Självbestämmande för omsorgstagare är lagstadgat genom Lagen om stöd och servicetill vissa funktionshindrade och Socialtjänstlagen men kommer även till uttryck genomFörenta nationernas definiering av mänskliga rättigheter. Syftet med studien är attundersöka omsorgspersonalens attityder gällande självbestämmanderätten föromsorgstagare inom Särskilt boende för äldre och Bostad med särskild service förvuxna. Studien är utformad utifrån en kvantitativ metod med konstruktivistisk ansats.Som stöd i analysen utgår vi ifrån Foucault maktteori och Meads teori om jaget.Resultatet visar på vissa attitydskillnader mellan omsorgspersonalen på de olikaboendeformerna samtidigt som kunskapsnivån om självbestämmanderätten är allmänthög. En slutsats som dras är att omsorgspersonal inom Bostad med särskild servicefrämjar självbestämmande för omsorgstagare i sitt arbete i högre grad änomsorgspersonalen på Särskilt boende för äldre.

Studiens syfte var att undersöka, med koppling till teori och relevant litteratur, hur brukare kan ha upplevt bemötandet från personalen vid inflyttning till särskilt boende för äldre och om det fanns några eventuella brister eller förbättringsområden. Tidigare forskning visar på att inflyttning till ett särskilt boende är en stor utmaning för äldre, samt att bemötande har stor betydelse för brukares välbefinnande på särskilda boenden. Data samlades in genom kvalitativa skriftliga intervjuer med öppna frågor och en avslutande sluten fråga. Vi skickade ut 75 frågeformulär med intervjufrågor totalt till tre olika särskilda boenden för äldre i Sverige, varav vi fick tillbaka 27 besvarade frågeformulär från två av boendena. Resultatet framtogs genom att bearbeta intervjumaterialet med tematisk analys. Resultatet visade att många av respondenterna upplevde att de blev bemötta på ett bra sätt av personalen vid sin inflyttning till särskilt boende för äldre. Några omständigheter som bidrog till respondenternas positiva upplevelse av bemötandet var att personalen var trevliga och att personalen gav bra information. De flesta av respondenterna angav inte några brister eller förbättringsområden gällande personalens bemötande vid inflyttningen. Några av de brister som respondenterna ansåg bidra till en negativ upplevelse av bemötandet var att personalen var otrevlig och att personalen inte anpassade inflyttningen för individen. De förbättringsområden som nämndes av respondenterna var att personalen bör titta till dem oftare för att skapa trygghet och att personalens kunskaper i det svenska språket bör förbättras. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning, ekosystemperspektivet och empowerment. Vikten av personalens bemötande och relation till brukaren, samt de förbättringsområden som ett fåtal brukare nämnde, kunde bättre förstås genom ekosystemperspektivets idéer om ett stödjande socialt nätverk och den professionellas stödjande roll i att hjälpa individer anpassa sig till nya miljöer. De brister som nämndes av ett fåtal av kunde bland annat bättre förstås som att brukarna i de fallen inte upplevde empowerment.

Bakgrund: Närstående spelar en viktig roll även då en familjemedlem bor vid ett särskilt boende för äldre. Många äldre som bor på särskilt boende anses vara i livets slutskede och stor del av vården som ges kan anses vara palliativ i sin karaktär. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av palliativ vård på särskilt boende för äldre. Metod: En litteraturstudie genomfördes utifrån nio kvalitativa artiklar. Sökning gjordes i två olika databaser: PubMed och Psycinfo. Artiklarna har kvalitetsgranskats och artiklarnas resultat har analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Att god information och kommunikation är väsentligt, Att förtroendefulla relationer är betydelsefullt, Att möta otillräcklig vårdsamordning, samt Att känna ett ansvar för vården. Konklusion: Närstående rapporterade både god vård, och brister i vården som påverkade deras eget välmående. Brister i vården handlade om otillräckligt engagemang från vårdpersonal vilket kan orsaka ett onödigt lidande. God vård beskrevs som goda relationer till personalen som både såg den närstående och den äldre.

