Syfte. Att undersöka mödrars erfarenheter av amning och stöd i glesbygd. Bakgrund. Att bli mamma är en omvälvande upplevelse, det finns ofta en föreställd bild över hur moderskapet och amningen ska vara. Studier tyder på att stödet är viktigt för kvinnan för att hantera sin nya situation samt vid komplikationer som kan uppstå. Vid brist på stöd finns risk att kvinnan slutar amma tidigare än hon önskat. Amningsvägledning ingår i BVC-sjuksköterskans arbetsuppgifter men studier visar att det brister i stödet från vårdpersonal. Metod. En kvalitativ fokusgruppstudie. 14 mödrar från tre inlandskommuner i norra Sverige deltog i studien. Kvalitativ innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat. Mödrarna upplever amning utan komplikationer som praktiskt och bekvämt, de saknar realistisk information om amning och problem som kan uppstå. Individanpassat stöd från BB och BVC är viktigt, där de möts med ett respektfullt bemötande. Det finns stöd att få på BVC om de begär det, men det stöd som erbjuds räcker inte alltid. Mödrarna upplever tidsbrist, brist på föräldraträffar och att det är skört med oftast bara en sjuksköterska på BVC. Mödrarna vänder sig ofta till sin partner eller annan närstående innan de söker hjälp från vården. Internet är också en viktig informationskälla som ibland kan ge bättre råd än BVC. Slutsats. För att mödrarna ska få det stöd och den hjälp de eftersträvar krävs tydlig kommunikation mellan berörda parter. Ett sätt att tillgodose mödrarnas behov av stöd, är att sjuksköterskan på BVC får mer tid avsatt för amningsvägledning. BVC-sjuksköterskan bör även få fler utbildningstillfällen, från till exempel amningsmottagning, för att hålla sig uppdaterade. Nyckelord: Stöd, amning, BVC-sjuksköterska, glesbygd, kommunikation

Syftet med denna studie var att beskriva BVC-sköterskans reflektioner gällande amnings problem hos nyblivna mammor samt att beskriva BVC-sköterskans omvårdnadsåtgärder. Studien var kvalitativ med en beskrivande design. Studien baserades på intervjuer med åtta kvinnliga BVC-sköterskor. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys bearbetades materialet. Resultatet presenterades utifrån ett tema Bekräfta samt stödja mamman som bildades av kategorierna Tankar kring hjälpen mammor med amningsproblem får, Tankar kring arbete med mammor som har amningsproblem, Skapa en positiv känsla hos mamman och Praktiska råd vid amningsproblem. Slutsatsen var att BVC-sköterskorna strävade alltid efter att bekräfta samt stödja mamman. Genom att ge information och råd, tänka på bemötandet, alltid sätta mammans känslor i främsta rummet, involvera pappan i amningen, inte skuldbelägga mamman när amningen inte fungerar och stötta henne i alla lägen.

Postpartumdepression är ett tillstånd som drabbar ungefär var åttonde kvinna. Forskning visar att postpartumdepression kan medföra risker för både mamma och barn, vilket påverkar hela familjen. Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen (BVC) har en viktig roll avseende att upptäcka tecken på postpartumdepression hos nyblivna mammor. Screening med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) används för att identifiera tecken på depressiva besvär hos mamman. Med EPDS som grund har BVC-sjuksköterskan ett stödjande samtal med mamman. Syftet med denna studie var att undersöka BVC-sjuksköterskors upplevelser av att använda EPDS för att stödja nyblivna mammor. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex BVC-sjuksköterskor vid två olika familjecentraler. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Ur intervjuerna framkom kategorierna; stödjer ett bra vårdsamtal, ger förutsättningar för att stödja med EPDS och BVC-sjuksköterskorna upplever utmaningar i det stödjande arbetet. BVC-sjuksköterskorna upplever en trygghet i att använda EPDS, då det fångar upp mammor som mår dåligt och underlättar det stödjande samtalet, vilket möjliggör att en förtroendefull relation kan utvecklas. Ett behov av fortbildning framkommer, då BVC-sjuksköterskorna kan känna otillräcklighet avseende sin kompetens inom EPDS och det stödjande samtalet. Tidsbrist ses som en utmaning för BVC-sjuksköterskorna, då det är viktigt att kunna vara närvarande och ostressad i mötet med mammorna. BVC-sjuksköterskorna möter mammor från olika kulturer, vilket ger kunskap som ökar förståelsen för dessa mammors situation. BVC-sjuksköterskorna ger även uttryck för en avsaknad av tydliga riktlinjer gällande EPDS-screening för pappor, då de uppmärksammat att depressiva besvär även drabbar dem.

