Bostadsrättsföreningar, deras redovisning och ekonomiska situation har hamnat i blickfånget de senaste åren i och med en snabb händelseutveckling och en aktuell debatt kring deras agerande och övergripande utgångspunkter. Bakgrunden till detta ligger i införandet av nya redovisningsregler i och med att K-regelverket började gälla från och med 2014 och specifikt i samband med ett förbud av den progressiva avskrivningsmetoden. I och med en stark anknytning till privatpersoners ekonomi på kort och lång sikt, samt de stora värden som är under förvaltning innehar bostadsrättsföreningarna en viktig ekonomisk betydelse i samhället. Genom att deras huvudsakliga syfte inte är att skapa vinst, en grundläggande självkostnadsprincip ska råda och deras dominerande tillgång på ett enhetligt sätt utgörs av fastigheter, har bostadsrättsföreningarna speciella karaktärsdrag. Med grund i detta avses i denna studie att undersöka vilken möjlig påverkan K-regelverkets införande kan ha haft på nyare bostadsrättsföreningars ekonomiska situation. Detta ska ske genom att kartlägga, studera och dra slutsatser utifrån hur föreningarnas resultat, intäkter, avskrivningar och finansiella ställning i övrigt utvecklats mellan åren 2013 till 2016. Då även en möjlig intressant framtida utveckling identifierats genom ett förslag kring ett införande av konsekventa redovisningsregler för bostadsrättsföreningar, avses även att ge en framåtblickande implikation om hur detta förslag kan tänkas påverka. Studien har utförts med en kvantitativ metod och genom en manuell datainsamling för ett slumpmässigt urval om 250 bostadsrättsföreningar erhölls ett skräddarsytt datamaterial. Utifrån det identifierade problemet i kombination med befintlig teori inom redovisningsval och beslutsfattande i organisationer tillsammans med agentteorin formulerades och testades sex stycken hypoteser empiriskt. Hypoteserna relaterade till hur föreningarnas redovisning och ekonomiska situation utvecklats, de redovisningsval som skett samt deras agerande. Tillsammans ämnade hypoteserna till att identifiera skillnader och samband som kunde tänkas ha uppstått under tidsperioden. Studiens resultat påvisar att nyare bostadsrättsföreningars ekonomiska situation har påverkats av K-regelverkets införande och att denna effekt är ihållande. Genom effekter i redovisningen i form av ökade avskrivningskostnader och ett försämrat redovisningsmässigt resultat kan de nyare bostadsrättsföreningarna argumenteras ha utfört avskrivningsval med ett egenintresse som bakomliggande motiv. Det empiriska resultatet ger en indikation på att den självkostnadsprincip som ska råda, med hänsyn tagen till ett mera långsiktigt perspektiv, inte uppfylls. På sikt ger studiens resultat bilden av nyare bostadsrättsföreningar idag inte sätter undan tillräckligt med medel för det långsiktiga underhållsbehovet som bör ske, och att en möjlig förklaring till detta kan ligga i ett agentproblem som kan urskiljas. Möjliga konsekvenser i form av ett behov av högre årsavgifter kan observeras. Den framtida utvecklingen inom området genom mera konsekventa redovisningsregler indikerar en än försämrad ekonomisk situation genom att än högre avskrivningar kan behöva ske i framtiden, men förslagets möjliga konsekvenser blir svåra att urskilja i och med det observerade agentproblemet. Studien och dess resultat är av intresse för de intressenter som knyter an till bostadsrättsföreningarna i olika sammanhang, exempelvis nuvarande och framtida medlemmar, kreditgivare och lagstiftare. Studien kan tänkas ge en insikt och ett bidrag till debatten kring nyare bostadsrättsföreningars ekonomiska situation och redovisning både i ett historiskt och framåtriktat perspektiv.

