Syftet med studien är att kartlägga förskolepersonalens uppfattning angående behovet av specialpedagogiskt stöd inom förskolan och vilken kompetens och kunskap personalen förväntar sig att specialpedagogen ska tillföra. Undersökningen har även lagt fokus på hur pedagogerna ser på specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd. Studien är skriven utifrån en kvalitativ modell och undersökningen har genomförts med hjälp av metoderna; enkät och fokusgruppsamtal. Enkäten besvarades av tio respondenter i tre olika förskolor en vecka innan samtalen ägde rum. De tre fokusgruppsamtalen utgick från fem områden; pedagogiska diskussioner, specialpedagogik, specialpedagogens roll, integrering/inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att närhet och tillgänglighet till specialpedagog ses som förutsättningar för det förebyggande arbetet och för att specialpedagogen ska kunna vara ett komplement till den övriga personalen. Resultatet visar även att personalen efterfrågar stöd och hjälp i samband med reflektioner, få bekräftelser i den egna yrkesrollen och att specialpedagogen fungerar som en länk till externa kontakter. Ömsesidigt förtroende och närhet är ledstjärnor i samarbetet mellan personal och specialpedagog för att få till stånd en förskola för alla.

The purpose with this essay is to illustrate what divides and unites three educationalists approach on “children in need of special support” within the first years of school. Three educationalists with significant positions within the school system have been chosen for interviews. On basis of the results of the interviews three themes has been selected and divided into the conceptions; “children in need of special support”, “resource” and “a school for everyone”. The approach has then been compared with a selection of documents with guidelines, the curriculum and the Swedish law regarding school. Further on the aim with the essay also is to get an insight in the educational program to prepare and try to understand what is demanded of an educationalist.

Det sker många möten mellan föräldrar och pedagoger i dagens förskola. Möten som ger en grund till hur relationer och samarbeten byggs upp. I den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2010) finns det tydligt beskrivet hur pedagoger ansvarar för att utveckla en tillitsfull relation med föräldrarna och beakta deras synpunkter. Syftet med vår studie har varit att undersöka i vilken grad föräldrar och pedagoger upplever att de har ett gott samarbete och relationer på två förskolor i Sydöstra Sverige. Tanken var även att urskilja aspekter som främjar eller hämmar en god relation. Med hjälp av enkäter skulle pedagoger och föräldrar få möjlighet att besvara både strukturerade och icke strukturerade frågor. Resultatet visade att respondenterna var påtagligt överens vad gäller relationernas starka betydelse för att åstadkomma en utvecklande och givande verksamhet för barnen. Med studien ville vi även öka vår kunskap kring hur relationerna och samarbetet mellan föräldrar och pedagoer bäst utformas. Med frivilliga kommentarer fanns möjlighet för respondenterna att beskriva sina åsikter.

Syftet med vår studie är att undersöka hur arbetet kring pedagogiska utredningar ser ut i förhållande till vad styrdokument och teorier säger, och därmed synliggöra betydelsen av pedagogiska utredningar på individ-, grupp- och organisationsnivå. Vi belyser hur några utvalda specialpedagoger arbetar med pedagogiska utredningar av elever i behov av särskilt stöd inför upprättande av åtgärdsprogram, samt ger en bild av ett par rektorers uppfattningar om pedagogiska utredningar. Studien bygger på en kvalitativ undersökning med intervjuer av specialpedagoger som arbetar i skolan, specialpedagoger inom elevhälsan samt rektorer. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om pedagogisk utredning. Vi har delat in vårt resultat i teman: specialpedagogens uppdrag, uppmärksamhet, orsaker, utredning, dokumentation, svårigheter och rektors uppdrag. Resultatet visar att den huvudsakliga orsaken till att elever anses vara i behov av stöd är att de inte når målen i kursplanen. Vi ser även en skillnad mellan skolans specialpedagoger och elevhälsans specialpedagoger på vilka nivåer de lägger fokus. Elevhälsan betonar skolans organisation, kultur och värdegrund i en pedagogisk utredning medan skolan lägger större vikt på individ och grupp.

