Varje år sker omkring sextusen hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Endast tio procent beräknas överleva. Ambulanssjuksköterskan har riktlinjer för hur hon ska påbörja, genomföra och eventuellt avsluta en hjärtlungräddning prehospitalt. Frågan om att avbryta en hjärtlungräddning är studerad i begränsad omfattning. Beslutet fattas under ansträngda förhållanden med etiska konflikter involverade, vilket kan påverka ambulanssjuksköterskan psykiska välbefinnande och hennes förmåga att vidare utföra sitt arbete. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av att avbryta hjärtlungräddning hos sjuksköterskor inom ambulanssjukvården och hur upplevelsen eventuellt påverkas av olika faktorer (förbättringspotentialer) kopplade såväl till ambulansorganisationen, vårdaren och omständigheterna kring hjärtstoppet. En kvalitativ intervjustudie har gjorts för att besvara studiens syfte. Tolv intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor från tre ambulansstationer i Västsverige. En öppen fråga med hänvisning till studiens syfte besvarades av informanterna. Resultatet indikerar att ambulanssjuksköterskan, vid den vanligaste varianten av hjärtstopp, inte upplever avbrytandet som särskilt problematiskt. Vidare visar studien på att omgivande faktorer i samband med avbrytandet har en påverkan på ambulanssjuksköterskan. Det som informanterna beskrev som viktigt i sammanhanget var samtalet med kollegan samt tid för återhämtning och reflektion efter en emotionellt påfrestande situation. Ambulanssjuksköterskan värnar om sin yrkesroll och för att bevara denna behöver de vissa förutsättningar i sin omgivning. Det är viktigt att organisationen kring ambulanssjuksköterskan tillser att dessa behov tillgodoses för att de på ett tillfredställande sätt ska kunna utföra sitt arbete och samtidigt inte påverkas allt för mycket på ett personligt plan. Ett nytt spår i utbildningen av hjärtlungräddning där ambulanssjuksköterskan får ökad kunskap i att hantera människor i sorg och kris samt att organisatoriskt beakta behovet av tid för samtal och reflektion, främst tillsammans med närmast kollegan, kan vara av värde i framtiden. / Every year, about six thousand cardiac arrests occur outside hospitals in Sweden. Only ten percent are estimated to survive. The ambulance nurse has guidelines for how she should start, carry out and possibly terminate a cardiopulmonary resuscitation in the prehospital setting. The problems surrounding termination of a cardiopulmonary resuscitation has been scarcely studied. The decision is made under strained conditions with ethical conflicts involved, which can affect the ambulance nurse's mental well-being and her ability to further carry out her work. The purpose of the study is to describe the experiences of interrupting cardiopulmonary resuscitation among nurses in ambulance care and how these experiences may be influenced by different factors (some of which may be amenable for improvement) and linked to the ambulance organization, the healthcare provider and circumstances at the event. A qualitative interview study has been performed to address the purpose of the study. Twelve interviews were conducted with ambulance nurses from three ambulance stations in western Sweden. An open-ended question with reference to the purpose of the study was answered by the informants. The result indicates that the ambulance nurse, during the most common type of cardiac arrest, does not experience the interruption as particularly problematic. Furthermore, the study shows that surrounding factors in connection with the interruption have an impact on the ambulance nurse. What the informants described as important in the context was the conversation with the colleague and time for recovery and reflection after an emotionally stressful situation. The ambulance nurse safeguards her professional role and in order to maintain this, they need certain conditions in the environment. It is important that the organization around the ambulance nurse ensures that these requirements are met so that she or he can carry out the work in a satisfactory manner and at the same time not be affected too much on a personal level. A new track in the training of cardiopulmonary resuscitation where the ambulance nurse gains increased knowledge in dealing with people in grief and crisis and to organizationally consider the need for time for conversation and reflection, mainly together with the closest colleague, may be of value in the future.

