This essay concerns the Lausitz culture. It focuses is on grave culture and ceramics in addition to which connections they might have. Furthermore two cultures will be examined to better determine how the Lausitz culture uses their ceramic. Research on lipid residues will be conducted using twelve ceramic fragments from the Lausitz culture.

The gallery graves in Kronoberg county, Småland, are well known and archaeologists have been studying them since the 19th century. They were built in the Late Neolithic but this essay studies how these monuments were used in the Bronze Age and the Iron Age. A total number of 73 monuments have been analyzed. During the Early Bronze Age, the elite of the society was buried with high status metal objects in the gallery graves. Studies of the same kind of monuments in the neighboring county of Scania demonstrate that here they were used by the non-elite indicating variations in-between neighboring regions. Also, in the Late Bronze Age and in the Iron Age the gallery graves in Kronoberg county were used for burials, but these graves are generally less spectacular. The results demonstrate that the gallery graves in Kronoberg county have a long-term use and that the use of the monuments changed through time. The monuments’ biography begins in the late Neolithic and continues to the present, from being a monument and a grave to a gravel pit or a dump and now it is protected by law and an object of study.

Sedan Riksantikvarieämbetets rikstäckande fornminnesinventeringar under 1980 och 90-talen har kunskapsläget för en rad fornlämningstyper förändrats, särskilt tydligt är detta för agrara lämningar. I föreliggande uppsats har en kritisk granskning av FMIS utförts med hjälp av en detaljkartering av en del av ett sedan tidigare känt fornlämningsområde i Södra Rörums socken, Skåne. En för kulturmiljövården ny inventeringsmetod, linjetaxering, har testats på samma fornlämningsområde. Linjetaxering har inte använts i större utsträckning inom arkeologi och kulturgeografi men är vanligt förekommande inom t.ex. biologi. Vidare har fornlämningsområdet placerats i en landskapshistorisk kontext i samarbete med en pollenanalysstudie av en angränsande mosse. De fossila åkerformerna är tidigast upplagda under bronsålder. Resultatet visar att det troligtvis skett en ny- eller återuppodling under tidig medeltid som illustreras och diskuteras i ett senare avsnitt i arbetet. Huvudfrågeställningens resultat styrker att det finns en underskattning av antalet lämningar i FMIS. Dessa resultat stämmer väl överens med en liknande studie i Västra Götaland och t ex med inventeringarna i samband med vägbygget E4 vid Örkelljunga.

It is a well known archaeological concern that the remains of human bones left from the bronze age and early iron age Scandinavia are not nearly enough to represent the estimated population of the time. Furthermore the bones of each find rarely represent a whole individual. The majority of the bones must have been disposed of somewhere else, possibly scattered in running waters or in the fields, where they have evaporated or are securely hidden from archaeological excavations. This thesis deals with the grave concept and the problem in using a word that is so very clouded by its modern, western meaning. It also offers an alternative explanation to why the bones are handled the way they are and why they are found in such awkward contexts.

