Att flytta hemifrån innebär både möjligheter och ansvar för sig själv och sitt boende. För unga vuxna med funktionsnedsättning kan detta bli en stor utmaning som, enligt olika studier, kräver stöd från olika håll. Övergången till vuxenlivet utmanar även individens förmåga att klara sig själv. Självständighet kan ses utifrån olika aspekter och påverkas av olika omständigheter. Kvalitativa intervjuer med fem unga vuxna genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Syftet var att belysa upplevelser av transitionen till vuxenlivet för unga vuxna med rörelsehinder. Resultatet visar att intervjupersonernas transition till vuxenlivet innebar en omvälvande process, men att de ändå upplevde sig självständiga trots krånglig byråkrati och en mycket tidskrävande process. Upplevelsen av självständighet kan även kopplas till omgivningens attityder. Resultatet och tidigare forskning stämmer överrens i många avseenden, men visar samtidigt på avsaknad av svensk forskning inom området.

Andelen äldre ökar ständigt i samhället. Många av dessa äldre behöver flytta till särskilt boende för att få den hjälp och omvårdnad som de behöver. Detta gör att vi behöver utöka vår kunskap inom detta område för att ta hand om de äldre på ett bra sätt. Syftet med studien var att beskriva äldres upplevelser i samband med flytten från det egna hemmet till ett särskilt boende. Metoden som användes för datainsamling var personliga intervjuer med semistrukturerade öppna frågor. Frågorna handlade om tankar och känslor inför, under och efter flytt. Åtta äldre personer som flyttat till särskilt boende senaste året deltog i studien. Att anpassa sig till sin situation var något som framkom tydligt under intervjuerna. Både de som själva valt att flytta till särskilt boende och de där andra har påverkat flytten talade om att de förstår att flytten är nödvändig och att de accepterar situationen. Många äldre personer har en förmåga att anpassa sig till och acceptera att livet förändras med stigande ålder och sviktande hälsa.

Bakgrund: Närmare 20 procent av Sveriges befolkning består av äldre personer (65 år eller äldre). Cirka 89000 äldre personer bor på särskilt boende och är i omfattande behov av omvårdnad. Demens och kognitiv svikt är vanligt förkommande tillstånd bland äldre personer. Ensamhet och depression är även vanliga tillstånd för äldre personer som bor på särskilda boenden. Tidigare forskning visar att husdjursterapi kan ha en positiv inverkan på äldre personers välmående som bor på särskilt boende. Syfte: Syftet var att belysa vilken betydelse husdjur har för äldre personer som bor på särskilt boende. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga artiklar. De inkluderande artiklarnas resultat analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Huvudfynden i studien var att husdjur kan ha social, psykisk och fysisk inverkan hos äldre personer som bor på särskilt boende. Det visade sig att deltagarna blev mer interagerande med varandra, Terapidjuren väckte minnen och känslor som glädje, frid, harmoni och lugn. Under husdjursterapin blev även deltagarna mer fysiskt aktiva. Slutsats: Med hjälp av husdjursterapi kan känslor som ensamhet samt symtom på depression minska för personer som bor på särskilda boenden.

Bakgrund I Sverige drabbas varje år ungefär var tredje person som är 65 år eller äldre av en fallolycka. Fallskador medför personliga lidanden för individen samt omfattande kostnader för samhället. Problemet kommer att öka därför att andelen äldre ökar i framtiden. Många fallolyckor går det att förebygga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra hälsofrämjande arbete genom att implementera fallförebyggande åtgärder i omvårdnaden av äldre. Syfte Syftet med föreliggande arbete var att beskriva omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan förebygga fall hos äldre personer på särskilda boenden. Metod En litteraturstudie valdes som metod. Litteratursökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt manuell litteratursökning. 16 artiklar inkluderades efter ett systematiskt och kvalitetssäkert urval. De utvalda artiklarna sammanställdes i en matris. Resultat I resultatet presenterades 16 artiklar. Vetenskapliga studier visade att genom att använda beprövade bedömningsinstrument, sjuksköterskans kliniska bedömning, individualiserade multifaktoriella åtgärder, anpassad fysisk träning, personalutbildning, anpassad information till äldre kan fallfrekvensen minska bland äldre på särskilda boenden. Det framkom också att förbättrad nutritionsstatus kunde leda till färre fallolyckor. Flera studier beskrev vårdpersonalens erfarenheter av att använda fysiska begränsningsåtgärder som fallförebyggande åtgärder. Slutsats Utbildning och information till äldre är en viktig del i fallpreventivt arbete och en viktig omvårdnadsåtgärd för att minska fallfrekvens bland äldre. Det är viktigt att sjuksköterskan innehar kunskap kring fallpreventivt arbete samt involverar äldre. Sjuksköterskans roll skulle kunna vara som en förmedlare av information samt att riskbedöma, planera, utföra och ordinera fallpreventiva åtgärder.