Cognitive and psychosocial sequelae following hypoxic brain injury Abstract in English Hypoxic brain injury leads to neuronal necrosis and to other cerebral changes which may affect psychosocial functioning. Although the pathophysiology of cerebral hypoxia is multifactorial, and it is not possible to reliably describe the unified clinical picture of hypoxia patients, the most commonly described psychosocial consequences of cerebral hypoxia are cognitive impairment, increased anxiety and depressive symptoms. The aim of the present study is to characterize cognitive functioning and psychosocial changes of the patients exposing mild intermittent cerebral hypoxia (=chronic form of hypoxia, model of obstructive sleep apnea diagnosed by neurologist) and patients after severe one-time cerebral hypoxia (=acute form of hypoxia, model of cardiac arrest diagnosed by cardiologist). Regardless of the different etiology of particular hypoxia forms described in the theoretical part of the thesis, both forms may lead to neuronal death. In the experimental part we test a hypothesis comparing healthy individuals to patients with acute or chronic form of hypoxia in cognitive performance or anxiety and depressive symptoms. We document a decreased cognitive performance and higher level of state anxiety in a group of patients...

Varje år drabbas ca 10 000 människor av hjärtstopp utanför sjukhus och av dem är det endast 500 som överlever. Sannolikheten för överlevnad ökar upp mot 75% vid användning av hjärtstartare.   Kandidatexamensarbetet gjordes i uppdrag av Servicia Medical, där målet var att analysera den nordiska marknaden för AED, utifrån att undersöka största återförsäljarna, attraktiva platser för placering av AED, prisutveckling och tillväxt. Marknadsundersökningen omfattar enbart Sverige, Finland och Danmark. För att ta reda på vilka återförsäljare som är störst utfördes en webbaserad informationssökning, samt telefonsamtal och mejlväxling med generalagenter. Data för attraktiva platser och tillväxt erhölls från olika verksamheter. Intervjuer, mejl och telefonsamtal utnyttjades för att få fram prisutvecklingen.   Återförsäljarna delades in i två kategorier, där den ena avsåg företag som har fokus på första hjälpen och den andra företag med ospecifik fokusering.  Information som krävdes för att undersöka vilka platser som är mest attraktiva, samt tillväxten i Finland och Danmark saknades. Gator och torg, tåg, buss, båt och spårtrafik är de mest attraktiva platserna för placering av AED i Sverige. Under de senaste fem åren har priset sjunkit i Sverige och Danmark. Tillväxten i dessa länder är olika där Sverige har en växande trend, medan Danmark har en ojämn och otydlig. Ingen slutsats kan dras för tillväxten i Finland. / Each year about 10 000 people get a cardiac arrest outside hospital and only 500 of them survives. Defibrillators are an efficient treatment for cardiac arrest, where the probability of survival increases up to 75%.   This Bachelor project is done on behalf of Servicia Medical, where the goal is to analyze the Nordic market of AED by investigating the greatest retailers, the most attractive locations to place AED, price development and growth. The market research covers only Sweden, Finland and Denmark. To discover the greatest retailers, web-based research was performed as well as phone-calls and e-mail exchanges with general agents. Data for analyzing attractive locations and growth were obtained from various businesses. Interviews, e-mails and phone calls were used to derive price development.   The found retailers were divided into two categories. The first category was companies that focus on first aid and the second one had a non-specific focus. Some Finnish and Danish businesses had a lack of required information to examine the most attractive locations and growth. Streets and squares, trains, busses, boats and rail traffic are the most attractive locations in Sweden to place AED. During the past five years prices have decreased in Sweden and Denmark. The growth in these countries is different. Whilst Sweden has a growing trend, Denmark has an uneven and unclear trend. No conclusion can be drawn for the growth in Finland.

Bakgrund. Kardiovaskulära sjukdomar är globalt sett den ledande dödsorsaken bland befolkningen. Hälften av dödsfallen beror på plötsligt hjärtstopp. Bakomliggande orsaker kan vara kardiellt eller icke-kardiellt betingat. Optimal luftvägshantering är av avgörande betydelse vid ett hjärtstopp då patienten inte andas själv. Larynxmasken är ett supraglottiskt hjälpmedel och har fått en viktig roll i akuta situationer såsom hjärtstopp där fri luftväg och ventilering snabbt måste upprättas. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors upplevelser av att använda larynxmask vid prehospitalt hjärtstopp. Åtta specialistsjuksköterskor vid tre ambulansstationer i norra Sverige deltog i studien. Metod. Data samlades med semi-struktuerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Analysen resulterade i fyra kategorier; Att handhavandet är enkelt, att den prehospitala miljön ökar riskerna, att vara i behov av träning för att vara förberedd samt att larynxmasken inte är helt säker. I resultatet framkom att larynxmasken är enkel att använda vid prehospitalt hjärtstopp, men att det finns vissa svårigheter och risker vid applicering till följd av den prehospitala miljön, samt att den inte alltid går att få att sluta tillräckligt tätt för att minska risken för aspiration. Trots detta beskrevs larynxmasken vara ett bra förstahandsval. Slutsats. Vår slutsats är att larynxmasken är ett vitalt hjälpmedel vid prehospitla hjärtstopp men att specialistsjuksköterskor behöver kontinuerlig träning för att känna sig säkra i handhavandet och upprätthålla sin kompetens.

