All inkomst från uthyrning av privatbostad skall beskattas som inkomst av kapital med 30 procent, vilket regleras i inkomstskattelagens 42:a kapitel 30§. Inkomstskattelagen ger också, bland annat, möjligheten till att göra ett schablonavdrag på hyresinkomsten på vilket man inte behöver betala skatt. Uppsatsen undersöker hur detta schablonavdrag är tänkt att påverka och hur det har påverkat bostadsutbudet i Sverige. Detta genom att se på hur lagen har utvecklats sedan den instiftades 1990, då inkomst från uthyrning av privatbostad gick från att vara helt skattefri till skattebelagd med 30 procent med undantag av det dåvarande schablonavdraget på 4000 kronor. Sedan skattereformen 1990 har utvecklingen gått tillbaka mot en allt mer skattebefriad hyresinkomst för privatpersoner och schablonavdraget ligger idag på 18000 kronor. Arbetets tonvikt ligger på den senaste schablonavdragshöjningen från 12000 kronor till 18000 kronor. Regeringens huvudmål med denna höjning var att vinsten den genererar skulle fungerar som incitament för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad. Detta för att minska den bostadsbrist som råder i framför allt Sveriges storstäder. Det visar sig att denna höjning inte påverkar boende i hyreslägenheter överhuvudtaget och ökar inkomsten för boende i villa eller bostadsrätter med 150 kronor per månad. Med hjälp av analyser gjorda av Stockholms Handelskammare, utav stockholmares benägenhet att hyra ut hela eller delar av sin bostad, gjorda vid skilda tillfällen, 2002 respektive 2010, kan jag inte se att detta ökade avdrag på något sätt har ökat människors benägenhet att hyra ut. Förmodligen på grund av att förtjänstmöjligheten är för liten eller ingen i och med schablonavdragsökningen. För att motivera privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad krävs snarare en marknad där fri hyressättning skulle vara tillåten, där man själv får  välja vad besväret med att hyra ut sin bostad är värd. Det enda regeringen har åstadkommit med denna lagändring är en ökad inkomst för de som redan hyr ut sin privatbostad eller hyreslägenhet och inte ett ökat bostadsutbud som de hade som mål.

Stockholms stad beskriver i sin översiktsplan för 2018 att boendesegregationen i staden ökar. En blandningsstrategi, med målet att eftersträva ett mer varierat bostadsbestånd i hela staden, presenteras som ett av flera angreppssätt för att minska och motverka boendesegregationen. För att nå målet om ett mer varierat bostadsbestånd verkar Stockholms stad uttryckligen med medlet att öka blandningen av bostadstyper och upplåtelseformer i hela staden. Denna studie undersöker samband mellan hur blandning av olika variabler i bostadsbeståndet påverkar blandningen av olika variabler i befolkningssammansättningen i Stockholms stad år 2015. Studiens resultat visar att blandningen av bostadsstorlekar har en starkare korrelation än blandningen av upplåtelseformer, i sin påverkan på blandning av både hushållens strukturer och disponibla inkomster. Därmed påvisar resultat från studien att det finns effektivare medel än det som uttrycks i Stockholms stads översiktsplan, för att minska och motverka boendesegregationen i staden. För att komma fram till dessa slutsatser har det i studien använts kvantitativa metoder med material på DeSO-nivå från SCB och PLACE-databasen på Uppsala universitet. Beräkningar har gjorts med isolationsindex, Shannon index och linjära regressioner.