Distriktssköterskors arbete på barnavårdscentralen (BVC) har blivit mer komplext. Nu ska hela familjen integreras och varje familj har olika behov som distriktssköterskorna ska försöka tillmötesgå. Samtalet blir svårt när det inte finns några riktlinjer, eller några pedagogiska verktyg som distriktssköterskor kan använda sig av vid svåra samtal. Varje distriktssköterska har sina egna upplevelser av vad som anses vara svårt att samtala om och varför.  Därför  kom  idén  att  beskriva  distriktssköterskors  upplevelser  av  svåra samtal med familjen på BVC. För att kunna besvara syftet användes kvalitativ intervjustudie. Resultatet   visar   att   distriktssköterskorna   upplever   flera   situationer   som   svåra. Exempelvis vid samtal om övervikt, orosanmälan, våld i nära relation och avvikande utveckling. Distriktssköterskorna belyser att det är betydelsefullt att förbereda ett svårt samtal, eftersom det kan uppstå hinder i mötet som påverkar samtalets utveckling negativt. De beskriver även att de blir berörda utav det svåra samtalet och behöver stöttning från kollegor och andra professioner. I resultatdiskussionen diskuteras att samtalsmetodik, kollegial stöttning, ändring av sekretesslagen och att diskussion av laddade ord kan ha betydelse i mötet med familjen.

De internationella adoptionerna startade i Sverige på 1960-talet och har sedan mitten av 1980-talet minskat från 1800 barn till 1132 barn år 2013. För en adoptivfamilj har anknytning en central betydelse i familjens vardag och handlar om samspel mellan förälder och barn. Tidigare forskning tyder på att adopterade barn i större utsträckning visar på ett otryggt anknytningsmönster än barn som bor med sina biologiska föräldrar. En trygg anknytning kan främjas genom att föräldern är lyhörd för barnets signaler. Studiens syfte är att ta reda på vilka upplevelser adoptivföräldrar har av mötet med och stöd från BVC. Tio kvalitativa intervjuer genomfördes med adoptivföräldrar och en kvalitativ innehållsanalys användes vid analysprocessen. Resultatet beskrivs utifrån två kategorier, vilka är: ”Behov av stöd” och ”Attityder och förhållningssätt”. Studiens resultat visar att föräldrarna upplever att BVC-sköterskors kunskap och stöd kring anknytning är begränsad. Föräldrarna önskar att få samtala med BVC-sköterskor kring anknytningens betydelse och hur den utvecklas över tid. De BVC-sköterskor som föräldrarna har förtroende för är de som har ett brinnande intresse för adoption. Även bemötandet hos BVC-sköterskorna har en inverkan på föräldrarnas förtroende. Ett öppet förhållningssätt och en förståelse för att adoptivbarnet har med sig ett bagage av tidigare upplevelser kan bidra till att föräldrarna känner större trygghet i mötet med BVC- sköterskorna. Att få möta andra familjer i samma situation och utbyta erfarenheter är något föräldrarna uttrycker är värdefullt. Ett förslag som kan vara användbart i BVC- sköterskors verksamhet är ett internetbaserat utbildningsprogram med adoptionsrelaterade frågor som kan inhämtas vid behov.

