SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke är en vanlig dödsorsak i Sverige. En stroke kan resultera i biologiska,psykologiska och sociala konsekvenser för individen. Rehabilitering efter stroke syftar till attåtervinna och bibehålla funktioner. Fysioterapeuter behöver ha hänsyn till delarna av denbio-psyko-sociala modellen vid rehabilitering. Coping är ett begrepp som används för attbeskriva hur en individ hanterar krav i stressfulla situationer. Copingstrategier vid strokevarierar mellan individer och hur det påverkar rehabilitering är outforskat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av hur patienterscopingstrategier påverkar rehabiliteringen efter stroke. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sex fysioterapeuter som rekryterats genombekvämlighetsurval. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och data analyserades medinnehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier med 16 underkategorier. “Lära nytt ochframåtanda gynnsamt”, “Uppgivenhet, nostalgi och överambition hämmar”,“Avståndstagande hämmar”, “Att vända sig till socialt stöd har två sidor”, “arbetsliv- ochträningserfarenhet har betydelse”, “Mental och psykologisk kapacitet en förutsättning föranpassning”. Slutsats: Studien har bidragit till en förståelse om hur emotionsfokuserad- ochproblemfokuserad coping kan påverka strokerehabilitering positivt och negativt enligtfysioterapeuter. Resultatet visar även hur rehabilitering kan påverkas av samtliga delar avden biopsykosociala modellen och vikten av att ta hänsyn till dessa underrehabiliteringsprocessen. Nyckelord: Beteendemedicin, Biopsykosocialt perspektiv, Cerebrovaskulär sjukdom,Fysioterapi, Psykologisk anpassning. / ABSTRACT Background: Stroke is a common cause of death in Sweden. Stroke can result in biological,psychological, and social consequences for the individual. Rehabilitation after a stroke aimsat recovering and maintaining functions. Physiotherapists should consider the elements ofthe bio-psycho-social model in rehabilitation. Coping is a term used to describe how anindividual handles demands in stressful situations. Coping strategies that stroke patients usevary between individuals and how it affects rehabilitation is unexplored. Aim: The aim of the study is to describe physiotherapists' experiences of how patients'coping strategies affect rehabilitation after stroke.Method: A qualitative interview study with six physiotherapists who were recruited througha choice of convenience. Semi-structured interviews have been applied and data have beenanalyzed with content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in six categories with 16 subcategories. "Learning new things andforward-thinking favorable", "Resignation, nostalgia and over-ambition inhibit", "Distancinginhibits", "Turning to social support has two sides", "Working life and training experiencematters", "Mental and psychological capacity a prerequisite for adaptation". Conclusion: The study has contributed to an understanding of how emotion- and problem-focused coping can affect stroke rehabilitation positively and negatively according tophysiotherapists. The results also show how rehabilitation can be affected by all elements in thebiopsychosocial model and the importance of taking these into account in rehabilitation. Key words: Behavioral medicine, Biopsychosocial perspective, Cerebrovascular disease,Physiotherapy, Psychological adaptation.

En person som står långt från arbetsmarknaden kan vara i behov av stöd och insatser från olika delar av välfärdsystemet. Aktörerna Arbetsförmedling, Försäkringskassa, region och kommun arbetar gränsöverskridande kring individer långt från arbetsmarknaden. Syftet med deras samverkan är att skapa bättre förutsättningar till att individerna kommer till arbete – studier – eller sysselsättning. Syftet med studien är att studera om organisationer och regelverk skapar möjligheter eller begränsar hur personal kan utföra sitt dagliga arbete med målgruppen – individer långt från arbetsmarknaden. Studien bygger på en kvalitativ ansats. Metodvalet vid genomförandet av datainsamlingen är fokusgrupp. Resultatet redovisas baserat från en utförd innehållsanalys. Resultatet fastställer att respondenterna upplever sig inte kunna bemöta personer långt från arbetsmarknaden utifrån en helhetssyn. Upplevelsen hos fokusgruppdeltagarna är att en individ som söker stöd inte kan få en rättvis bedömning av sin arbetsförmåga i förhållande till sina livsförhållande/livsvillkor. Slutsatsen är att respondenterna finner organisatoriska och juridiska hinder för att tillämpa ett biopsykosocialt perspektiv i arbetet med målgruppen.

