This thesis deals with encounters between persons living with dementia and care managers. Dementia often results in progressive care needs that must be met by different social care services. The person’s care needs are assessed in an assessment meeting where the person and their relatives meet with a care manager to negotiate needs and social care services. The assessment is conducted through one or several conversations where the person with dementia meets the care manager; relatives are often present in the meetings. Dementia is a syndrome that involves a cognitive decline and a decreased ability to communicate and interact with others. It may therefore be difficult for a person with dementia to take part in discussions about their care needs and social care services. 15 audio recorded meetings have been studied to explore and understand how persons with dementia use their remaining communicative, cognitive and linguistic resources to invoke, negotiate, and use their rights as citizens in the institutional context where their care needs are assessed. The analysis concerns the organization of talk as a joint activity; the production of social actors in talk-in-interaction; the relation to institutional features of discourse. This dissertation concludes that the practice of citizenship is situation based and varies depending on the participants present. Care managers can facilitate for persons with dementia to overcome communication problems by using different discursive strategies and to make it possible for them to participate or at least be included in the negotiation. Persons with dementia are positioned as less competent than other persons participating in the assessment meeting. This might have an impact on the participation of people with dementia in negotiations regarding their future care. Furthermore, stories told in assessment meetings often position the person as dependent on others, which could undermine the identity and sense of self of the person with dementia. / Den här avhandlingen berör möten mellan personer med demenssjukdom och biståndshandläggare. Demenssjukdomar medför ofta komplexa omsorgsbehov, vilka kan mötas med hjälp av olika stödinsatser. Personens omsorgsbehov bedöms i ett biståndshandläggningssamtal där personen och dennes anhöriga träffar en biståndshandläggare för att förhandla dennes behov och eventuella insatser. Konversation är centralt i dessa möten. Demenssjukdomar medför kognitiva nedsättningar och nedsatt förmåga att kommunicera och interagera med andra. Det kan därför vara svårt för personer med demenssjukdom att deltaga i diskussioner om behov och insatser. 15 ljudinspelade samtal har studerats för att förstå hur personer med demens använder sina kvarvarande kommunikativa, kognitiva och språkliga resurser för att åberopa, förhandla och använda sina rättigheter som medborgare i den institutionella kontext där deras omsorgsbehov bedöms. I samtalet medverkar personen med demens, handläggaren samt ofta någon familjemedlem. Analysen fokuserar på organiseringen av samtal som en gemensam aktivitet; hur sociala aktörer skapas i samtal; hur det institutionella samtalets särdrag påverkar konversationen. Sammanfattningsvis visar denna avhandling på att hur medborgarskap praktiseras är situationsbaserat och varierar beroende på vilka som deltar i mötet. Biståndshandläggare kan underlätta för personer med demenssjukdom att övervinna kommunikativa problem genom att använda olika samtalsstrategier och göra det möjlig för dem att delta eller att åtminstone inkluderas i förhandlingen angående olika stödinsatser. Personer med demenssjukdom positioneras ofta som mindre kompetenta än andra personer som deltar i behovsbedömningssamtal, vilket kan medföra konsekvenser på personens delaktighet i planerandet av framtida insatser. Berättelser i dessa samtal positionerar ofta personen med demenssjukdom som beroende av andra, vilket kan underminera deras identitet och uppfattning av sig själva.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur biståndshandläggare upplever det möjligt att tillgodose självbestämmanderätten för äldre personer med demenssjukdom. Studien utgår ifrån en tvärsnittsdesign med semistrukturerade intervjuer med sex målstyrt utvalda biståndshandläggare. Genom en tematisk analys framkom två huvudteman arbetsrollens vardag och en lång process. Huvudtemana innehåller subteman vilket vidare beskriver det som utmärker upplevelsen. Studiens resultat tolkades i förhållande till Lipskys teori om frontlinjebyråkrater. Självbestämmande uttrycktes av biståndshandläggarna som något tidskrävande, utmanande och problematiskt. Vägen till självbestämmandet beskrivs som krokig och varierande, biståndshandläggarna fann sinsemellan liknande sätt att agera för att nå självbestämmande för individen. Arbetets komplexitet och svårighet till trots upplevdes arbetsrollen som spännande och tillfredsställande. / The purpose of this qualitative study was to investigate how care managers find it possible to assure the self-determination of older people with dementia. The study employed a cross-sectional survey design with semi-structured interviews of six purposively sampled care managers. Through a thematic analysis, two main themes emerged, the work role’s everyday routine and a long process. The main themes containeds sub-themes which further elaborated the care managers’ experience. The results of the study were interpreted from the perspective of Lipsky’s theory of street-level bureaucrats. Assuring self-determination was experienced by the care managers as time-consuming, challenging and problematic. While the path to self-determination was tortuous and varied, the care managers found similar ways to act in order to achieve self-determination. Despite the impression of the work as complex and difficult it was experienced as an exciting and satisfying job.

