Abstract The purpose of this study is to answer the following questions regarding confirmation: In what ways do children seek confirmation in preschool? What are children confirmed for and how do they react to the confirmation? How is confirmation used by teachers? What do children want to receive confirmation for? The starting point for this study is based on the unique theories of Skinner, Maslow and Bronfenbrenner. The main focus with regard to Skinner’s theory (in this study) lies in reinforcement. In Maslow’s theory, the concentration is on hierarchy of needs while in Bronfenbrenner’s theory, the study centers upon interaction. In addition to these theories, observations and interviews were conducted. By analyzing the results of the observations and interviews, the questions listed above were answered. It became clear during these experiments that children confirm each other on their own. While observing the children during free play, it was apparent that they were actually more interested in receiving confirmation from their friends than from the teachers. Keywords: confirmation, behavior, reinforcement, hierarchy of needs, interaction

The purpose with this study was to examine what kind of knowledge children in preschool have regarding what plants are, and what plants need in order to grow and survive. By means of qualitative interviews I have let 12 children in the ages of 3 to 5 years answer questions regarding the subject. From the results it is obvious that the children in the early age groups already have some knowledge of what a plant is and can also mention a few basic factors for a plants survival. In addition, the results show that their knowledge increases with the childs age and that the conversations become more distinct with more resulting questions the older the children are. Keywords. Enviroment, plants needs, Preeschool, science.

Bakgrund: Eftersom i stort sett alla pedagoger kommer i kontakt med barn i behov av särskilt stöd på sina arbetsplatser, och då det är en viktig del i skolans vardag är det ett intressant och aktuellt ämne att undersöka. Då det nu för tiden finns flera olika skolformer kan det vara intressant att också titta på hur pedagogerna på de olika skolorna resonerar om bemötande av barn i verksamheten. Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka pedagogernas bemötande i verksamheten med barn i behov av särskilt stöd i förskoleklassen på kommunal skola och friskola, för att få en uppfattning om deras resonemang om bemötandet av dessa barn. Finns det likheter eller skillnader i pedagogernas resonemang på kommunal skola och friskola? Metod: Vi valde att göra en kvalitativ studie där vi använder oss av intervjufrågor för att få svar på frågeställningarna. Resultat: Pedagogerna på skolorna resonerade om barn i behov av särskilt stöd på olika sätt, de kommunala skolorna diskuterade kring samarbetet med specialpedagog medan friskolornas resonemang gällde samarbetet med föräldrar. Undersökningen visade att barn i behov av särskilt stöd ses som de barn som har åtgärdsprogram. I pedagogernas resonemang fanns också gemensamma nämnare såsom stabilitet och trygghet. Pedagogerna på skolorna sa sig arbeta mot samma mål utifrån läroplanerna (Lpf 94 & Lpo 94), men lade tyngdpunkten i resonemangen på olika arbetssätt.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares och förskolechefers uppfattningar kring begreppet barn i behov av särskilt stöd. De forskningsfrågor som ställdes var Hur resonerar förskollärare/chefer kring begreppet ”barn i behov av särskilt stöd”? Vilka uppfattningar har förskollärarna/förskolecheferna gällande sina uppdrag kring barn i behov av särskilt stöd? För att undersöka dessa frågor användes kvalitativa intervjuer som metod. Resultatet visade att begreppet ”barn i behov av särskilt stöd” uppfattas som brett och svårt att definiera då begrepp som ”normalt” och ”avvikande” är begrepp som inte är tydligt avgränsade. Resultatet visade att samtliga förskolechefer ansåg sig ha ett nära samarbete och en bra inblick i verksamheten samtidigt som inte alla pedagogerna upplevde det så.

Uppsatsen handlar om de så kallade gråzonsbarnen. Detta innebär de elever som ofta inte har någon diagnos men som ändå har svårt att uppnå kunskapsmålen i skolan. Uppsatsen fokuserar på arbetet med gråzonsbarnen och hur lärarna arbetar för att inkludera alla sina elever i undervisningen och hur de gör för att anpassa undervisningen så att alla elever har en chans att uppnå högsta möjliga nivå. Undersökningen innefattar även de digitala hjälpmedel lärarna använder sig av i undervisningen. Dessutom vilka resurser skolorna har till arbetet med dessa elever och vilka svårigheter som uppkommer om resurserna inte är tillräckliga. Studien innefattar även vilken roll lärarnas inställning spelar i arbetet med individanpassning. Studien baseras på fokusgruppsintervjuer med personal från två olika högstadieskolor, vi har intervjuat två grupper om tre personer i varje. Vi har presenterat olika styrdokument och tidigare forskning utifrån olika teman såsom lärares inställning, skolans uppgift, skolans resurser och problematik och åtgärder. Det vi främst kommer fram till är att lärarnas inställning till gråzonsbarnen spelar en väldigt stor roll i arbetet med dem. Om lärarna ser dem som ett problem leder detta till att de inte får den hjälp och stöd de behöver. Vi kommer även fram till att resurserna i arbetet kan skilja sig beroende på kommun och elevantal. Resultatet innefattar även informanternas uppfattningar om att det tillhör lärares skyldigheter att anpassa undervisningen efter alla elever och se till så att alla inkluderas.

