This paper reports from a study looking at teacher’s and student’s apprehensions regarding rubrics. The idea to research this specific subject stems from our interest in this phenomenon due to our education and curiosity about how rubrics are apprehended and not about how they are used or described. To explore this area we have used empirical material compiled through interviews. The analysis is done by creating categories containing various apprehensions expressed in the material through different characterizations of the phenomenon called rubrics. Previous research in this area of teacher and student apprehensions is very scarce therefore the discussion has one part where an attempt to compare the results of this study with precious research and one part discussing the pedagogical implications rubrics might have.

Mitt övergripande syfte med studien var att undersöka hur en grupp gymnasielärare i historia uppfattar bedömningsmatriser och om de stödjer forskningsläget som framhåller främst de positiva sidorna med matriser. De frågeställningar som jag ämnat besvara var: Hur uppfattar historielärarna att matriser bör användas i undervisningen? Vad är lärarnas uppfattningar om positiva och negativa aspekter med matriser? Vilka skillnader finns det mellan lärarnas uppfattningar? Undersökningens teoretiska perspektiv var fenomenografi och metoden som användes var semistrukturerade samtalsintervjuer. Analysen skedde via upprepade genomläsningar av de transkriberade intervjuerna där citat infördes i en analystabell. Studiens huvudresultat utgjordes av tre huvudkategorier där lärarnas utsagor sågs som ett redskap för Skolverket, lärarna och eleverna. Sammanlagt konstruerades även nio olika underkategorier som åskådliggjordes via ett horisontalt system. Slutsatsen är att de intervjuade historielärarna visade sig ha en positiv uppfattning om matriser även om de såg matriser till viss del som negativa och resultatet går därmed emot tidigare forskning. Lärarna såg främst matriser som ett bedömningsstöd och kommunikationsskapare men även som ett bristande och begränsat verktyg. En annan uppfattning var att matriserna var ett redskap för eleverna i form av tydlighetsskapare och formativt stöd, men även ett komplicerat och styrande verktyg. Förutom detta var en allmän uppfattning att matriser var ett likvärdighetsstöd för Skolverket.

I dagens kursplaner betonas att elever ska utveckla komplexa förmågor och inte enbart fakta och färdigheter. Vid bedömning av sådana komplexa förmågor ställs krav på de bedömningsverktyg som används att de ska kunna bedöma dessa på ett tillförlitligt sätt. Ett verktyg för ändamålet som ofta lyfts fram är bedömningsmatriser. I denna studie analyseras filmad interaktion mellan lärare för att synliggöra hur lärare skapar mening kring sin uppgift att bedöma mer omfattande elevarbeten med stöd av bedömningsmatriser, vilka överväganden de gör och vilka dilemman som uppstår. Resultaten visar att lärare vid bedömningen förutom de instruktioner som tillhandahålls även lyfter in andra faktorer som blir avgörande vid bedömningen. Utifrån resultatet förs även en diskussion kring utveckling av bedömarkompetens hos lärare.

Syftet med examensarbetet är att försöka förstå hur elever uppfattar användning av bedömningsmatriser i undervisningen av ämnet Bild. En traditionsbunden syn på bildämnet samt otydliga bedömningskriterier gör det emellertid svårt att utföra adekvata bedömningar. Enligt en sammanfattande analys av de nationella ämnesutvärderingarna Bild, Musik och Slöjd i grundskolan 2015 är Bild ett ämne med bedömnings- och betygssättningsproblem (Skolverket, 2015). Metoden som används är kvalitativ och det empiriska materialet har inhämtats genom intervjuer med elever. Intervjun har utformats semistrukturerad, vilket innebär att respondenterna får specificerade frågor men samtidigt ges frihet att fördjupa svaren. Materialet analyseras med hjälp av stödbegrepp, tidigare forskning inom ämnet och sociokulturella teorier. Resultatet visade att eleverna ställer sig positiva till användning av kunskapsmatris i bildundervisningen, men att de samtidigt är tveksamma till deltagande i aktiviteter som används tillsammans med matriser, såsom kamratbedömning och självbedömning. Eleverna upplever även att matrisernas uppbyggnad bör förenklas. Resultatet visade även att arbete med bedömningsmatriser kan effektivt påverka elevers lärande ifall de regelbundet arbetar med matriser på lektionerna.