Avhandlingen kretsar kring frågan om hur ett förhistoriskt bildskapande var av betydelse. Studien är riktad mot den materiella bilden och syftet är att diskutera betydelser av hällbilders materialitet och hur relationen mellan människor, hällbilder och platser var meningsfull. Utgångspunkten för undersökningen definieras som konceptuell, där en definition av begreppen bild och materialitet ligger till grund för studiens teoretiska och metodiska utformning. Studiematerialet utgörs av den sydskandinaviska hällbildstraditionen, med ett fördjupat fokus på området kring Motala Ström utanför dagens Norrköping. Undersökningen består av tre delar. I den första delen genomförs en diskursanalys, där frågan om hur hällbilders betydelse skall förstås diskuterats i relation till tidigare forsknings syften och resultat. Ett samband visas mellan hällbildsforskningens vetenskapliga illustrationspraktik och sätten hällbilder ansetts vara av betydelse. Ambitionen att avbilda hällbilder så exakt som möjligt är bunden till tolkningen av hällbilder som avbilder. Upptagenheten med avbilden har resulterat i att betydelsen av hällbilders materialitet generellt har varit åsidosatta. En utblick mot hur andra historiska och förhistoriska bildtraditioner varit av betydelse visar att avbildens symboliska betydelse inte alltid kan förutsättas vara den primära. Tvärtom tycks bildens betydelse vara flexibel och föränderlig, särskilt när dess materialitet möjliggör en upplevelse under lång tid. I den andra delen fördjupas studien genom en undersökning av Motala Ström-områdets hällbilder. Hällbildernas materiella kvaliteter definieras i relation till tre skalnivåer, landskapet, platsen och hällen. De materiella kvaliteterna har generella likheter, men varierar även från plats till plats. Upplevelsen av likformighet och variation präglar hällbildernas alla delar. Materialiteten är essentiell för upplevelsen av hällbilder som föreställande. Den nutida upplevelsen av bilder ligger till grund för en kategorisering av hällbilder i föreställande bilder och icke-föreställande former. Kategorierna form och bild ligger till grund för en kvantitativ sammanställning av inventerade hällbilder i socknarna Östra Eneby och Borg. Områdets hällbildsförekomster är strukturerade på ett tydligt sätt i landskapet. De allra flesta lokaler består av ett fåtal hällbilder (färre än 30) och präglas av formmässighet. Ett tjugotal lokaler består av fler än 79 hällbilder, och de präglas av variation och bildlighet. Den nutida upplevelsen av föreställandegraden hos hällbilder har relevans för betydelser under den aktiva hällbildstiden, då hällbilderna brukades på olika sätt i landskapet. På de stora platserna fungerade bilden som ett instrument att tänka med och en konceptualisering av tillvaron, medan de små formaliserade platserna uttrycker en praktik som markerade närvaro i landskapet. Hällbilders placering studeras vidare genom en fenomenologiskt inspirerad undersökningsmetod, där platsbesök bearbetas genom sytematisk fotografering och rendering av 3D-modeller. Tolv lokaler undersöks och det visas att hällbilders materialitet på ett direkt sätt strukturerar upplevelsen, där de antingen skapar en visuell tillgänglighet eller saknar visuell potential. Ett intentionellt bruk diskuteras, där möjligheten att upptäcka bilderna eftersträvats på stora platser och varit mindre viktig på små platser. Det har skapats visuella noder i landskapet, kreativa punkter där världen konceptualiserades. Kring noderna finns en större mängd mindre koncentrationer där estetiska teman upprepats som en del i ett inmutande och markerande i av landskapet där visuella normer upprätthölls.   Avhandlingen avslutas med att hällbildernas sociala och kronologiska sammanhang diskuteras. De sydskandinaviska hällbilderna dateras vanligen till bronsåldern (1 700-500 f.kr.), och produktionen anses ha pågått från början av perioden fram till inledningen av äldre järnålder. Slutet av den aktiva hällbildstiden föreslås som den mest arkeologiskt relevanta eftersom den motsvarar landskapets lämningar. Den aktiva hällbildstidens slut präglas av relationen mellan en materialiserad bildtradition och ett omfattande bildskapande i olika material. Till skillnad från den äldre bronsålderns bildskapande, som var ikonografiskt och repetitivt, så expanderar bildens möjligheter i slutet av aktiv hällbildstid. Bildens format, material och betydelse förändras och varieras. Bilden utvecklas inte enbart i sten utan också i brons och keramik och dess betydelse går från att vara strikt ikonografisk till att bli instrumentell. Hällbilderna spelar en stor roll i utvecklingen av en ”pictoral turn” som uttrycker sociala förändringar i samhället då bronsåldern övergår i äldre järnålder. Bildskapande blir i en del i utvecklingen av ett mer heterogent och regionaliserat samhälle. / The thesis revolves around the central question of how pre-historic images were meaningful. The focus is put on the material image, with the aim to discuss the meaning of south Scandinavian rock art as a relation between materiality, people and places. The empirical focus consists of the south Scandinavian rock art tradition, with a deepened analysis of the rock art area around the river Motala Ström, in south east Sweden. Initially, a connection between the practice of illustrating rock art and the interpretation of its meaning is presented as characteristic for previous research. The ambition to depict rock art as exactly as possible, has led to an archaeological focus on depiction as the primarily meaning of the images. An outlook, consisting of a historical and theoretical perspective on images, shows that the symbolic meaning of depiction cannot be presumed as most valid per se.   The material qualities of rock are defined in relation to three levels of scale; the landscape, specific places and the rock panels. These levels constitute the materiality of rock art and cannot be separated from its meaning. The material qualities have general similarities, but they also vary from place to place. A quantitate compilation of the documented samples of rock art in perishes Östra Eneby and Borg, shows that they are structured according to a principle of variation and likeness in the landscape. The placing of rock art is studied further by a phenomenological method, which reveals the construction of visual nodes in the landscape were imagery was used in creative ways to conceptualize the world. Around these visual nodes, a vast number of small concentrations of rock art is scattered in the landscape. The small places express an attitude towards the landscape, were aesthetical themes and ideals was maintained. The end of the active production of rock art is defined as the most relevant for an archaeological study, due to the material setting of the contemporary landscape. The presence of rock art represents the final stage of production. The end of the rock art tradition is characterized by a relation between a materialized art history and an extensive practice of making images in different materials. The image is materially expanded, being made not only in stone by also in bronze and ceramics. The meaning of images is transformed, from being strictly iconographical to becoming an instrument for thought. Rock art played a major part in the development of a “pictoral turn”, which expresses social changes in the society of the late Bronze Age and Early Iron Age.