Uppsatsen tar sin utgångspunkt kring observationer som gjorts under VFU och vikariat där vi uppmärksammat att i klasser där det finns elever med koncentrations och samspelsproblem har undervisningsmetoder och klassrumsmiljö liknat mer det behavioristiska perspektivet på undervisning än det sociokulturella. Det har lett till följande frågeställningar Ändras undervisningens innehåll och utformning från det sociokulturella till det behavioristiska i och med integration av elever med speciella behov i vanliga klasser? Vilka undervisningsmetoder används i en sammanhållen klass och utifrån vilken elevnivå, enligt läraren? Vilka uppfattningar har läraren kring om den normala eleven missgynnas i en skola för alla? Uppsatsen synliggör hur undervisningen förändras i en skola för alla, visar på olika perspektiv på inlärning och hur elever med speciella behov kräver andra metoder för både undervisning och motivation till lärande. Undersökningens resultat indikerar på att de metoder som tenderar att framträda i klasser med elever med speciella behov inkluderade liknar det behavioristiska perspektivet på undervisning och att lärare upplever svårigheter i att möta eleverna utifrån deras olika nivåer i och med en skola för alla. Lärares egna utsagor visar på att de får ändra miljö och utformning av klassrum till fördel för elever med speciella behov.  Resultatet visar också på att lärare upplever att de normala eleverna kan bli störda av elever med speciella behov men framhåller också att det utifrån värdegrundsperspektivet gynnar dem. Undersökningen är relevant i det avseendet att den behandlar nackdelar av begreppet en skola för alla och visar på ett dilemma vad gäller att undervisning och ämneskunskaper kan bli lidande på bekostnad av inkluderingens syfte att gynna värdegrunden och ge elever möjligheter att se och ha förståelse för allas lika värde.

Syftet med undersökningen har varit att fördjupa förståelsen för hur pedagoger arbetar för att integrera barn i behov av särskilt stöd i förskoleverksamhet samt vilka faktorer som kan påverka integreringen. Frågeställningar var: Vilka barn anser pedagogerna är i behov av särskilt stöd?  Hur planerar och arbetar pedagoger för att integrera barn som är i behov av särskilt stöd i verksamheten? Vilka faktorer kan påverka integreringen av barn som är i behov av särskilt stöd? Den metodiska ansatsen har varit kvalitativ och data har samlats in genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att integrering av barn i behov av särskilt stöd kan se olika ut beroende på förskola samt hur länge pedagogerna arbetat inom yrket. Det framkom även att pedagogernas förhållningssätt har stor betydelse vid integrering eftersom detta påverkar hur villiga pedagogerna är att se barnens begränsningar och styrkor, huruvida de är benägna att göra förändringar i förskolans miljö och arbetssätt för att anpassa verksamheten till alla barn. Sammanfattningsvis är detta område stort och komplext och ingen generell metod finns att tillgå. Pedagogerna kan om de utgår från barnets bästa med bland annat stöd av observationer skapa en verksamhet där möjlighet till utveckling och lärande finns för alla barn.

Abstrakt Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur studie– och yrkesvägledarnas arbete och vägledningsmetoder ser ut för elever med läs- och skrivsvårigheter, samt för elever med koncentrationssvårigheter. Jag har gjort en kvalitativ undersökning med fem utbildade studieoch yrkesvägledare i fem norrländska kommuner i Sverige. Jag använde mig av digitala intervjuer. Utgångspunkten i undersökningen var att ta reda på vilka vägledningsmetoder som används, hur samarbetet med vårdnadshavarna och övriga pedagoger på skolorna ser ut, samt undersöka vilka utbildningar och kompetenser studie- och yrkesvägledarna besitter. Vägledningsmetoderna som används visade sig inte vara några fastlagda metoder, olika välbeprövade och erkända metoder används utifrån den enskilde individens behov. Det visade sig att skollagen, Lgr 11 och styrdokumenten har betydelse i hur de arbetar. Samarbetet med vårdnadshavarna och de övriga pedagogerna visade sig vara mycket viktigt. När det gällde utbildning och påbyggnadsutbildningar visade det sig att utöver utbildningen till studie- och yrkesvägledare, hade individerna som deltog i undersökningen i övrigt mycket blandade kunskaper. Nyckelord Abstrakt   Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur studie– och yrkesvägledarnas arbete och vägledningsmetoder ser ut för elever med läs- och skrivsvårigheter, samt för elever med koncentrationssvårigheter. Jag har gjort en kvalitativ undersökning med fem utbildade studie- och yrkesvägledare i fem norrländska kommuner i Sverige. Jag använde mig av digitala intervjuer. Utgångspunkten i undersökningen var att ta reda på vilka vägledningsmetoder som används, hur samarbetet med vårdnadshavarna och övriga pedagoger på skolorna ser ut, samt undersöka vilka utbildningar och kompetenser studie- och yrkesvägledarna besitter.  Vägledningsmetoderna som används visade sig inte vara några fastlagda metoder, olika välbeprövade och erkända metoder används utifrån den enskilde individens behov. Det visade sig att skollagen, Lgr 11 och styrdokumenten har betydelse i hur de arbetar. Samarbetet med vårdnadshavarna och de övriga pedagogerna visade sig vara mycket viktigt. När det gällde utbildning och påbyggnadsutbildningar visade det sig att utöver utbildningen till studie- och yrkesvägledare, hade individerna som deltog i undersökningen i övrigt mycket blandade kunskaper.