De kunskapskrav som styrdokument för skolan stipulerar anses av både praktiker och teoretiker vara för vagt formulerade för att kunna verka som stöd vid bedömning och betygssättning. I gällande studie har åtta grundskollärare i olika ämnen intervjuats om sin uppfattning om kunskapskraven och sitt arbete med att tydliggöra dem. I studien framkommer att kunskapskraven uppfattas som vaga och att lärarna på olika sätt tydliggör dem. Lärarna uppger vidare att de finner ett tillräckligt gott stöd i nationella prov, sambedömningar och den egna arbetslivserfarenheten för att kunna göra bedömningar av elever och stödja dem i deras kunskapsutveckling.

Att sätta ord på vad elever ska kunna i Idrott och hälsa är inte en lätt uppgift för lärare. Bedömningsmatriser kan underlätta för dem att sätta ord på kunskaper i Idrott och hälsa, vilket i sin tur kan främja en likvärdig bedömning. Syftet med studien är att undersöka lokalt utformade bedömningsmatrisers struktur och kvalitet inom området rörelse till musik och dans samt analysera hur matriserna belyser rörelse, i förhållande till om rörelsen ska göras eller upplevas. Som teoretiskt ramverk för studien står Messicks (1995) validitetsaspekter, dessa har använts för att skapa verktyg för att bedöma kvaliteten på matriserna. Fenomenologin har varit studiens teoretiska utgångspunkt när synen på rörelse har analyserats, då främst utifrån Swartling Widerströms (2005) tolkning av teorin. Studien bygger på nio matriser från gymnasieskolor i Västerbotten som bedöms med hjälp av verktygen och det fenomenologiska synsättet. Resultatet visar på att det finns en variation mellan matriserna i hur området är tolkat, nedbrutet och vilka kunskaper som har valts att sätta ord på. Resultatet visar även på att det är ”görandet” som dominerar i matriserna, men att det även finns ett visst utrymme för att eleverna ska få möjlighet att ”uppleva” och uttrycka rörelse inom området.

This study examines the design and use of task-specific rubrics in a Swedish secondary school setting, against the backdrop of the theory of formative assessment and feedback. For teachers, rubrics can be a tool for systematic analysis of curricula and grading criteria (so called knowledge requirements), while for students, rubrics can highlight the connections between learning objectives, teaching and assessment. The purpose was to study the design of rubrics as well as teachers’ beliefs and opinions about and experiences of using rubrics. A phenomenographic approach was used, supported by Borg’s theoretical framework on teacher cognition and combined with qualitative content analysis. The empirical material for this study consisted of seven examples of rubrics, and transcripts of semi-structured interviews with five teachers of Swedish. The analysis of the rubrics showed that, from a usage perspective, these can be divided into three groups: rubrics for summative assessment, rubrics for formative assessment and rubrics that appear suitable for both formative and summative assessment purposes (regardless of actual use). The rubrics studied could also be divided into two main groups from a design perspective: teacher-made rubrics not clearly modelled on official texts, which were rare, and rubrics based either on the grading criteria for the relevant course or on task-specific rubrics derived from national tests, both of which were equally common. Furthermore, three relatively clear perspectives were found in the transcripts of the teacher interviews: the teacher’s, the student’s and society’s. These perspectives were shown to be interdependent. The interviews illustrated that teachers use rubrics to clarify the learning objectives, to improve students’ learning or performance, and/or to help students understand teacher feedback. From the teachers’ own perspective, possible motivations for using rubrics were 1) helping the students understand the learning objectives, 2) planning their teaching and assessment activities, and 3) giving feedback. Teachers did, however, hold partly differing views on which of the potential ways of using rubrics were best suited to their own teaching and to their students’ learning.