Introduktion: Anestesisjuksköterskor arbetar inom flera olika delar av sjukvården. Tack vare deras kunskaper om luftvägar och omhändertagande av kritiskt sjuka patienter så anställs anestesisjuksköterskor inom olika prehospitala verksamheter så som exempelvis resursenheter. Vid plötsliga hjärtstopp är upprättandet av en fri luftväg kritiskt. Detta görs vanligen genom användandet av olika medicintekniska hjälpmedel som larynxmask eller endotrachealtub. De respektive hjälpmedlen har olika styrkor och svagheter som är väl studerade, men upplevelser av att använda dessa metoder finns det lite forskning om. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskans upplevelser av att använda larynxmask och endotrachealtub vid plötsliga hjärtstopp utanför sjukhuset. Metod: En kvalitativ induktiv enkätstudie med öppna semistrukturerade frågor genomfördes för att fånga användarnas upplevelser av skillnader mellan dessa metoder av luftvägshantering. 14 anestesisjuksköterskor med minst två års erfarenhet samt erfarenhet av att arbeta prehospitalt deltog i studien. Deltagarna arbetar i tre regioner vilka har stora skillnader i resurser och arbetsrutiner. Resultat: Larynxmask var mest använt, trots att nästan alla deltagare föredrog att ha patienten intuberad. Orsaken till att laynxmasken användes trots att deltagarna föredrog att patienten skulle ha en endotrachealtub varierade något men hade flera gemensamma faktorer så som tidsåtgång och enkel användning. / Introduction: Nurse anesthesias work in different parts of healthcare. In various prehospital activities and different resource units these specialist nurses are often hired for their knowledge of the airways and critical patients. In case of sudden cardiac arrest, the establishment of a free airway is critical. This is usually done using various medical aids such as a laryngeal mask or endotracheal tube. These have their different strengths and weaknesses that are well studied, but there is little research on experiences of using these methods. Aim: The aim of the study was to study anesthesia nurses' experiences of using a laryngeal mask and endotracheal tube in sudden cardiac arrest outside the hospital. Method: A qualitative inductive survey with open semistructural questions, was done to capture the users’ experiences of the differences between these methods of airway management. This study included 14 nurse anesthetists, with at least 2 years of experience and experience of working in a prehospital setting. Participants from three regions participated, those regions differ in resources and ways of working routines. Result: The laryngeal mask is most commonly used, even though almost all participants prefer to have an intubated patient. The reasons for that varies between the participants but have several common factors such as time of application and ease of use.