SAMMANFATTNING ___________________________________________________________________________ Författare: Annika Köhlström Titel: Arbete med åtgärdsprogram En studie kring den innebörd lärare ger arbete med åtgärdsprogram och vad det betyder i praktiken År: 2013 Antal sidor: 28 Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse av vilken mening utvalda lärare tilldelar åtgärdsprogram och hur de ser på villkor för arbete med och kring dessa. Studien har en kvalitativ design och utgår ifrån intervjuer av tio klasslärare i år 5. KASAMs delkomponenter och systemteori har använts som stöd vid analys, som ett försök att få ytterligare fördjupad förståelse. Resultatet visar att den tilldelade mening lärare ger uppdraget att upprätta åtgärdsprogram framstår som låg. Det framgår inte att lärarna använder åtgärdsprogram eller ser dem som fungerande pedagogiska verktyg. De hinder för arbete med och kring åtgärdsprogram som lärare ger argument för, handlar i synnerhet om ramar på organisationsnivå. De möjligheter som framträder visar på att begriplighet för uppdraget med åtgärdsprogram finns och det uttrycks att den ursprungliga tanken med åtgärdsprogram i teorin är god. För att öka hanterbarheten beträffande arbete med och kring åtgärdsprogram använder lärarna sig av möjliggörande strategier och sätter stort värde på det stöd som erhålls av speciallärare samt specialpedagoger. Själva mötet med föräldrar, är det som i realiteten upplevs vara meningsfullt. Studien synliggjorde att oväntat många lärare så tydligt ger uttryck för den låga mening de tilldelar åtgärdsprogram och att användande av förenklande och tidsbesparande strategier är så omfattande och likartat, oberoende av skolornas läge i staden. Några slutsatser som dras är att lärare är medvetna om att åtgärdsprogram måste upprättas och vad de bör innehålla. Teoretiskt förstås också innebörden av dessa och varför kravet finns. Det framgår dock att lärare upplever att villkor på organisationsnivå för hur man på ett bra sätt kan hantera arbete med och kring åtgärdsprogram för att det ska kunna tjänstgöra som ett meningsfullt och användbart pedagogiskt verktyg, saknas. Nyckelord: Åtgärdsprogram, Barn i behov av särskilt stöd, KASAM, Systemteori

Uppsatsen syftar till att belysa några elevers uppfattningar om specialpedagogiska insatser med avseende på inkludering samt ge exempel på hur undervisning för barn i behov av särskilt stöd fungerar i grundskolan. Fallstudien består av analys av sex kvalitativa intervjuer och ett antal icke deltagande observationer på ett högstadium. Insamlat material har analyserats för att få inblick i några elevers uppfattningar om specialpedagogiska insatser och vad eleverna kommunicerar för känslor i frågan om inkludering. Forskning befarar att elever i behov av stöd som har sin undervisning utanför klassen riskerar att marginaliseras och stigmatiseras samt deras delaktighet och socialsamvaro med klassen kan påverkas negativt. Fallstudien har analyserat elever som har en liten del av sin undervisning i specialundervisningsgrupp och arbetat utanför klassen några gånger i veckan. Studien visar ingen tendens till stigmatisering och marginalisering av dessa elever. Studiens resultat visar att elever till övervägande del känner sig inkluderade i både specialundervisningsgruppen och helklass. Slutsatsen är att det inte behöver vara negativt för elevers sociala gemenskap att ha specialpedagogiskstöd i liten utsträckning utanför klassen, dock borde man ändå sträva efter att förbättra den ordinarie undervisningen, då den insatsen skulle kunna sänka behovet av särskiljande lösningar då den vanliga pedagogiken inte räcker till. / The intention of this paper is to point out some students´ perceptions on special pedagogical efforts concerning inclusion and give examples of how the education of children in need of special support is managed at junior high school. The case study consists of six qualitative interviews and a number of non-participant observations at a junior high school. The collected material has been analyzed to get at an insight in to how some students perceive special pedagogical efforts and how students communicate emotionally concerning inclusion. Research is concerned that students who are in need of special education and receive help outside of the classroom run the risk of being marginalized and stigmatized and their participation and social time with the class will be influenced in a negative way. The aim of this case study is to analyze students who have classes in a group for special education outside of their regular classes a few times a week. The study shows no tendency towards stigmatization and marginalization of these students. The students feel predominately included in both their special need´s group and in their regular classes. The conclusion is that it should not be considered socially negative for students to accept pedagogical support to a smaller extent outside the classroom. Schools should, however, strive to improve regular education, as that could diminish the need for alternative solutions when regular pedagogy is not enough.