This essay discuss if Bronze Age cult houses were present at Gotland during the Bronze Age. Bronze Age cult houses are a well know phenomenon on mainland Sweden but because of inventory problems no Bronze Age cult houses have been found on Gotland. The main reason for the inventory problems are the Iron Age house foundations that are present in a large number on Gotland, the cult houses and the Iron Age houses have some design details that makes them difficult to separate from each other. In this essay a number of criteria are presented to help separate cult houses from the Iron Age house foundations. Three criteria’s regarding cult houses on Gotland is also presented in this essay. Two house foundations that PhD student Joakim Wehlin, University of Gothenburg and Gotland University, found in Vallstena parish, Gotland, are presented in this essay. This two house foundations have design details that separate them from Iron Age houses and their location in the landscape suggest that they are not typical Iron Age houses. During the investigation of the Vallstena houses a phosphate mapping, a inventory of the houses and their surroundings and a mapping of the houses and their surroundings were performed to help determined the function of the houses.

This paper discusses an osteological- and archeological analysis of a cairn from the Bronze Age on Gotland. The osteological material consists of both burnt and and unburnt bones from both human and animal. The objective of this paper is to shed light on the individuals who were buried in the cairn. It is also to generate information about continuity in its use and patterns of distribution of the bones and grave-goods in the cairn. The osteological analysis show that a minimum of five human individuals is present in the osteological material. The result also indicate that a wide range of agegroups are represented in the human bonematerial, ranging between; Infans 2 (5-14 years), Adultus (18-44 years) and Adultus/Maturus (18-64 years). The osteological analysis also show a presence of horse, pig, sheep/goat, dog and rabbit in the cairn. Due to high fragmentation and erosion no gender assessment based on the human bonematerial was made. Grave findings connected to the cairn include among other things a razor in bronze,  a pin in bronze with a spiralshaped head, a tweezer- and a miniaturesword in bronze, ceramics, coal and flint. Some of the bronze findings indicate that one of the buried individuals in the grave is of male gender. The possible meaning and role of the grave-goods in connection to the cairn and the buried individuals is discussed further in the paper. The continuity of the cairn and its roll and meaning in the society is also discussed in this thesis.