Bakgrund: Medelåldern och antal äldre i Sverige ökar. En vanligt förekommande sjukdom hos äldre är demens och många dementa bor på särskilda boenden. Ett särskilt boende bör erbjuda trygghet och ett meningsfullt innehåll som tillfredsställer de äldres individuella behov. Många äldre på särskilda boenden känner sig ensamma och anser att personalen inte alltid har tid för att hålla dem sällskap. Vårdhunden har tidigare visat sig vara tröstingivande samt kunna förmedla engagemang och känsla av närvaro till den äldre.Syfte: Syftet var att undersöka hur vårdhundar kan påverka äldres hälsa på särskilda boenden. Metod: En systematisk litteraturstudie med tolv kvantitativa originalartiklar. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån en checklista för kvantitativa artiklar. Därefter analyserades artiklarna var för sig av författarna och sedan tillsammans. Resultat: Överlag hade vårdhunden positiva effekter på hälsan hos äldre på särskilda boenden. Vårdhunden gav en positiv effekt hos de äldres ADL-förmåga och bidrog till bättre mobilisering. Vårdhunden hade också effekt på depressiva symtom och apati, samt ökade den sociala interaktionen hos de äldre. De äldre fick även förbättrad livskvalitet, kände sig mindre ensamma och återupplevde gamla minnen. Hos dementa förbättrades den kognitiva funktionen, de fick en ökad samarbetsförmåga och var mindre agiterade. Vissa dementa fick dock en ökad verbal agitation efter mötena med vårdhunden. Slutsats: Vårdhunden hade många goda effekter på de äldres hälsa. Trots detta observerades vissa negativa effekter hos en del dementa. Det är därför viktigt att ha i åtanke att behandling med vårdhund inte passar alla äldre på särskilda boenden och att sjuksköterskan kan avgöra vilka äldre som är lämpliga för denna form av behandling.

Genom empirisk insamling av material från kommunala styrdokument och intervjuer ämnar denna uppsats att undersöka vilka visioner som genomsyrar den kommunala planeringen i Stockholm och Uppsala för att motverka boendesegregation. Uppsatsen studerar om idén att skapa variation i upplåtelseformer i bostadsområden finns i Stockholm stad och Uppsala kommun för att skapa blandning och därmed motverka segregation. Fokus läggs också på vilka medel och åtgärder de båda kommunerna har för att uppnå sina visioner, samt vilken geografisk nivå kommunerna tänker att en blandning ska ske. Genom att undersöka två kommuners blandningsambitioner kan skillnader och likheter studeras för att få en mer övergripande bild av hur segregationsproblemet hanteras. Resultaten av studien visar att det finns en vision att variera upplåtelseformerna i bostadsområdena i båda kommunerna för att motverka segregationen. Ambitionen i både Stockholm stad och Uppsala kommun är att ett blandat boende ska skapas i hela staden. Dock finns många hinder som står i vägen som riskerar att motverka kommunernas blandningsambitioner.

