att en upphandlande myndighet har prövat anbuden ska de upplysa alla anbudssökande och anbudsgivare om utgången. Detta sker genom ett tilldelningsbeslut, i vilket skälen för tilldelning står att finna. Ett tilldelningsbeslut är en accept av ett anbud, vilket genom de allmänna reglerna i avtalsrätten leder till ett civilrättsligt bindande avtal. Detta kan innebära ett problem då denna avtalsbundenhet uppkommer innan en upphandling är avslutad enligt LOU. I den händelse att en domstol vid en överprövning skulle finna att upphandling måste göras om eller rättas blir detta ett problem då den upphandlande enheten har ett avtal som de inte längre får bibehålla. Denna problematik kan undvikas genom att den upphandlande myndigheten redan i förfrågningsunderlaget anger att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt. På det viset uppkommer även det civilrättsliga avtalsslutet vid samma tidpunkt som den offentligrättsliga.</p><p>Kvarstår finns dock en viss problematik kring att upphandlande myndighet ändock ingår ett avtal med en leverantör när det fortfarande finns överprövningsmöjligheter kvar, dvs. innan upphandlingen är avslutad. Efter Alcatel-målet har Sverige ändrat LOU och det går nu att överpröva ett tilldelningsbeslut även efter det att ett upphandlingskontrakt är ingåtts. Det har inför lagändringen förs en diskussion om huruvida skall vara uttryckligen förbjudet att ingå avtal innan överprövningstiden har löpt ut, och att avtal som då är i strid med LOU skall vara ogiltiga. Lagstiftaren valde dock att enbart ändra lagen genom att låta överprövningsrätten kvarstå en period även efter tilldelningsbeslutet och eventuellt avtalsslutande. Denna ordning har föranlett vissa problem då en civilrättslig bundenhet kan uppkomma även om upphandlingen inte är avslutad enligt LOU. Två mål som har avgjorts i kammarrätten har fastslagits att tilldelningsbeslutet är en accept som ger ett giltigt avtal. Det ena av dessa domar gick upp till regeringsrätten där de inte gick emot kammarrätten. Svea hovrätt har även de i ett skadeståndsmål funnit att tilldelningsbeslutet skapade ett bindande avtal.</p><p>Författaren anser att det vore önskvärt att lagstiftaren i lag fastslog en upphandling avslutas med ett upphandlingskontrakt som får ingås först efter att minst 10 dagar förlöpt sedan tilldelningsbeslut delgavs anbudsgivarna. Vid en eventuell prövning i högsta instans vore det eftersträvansvärt att tilldelningsbeslutet, och andra fall av eventuellt för tidiga avtalsslut att det fastslogs under vilka omständigheter en civilrättslig bundenhet kan eller inte kan uppstå.</p>