Bakgrund: Trots omfattande forskning avlider 9 av 10 patienter till följd av ett prehospitalt hjärtstopp i Sverige. När en person drabbas av plötsligt hjärtstopp krävs snabba åtgärder och tiden till hjärt- och lungräddning påbörjas är livsavgörande. Vårdmiljön är stressfull och komplext, vilket kan få konsekvenser för vårdandet. För den drabbade innebär ett hjärtstopp att personen blir sårbar och utlämnad till sin omgivning samtidigt som det är en traumatiskt och svår händelse för närstående att få bevittna. Det krävs därför att ambulanspersonalen, förutom att ta omedelbara beslut som kan vara livsavgörande, även måste ha ett etiskt förhållningssätt och goda kunskaper i omvårdnad. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vårdprocessen vid prehospitalt hjärtstopp hos vuxna patienter.  Metod: Studiens genomförande var en litteraturöversikt med en integrerad analys. Datainsamlingen resulterade till att 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökningar genomfördes utifrån sökord i Cinahl Complete och PubMed.  Resultat: Bearbetningen av artiklarna resulterade i fyra kategorier och 11 underkategorier. När larmet kommer och vårdmötet inleds, Att ta rätt beslut för patienten, Ett värdigt avslut, Ett krävande ansvar för att kunna ge bra vård. Det var viktigtmed mental förberedelse för att kunna ge god vård, förutfattade intryck kunde riskerade att få konsekvenser för patienten. Att skapa ett skyddat vårdutrymme samt skapa tillit och låta närstående vara delaktig belystes, dock kunde den kaotiska och krävande situationen vara ett hinder för detta. Ett patientperspektiv var avgörande för att ta rätt beslut för patienten, gråzoner, etiska dilemman och närståendes förhoppningar kunde dock skapa ett onödigt lidande för patienten. Det var viktigt att skapa ett värdigt avslut för patienten och hantera den avlidnes kropp med respekt. Närståendes behov av omsorg sågs som en del i vårdandet, men krävde att ambulanspersonalen kunde låta sig själv påverkas. Rädsla eller osäkerhet att möta närstående deras sorg kunde få konsekvenser för deras behov av stöd. Vårdmötet innebar påfrestningar för ambulanspersonalen, för att kunna ge en god och professionell vård krävdes organisatoriskt och kollegialt stöd samt regelbunden utbildning. Vikten av erfarenhet belystes. Slutsats: Vårdprocessen vid hjärtstopp hos vuxna patienter prehospitalt kan vara varierande beroende på situation och patientens vård påverkas av flera olika faktorer. Det fanns en stark vilja att värna om patientens värdighet och integritet samt närståendes behov av stöd och omsorg. Att ta livsavgörande beslut var en tung börda vilket kräver erfarenhet och självsäkerhet i sin yrkesroll. Faktorer som gråzoner, tvivel, osäkerhet och påfrestningar på ambulanspersonalen kunde dock medföra onödigt lidande för patienten och att närståendes behov av omsorg åsidosattes under hjärt- och lungräddning. Studien betonar vikten och belyser brister i patientens och närståendes omvårdnadsbehov vid hjärtstopp prehospitalt. / Background: Despite extensive research, 9 out of 10 patients die as a result of an out-of- hospital cardiac arrest in Sweden. When a person suffers a sudden cardiac arrest, rapid action is required and the time for cardiopulmonary resuscitation to begin is vital. The care environment is stressful and complex, which can have consequences for caring. For the victim, a cardiac arrest means that the person becomes vulnerable and extradited to their surroundings at the same time as it is a traumatic and difficult event for close relatives to witness. It is therefore required that the ambulance staff, in addition to making immediate decisions that can be life-changing, also must have an ethical approach and good knowledge of nursing. Aim: The aim of the study was to describe the caring process in out-of-hospital cardiac arrest in adult patients. Method: The study was conducted as a literature review with an integrated analysis. The data collection resulted in the inclusion of 15 qualitative and quantitative scientific articles. Article searches were performed based on keywords in Cinahl Complete and PubMed. Result: The processing of the articles resulted in four categories and 11 subcategories. The main categories were; When the alarm goes off and the care meeting begins, To make the right decision for the patient, A dignified end, A demanding responsibility to be able to provide good care. Mental preparation was important in order to provide good care, predetermined impressions could risk having consequences for the patient. Creating a protected care space as well as creating trust and letting relatives be involved was highlighted, however, the chaotic and demanding situation could be an obstacle to this. A patient- perspective was crucial for making the right decision for the patient, gray areas, ethical dilemmas and relatives' hopes could, however, create unnecessary suffering for the patient. It was important to create a dignified ending for the patient and treat the deceased's body with respect. Relatives' need for care was seen as part of the care process, but required that the ambulance staff could allow themselves to be influenced. Fear or insecurity in facing relatives' grief could have consequences for their need for support. The care meeting meant stress for the ambulance staff, in order to be able to provide good and professional care, organizational and collegial support was required, as well as regular training. The importance of experience was highlighted as very important. Conclusion: The caring process in out-of-hospital cardiac arrests in adult patients vary depending on the situation and the patient's care is affected by several different factors. There was a strong will to protect the patient's dignity and integrity as well as the relatives' needs for support and care. Making life-changing decisions was a heavy burden, which requires experience and self-confidence in one's professional role. However, factors such as gray areas, doubts, insecurity and stress among the ambulance staff could lead to unnecessary suffering for the patient and that relatives' need for care was ignored during cardiopulmonary resuscitation. The study emphasizes the importance and highlights shortcomings in the patient's and relatives' care needs in the event of an out-of-hospital cardiac arrest.