Syftet med studien var att via distriktssköterskors berättelser undersöka hur BVC sköterskan upptäcker fysisk och psykisk misshandel av barn och vilka åtgärder som vidtas i arbetet med barn där misshandel misstänktes samt hur de upplevde detta arbete. Metoden var en beskrivande design med kvalitativ ansats där åtta BVC sköterskor från olika hälsocentraler i Mellansverige blev intervjuade. Det insamlade materialet blev transkriberat och analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att BVC sköterskan använde sig bl.a. utav parametrar, observationer iakttagelser samt sin magkänsla för att upptäcka barnmisshandel. I sina åtgärder konsulterade och samverkade de främst med andra professioner och därefter valde BVC sköterskorna mellan att gå vidare med en anmälan eller inte. En viss tveksamhet fanns i att upptäcka och anmäla ett fall till socialtjänsten p.g.a. avsaknad av verktyg, stöd, rutiner och riktlinjer. Alla BVC sköterskor upplevde oro innan en anmälan skulle göras. Slutsats: Samtliga BVC sköterskor upplevde det svårt att upptäcka barnmisshandel. För att bli medveten och våga ingripa måste klara riktlinjer och rutiner finnas samt fortskridande utbildning. Att arbeta på en familjecentral var att föredra än barnavårdcentral p.g.a. ett gott stöd och ett bra samarbete mellan professioner.

Syftet med min uppgift var att ta reda på om de barn som inte klarade de nationella proven i svenska för årskurs 3 har haft svårigheter med språket tidigare i livet, samt hur det gick för dessa barn på språktesten, screening, som görs på BVC. Jag ville även ta reda på om det är möjligt att se på screeningen som görs på BVC om barnet kommer få svårt att klara de nationella proven i svenska i årskurs 3.Barnavårdscentraler (BVC) har en möjlighet att tidigt upptäcka och fånga upp barn som visar på problem med sin kommunikations-, språk- och/eller talutveckling. Tidigare forskning har visat att tidiga insatser med rätt hjälp för barn med språksvårigheter har gett resultat.Jag har därför plockat ut ett antal elever som inte klarat de nationella proven i svenska för årskurs 3. Därefter har jag tagit reda på om det funnits några svårigheter för dessa elever på språkscreeningen som de genomförde på BVC innan skoltiden. Studiegruppen bestod av 19 barn och jag hade enbart möjlighet att studera dem som en grupp och inte individ för sig. Vid sidan av gruppen fanns även en jämförelsegrupp. I den gruppen hade alla eleverna klarat de nationella proven i svenska i årskurs 3. För att kunna genomföra denna studie har jag tagit hjälp av rektorer och skolsköterskor som har gett sitt godtycke och vi har beaktat de forskningsetiska riktlinjerna. Undersökningen visar på att om ett barn har flera språkliga svårigheter som upptäcks under språkscreeningen så minska deras chans att klara de nationella proven i svenska i årskurs 3. Barn med större språkliga svårigheter erbjuds oftast logopedisk hjälp men enligt studien så avstår många föräldrar att ta emot den hjälpen.Denna studie visar även på att flertalet av de barn som fick logopedisk hjälp inte klarade de nationella proven.

Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors tankar och upplevelser kring situationer där barn misstänks fara illa och en anmälan till de sociala myndigheterna övervägs. Studien genomfördes genom personliga intervjuer av sex strategiskt utvalda distriktssköterskor, verksamma vid barnavårdscentraler (BVC) i Dalarnas och Värmlands län och som hade erfarenhet av att träffa familjer med olika sociala problem. Intervjuerna inleddes med frågan; ”Berätta om ett möte med föräldrar där Du anar att barnet far illa.” En intervjuguide med tre frågeområden användes därefter för att säkerställa att syftet täcktes in. Efter genomförandet analyserades intervjuerna utifrån fenomenologisk metod, så kallad meningskoncentrering.Resultatet visade att samarbetet med socialtjänsten präglades av stora brister. Socialtjänstens sekretess hindrade viktig information från att nå distriktssköterskan, socialsekreterarnas kompetens var bristfällig och anmälningar togs inte på allvar. Omständigheter som upplevdes utgöra en omedelbar risk för barnet anmälde distriktssköterskan omgående, medan hon i andra fall avvaktade med en anmälan eller ansökte om stöd. Genom att barnet och dess familj gjorde täta besök vid BVC, att det var kontinuitet i personalgruppen och att distriktssköterskan litade på sin intuition, kunde hon lättare finna de barn som hade det svårt.Genom att samverka med professioner med skilda kompetenser var det möjligt att förbättra barns situation.

Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur förstagångsföräldrar upplevde den information, de råd och det stöd som de erhållit av BVC-sköterskan. Metod: Studien genomfördes genom personliga intervjuer med sex förstagångsföräldrar med barn under ett års ålder. De första informanterna rekryterades genom ett strategiskt urval i föräldragrupper på utvalda vårdcentraler i en norrländsk kommun och för att få fler informanter användes sedan snowball sampling. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en intervjuguide med tre frågeområden om förstagångsföräldrars upplevelse av BVC-sköterskans råd, stöd och information. Intervjuerna analyserades och tolkades genom systematisk textkondensering enligt Malterud (2009). Resultat: Resultatet visade att föräldrarna ofta sökte information på annat håll, till exempel genom internet, familj och vänner. De hade höga förväntningar på den information BVC-sköterskan gav. De såg helst att informationen var anpassad efter den individuella situationen. Föräldrarna önskade föra dialog med BVC-sköterskan om barnets hälsa och utveckling och livet som förälder. Det var viktigt att ha en bra kontakt med BVC-sköterskan för att föräldrarna skulle kunna be om råd och stöd. Föräldrarna efterfrågade också större möjligheter att prata med andra föräldrar om sina upplevelser och erfarenheter. Konklusion: Det är viktigt för mammorna att BVC-sköterskan är mentalt närvarande i varje möte och att råd, stöd och information anpassas efter var och ens unika situation.

Allt fler människor i världen är på flykt och antalet asylsökande uppskattas öka i Sverige. Enligt lag har asylsökande barn under 18 år rätt till samma vård som svenska medborgare. Specifikt för asylsökande barn i förskoleåldern innebär detta att BVC-sjuksköterskor skall inkludera denna grupp i sitt hälsofrämjande och förebyggande arbete. Socialstyrelsen påtalar att det är av yttersta vikt att BVC uppmärksammar asylsökande barn. Detta för att BVC-sjuksköterskor har god kunskap om barns naturliga utveckling och behov av stöttande insatser. Dock visar internationell forskning att BVC-sjuksköterskor upplever mötet komplext och har svårt att tillgodose alla de behov asylsökande barnfamiljer har. Då det inte finns någon svensk forskning som visar på hur BVC-sjuksköterskor erfar mötet med de asylsökande barnfamiljerna avser denna studie att undersöka detta. Genom en kvalitativ intervjustudie har erfarenheter inom området inhämtats från sex stycken BVC-sjuksköterskor. Materialet bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fem kategorier: olika kontaktvägar, otydliga rutiner, hälsoövervakning, insatser utöver det vanliga arbetet på BVC och känslomässig påverkan. BVC-sjuksköterskorna upplever hinder för att ge god vård till följd av att det finns otydliga och bristfälliga rutiner myndigheter emellan. BVC-sjuksköterskorna beskriver hur de genom flexibilitet och lyhördhet anpassar de bedömningar de gör. Vidare beskriver de att asylsökande barnfamiljer har speciella behov till följd av flykt och asylprocess. Genom att utföra insatser som normalt sett inte åligger BVC-sjuksköterskor försöker de tillgodose barnfamiljernas behov. Socialstyrelsens påstående att BVC-sjuksköterskor utgör en viktig anknytning för asylsökande barnfamiljer är korrekt. Dock finns behov av att strukturera arbetet kring de asylsökande barnfamiljerna. Detta för att minska de hinder som finns för BVC-sjuksköterskorna att ge god vård på lika villkor.