Bakgrund. Sjuksköterskan/specialistsjuksköterskan har som ansvar att omvårdnaden bygger på forskningsresultat och beprövad erfarenhet. Ett antal studier visar att det är gynnande för patienten när forskningsresultat används i omvårdnaden. Sjuksköterskorna har dock svårigheter med att använda forskningsresultat även om de inser vikten av användandet. Syfte. Att se vilka hinder och möjligheter det finns för sjuksköterskor, arbetande på särskilda boenden för äldre, att använda forskningsresultat i sitt arbete. Metod. Beskrivande och jämförande design med kvantitativ ansats. Huvudresultat. Denna studie visar att det största hindret, för sjuksköterskor arbetande på SÄBO, i användningen av forskningsresultat är tidsbrist. De minsta hindren var att sjuksköterskan anser att forskning är relevant för deras arbete och att sjuksköterskorna ser värdet som forskningen har för den kliniska verksamheten. En signifikant skillnad kan ses beroende av ålder hur stora hinder man upplever i användandet av forskningsresultat, där yngre sjuksköterskor skattar högre hinder. Underlättande faktorer var en intresserad och positiv ledning, kollegor att diskutera forskning med samt att forskningsartiklar ska vara tydliga och enkla att förstå. Slutsats. För att ge sjuksköterskor större möjlighet till att använda av forskningsresultat i sitt arbete bör det ges tid till dem att göra detta. / Background. The nurse/specialist nurse has the responsibility that nursing is based on research results and proven experience. A number of studies show that it is beneficial for the patient when research results are used in nursing care. Nurses, however, have difficulty using research results even if they realize the importance of the use. Aim. To see what obstacles and opportunities there are for nurses, working in nursing homes, to use research results in their work. Method. Descriptive and comparative design with quantitative approach. Main results. This study shows that the biggest obstacle, for nurses working in nursing homes, in the use of research results, is the lack of time. The smallest obstacles were that the nurse considers that research is relevant to their work and that nurses see the value of research for the clinical activity. A significant difference can be seen depending on age how big barriers you experience in the use of research results, where younger nurses estimate higher barriers. Facilitating factors were an interested and positive management, colleagues to discuss research, and that research articles should be clear and easy to understand. Conclusion. In order to give nurses greater opportunity to use research results in their work, they should be given time to do this.

De flesta äldre vill bo kvar i sina hem så länge de kan(Kärnekull 2011, 31). Men många tvingas till slut att flytta eftersom det blir omöjligt att bo kvar i hemmet. Den fysiska hemmiljön blir ofta ett hinder för de äldre att utföra vardagliga aktiviteter.(Abrahamsson och Nord 2012, 121) Syftet med studien är att visa om det är möjligt att anpassa ett bostadshus från 50-talet och göra det tillgängligt åt en äldre människa med funktionsnedsättning, som även ska fungera generellt för alla och utan att förstöra husets värden och karaktär. Syftet är också att undersöka och diskutera vilka för- och nackdelar de olika boendena för äldre har. Arbetet består av en litteraturstudie och ett designförslag. Litteraturmaterialet beskriver olika boende för äldre, hur boende anpassa till äldre och hur äldre personer egentligen vill bo. Objektet för designförslaget för en ombyggnation är ett 50-tals hus på Dahlsgatan i Gällivare. Designförslaget visar att det går att bygga om ett hus så att det är väl anpassat och tillgängligt för en äldre person och att huset efter ombyggnad även kan fungera generellt för alla utan att husets karaktär och värde har påverkats negativt.