IT-system är idag en del av i stort sett varje organisation. Tidigare forskning har visat attinförandet och användningen av nya IT-system påverkar organisationens struktur, aktiviteteroch aktörer och att mer forskning behövs för att förstå hur IT-systemen förändrarorganisatoriska processer. Äldreomsorgen är ett exempel på en kontext där mer forskningbehövs enligt tidigare forskning. Det blir allt vanligare att Sveriges kommuner implementerararbetssättet “Individens Behov I Centrum” (IBIC) i äldreomsorgen, vilket förändrar hurbedömning av individers behov utförs. Som stöd i arbetet med behovsbedömning i enlighetmed IBIC har flera av landets kommuner börjat använda behovsbedömningssystemet Kuben.Studien syftar till att bidra med ny kunskap om hur IT-system förändrar organisatoriskaprocesser. Med en abduktiv ansats och kvalitativa intervjuer som metod belyser vi i dennastudie hur Kuben förändrat behovsbedömningsprocessen utifrån en handläggares perspektiv.Med utgångspunkt i vår litteraturstudies tre förändringsområden visade resultatet exempelvisatt Kubens avsaknad av integrering med kommunernas verksamhetssystem leder till en ökadrisk för felaktiga behovsbedömningar. Samtidigt visade resultatet även att användning avKuben bland annat leder till en högre kvalitet i behovsbedömningen. Om förändringen ikvaliteten beror på användning av Kuben eller IBIC är dock svårt att avgöra eftersom Kubenoch IBIC i de flesta fall har införts samtidigt. Studiens slutsatser har bidragit tillrekommendationer för organisationer som avser att implementera behovsbedömningssystemsamt riktlinjer för framtida forskning. / IT systems are today part of virtually every organization. Previous research has shown thatthe introduction and use of new IT systems affects the structure, activities and actors of theorganization and that more research is needed to understand how IT systems changeorganizational processes. According to previous research the elderly care is an example of acontext where more research is needed. It is becoming increasingly common for Sweden'smunicipalities to implement the "Individens behov i centrum" approach (IBIC) in the elderlycare, which changes how assessment of individuals' needs is carried out. In support of thework on needs assessment in accordance with IBIC, several of the country's municipalitieshave started to use the needs assessment system Kuben. The aim of this study is to contributewith new knowledge about how IT systems change organizational processes. Using anabductive approach and qualitative interviews as a method, we illustrate how Kuben haschanged the needs assessment process from the perspective of a practitioner. On the basis ofthe three areas of change in our literature study, the results showed for example that Kubenslack of integration with the municipalities' ERP systems leads to an increased risk of incorrectneeds assessments. At the same time, the results also showed for example that the use ofKuben leads to higher quality in the needs assessment. However, whether the change inquality is due to the use of Kuben or IBIC is difficult to determine since in most cases Kubenand IBIC have been introduced simultaneously. The study's conclusions have contributed torecommendations for organizations that intend to implement needs assessment systems aswell as guidelines for future research.

According to Swedish law municipalities have to assess if detailed development plans may lead to a significant effect on the environment, a screening. In this the- sis  we have investigated how municipalities present their assessment in the de- tailed development plan brief. We have examined all plans that came into legal force in 2012 in the county of Stockholm 259 plans in total. Of all the plans, 223 include a screening in the detailed development plan brief. We have studied the municipalities explanations, why they make a screening on detailed development plans, if the municipalities provide a statement whether a significant environmental impact may occur or not, and if the municipalities justi- fied their statement. Furthermore, we have studied whether municipalities state that consultations have taken place and if they refers to environment-related doc- uments in their screening. We also have classified the explanation and the