I arbetet som lärare i en särskild undervisningsgrupp har vi uppmärksammat att kombinationer av funktionsnedsättningar gör inlärningssituationen mer komplex.  De elever vi främst tänker på är elever med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism och/eller adhd. Utifrån dessa tankar växte vårt syfte och våra frågeställningar fram till att undersöka vad som uppfattas vara svårigheter respektive framgångsfaktorer i arbetet med dessa elever.  En kvalitativ intervjustudie genomfördes med nio verksamma pedagoger i grundsärskolan. Intervjuerna undersökte vilka svårigheter och framgångsfaktorer som uppfattas i arbetet med elever med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism och/eller adhd. Studien visar att den viktigaste faktorn för framgång i undervisningen är att lära känna eleven samt kartlägga hans eller hennes svårigheter och styrkor. Elevens behov och förutsättningar måste ses i relation till den miljö de befinner sig i. Ett biopsykosocialt perspektiv på funktionsnedsättningar är nödvändigt för att kunna anpassa undervisningen och bemöta varje individ utifrån hans eller hennes förutsättningar. Här poängteras vikten av samarbete och samsyn i arbetslaget. Läraren behöver skapa en god relation till varje elev för att kunna motivera och utmana till lärande. Undervisningen bör knyta an till elevernas vardag och utformas så att eleverna ges förutsättningar att vara delaktiga i sitt lärande. Undervisningen ska vara individanpassad, följa en tydlig struktur och vara varierande.

Previous research describes co-morbid substance use disorders and eating disorders as a complex issue. Research on collaboration between Swedish addiction treatment facilities and Swedish eating disorder care is scarce. The aim of this Bachelor thesis is to analyze and understand how professionals in addiction care and professionals in eating disorder care experience collaboration regarding people with comorbid substance use disorders and eating disorders. The approach of this study is hermeneutic. The bio-psycho-social model and Collaboration Theory are used for data analysis. The data consists of nine semi-structured interviews with professionals working in either regional eating disorder care or municipal addiction care or in an independent addiction treatment facility. The informants work in different Swedish municipalities and regions having varying occupations. Some work in social services, others in medical care. Our results show varying experiences of collaboration among the informants. Some informants think collaboration works well whilst others see room for improvement. Poor collaboration is described by some informants as due to organizational prestige or bureaucracy. Some informants emphasize that referrals between different care units lead to long wait times for the patients/clients during which nobody takes responsibility for the patient, whose health may worsen. The professionals use different strategies, treatments, and methods to treat and recognize comorbidity and to collaborate with other care units. Joint care planning, reaching a consensus and having a holistic viewpoint are methods that the informants use. The informants have different views on which disorder that precedes the other, and also on which treatment is best suited for this type of comorbidity. Several professionals believe that the addiction should be treated primarily. According to the professionals, prerequisites for collaboration are: established contact with other collaborative parties, the knowledge and accessibility of other professionals, patient consent and motivation. An exchange of knowledge at an organisational level is requested, regarding subjects such as collaboration and comorbidity. / Tidigare forskning visar att samsjuklighet i form av missbruk och ätstörning är ett komplext problem. Forskning om samverkan mellan missbruksvård och ätstörningsvård i Sverige är dock ett relativt outforskat område. Denna intervjustudie syftar till att analysera och förstå hur professionella inom missbruksvården och professionella inom ätstörningsvården upplever samverkan gällande personer med samsjuklighet: missbruk och ätstörning. Studien antar en hermeneutisk ansats, det biopsykosociala perspektivet samt samverkansteori används för att analysera empirin. Empirin består av nio semistrukturerade intervjuer med professionella inom regional ätstörningsvård, kommunal missbruksvård och ett fristående behandlingshem. Informanterna arbetar i olika kommuner och regioner samt har olika yrkesbakgrund inom bland