Bakgrund: Patientsäkerhet är ett relativt nytt begrepp, där patientsäkerhetskultur innebär de gemensamma och individuella synsätt och attityder organisationen har gentemot patientsäkerhet och risker. Vårdskador drabbar många, och boende på särskilda boenden för äldre (SÄBO) är en särskilt skör grupp med högre risk för vårdskador och allvarligare konsekvenser av dem. Specialistsjuksköterskan med sin fördjupade omvårdnadskompetens har en viktig roll för en positiv patientsäkerhetskultur vilket ger färre vårdskador och en högre vårdkvalité. Manchester patient safety framework (MaPSaF) är ett teoretiskt ramverk för diskussion kring patientsäkerhetskultur innehållandes nio olika dimensioner av kulturen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av patientsäkerhetskulturen på särskilt boende för äldre. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, baserad på semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor som arbetar på SÄBO. Resultat: Ur sjuksköterskornas berättelser framkom fem olika kategorier av upplevelser; kommunikation om patientsäkerhet, organisationskultur, lärande organisation, teamsamverkan kring patientsäkerhet samt sjuksköterskans roll i patientsäkerhetskulturen, med totalt 14 subkategorier. Slutsats: Kommunikation, teamsamverkan och lärande är viktiga faktorer för patientsäkerhetskulturen, och ingår i MaPSaF’s dimensioner, där sjuksköterskorna uppger brister i samtliga. Mer kvalitativ forskning om patientsäkerhetskulturen på SÄBO behövs, och författarna ser ett behov av fortsatta satsningar inom SÄBO i området.

Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the experiences of nurses and families participated in Family Health Conversations (FamHC) and the effects of this intervention on those families with a family member living in a residential home for older people. Methods: This thesis comprises four studies. The FamHC were structured as three conversations held at two-week intervals and a closing letter. In two of the studies (I and II), group interviews with family members were interpreted using qualitative content analysis. A mixed-method research design was used in study three (III). Data were collected through group interviews with families and by using the instruments FHI and SWED-QUAL completed by the family members. The qualitative and quantitative data were analyzed and then integrated. In the fourth study (IV), registered nurses who had performed the FamHC participated in individual interviews after they had completed four conversation series each. The RNs also wrote diary notes about what they experienced directly after conducting each conversation. The interviews and diary notes were interpreted with qualitative content analyses. Result: The findings from study I one month after participating in the conversations showed that the families felt alleviated from guilty consciences. The FamHC gave the family members confirmation that they were, indeed, good enough. Study II showed that, six months after participating in the conversations, the families had experienced the FamHC as healing because the sharing and reflections through dialogue within the conversations mediated confirmation, which made the families feel consoled. Study III revealed that the families’ emotional wellbeing had increased six months after participating in the FamHC. The families also showed an improved ability to work together. In study IV, the nurses reported that the FamHC was a useful care action in their work with families. Conclusion: The overall conclusion from the findings is that the families were consoled by participating in the FamHC. The conversations offered an arena for families to listen to each other’s narration which provided a better relationship and cooperation within the family and a greater sense of well-being for the family members. / Bakgrund: Att ha en sjuk närstående som bor på ett särskilt boende för äldre påverkar hela familjen. Familjemedlemmarna kan uppleva känslor av saknad, skuld, maktlöshet och sorg. Det finns därför ett behov av att utvidga omvårdnaden till att innefatta hela familjen som ett system för att minska ohälsa hos familjer. Detta kan ske genom familjecentrerade interventioner. Ett exempel på en familjecentrerad intervention är hälsostödjande familjesamtal (FamHC). Det är en vårdhandling med focus på familjens styrkor, resurser och relationer inom familjen. Det finns begränsad kunskap om dessa familjeinterventioner i kontexten vård och omsorg av äldre. Syftet: Syftet med avhandlingen är att ur ett familje- och sjuksköterskeperspektiv studera upplevelser, responser och effekter av sjuksköterskeledda hälsostödjande familjesamtal med närstående som har en familjemedlem boende på ett särskilt boende för äldre. Metoder: Denna avhandling är baserad på en intervention med FamHC genomförd vid tre särskilda boenden för äldre i norra Sverige. Samtalens struktur är tre på varandra följande samtal varannan vecka med skilda fokus och avslutas med ett avslutande brev. Avhandlingen består av fyra delstudier. I studie I-II användes semistrukturerade