justifi- cations as clear or unclear. Finally, we investigated what impact the acreage of the plan has on the screening. Almost all plans with a screening in the detailed development plan brief make statement. About a quarter of the plans making a statement lacks justifications. For more than half of the plans with statement and justification, the justification is unclear. We have observed that plans prepared in a simplified way have poorer screenings. Furthermore, the result implies that the quality of screenings is higher for plans concerning national interest and/or shore protection and for plans primarily con- cerning green land. We can see that the number of plans that may lead to signifi- cant environmental effects increases with larger plan areas, as does the amount of clear justifications. Out of all plans, only 3.5 percent was considered being able to cause such a significant effect on the environment that an environmental impact assessment was conducted. Finally, we suggest a law enforcement that the screenings must be presented in the detailed development plan brief. Additionally, we think that the legislation con- cerning screenings has to be clearer, simpler and more specific. / Vi tycker slutligen att det ska lagstadgas att kommuners bedömning av detaljpla- ners miljöpåverkan ska redovisas i planbeskrivningen. Vidare anser vi att lagtex- ten på området måste förtydligas, bli mer specifik och förenklas. Enligt gällande rätt ska kommuner göra en bedömning av om planer kan medföra betydande miljöpåverkan, en så kallad behovsbedömning. I detta examensarbete har  undersökts  hur  kommuner  redovisar  sin  bedömning  i  planbeskrivningen. Samtliga detaljplaner som vann laga kraft år 2012 i Stockholms län studerats, to- talt 259 planer. Av samtliga planer har 223 stycken en behovsbedömning i plan- beskrivningen. Vi har studerat om kommunerna förklarar varför de behovsbedömer detaljplaner, om kommunerna gjort ett ställningstagande till om en betydande miljöpåverkan kan uppkomma och om kommunerna motiverat sina ställningstaganden med skäl. Vidare har studerats om kommunerna redovisat att samråd enligt förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar ägt rum och om kommunerna hänvisar till miljöre- laterade dokument i bedömningen. Vi har även klassat förklaringen och skälen som tydliga respektive otydliga. Därtill har vi studerat hur planområdenas storlek påverkar behovsbedömningen. Nästan alla planer med en behovsbedömning i planbeskrivningen har ett ställ- ningstagande. Cirka en fjärdedel av planerna med ställningstagande saknar skäl och mer än hälften av planerna med skäl har otydliga skäl. Vi har observerat att planer som upprättas med enkelt planförfarande har behovs- bedömningar av lägre kvalité. Vidare talar resultatet för att kommunerna genom- för  behovsbedömningarna bättre när planer berör riksintresse och/eller strand- skydd samt när planer främst avser grönmark. Vi kan se en ökning av antal miljö- bedömningar och andelen tydliga skäl ju större planareorna blir. Av samtliga pla- ner ansågs endast 3,5 procent kunna medföra en betydande miljöpåverkan.

Syftet med detta arbete är att undersöka om biståndshandläggare inom äldreomsorg upplever att kommunens egna riktlinjer försvårar deras möjligheter att följa aktuell lagstiftning och nationella regelverk, samt i vilken mån detta kan skapa hinder för uppfyllandet av en skälig levnadsnivå. I studien har fyra biståndshandläggare blivit intervjuade från två olika kommuner. Uppsatsens insamlade empiri är det som ligger till grund för uppsatsens resultat, analys och slutdiskussion. I resultatet av studien framkom det att ibland kan kommunens riktlinjer uppstå som ett hinder, om kommunen inte erbjuder en insats. Resultatet visar också att biståndshandläggarna i båda kommunerna var överens om att begreppet skälig levnadsnivå är ett luddigt begrepp och att det saknas en tydlig definition av begreppet. Det framkom också delade meningar gällande om kommunens ekonomiska situation påverkade biståndshandläggarnas beviljandegrad.   Vi vill genom vår c-uppsats belysa att det som framkommer som resultatet i vår studie, kommer vi inte att kunna dra några generella slutsatser. Vi kommer däremot att på en mikronivå belysa likheter och skillnader mellan en kommun i norr och en kommun i syd.