annat socialtjänst eller hälso- och sjukvård. I studien framgår de professionellas samverkanupplevelse, arbets- och behandlingssätt av personer med samsjuklighet i form av missbruk och ätstörning. Därtill framgår vilka förutsättningar som enligt informanterna bör ligga till grund för att upprätta samverkan kring klientgruppen. Resultaten visar att de professionellas erfarenheter och upplevelse av samverkan varierar. Att samverkan fungerar väl respektive om samverkan behöver förbättras lyfts fram. Dålig samverkan på grund av prestige eller i form av en byråkratisk klyfta mellan kommun och region identifieras av några informanter. Vissa informanter framhåller att remisskickande mellan vårdenheter leder till långa väntetider, där klienten eller patienten ”bollas runt”. Under väntetiden kan den vårdsökande fara illa. De professionella använder olika arbetssätt och strategier för behandling, för att fånga upp samsjuklighet och för att inleda samverkan. Gemensam vårdplan, samsyn och helhetssyn är några arbetssätt de professionella utgår ifrån. Informanterna har olika syn på vilket sjukdomstillstånd som föregår det andra och ser även olika på vilken behandling som lämpar sig bäst för denna typ av samsjuklighet: flera anser att missbruket bör behandlas först. Upplevda förutsättningar för samverkan är upprättade kontakter med annan samverkanspart, professionellas kunskap, tillgänglighet samt patientens samtycke, initiativtagande och motivation. Organisatorisk kunskapsöverföring om samverkan och samsjuklighet efterfrågas.

Bakgrund: Stigmatisering har påtagliga negativa konsekvenser för individer inom autismspektrumtillstånd (AST). De har ett beteende som stämplas som normbrytande eftersom de inte följer de sociala normerna. Det gör att individer inom AST blir exkluderade, stämplade och diskriminerade för att de beter sig annorlunda, jämförelsevis med en “neurotypisk”, en individ utan diagnos inom AST. Dessa negativa stämplar och stereotyper från omgivningen gör att individer inom AST har högre risk att få en psykisk ohälsa än de “neurotypiska” och de hamnar i att stigmatisera sig själva, d.v.s. självstigmatisering. Syftet: Syftet är att ta reda på vilken kunskap som finns kring stigmatiseringsprocessen och stigmatiseringens konsekvenser. Metod: Jag har använt mig av en scoping study för att kartlägga den forskning som har gjorts kring stigmatiseringens konsekvenser för individer inom AST. Resultat: Stigmatisering har negativa konsekvenser för individer inom AST. Deras livsvillkor försämras när de blir stigmatiserade och lever i större utsatthet för exkludering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, inom vården, ekonomisk utsatthet och socialt utanförskap. De lägger stor vikt på att kamouflera sig i sociala sammanhang vilket ökar risken för utmattning och psykisk ohälsa. Genom kamouflering bidrar det till instabil identitet och lägre självkänsla. Den instabila identiteten medför en sämre självbild och försöker istället att uppfylla de stereotyper som finns kring AST. / Background: Stigmatization has tangible negative consequences for individuals with autism spectrum conditions (AST). They have behavior that is labeled as norm-breaking because they do not follow the social norms. This means that individuals within AST are excluded, labeled and discriminated against because they behave differently, compared to a "neurotypical", an individual without a diagnosis within AST. These negative labels and stereotypes from the environment mean that individuals within AST have a higher risk of getting a mental illness than the "neurotypical" and they end up stigmatizing themselves, i.e. self-stigmatization. The purpose: The purpose is to find out what knowledge exists about the stigmatization process and the consequences of stigmatization. Method: I have used a scoping study to map the research that has been done around the consequences of stigma for individuals within AST. Results: Stigmatization has negative consequences for individuals within AST. Their living conditions deteriorate when they become stigmatized and live in greater vulnerability to exclusion in the labor market, the housing market, in healthcare, economic vulnerability and social exclusion. They place great emphasis on camouflaging themselves in social contexts, which increases the risk of exhaustion and mental illness. Through camouflage, it contributes to a disturbed identity and lower self-esteem. The identity disturbance leads to a worse self-image and instead tries to fulfill the stereotypes that exist around AST.