Syftet med studien är att undersöka vad ansvariga politiker och tjänstemän, i en större kommun i Mellansverige, vet om organisationen av arbetet kring barn i behov av särskilt stöd, och att se vad dessa personer har för idéer om samverkan mellan sociala förvaltningen och skola och hur de vill att samverkan ska utföras mellan de verksamheter/nämnder som styr. Den metod som använts för att samla information är genom ett frågeformulär men en tjänsteman intervjuades. Vidare är det en kvalitativ metod för att få djupare kunskaper i undersökningsområdet. Upplägget har fokuserat på samverkan inom den specialpedagogiska organisationen och försökt att täcka in flera aspekter av detta begrepp när frågorna konstruerats. Urvalet är berörda politiker och tjänstemän i ovan nämnda kommun.Sammanlagt 17 personer fick frågeformuläret och 5 stycken svarade på den och en lät sig intervjuas.Kommunen valdes utifrån det utvecklingsarbete jag gjorde 2007 bland personal i samma kommun, och som ligger till grund för denna studie. Eftersom personalen ansåg att dessa frågor var viktiga att föra fram till de ansvariga, politiker och tjänstemän, ville jag rikta mig till denna kommun även fortsättningsvis. Det finns också en jämförelse med denna informantgrupp. Min studie visar att Barn & Ungdomsnämnden samverkar med Omsorgsnämnden i flera projekt. En tjänsteman tyckte att det kunde ta lång tid innan barn kan få en plats på t.ex. resursskola och att vissa barn/familjer får mycket fint stöd och andra inte. Politikerna har en arbetsgrupp och tjänstemännen har en styrgrupp och deras uppgifter är att samarbeta över nämnderna. Det var en strävan i kommunen att människor skulle få hjälp utan någon utredning/prövning och dessutom tyckte de att det fungerade bra med två nämnder. En tjänsteman ansåg att alla hade ett gemensamt ansvar, för tillsammans kan man göra något bättre. Politikerna svarade inte på detaljnivå hur organisationen kring barn i behov av särskilt stöd fungerade men de ansåg det fanns fördelar med basresurser nära verksamheten, så kallade multiprofessionella team, så att inte barn bollas till olika specialistfunktioner. Min studie visar inte på detaljnivå hur politiker och tjänstemän i kommunen anser att samverkan mellan skola och Sociala förvaltningen ska gå till, men de vill att det ska finnas. De vill också att förutsättningarna för samverkan ska bli bättre och att handlingsplaner borde utarbetas om det inte finns, menen var tveksam över hur de skulle se ut. Många idéer stämde överens i vad de tre olika informantkategorierna (personal, politiker och tjänstemän) såg för fördelar med samverkan. Det som skiljer de olika kategoriernas åsikter åt kan vara i vad och när man behöver en handlingsplan. Politikerna och tjänstemännen tar för givet att det finns eller uttryckte de att de inte visste om det fanns. Vidar lyfter jag frågan om vad samverkan egentligen är för något? Kanske är det ett begrepp vi svänger oss med i olika sammanhang, men inte riktigt vet vad det står för?

Abstract Till förskolan kommer barn med olika förutsättningar och en del av dessa barn kan vara i behov av särskilt stöd. Definitionen av begreppet barn i behov av särskilt stöd kan variera, då det kan finnas olika orsaker till särskilda stödinsatser. Barn med ADHD eller ADHD liknande symptom kan vara i behov av dessa insatser. I denna studie har vi för avsikt att ta reda på några pedagogers syn angående diagnostisering vid ADHD hos barn i förskoleåldern, vad diagnosen kan innebära för de inblandade och hur de pedagogiska insatserna kan se ut. De svårigheter, vilka ADHD kan bära med sig, kan variera i omfattning och grad och framträder framförallt i det sociala samspelet och det finns många faktorer som kan påverka ett barns beteende, bl. a. miljö och aktiviteter. Verksamheten ska anpassas efter barnen. I vår undersökning har sju pedagoger och två specialpedagoger från två kommuner i södra Norrland deltagit. Litteraturanalys har även genomförts för att ge grundläggande kunskaper om ämnet. I undersökningen framkommer, att kunskaperna om barn i behov av särskilt stöd samt om ADHD och koncentrationssvårigheter, varierar bland pedagogerna. Ingen av dessa säger sig vara varken för eller emot diagnostisering vid ADHD och menar att den kan bära med sig både för och nackdelar, samt att barnen har rätt till stöd oavsett diagnos eller inte. Pedagogerna framhåller att olikheter ses som en tillgång och bidrar till en mångfald, ur vilken barnen lär av varandra. De påpekar även miljön som en viktig faktor i verksamheterna samt att de stora barngrupperna är ett stort problem. De slutsatser, vilka kan dras utifrån vår undersökning är, att det finns tendenser till bristande kunskap bland förskollärarna gällande specialpedagogik samt angående barn i behov av särskilt stöd och däribland barn med ADHD och ADHD liknande symptom. Dessa slutsatser kan givetvis inte vara representativa för hela lärarkollektivet, utan baseras på det undersökningsunderlag vi fick fram från våra studiedeltagare.

<p>Syftet med examensarbetet är att undersöka hur pedagoger, rektorer och specialpedagoger förhåller sig till och arbetar med barn i behov av särskilt stöd och med den mångfald av olikheter som finns i en barngrupp. För att få svar på vårt syfte använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod, vilken utformas i en dialog för att komma närmre informanternas perspektiv. Utifrån en semistrukturerad intervju har vi fått insyn i tolv informanters tankar och åsikter.</p><p>Resultatet av vår undersökning visade att våra informanter upplevde en svårighet i att avgöra om ett barn är i behov av särskilt stöd och att kunna möta de olika behov som finns i vardagen. Våra informanter har sett skilda faktorer till vad som påverkar att särskilda behov finns hos barn. En övergripande slutsats i denna undersökning är att det specialpedagogiska arbetet påverkas av olika förhållningssätt gentemot barn och i synnerhet barn i behov av särskilt stöd.</p>