gruppintervjuer med närstående som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I studie III användes mixad metod. Kvalitativa resultat från intervjuer och kvantitativa resultat från instrumenten SWED-QUAL och FHI, analyserades parallellt samt integrerades därefter. I Studie IV intervjuades tre sjuksköterskor med semistrukturerade individuella intervjuer. Sjuksköterskorna skrev även dagboksanteckningar. Intervjuerna och dagböckerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. iv Resultat: Resultaten från studie I visar att de närstående en månad efter deltagandet i FamHC upplevde en lindring av sitt dåliga samvete då de krav som familjerna ställer på sig själva minskat. Vid samtalen fick de närstående bekräftelse på att de gjorde så gott de kunde. Genom att dela sina föreställningar med varandra genom berättelser skapades en ökad förståelse för hela familjens upplevelse av situationen. Studie II visar att sex månader efter samtalsseriens avslutande upplevde familjen deltagandet i FamHC som ett delande i en dialog med en läkande kraft. Delandet upplevdes bekräftande vilket gjorde att de närstående upplevde samtalen som trösterika. Studie III visar att de närståendes emotionella välbefinnande hade förbättrats sex månader efter att ha deltagit i FamHC. Studien visar på förbättrad kommunikation och relationer samt förbättrat samarbete inom familjen. Studie IV visar att sjuksköterskorna upplevde att FamHC var en tillämpbar omvårdnadsåtgärd i arbetet med familjer. Det gav en förbättrad förståelse av familjens situation och förbättrade relationen med närstående. Konklusion: Den övergripande slutsatsen från resultaten i delstudierna är att genom att delta i FamHC blev familjerna tröstade. Samtalen skapade en arena för de närstående att berätta samt att lyssna till varandras berättelser. Det gavs utrymme att gråta och sörja över sin situation över att ha en sjuk familjemedlem på ett särskilt boende. Samtalen medförde reviderade föreställningar bland närstående och sjuksköterskorna samt en ökad förståelse och ett bättre samarbete inom familjen och en ökad känsla av välbefinnande hos de närstående. Hälsostödjande familjesamtal kan därmed föreslås vara ett användbart verktyg för sjuksköterskor i deras arbete med närstående inom kontexten särskilda boenden för äldre personer.

As one result of the higher expected lifespan and lower fertility rate, an aging society has become an inevitable trend in many countries worldwide. According to the prediction of the newest census outcomes, China will confront an aging society around2022. An aging society requires the development and improvement of the domestic elderly care system to match the increasing caring need for all the aging people in China. This research aims to explore the critical success factors for a typical community-based aging care project – the Continuing Care Retirement Community (CCRC) in China from the perspectives of private developers. Based on the theory of the decision-making environment and the theory of planned behavior (TPB), qualitative method (semi-structured interviews) and quantitative method (questionnaire survey) are applied to collect and analyze the potential Critical Success Factors. Twenty-five critical success factors are identified and verified for China’s CCRC projects and categorized into three components. Furthermore, most private developers’ attitudes toward CCRC in China are positive and believe in a bright outlook. The findings might help private developers better understand the decision-making environment of developing and operating a CCRC in China. It may also inspire policymakers with more practical policies for the future development and operation of CCRC projects in China. / Som ett resultat av den högre förväntade livslängden och lägre fertiliteten har ett åldrande samhälle blivit en oundviklig trend i många länder världen över. Enligt förutsägelsen av de senaste folkräkningsresultaten kommer Kina att möta ett åldrande samhälle runt 2022. Ett åldrande samhälle kräver utveckling och förbättring av det inhemska äldreomsorgssystemet för att matcha det ökande omsorgsbehovet för alla åldrande människor i Kina. Denna forskning syftar till att utforska de kritiska framgångsfaktorerna för ett typiskt samhällsbaserat åldrandevårdsprojekt - Fortsatt vårdpensionsgemenskap (CCRC) i Kina ur privata utvecklares perspektiv. Baserat på teorin om beslutsmiljön och teorin om planerat beteende (TPB) tillämpas kvalitativ metod (semistrukturerade intervjuer) och kvantitativ metod (enkätundersökning) för att samla in och analysera potentiella kritiska framgångsfaktorer. Tjugofem kritiska framgångsfaktorer identifieras och verifieras för Kinas CCRC-projekt och kategoriseras i tre komponenter. Dessutom är de flesta privata utvecklares attityder till CCRC i Kina positiva och de tror på goda framtidsutsikter. Resultaten kan hjälpa privata utvecklare att bättre förstå den beslutsfattande miljön för att utveckla och driva ett CCRC i Kina. Det kan också inspirera beslutsfattare till mer praktisk politik för framtida utveckling och drift av CCRC i Kina.