Studiens syfte är att bidra till kunskap om hur elever ges förutsättningar att äga sin egen kunskapsutveckling i matematik. Genom att ge elever förutsättningar att självreglera kan de dels bedöma sin egen prestation och dels utan yttre stöd reflektera över vad nästa steg i deras lärande är och därmed förbättra sina prestationer. Det finns forskning som visar att elever som kan bedöma sin egen prestation och reglera den, lyckas i skolan. Studien har en aktionsforskande ansats där vi infört tre aktioner i matematikundervisningen i årskurs nio. Aktionerna gick ut på att synliggöra och bearbeta kunskapskraven tillsammans med eleverna med syfte att de i slutet av arbetsområdet skulle kunna göra en korrekt självbedömning samt motivera bedömningen. Vi har genom fokusgruppsintervjuer tagit reda på vad eleverna beskriver hjälper dem att kunna bedöma den egna prestationen. Analysen av data har lett till två huvudteman “lära tillsammans” och “förutsättningar för bedömning”. Eleverna uttrycker ett behov av att kunskapskraven görs tillgängliga och konkreta samt har en tydlig koppling till ämnesinnehållet. De belyser också vikten av kamratsamverkan i undervisningen. Vi drar slutsatsen att varje del i undervisningsprocessen måste bearbetas tillsammans med eleverna i varje nytt arbetsområde och kopplas till det specifika ämnesinnehåll som ska behandlas.

I föreliggande examensarbete undersöker jag gymnasieelevers förståelse av begrepp och formuleringar i kunskapskraven i ämnet Svenska, med syftet att få djupare förståelse för huruvida kunskapskravens formuleringar kan och bör användas i lärares formativa återkoppling till elever. Undersökningen har genomförts i fokusgrupper, där jag genom att låta informanter tillsammans diskutera begrepp i kunskapskraven, velat ta reda på om informanterna förstår dessa begrepp, samt hur de tolkar begreppen i förhållande till autentiska exempel på elevtexter.Resultatet av undersökningen indikerar att en del elever är osäkra på vad begrepp och formuleringar i kunskapskraven betyder, samt att de, även när de kan ge en rimlig definition av begreppen, ändå kan ha svårt att använda dem för att förstå texters kvalitet. Utifrån tidigare forskning diskuterar jag risken av att återkoppling som ges i form av kunskapskravens formuleringar, riskerar att av eleven uppfattas som summativ snarare än formativ bedömning, och drar slutsatsen att man som lärare behöver lägga tid och arbete på att få eleverna att förstå de mål som ställs upp. Jag föreslår även att ett sätt att göra detta kan vara att arbeta med exempeltexter.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka lärares och elevers uppfattningar och erfarenheter av arbete med bedömningsmatriser. Uppsatsen skrivs i samband med ett VALprojekt på fakulteten för lärande och samhälle på Malmö högskola under 2010 och 2011. Arbetet presenterar en kunskapsbakgrund som sammanfattar huvuddragen i den forskning kring matriser som finns i Sverige idag samt en studie kring hur några lärare och elever i årskurs 9 på en grundskola i Skåne uppfattar arbetet med bedömningsmatriser. Med stöd av det jag tagit till mig då jag studerat samtida forskningsmetodik har jag valt att göra kvalitativa intervjuer med tre ämneslärare samt 10 elever i årskurs 9, vilka ägde rum i slutet av november 2010. Resultatet av min undersökning visar att såväl elever som lärare är positivt inställda till bedömningsmatriser. De upplever att matrisen förtydligar målen, ger en bild av var eleverna befinner sig i förhållande till dessa, samt visar vad nästa kunskapsmässiga steg är. Samtidigt uttrycks en tydlig önskan från både elever och lärare om kompletterande muntliga eller skriftliga kommentarer, till stor del på grund av att matrisen anses var för ”snäv” i sina beskrivningar och för att eleverna anser att språket i matriserna ofta är svårt att förstå. Varken elever eller lärare upplever någon konflikt i att låta matrisen innefatta en mer traditionell betygsättning på enskilda arbeten. De intervjuade lärarna anser att det krävs mer tid både för samarbete kring utformning av matriser i lärarkollegiet och för arbete med eleverna kring hur matriserna kan användas vidare. Resultatet av undersökningen visar att bedömningsmatriserna är ”färskvara” och inte används i ett fortsatt arbete för att synliggöra lärandeprocessen.