<p>Syftet med studien är att kartlägga förskolepersonalens uppfattning angående behovet av specialpedagogiskt stöd inom förskolan och vilken kompetens och kunskap personalen förväntar sig att specialpedagogen ska tillföra. Undersökningen har även lagt fokus på hur pedagogerna ser på specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd. Studien är skriven utifrån en kvalitativ modell och undersökningen har genomförts med hjälp av metoderna; enkät och fokusgruppsamtal. Enkäten besvarades av tio respondenter i tre olika förskolor en vecka innan samtalen ägde rum. De tre fokusgruppsamtalen utgick från fem områden; pedagogiska diskussioner, specialpedagogik, specialpedagogens roll, integrering/inkludering och barn i behov av särskilt stöd.</p><p>Resultatet visar att närhet och tillgänglighet till specialpedagog ses som förutsättningar för det förebyggande arbetet och för att specialpedagogen ska kunna vara ett komplement till den övriga personalen. Resultatet visar även att personalen efterfrågar stöd och hjälp i samband med reflektioner, få bekräftelser i den egna yrkesrollen och att specialpedagogen fungerar som en länk till externa kontakter. Ömsesidigt förtroende och närhet är ledstjärnor i samarbetet mellan personal och specialpedagog för att få till stånd en förskola för alla.</p>

Denna studie undersöker situationer, beskrivna av lärare kring den sociala samspelsprocessen. Skolan har vid sidan av ett kunskapsuppdrag också uppdrag runt normer och värden, detta diskuteras däremot mera sällan. Syftet med studien är att beskriva och analysera hur lärare från kommunala grundskolan upplever och beskriver sitt arbete i skolan runt de sociala samspelsprocesserna. För att undersöka detta har gjorts kvalitativa enkäter enligt metoden Critical Incident Technique. Som teoretiska utgångspunkter i studien finns det sociokulturella perspektivet och resiliens. Forskning beskriver skolan som en kontext runt barnet som kan innehålla både risk och skyddsfaktorer. Risk beskrivs i sig innehålla också möjligheter till att lära sig och också skapa motståndskraft, detta när också skyddsfaktorer i omgivningen stöttar och hjälper. Skolan har en stor uppgift i att även bygga upp social kompetens som av forskning ses som en grundförutsättning för att klara sin vardag. Forskningen beskriver en ökad social problematik. Sociala samspelssvårigheter beskrivs vara en av skolans största utmaningar och det lärare har svårast att hantera. Skolan framhålls vara en arena där vi kan påverka och aktivt arbeta med att skapa skyddsfaktorer som kan stävja problematik. Exempel på skyddsfaktorer beskrivs vara relation, motivation och delaktighet. Motiverande -, Delaktiga –, Planerade-, Utan vuxennärvaro-, Konflikt och Ostrukturerade situationer är de sex övergripande kategorier av situationer som framkommer i resultatet. Där visas även att verktyg/resurser till varför situationer fungerar ofta är motsatsen till varför situationer inte gör det. Framförallt lyfts de övergripande faktorerna uppgift, relation och styrning fram, dessa relaterar i olika grad till de situationer som beskrivs. Studien visar att dessa faktorer kan användas för att påverka och vända situationer. I resultatet påvisas även komplexiteten i det sociala samspelet både för eleven själv och läraren. Skolan, beskrivs av lärarna, som en arena där eleven kan ges möjligheter att träna och genom detta skapa en förmåga att hantera det sociala samspelet. I studiens implikation diskuteras de faktorer som framkom i studien och sägs påverka situationen. Det sociala samspelets komplexitet förs fram och att skolan bör se alla kontexter som potentiella inlärningsmiljöer. Implikationen utrycker även en önskan till skolorna om större medvetenhet kring den sociala samspelsprocessen.

Syftet med denna studie var att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv analysera förskollärares reflektioner över begreppet barn i behov av särskilt stöd; vad som orsakar svårigheter samt uppdraget med dessa barn. Det gjordes utifrån det traditionella- och alternativa perspektivet samt dilemmaperspektivet. Metod för datainsamling var samtalsintervjuer. Sju förskollärare intervjuades utifrån studiens syfte och frågeställningar. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan utifrån de teoretiska perspektiven. Studien visar att förskollärare tycker att begreppet är stort och omfattande. De delar in barn i behov av särskilt stöd i främst två huvudkategorier av barn. Barn med diagnos eller barn utan diagnos som behöver särskilt stöd. De menar också att alla barn någon gång är i behov av stöd eller särskilt stöd. Ett nytt begrepp verkar vara på framfart också där särskilda rättigheter betonas. Förskollärare uttrycker både biologiskt betingade orsaker men också socialt/miljömässigt betingade orsaker till varför barn är i behov av särskilt stöd i förskolan. I denna studie betonades dock miljöorsaker vilket kan tyda på att ett skifte i synsätt håller på att inträda. Studiens resultat visar på att kunskapskompetensen inte saknas, men däremot möjligheten att ge barn i behov av särskilt stöd det stöd de behöver eftersom antalet barn per personal är för hög samt att ekonomin inte räcker till för att tillsätta de resurser som personalen efterfrågar.