Miljonprogrammet är benämningen på ett statligt stöttat konstruktionsmål om 1 miljon bostäder på 10 år, under perioden 1965-1975. Innan miljonprogrammet upplevdes en kraftig befolkningstillväxt till följd av så kallade babybooms och hög arbetskraftsinvandring, en stor bostadsbrist, en låg standard på bostäder där många hushåll saknade utrustning som anses basal idag, en kraftig ekonomisk tillväxt med ökade realinkomster som ökade efterfrågan på bättre och rymligare boenden samt ett utbrett problem med trångboddhet. Trots en ökad bostadsproduktion med bättre standard mellan 1945–1965 slog den statliga utredningen bostadsbyggnadsutredningen fast att det fanns ett fortsatt behov av ökat byggtempo. Slutbetänkandet av bostadsbyggnadsutredningen, kallad höjd bostadsstandard, kom år 1965 och därefter fattades beslutet om ett miljonprogram. Denna rapport syftar till att kartlägga de mest framträdande orsakerna bakom miljonprogrammet, jämföra dem mot dagsläget för att bedöma dagens behov samt undersöka vad som skulle göras annorlunda om det utfördes ett liknande program idag. Idag är befolkningstillväxten högre än den var då, både sett lång- och kortsiktig. Detta attribueras ofta till höga invandringstal, då födelsetalen varit förhållandevis låga. Det finns även en bostadsbrist, inte minst i storstadsområdena där befolkningstätheten ökat som mest. Trångboddheten har även ökat och det finns över 30 000 hemlösa i landet. Dock är trångboddheten svår att mäta idag, likväl hemlösheten, det uppskattas ett visst mörkertal på denna front och vissa andra aspekter är viktiga att se till, så som bostadsarea per person. Till skillnad från den låga bostadsstandarden som föranledde miljonprogrammet är en lägsta godtagbar standard lagstadgade idag, vilket säkerställt en fortsatt adekvat utrustningsstandard i hemmen. Andelen som lever under varaktigt låg ekonomisk standard har även ökat parallellt med att hyrorna per kvadratmeter höjts avsevärt jämfört med KPI, vilket har försämrat vissa delar av befolkningens möjliga efterfrågan på bostadsmarknaden. Det finns inget behov, eller samma möjligheter, till ett nytt miljonprogram idag. Däremot måste en fortsatt byggtakt säkerställas. Det finns olika åtgärder som kan vidtas för att säkerställa den, däribland är förslag social housing och införandet av marknadshyror. Dessutom finns ett behov av ekonomiskt tillgängliga lägenheter för de som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, de verktyg som finns för att stötta dem idag är bostadsbidrag och subventionering av hyror. Numera står miljonprogrammets bostäder inför renoveringsbehov och det finns andra miljökrav idag än när dessa konstruerades. Det medför en möjlighet att miljörenovera parallellt med de tekniska renoveringarna samt möjligheten att uppfylla de krav som finns för diverse miljömärkningar. Frågan idag är alltså inte om behovet för ett nytt miljonprogram, snarare skulle det kunna vara aktuellt med ett ”miljöprogram” för att säkerställa effektiviseringen av bostadsbeståndet. / During 1965-1975 the Swedish government initiated a state-funded program called “the million program”, which supported the goal of building 1 million homes in 10 years. During the period leading up to the million program there was a strong population growth due to a baby boom and high labor immigration. There was also a large housing shortage, a problem with low housing standards where many households lacked equipment that is considered basic today, strong economic growth with increased real incomes which lead to increased demand for better and more spacious housing as well as a widespread problem of cramped housing accommodations. Despite an increased housing production with a higher standard between 1945-1965, a governmental investigation called “bostadsbyggnadsutredningen” found that there was a continued need for an increased construction pace. The final report of “bostadsbyggnadsutredningen”, called “höjd bostadsstandard”, released in 1965 and then the decision was made to initiate the million program. This paper aims to identify to causes behind the million program, make a comparison between these and todays situation to determine the housing needs, as well as exploring what would be done differently if was made today. Today, population growth is higher than it was back then, both in the long and short term. This is often attributed to high immigration rates, as birth rates have been lower. There is also a housing shortage, predominantly in the metropolitan areas where the population density has increased the most. Cramped housing accommodations has also increased and there are over 30,000 homeless people in the country. However, cramped housing accommodations is difficult to measure, as is homelessness, there is an estimated hidden statistics in these numbers and certain other aspects are important to examine, such as the living space per person. In contrast to the low housing standard from before to the million program, a minimum acceptable standard is statutory today, which has ensured a continued adequate standard of equipment in homes. The proportion living with long-term low economic standard has also increased in parallel to rents per square meter being raised significantly compared with the consumer price index, which has worsened certain groups of the population's position in the housing market. There is neither a need, nor the same possibility to enact, a new million program today. There is a need to ensure a continued construction pace, however. There are various measures to corroborate this, including suggestions of social housing and the implementation of market rents. There is also a need for financially accessible apartments for those who have difficulty establishing themselves on the housing market, the tools available to support them today are housing and rent subsidies. Nowadays the homes made during the million program are in need of renovation and there are other environmental requirements than when they were constructed. This gives the opportunity for environmental renovations in parallel with the technical renovations they need and opens up the possibility to eco-label them. There is no need for a new million program, rather an "environmental program" could be relevant to discuss to further improv the housing stock. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Purpose: This thesis investigates the accessibility in the existing housing stock in Jönköping. The inventory was carried out with the help of the handbook Accessibility in Existing Housing abbreviated as TIBB.  The aim is to investigate the extent of accessibility problems based on the selection in Jönköping city with TIBB, and to calculate costs for eliminating these problems. This provides a basis that contributes to improving social sustainability. To achieve the goal, the following questions were asked: (1) How many multi-family houses from the selection of 40, 50 and 60s in Jönköping, have problems with accessibility according to TIBB? (2) What is the occurrence of different types of accessibility problems in the surveyed apartment buildings? (3) What might the cost estimate be to meet the requirements of TIBB, with and without subsidization for an elevator? Method: The main method that was used for this thesis where a case-study with observation. A total of 15 real estate’s where investigated and gave data that was analyzed and gave results through data processing. A document analysis was made for cost estimate to use the same calculations to obtain generalizable figures, as well as compare costs. To give background to the problem a literature study has been accomplished which confirms that there are accessibility problems in the existing housing stock. Findings: The findings that shows that all investigated multifamily housing in the city of Jönköping have accessibility problems. Since they only reach the lowest level in TIBB. The most common accessibility problems for the investigated housing are that the lowest and highest step of stairs aren’t marked, no place for a walker outside and inside the entry, no elevator and the thresholds are higher than 15 mm. To address accessibility problems with the highest possible accessibility level for each property, the cost was estimated to amount to approximately SEK 20.0 million without subsidization when installing an elevator. The cost amounts to approximately SEK 10.4 million with subsidization when installing a elevator. Implications: The conclusions drawn are that the identified the accessibility problems based on the selection in Jönköping's city must be addressed to accommodate housing for the increasing proportion of elderly people in the future. Real estate companies may raise the rent by a maximum of SEK 450 per month if an elevator is installed. For real estate companies to be able to adapt their properties, which contributes to improved social sustainability, the proposal for subsidization when installing an elevator needs to go through, otherwise property companies will lose at a loss if they address accessibility problems. Limitations: Limitations in the thesis is for the year’s forties, fifties and sixties and only five multifamily houses from each decade has been inventoried. Costs relate to many different factors from a socio-economic perspective and will be limited to reasonable rent increases according to the property managers. / Syfte: Detta arbete undersöker tillgängligheten av det befintliga bostadsbeståndet i Jönköping stad. Inventeringen utfördes med hjälp av handboken Tillgänglighet i befintligt bostadsbestånd, TIBB.  Målet är att undersöka omfattningen av tillgänglighetsproblem utifrån urvalet i Jönköping stad med TIBB, samt att beräkna kostnader för att eliminera dessa problem. Detta ger ett underlag som bidrar till en förbättring av den sociala hållbarheten. För att uppnå målet ställdes följande frågeställningar: (1) Hur många flerbostadshus utifrån urvalet från 40-, 50- och 60-tal i Jönköping stad, har problem med tillgängligheten enligt TIBB? (2) Vad är förekomsten av olika typer av tillgänglighetsproblem i de undersökta flerbostadshusen? (3) Vad kan kostnadsuppskattningen vara för att uppfylla kraven i TIBB, med och utan subventionering för en hiss?  Metod: Antalet fastigheter som undersökts var 15 stycken. En fallstudie med observation gav rådata som analyserats och gett resultat genom databearbetning. En dokumentanalys gjordes inför kostnadsuppskattningen för att använda sig av samma beräkningar för att kunna få fram generaliserbara siffror, samt jämföra kostnader. För att ge bakgrund till problemet har en litteraturstudie utförts vilket bekräftar att det finns tillgänglighetsproblem i det befintliga bostadsbeståndet.  Resultat: Resultatet utifrån arbetet visade att samtliga undersökta flerbostadshusen i Jönköping har problem med tillgängligheten då de endast uppnådde den lägsta nivån enligt TIBB. De vanligaste tillgänglighetsproblemen för de undersökta flerbostadshusen är att trappans nedersta och övertas steg är ej markerade, avsaknad av uppställningsplats för rollator utanför och innanför entrén, hiss saknas samt är trösklarna över 15 mm. För att åtgärda tillgänglighetsproblemen med högsta möjliga tillgänglighetsnivå för respektive fastighet beräknades kostnaden fram till cirka 20,0 miljoner kronor utan subventionering vid installation av hiss. Kostnaden uppgår till cirka 10,4 miljoner kronor med subventionering vid installation av hiss.  Konsekvenser: Slutsatserna som dras är att de identifierade tillgänglighetsproblemen utifrån urvalet i Jönköpings stad måste åtgärdas för att tillgodose bostäder för den ökande andelen äldre människor i framtiden. Fastighetsföretagen får höja hyran med max 450 kronor i månaden om hiss installeras. För att fastighetsbolagen ska kunna tillgänglighetsanpassa sina fastigheter, vilket bidrar till en förbättrad social hållbarhet, behöver förslaget till subventionering vid installering av hiss gå igenom, annars kommer fastighetsbolagen gå med förlust om de åtgärdar tillgänglighetsproblemen.  Begränsningar: Avgränsningar i arbetet är utifrån årtal, 40-, 50- och 60-talet samt att enbart fem objekt från varje tidsepok inventeras. Kostnader berör många olika faktorer inom ett samhällsekonomiskt perspektiv och kommer i arbetet begränsas till rimliga hyreshöjningar enligt fastighetsförvaltarna.