Bakgrund: Dagligen drabbas mer än 25 personer av hjärtstopp utanför sjukhus där ungefär 500 av dessa räddas årligen. Luftvägshanteringen är en av de viktigaste faktorerna under hjärt-och lungräddning och en obehandlad hypoxi i samband med hjärtstopp ökar risken för att patienten kan erhålla neurologiska skador. Enligt Erikssons omvårdnadsteori kan olika former av lidande upplevas, men när kroppen, själen och anden är i balans uppnås hälsa. För att hantera luftvägen kan ambulanspersonal använda sig utav mask-och blåsa eller larynxmask. Endotrakeal intubation är även ett alternativ, men kräver särskild kompetens i Sverige vilken främst specialistsjuksköterska inom anestesisjukvård innehar. Studier visar på en låg procentuell framgång för antal lyckade försök gällande utövandet av endotrakeal intubation prehospitalt och att larynxmask numera används i stället av ambulanspersonalenför att den kan appliceras snabbt och enkelt. Syfte: Syftet var att belysa om förekommande luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp utanför sjukhus kan påverka patientens utfall vid återkomst av spontan cirkulation. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats. Cinahl plus och PubMed har använts som databassökning. Totalt 15 artiklar av kvantitativ metod inkluderades. Artiklarna har därefter analyserats genom integrerad analys. Resultat: De signifikanta huvudfynden som framkom med var att luftvägshantering med mask-och blåsa påvisade en hög prevalens för gynnsamt neurologiskt utfall och överlevnad medan endotrakeal intubation påvisade en högre prevalens för återgång av spontan cirkulation. Slutsats: Utifrån resultatet visade sig användning av mask-och blåsa ge mest utdelning för att uppnå ett gynnsamt neurologiskt utfall och ökad chans till överlevnad för patienten. Däremot framkom det att användning av endotrakealtub vid prehospitalt hjärtstopp medförde störst chans till återkomst av spontan cirkulation. Av de tre förekommande luftvägshjälpmedlen att använda sig av vid prehospitalt hjärtstopp kan det förekomma skillnader i utfallet för patienten. Det förekommer däremot inte tillräckligt med stora skillnader och resultatet bördärmed tolkas med försiktighet då det anses behövas fler studier inom området. / Background: Every day more than 25 people suffer from out-of hospital cardiac arrest, of which approximately 500 rescued annually. Airway management is one of the most important factors in cardiopulmonary resuscitation and an untreated hypoxia in conjunction with cardiac arrest increases the patient’s risk of receiving neurological damage. According to Eriksson's nursing theory, various forms of suffering can be experienced, and a state of health can only be achieved when the body, soul and spirit are in balance. To manage the airway, the ambulance clinician can use a bag-valve mask or laryngeal mask. Endotracheal intubation is also an alternative, but in Sweden, it requires specific competence that mainly specialist nurses in anesthesia care possess. Studies shows a low success rate regarding the practice of performing a prehospital endotracheal intubation and that laryngeal mask nowadays more used instead by ambulance staff because it’s applied quickly and easily. Aim: The purpose was to shed light on whether the available respiratory aids in out-of-hospital cardiac arrest can affect the patient outcomes on the return of spontaneous circulation. Method: Literature overview with systematic approach. Cinahl plus and PubMed has been used as database search. A total of 15 articles of quantitative method were included. The articles were analyzed through integrated analysis. Results: The significant main findings that emerged were that airway management with bag-valve mask correlated with a high prevalence for favorable neurological outcome and survival while endotracheal intubation showed a higher prevalence for return of spontaneous circulation. Conclusion: Based on the results, the use of bag-valve mask found to be the best option to achieve a favorable neurological outcome and increased chance of survival for the patient. However, the use of endotracheal tube in out-ofhospital cardiac arrest for increasing the chance of the patient regaining return of spontaneous circulation. Out of the three available airway aids to use in out-of-hospital cardiac arrest, there may be differences in the outcome for the patient. However, there are not enough significant differences, and the result therefore should be interpreted with caution as it is considered that more studies in the subject required.