This masters essay studies the stone cist phenomenon during the late Neolithic and early Bronze Age on the island of Gotland. The aim of the study is to understand the importance of the stone cist in society during this period, as well as attempting to categorize the stone cists located on the island. It can be argued that society during this period was a agricultural, highly hierarchical society with indications of a power center at the west northwestern parts of the island. Stone cists can be seen having different contexts involving number of individuals, location and features connected to the cist.An osteological study has also been performed on the skeletal material from the stone cist Alskog 48:1, with the aim of getting further knowledge regarding number of individuals and the age and sex distribution of those individuals. As well as questions regarding the stone cist construction and dating. The bone material presented 26 individuals, contrary to the 15 individuals which was initially identified during the excavation. These 26 individuals were of all ages, both male and female, with a slight majority of males. The stone cist which is a natural roofless cave, a natural cist, can according to the criteria defining a stone cist, be regarded as a stone cist and not another construction. / Denna magisteruppsats behandlar hällkistor under senneolitikum och äldre bronsålder på Gotland. Frågeställningar kring hällkistans betydelse i samhället under denna tid diskuteras, samt om det är möjligt att producera en kategorisering av hällkistor. Hällkistan har varit en viktig del i det senneolitiska - äldre bronsålders samhället, utifrån dessa går det identifiera ett agrikulturellt starkt hierarkiskt samhälle med indikationer på ett maktcenter i väst nordvästra kustregionen av ön. Kategorisering av hällkistor har visat olika särdrag hos hällkistor, vilka involverar individantal, lokalisering samt ytterligare anläggningar anslutna till hällkistan.En osteologisk analys har även utförts på skelettmaterialet hällkistan, Alskog 48:1 med frågor kring individantal, kön och ålderfördelning. Samt frågor kring datering på hällkistan och dess konstruktion. Benmaterialet presenterade 26 individer, i motsats till de 15 individer som initialt antagits funnits, av dessa fanns individer i alla åldrar. Både män och kvinnor identifierades, med en liten majoritet av män. Hällkistan i fråga som är en naturlig taklös grotta, naturlig kista, enligt de kriterier som använts kan denna konstruktion anses vara en hällkista och ingen annan typ av konstruktion.

As to now, no study has been made of the mica tempered pottery found along side the asbestos tempered pottery in Norrland during the Bronze Age and Early Iron Age. Its occurrence has previously only briefly been noted in a few published works and the dating and geographical distribution of mica tempered pottery in the north of Sweden has to a large extent been unknown. This paper aims to compile the available information about this type of pottery and the locations where it has been discovered in order to date and explain the occurrence of mica tempered pottery in Norrland. It's also suggested that the occurrence of mica tempered pottery is connected to the spread of the early metalwork from the east to areas that today makes up the north of Norrland.

In Scandinavia the general idea of the Bronze Age society is that it was organised as chiefdoms. The model for what they looked like is taken from the anthropological studies of the Polynesian chiefdoms. The aim of my study is to investigate a Scandinavian Bronze Age feature, known as cairns mainly containing fire-cracked stone. This is compared with how people in different Polynesian chiefdoms, looked at similar remain. This is done to get a background for new ways of interpretation of such remains. The method is ethno-archaeological and carried out by studying ethno-historical Polynesian chiefdoms and theories on Scandinavian Bronze Age. For example, in prehistoric Polynesian societies it is shown that refuse heaps or pits for ritual garbage occur on or near the ceremonial place, called Marae. The materials deposited were sacred, and had to be placed on or close to the Marae. Most rituals in Polynesia can be described as long processes with numbers of minor rituals. To me these insights place the Scandinavian remains in a new light. The heaps with fire-cracked stone could possibly be the garbage/refuse left over after one or a number of ritual ceremonies, consciously placed there by the people using the site, and thereafter respected because of its sacredness.