Syfte: Nya svenska energikrav definieras som nära-nollbyggnader för både nybyggnation och renovering, där man strävar efter en årlig balans mellan ingående och utgående energi för byggnaden. Påbyggnad genom prefabricerade modulsystem med bärande väggar av korslimmat massivträ har genom internationella studier visat sig både tids- och kostnadseffektiv vid renovering. Målet med rapporten är att undersöka möjligheten att tillämpa detta påbyggnadssystem för svenska renoveringsprojekt av efterkrigstidens flerbostadshus som både är kostnadseffektivt och som klarar nya svenska energikrav. Metod: Rapporten syftar till att besvara frågeställningarna genom en fallstudie. Inledningsvis, under en litteraturstudie, beskrivs incitament till påbyggnation vid renovering. Utefter en dokumentanalys av referensbyggnaden, utförs sedan energi- och kostnadsjämförelser mellan påbyggnation av korslimmade massivträväggar och platsbyggd träregelkonstruktion. Resultat: Svenska efterkrigstidens bostadsbestånd visar sig, via renovering och påbyggnation, ha hög potential för att positiv påverka den i Sverige genomsnittliga specifika energianvändningen samtidigt som det erbjuder snabb och kostnadseffektiv urban bostadsförtätning. Den värmeisolerande förmågan för korslimmat massivträ är, för en påbyggnad, likvärdigt det av platsbyggd träkonstruktion. Beräkningarna visar däremot hur byggnation från efterkrigstiden har svårt att uppnå krav för nära-nollenergihus. Kostnad för montering av påbyggnadsstomme och innerväggar m.m. visar på ca 2,7 % besparing för förslag av korslimmat massivträ. Konsekvenser: Rapporten lyfter fram möjligheterna kring renovering av svenska flerbostadshus från efterkrigstiden och fördelarna att göra detta i kombination med påbyggnation. Det finns goda förutsättningar för implementering av korslimmade massivträväggar även i svenska påbyggnadsprojekt och detta till något lägre pris och arbetstid gentemot platsbyggd konstruktion. Trots att detta vilar mycket på valet av prefabricering, har undersökningen lyckats exponera ett befogat alternativ för påbyggnadsprojekten i framtiden. Eventuella svårigheter i att uppnå nya energikrav vid renovering av äldre bostadsbestånd har även lyfts fram i rapporten. Begränsningar: Kontroll av bärförmåga för referensbyggnaden via konstruktionsmässiga beräkningar genomförs inte i denna rapport. Beräkning av livscykelkostnad ingår inte i detta arbete. Rapporten fokuserar istället på ekonomisk effektivitet i produktionsskedet. Rapporten fokuserar sin undersökning kring åtgärder för energianvändning och berör inte eventuella åtgärder för t.ex. högre tillgänglighet. / Purpose: New Swedish energy requirements are defined as Near Zero Energy Buildings for both new construction and renovation, with the purpose of balancing energy entering and exiting the building. Vertical attic extensions through prefabricated module system containing loadbearing walls of cross laminated timber has, by international studies, shown the potential for time and cost efficiency during renovation projects. The purpose of this inquiry is to examine the possibility to apply this extension system for Swedish renovation projects on post-war residential buildings that are both cost effective and that satisfies new Swedish energy regulations. Method: The report aims to answer the questions through a case study. Initially a literature study describes the incentives of vertical attic extensions and renovation. Then through a document analysis of a reference building, energy and cost comparisons are carried out between an attic extension of cross laminated timber and wood construction assembled on site. Findings: The Swedish post-war housing stock shows high potential through renovation and attic extension, to positively influence the Swedish average specific energy use while simultaneously providing fast and cost effective urban densification. The heat insulating performance of cross laminated timber is, for an attic extension, equivalent that of an on-site assembled wood construction. However, calculations shows difficulties for post-war housing stock to achieve the requirements for Near Zero Energy Buildings. The cost for assembling extending structure and interior walls etc. reveals approximately 2,7 % savings with cross laminated timber. Implications: The report brings forth the possibilities regarding renovation of the Swedish post-war stock of multifamily housing and the advantages of doing so in combination with vertical attic extensions. There are good conditions for implementation of cross laminated timber walls even in Swedish extension projects, while having the potential to lower costs slightly and saving time in relation to on site construction. Even though the results depend a lot on the choice of prefabrication, the study has exposed a valid alternative for future attic extension projects. The report also reveals potential difficulties in achieving new energy requirements for renovation of older housing stock. Limitations: Verification of load capacity through constructional calculations are not performed in this inquiry. Calculating the life-cycle cost is not a part of this project, which instead focuses on economic efficiency during production. The report focuses its research at energy-saving measures and doesn’t concern measures regarding for example higher accessibility.