Det finns många faktorer som driver och formar utvecklingen i samhället. Dels ny teknik som erövras och påverkar sin omgivning, dels människan som också är en viktig komponent i utvecklingen. Det är svårt att förutse då vi konstant ändrar vårt sätt att leva. Institutionerna, dvs hur vi organiserar oss med koppling till vår omvärld blir också en betydande faktor som driver utveckling. Det finns knappt 5 miljoner bostäder i Sverige, 1,1 miljoner utav dessa är bostadsrätter där en lekmannastyrelse får i uppdrag att driva förvaltningen som innefattar hållbart och löpande fastighetsunderhåll och långsiktigt hållbar ekonomi. I en tid av konstant utveckling med digitalisering i fokus så krävs nytänkande och anpassningar i dess omvärld. Ny smart teknik lovar kvalitetssäkrad och effektiva lösningar på återkommande analoga vardagssysslor både i privatlivet men också för fastighetsägare. Det finns en betalningsvilja för smart teknik bland bostadsrättsföreningar, men kännedomen om den nya tekniken är låg. För att fatta beslut om investeringar krävs tydlig information, säkrad avkastning och upplevelse av att leverantören har god kompetens. Vid nyproduktion av flerbostadshus finns ett hållbarhetstänk med en tanke på att huset ska leva i 100 år, något som också bör tas i beakt kopplat till fastighetsunderhåll och fördelning av livslängdskostnader över tid. En styrelse i en nyproducerad bostadsrättsförening följer upp sina kostnader för fastighetsunderhåll mer sällan än en bostadsrättsförening med äldre byggnader. Synen på långsiktighet i en bostadsrättsförening motsvarar 11–30 år vilket också påverkar viljan att investera i smart teknik. Påverkansfaktorer för att fatta beslut om investering i smart teknik gynnas av upplevelsen att leverantören av tjänsten har god kompetens och att säkrad avkastning kan utlovas. Sambandet mellan påverkansfaktorerna och digital teknik studeras närmare i denna uppsats.

Det har varit möjligt att paketera tillgångar i bolag sedan reglerna om näringsbetingade andelar infördes år 2003. Att paketera en tillgång i ett bolag innebär att det bolag som äger tillgången placerar denna i ett helägt dotterbolag, exempelvis genom en underprisöverlåtelse, för att sedan avyttra andelarna i dotterbolaget istället för att sälja tillgången direkt. Genom att paketera tillgångar på detta vis kan moderbolaget avyttra tillgångar utan att försäljningsvinsten ska näringsbeskattas. I och med att det blir andelar i ett helägt dotterbolag som moderbolaget säljer kan dessa andelar ses som näringsbetingade andelar. En vinst på näringsbetingade andelar ska inte tas upp till beskattning. Lagstiftaren förutsåg att detta skulle bli en följd av införandet av reglerna om näringsbetingade andelar, men förfarandet har ansetts vara alldeles för komplicerat att lagstifta emot. Det vanligaste paketeringsförfarandet är att fastigheter paketeras i dotterbolag. Fastigheter är den tillgång som generellt har högst värde, vilket gör det mycket lönsamt att sälja dem genom ett paketeringsbolag. Paketeringsförfarandet har under åren utvecklats till att bolagen använder oäkta bostadsrättsföreningar i vilka de paketera bostadsrätter. Det har inte varit helt klart hur andelarna i de oäkta bostadsrättsföreningarna skattemässigt ska klassificeras, vilket har lett till en omfattande rättspraxis som fram till år 2019 saknade prejudikat. Det avgörande för om det ska vara lönsamt för bolag att paketera tillgångar är om andelarna i paketeringsbolaget ska klassas som lagertillgångar eller som kapitaltillgångar. Om andelarna ska klassas som lagertillgångar ska andelsförsäljningen tas upp till beskattning, men om de ska klassas som kapitaltillgångar kan de ses som näringsbetingade andelar, vilka är undantagna från beskattning. En stor del av klassificering av andelar baseras på tidigare rättspraxis för när en verksamhet ska ses som en byggnadsrörelse, när handel med fastigheter ska anses föreligga samt paketering av fastigheter. Syftet med denna uppsats har varit att klargöra vilka kriterier den skattemässiga klassificeringen av andelarna i oäkta bostadsrättsföreningar baseras på och alltså när andelarna ska ses som lagertillgång respektive kapitaltillgång. Genom att analysera ett flertal rättsfall på området är slutsatsen att detta görs genom samma bedömning som för byggnadsrörelse, handel med fastigheter och paketering av fastigheter. Det som avgör om andelarna ska ses som lagertillgångar eller kapitaltillgångar är om bolaget kan anses bedriva yrkesmässig handel med bostadsrätter. Det avgörs i sin tur genom att beakta antal sålda bostadsrätter, försäljningsfrekvensen, innehavstiden och bolagets syfte med förvärvet av bostadsrätterna. Prejudikatet HFD 2019 ref 47 klargjorde att en bostadsrätt inte kan jämställas med ett värdepapper samt att vägledning i andelsklassificeringen kan hämtas från rättspraxis rörande handel med fastigheter.