Syftet med den här studien har varit att undersöka upplevelser av jämställdhet, med fokus på vårdnads-, boende och umgängesutredningar. För att synliggöra eventuell problematik kring jämställdhet har syftet varit att undersöka upplevelsen från två olika perspektiv. Det ena perspektivet som undersöktes utgjordes av två kvinnliga familjerättssocionomer som själva arbetar med vårdnads-, boende och umgängesutredningar. Det andra perspektivet utgjordes av en pappa som själv varit aktuell för en familjerättslig utredning. Utöver pappan har även en manlig Mansjoursarbetare varit med och utgjort det manliga perspektivet, då han träffat många fäder med erfarenheter av Familjerätten. Totalt har fyra kvalitativa intervjuer genomförts och sedan analyserats genom konventionella innehållsanalyser. I det insamlade materialet framkom åsikter som skilde de olika perspektiven åt men också åsikter som visade sig vara gemensamma. Det båda perspektiven hade gemensamt var uppfattningen om att det finns förutfattade meningar om kön som riskerar att påverka familjerättsliga ärenden. Det fanns även en uppfattning om att det får konsekvenser att Familjerätten domineras av kvinnor, då det manliga perspektivet på så sätt tenderar att saknas. Några av de viktigaste strategierna för att främja jämställdhet mellan föräldrarna ansågs vara att lyfta barnets perspektiv samt att professionalitet och objektivitet tillämpas i bedömningarna.

Bakgrund: Felnäring, viktproblematik och dehydrering är vanligt hos äldre. Kunskapsnivån om äldre och nutrition varierar mellan personalgrupper. God nutrition ger energi till att klara av vardagen och hjälper till att förebygga sjukdomar och skador. När man ska göra en förändring är det viktigt att ha en bra implementeringsstrategi. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att se vilka interventioner som gjorts på särskilda boenden för att förbättra näringsintaget hos de boende, vilka som har fungerat och vilka som inte har fungerat. Vidare var syftet att undersöka vilka implementeringsstrategier som använts. Metod: Litteraturstudie valdes som metod. Studien baserades på 19 orginalartiklar. Resultat: Fem teman sammanställdes från underlaget som svar på de tre första frågeställningarna. Dessa var smakförstärkare, utbildning, miljö, mellanmål och berikning och tandvård. Interventioner inom samtliga teman gav ett signifikant positivt resultat i vikt, BMI eller kaloriintag. Som svar på sista frågeställningen framkom att liten vikt har lagts vid implementeringsstrategier i samtliga studier. Slutsats: Flera interventioner kan förbättra näringsintaget hos äldre. Liten fokus ligger på hur interventionerna har implementerats. Mer forskning behövs inom området, framförallt inom implementeringsstrategier.

Introduktion: Personer med stroke behöver få bättre tillgång till en jämlik och personcentrerad rehabilitering i kommunerna. Ett förbättringsarbete initierades i Luleå kommun för att förbättra rehabiliteringen för personer med stroke. Ett förbättringsteam med arbetsterapeuter och fysioterapeuter från olika verksamheter tillsattes tillsammans med enhetschef tillika förbättringsledare.   Syfte med förbättringsarbetet var att förbättra rehabiliteringen så att strokepatienter inom ordinärt boende erbjuds och påbörjar rehabiliteringsperioder med personcentrerade rehabiliteringsmål.   Syfte med studien var att beskriva stödjande och hindrande faktorer för att starta förbättring av en jämlik och personcentrerad strokerehabilitering.   Metod: Förbättringsarbetet utvärderades kvantitativt med mätningar per vecka av processmått för rehabplaner och personcentrerade mål. Fallstudien genomfördes med induktiv ansats med fokusgrupper. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Förbättringsarbetet resulterade i en ICF-baserad rehabplan och ett nytt instrument, Canadian Occupational Perfomance Measure (COPM), som stöd för personcentrerat arbetssätt. Studiens analys visade sammanlagt 13 faktorer.  Stödjande var erfarenhetsutbyte, förändringsvilja, ledning och samverkan, lärande, strukturerat arbetssätt och tid medan hindrande var att komma igång, kommunikation, målformulering, samarbete och dialog, resurser, tillräcklig kompetens och uppdrag.     Slutsats: Fortsatt testning behövs för att utvärdera om förändringsförslagen leder mot jämlik och personcentrerad strokerehabilitering.  De i studien identifierade stödjande faktorerna kan användas för att överbrygga hinder i starten av förbättringsarbetet.

No description available.