Stadsplaneringen utgör en viktig roll i arbetet för att främja en hållbar utveckling. Enligt Miljöbalken ska en behovsbedömning göras för varje upprättad detaljplan i syftet att utreda huruvida den leder till en betydande miljöpåverkan eller ej. Den bedömningen baseras dock ofta på bristfällig kunskap om de specifika miljöindikatorer som utvärderas. Det ges heller inget utrymme för förändringar i själva planen för att eliminera identifierad miljöpåverkan. En förbättrad strategi för behovsbedömning som innefattar ett anpassningsfokus och tidigt minimerar miljökonsekvenserna är därför önskvärd. En studie gjordes av arbetsprocessen för behovsbedömning i samband med detaljplanering på Örebro kommun i syfte att upprätta ett nytt, mer holistiskt arbetssätt för behovsbedömningsprocessen inom detaljplanering för att underlätta och förbättra arbetet för en hållbar stadsutveckling. Djupgående intervjuer utfördes på kommunen och teorier om hållbar utveckling samt lagar studerades. Mål som relaterade till hållbarhet ur kommunens policydokument sammanfattades. Målet var att undersöka hur det kunde skapas en förändrad strategi med tillhörande processverktyg för behovsbedömning inom detaljplanering, på Örebro kommun, som är praktiskt tillämpbar samt följer rådande lagar och policyer. Arbetet resulterade i ett strategidokument med en förändrad arbetsprocess och två olika tillhörande checklistor. Slutsatsen är att en ny strategi ska innehålla ett iterativt och tvärvetenskapligt arbetssätt samt en alternering mellan checklistorna beroende på detaljplanens omfattning. Det sistnämnda för att strategin ska kunna tillämpas inom kommunorganisationens strikta tidsramar, utan att kompromissa med kvaliteten på miljöarbetet vid omfattande detaljplaner som potentiellt ger stor miljöpåverkan. / Urban planning plays an important role when working for achieving sustainable development. According to the Swedish Environmental Code, a screening has to be executed for every local plan to investigate whether or not the plan generates significant environmental impact. The screening process is however often based on poor knowledge about the environmental aspects that are evaluated, and neither is there room for adaptation of the plan to eliminate identified environmental impact. An improved strategy for the screening process is needed, which has emphasis on the adaptation and a reduction of the environmental impact early in the process. In this master thesis, the screening process for local planning was studied at the municipality in Örebro, a medium sized city in Sweden. The purpose of the study was to establish a new more holistic working process for screening within local planning, to facilitate and enhance sustainable urban planning. Interviews were carried out at the planning department of the municipality, and sustainable development theories and the law were studied. Municipality targets that related to sustainability were extracted from their policy documents and summarized. The objective was to investigate whether an alternative strategy with suitable process tools could be created for screening within local planning at the municipality that is also applicable in practice and in line with prevailing laws and policies. The thesis resulted in a strategy document and two accompanying checklists, and the conclusion is that a new strategy should include an iterative and multidisciplinary working process, along with an alternation between checklists, depending on scope of the local plan. This strategy should be applicable within the municipality organization without compromising the environmental assessment quality when carrying out an extensive local plan that entails a potentially big environmental impact.

The study concerns the needs assessment processes that older persons undergo to gain access to home care. The participation of older persons, their relatives and municipal care managers was studied from a communicative perspective. The assessment meetings functions as formal problem-solving events. The older persons´ accounts are negotiated discursively in interaction. Various storylines are used by the older persons and their relatives whether they view home care as an intrusion, as a complement or as a right. In case of divergent opinions the older person has the final say as prescribed by the Swedish social service act. One conclusion is that the role of relatives is not defined and a family perspective is not present. In the study the institutional structure of the assessment process was also analyzed. Older persons are processed into clients; their needs are fitted within the framework of documentation and institutional categories. In the transfer of talk to text all the particulars are not reflected and two types of documentation was identified; a fact-oriented objective language or an event-oriented personal language. Care management models and a managerialist thinking has influenced the assessment process by bureaucratisation of older people trough people processing, which is in contradiction to the individual-centric perspective prescribed by the law. The introduction of care management models in gerontological social work has lead to an embedded contradiction and constitutes a welfare political dilemma. Improved communicative methods are needed in order to achieve a holistic assessment situation. / Studien tar sin utgångspunkt i de bedömningsprocesser äldre personer genomgår för att få tillgång till hjälp i hemmet. Bedömningsprocessen där äldre, deras anhö-riga och kommunala behovsbedömare deltog studerades ur ett kommunikativt perspektiv. Interaktionen vid behovsbedömningssamtalet fungerar som en pro-blemlösningsprocess. Den äldre personens redogörelse för behov förhandlas diskursivt i interaktionen och tre olika berättelselinjer identifierades, baserade på om de sökande betraktar hemtjänsten som ett intrång, som ett komplement och stöd eller som en rättighet. När olika åsikter uttrycks har de äldre sista ordet i enlighet med Socialtjänstlagens föreskrifter. En slutsats är att de anhörigas roll i behovsbedömningsprocessen inte är definierad och att ett familjeperspektiv sak-nas. I studien analyserades också bedömningsprocessens institutionella struktur. De äldre behovssökande processas till att bli klienter, deras behov anpassas till dokumentationens ramverk och kategoriseras i enlighet med institutionella kate-gorier. I transfereringen av tal till text redovisas inte samtliga element i samtalet. Två typer av utredningstext identifierades, den faktaorienterade och den händelse-orienterade. I studien diskuteras det marknadsekonomiska tänkande som kommit att påverka bedömningsprocessen genom byråkratisering vilket står i motsatsställ-ning till det individcentrerade perspektiv som lagen förespråkar. Introduktionen av marknadsmodeller i det gerontologiska sociala arbetet har medfört en inbyggd motsättning och utgör ett välfärdspolitiskt dilemma. Förbättrade kommunikativa metoder behövs för att uppnå en holistisk bedömningsprocess.