En person som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus är beroende av att skyndsamt erhålla högkvalitativ hjärt-lungräddning för bästa möjliga förutsättningar till överlevnad. Bröstkompressioner behöver utföras med få avbrott för att anses högkvalitativa. Tidigare forskning indikerar att manuella bröstkompressioner kan hålla otillräcklig kvalitet. Hjälpmedel som utför mekaniska bröstkompressioner har tagits fram och utvecklats som alternativ till manuella bröstkompressioner. I Sverige har ambulanssjuksköterskor en möjlighet att använda sig av hjälpmedlet LUCAS för att utföra mekaniska bröstkompressioner. Forskning inom området har främst haft en medicinsk inriktning. Det saknas tillräcklig forskning om ambulanssjuksköterskors upplevelser i samband med hjärt- lungräddning och användande av mekaniska bröstkompressioner. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att utföra hjärt- lungräddning med det mekaniska bröstkompressionshjälpmedlet LUCAS. Studiens metod var beskrivande och utgick från en kvalitativ induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av tio sjuksköterskor med specialistutbildning med inriktning ambulanssjukvård yrkesverksamma i ett län i Mellansverige. Intervjuerna genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras genom en huvudkategori, tre generiska kategorier och åtta subkategorier. Ambulanssjuksköterskor upplevde att LUCAS är en omvårdnadsresurs med betydelse för personal och patient. Ambulanssjuksköterskor beskrev att övning och utbildning krävs för korrekt handhavande, att LUCAS påverkar arbetsmiljö och patientsäkerhet och att LUCAS skapar andra förutsättningar för personalen. Slutsatsen var att denna studie visade att LUCAS är ett betydelsefullt och uppskattat mekaniskt hjälpmedel bland ambulanssjuksköterskor när de utför hjärt-lungräddning utanför sjukhus. Ambulanssjuksköterskor föredrog mekaniska bröstkompressioner framför manuella bröstkompressioner trots en medvetenhet om att behandling med mekaniskt hjälpmedel enligt tidigare forskning inte kunnat påvisa någon ökad patientöverlevnad. Istället beskrev ambulanssjuksköterskor att de vid bruk av LUCAS upplevde fördelar som hade betydelse för dem och deras arbetsmiljö, fördelar som inverkade på arbetssätt och säkerhet. Bland annat kunde ambulanssjuksköterskor använda bilbälte och således färdas säkert samtidigt som patienten erhöll högkvalitativa bröstkompressioner utförda av LUCAS. Utifrån studiens resultat kan det vara av vikt att verksamheter som bedriver ambulanssjukvård tar större hänsyn till ambulanssjuksköterskors perspektiv vid implementering, utveckling och utvärdering av ett mekaniskt hjälpmedel. / A person suffering from out-of-hospital cardiac arrest is dependent on promptly receiving high qualitative cardiopulmonary resuscitation for best possible survival outcome. Chest compressions need to be performed with few interruptions to be considered of high quality. Previous research indicates that manually performed chest compressions can be of inadequate quality. Aids that perform mechanical chest compressions have been developed as an alternative to manual chest compressions. In Sweden, ambulance nurses have the possibility to use the aid LUCAS to perform mechanical chest compressions. Research in the field has mainly been having a medical focus. There is insufficient research on ambulance nurse's experiences associated with cardiopulmonary resuscitation and the use of mechanical chest compression aids. The aim of the study was to describe the ambulance nurse's experience of performing cardiac pulmonary resuscitation with the mechanical chest compression aid LUCAS. The method of the study was descriptive and based on a qualitative inductive approach. The sample was convenient and consisted of ten nurses with a specialist nursing degree focusing on ambulance care working in central Sweden. The interviews were conducted based on a semi-structured interview guide and analyzed with qualitative content analysis. The result is presented by a main category, three generic categories and eight subcategories. Ambulance nurses find that LUCAS is a nursing resource of importance for staff and patients. Ambulance nurses described that exercise and training is required for proper handling, that LUCAS affects the work environment and patient safety and that LUCAS creates other conditions for the staff. The conclusion was that this study showed that LUCAS is an important and appreciated mechanical device among ambulance nurses when performing cardiopulmonary resuscitation outside hospitals. Ambulance nurses preferred mechanical chest compressions in front of manual chest compressions despite the awareness that treatment with mechanical devices in previous research has not been able to demonstrate increased patient survival. Instead, ambulance nurses described that, when using LUCAS, they perceived benefits that were important to them and their working environment, benefits that affect working methods and safety. Among other things, ambulance nurses could use seat belts and thus travel safely while the patient received high quality chest compressions performed by LUCAS. Based on the results of the study it may be important that ambulance services pay more attention to the perspective of the ambulance nurse in the implementation, development and evaluation of a mechanical device.