Bakgrund: Personcentrerad vård är en förutsättning för att omvårdnad ska bedrivas utifrån den enskilde patientens önskemål och för att patienten ska ses som en helhet och inte som en sjukdom. Sjuksköterskor på SÄrskilt BOende för äldre (SÄBO) har en viktig funktion i att leda omvårdnadsteamet för att nå gemensamma mål och utveckla det personcentrerade förhållningssättet. Syfte:  Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedriva personcentrerad vård på SÄBO utifrån McCance och McCormacks (2021) ramverk för personcentrerad vård.  Metod: Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från tio sjuksköterskor på SÄBO. Datan analyserades genom riktad kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats med utgångspunkt i McCances och McCormack ramverk för personcentrerad vård.  Resultat: Resultatet är framställt i kategorierna: Förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och personcentrerade resultat.  Sjuksköterskorna hade liknande uppfattning om vad personcentrerad vård innebär på SÄBO och att det handlar om att individanpassa vården utifrån varje patient man möter. Den personcentrerade vården påverkas av olika faktorer så som omvårdnadspersonalens attityder, tid- och personalbrist samt sjuksköterskans ledarskap.    Slutsats: Personcentrerad vård är ett komplext begrepp och det är svårt att tydligt beskriva vad som krävs för att personcentrerad vård ska vara möjlig på alla plan. Sjuksköterskor på SÄBO behöver stötta, motivera och skapa möjlighet för reflektion för att medvetandegöra det personcentrerade förhållningssättet. Vidare behövs organisatoriska resurser för att kunna införa en mer personcentrerad vård. / Background: With the increasing aging population, it is of great importance that person-centered care is implemented within nursing homes for older people. Person-centered care is a prerequisite for nursing care to be carried out based on the wishes of the individual patient and for the patient to be seen as a whole and not as a disease. Nurses at nursing homes have an important function in leading the nursing team to reach common goals and develop the person-centered relationship approach. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centered care at nursing homes based on McCance and McCormack’s (2021) framework for person-centered care.   Method: Through semi-structured interviews, data was collected from ten nurses working at nursing homes. Data were analyzed through targeted qualitative content analysis with a deductive approach based on McCance and McCormack’s framework for person-centered care.  Results: The results are presented in the categories: Prerequisites, care environment, person-centred processes and person-centred results. The nurses had a similar idea of ​​what person-centered care means at nursing homes and that it´s about customizing care based on each patient. Person-centered care is affected by various factors such as the nursing staff's attitudes, time, and staff shortages as well as the nurse´s leadership. Conclusion: Person-centered care is a complex concept, and it is difficult to clearly describe what is required for person-centered care to be possible on all levels. Nurses at nursing homes need to support, motivate and create opportunities for reflection in order to raise awareness of the person-centered approach. Furthermore, organizational resources are needed to be able to introduce a more person-centered care.