Varje år drabbas ungefär 10 000 personer i Sverige av plötsligt hjärtstopp där chansen att överleva ett utanför sjukhus endast är 10%. Vid ett plötsligt hjärtstopp har tidigt startad hjärt-lungräddning visat sig fördubbla chanserna till överlevnad, vilket gör det till en livsviktig behandling. Hjärt-lungräddning måste däremot utföras på ett korrekt sätt och därmed presenteras riktlinjer för hur behandlingen ska utföras. Riktlinjer uppdateras ständigt för att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt vilket har visat sig kunna leda till mindre kunskap samt ett sämre utförande när träning inom hjärt-lungräddning inte utförs kontinuerligt samt på ett korrekt sätt. Tidigare studier har därmed visat på svårigheter vid utförandet av behandlingen, där exempelvis flertalet personer har svårt att nå rätt kompressionsdjup. Denna studie ämnar därför att möta detta problem genom att tillsammans med Vital Signs och deras produkt CPR-guide undersöka huruvida tekniska hjälpmedel som ger feedback i realtid kan förbättra utförandet av kompressioner vid hjärt-lungräddning. Därmed är syftet med studien att undersöka om användningen av Vital Signs CPR-guide i samband med genomförande av hjärt-lungräddning förbättrar personer utan medicinsk bakgrunds utförande av behandlingen. Vidare formuleras studiens frågeställning på detta sätt: Hur skiljer sig utförandet av hjärt-lungräddning av bystanders med teknologiskt stöd jämfört med utförandet utan teknologiskt stöd utifrån European Resuscitation Council senaste riktlinjer? Studiens tester utfördes på 25 personer som fick utföra kompressioner på en docka som registrerade varje kompressions djup och takt. Testpersonerna började med att utföra hjärt-lungräddning i 1 minut utan något tekniskt hjälpmedel för att sedan utföra kompressionerna i 1 minut till, men denna gång med CPR-guide som tekniskt hjälpmedel. Utförandena med- och utan tekniskt hjälpmedel analyserades och jämfördes sedan för att se eventuell förbättring. Resultatet av studien visade att utförandet förbättrades avsevärt vid användning av tekniskt hjälpmedel. Det sammanslagna medelvärdet för utförandena ökade från 46,08 % till 82,40%, vilket innebär en förbättring på nästan det dubbla. Även takten för kompressionerna förbättrades från 96,92 kompressioner per minut till 109,40 kompressioner per minut. Förändringen innebar att kompressionerna gick från att vara för långsamma enligt riktlinjerna till en takt som hamnar inom riktlinjerna. Samma förbättring registrerades även för djupet på kompressionerna där testerna utan CPR-guide registrerade ett medelvärde under riktlinjerna på 46,60 för att sedan, med CPR-guide, hamna inom riktlinjerna med ett medelvärde på 51,48. Studiens resultat bekräftar och förstärker tidigare forskning inom området, som har visat på förbättringar i hjärt-lungräddning när tekniska hjälpmedel används. Detta nya bidrag till kunskap kan ha en betydande inverkan på fortsatt forskning och ökad förståelse för vikten av teknologiskt stöd i akuta situationer. Resultaten pekar på möjligheter till kvalitetshöjning vid hjärt-lungräddning och påvisar det unika och viktiga perspektiv som denna studie har tillfört. / Every year, 10,000 people in Sweden suffer from a sudden cardiac arrest, where the chance of surviving outside the hospital is only 10%. In the event of a sudden cardiac arrest, early CPR has been shown to double the chances of survival, making it a vital treatment. Cardiopulmonary resuscitation, on the other hand, must be carried out in a correct way and thus guidelines are presented for how the treatment should be carried out. Guidelines that are constantly updated so that the treatment is as effective as possible, which has been shown to lead to less knowledge and poorer performance when training in cardiopulmonary resuscitation is not carried out continuously and in a correct manner. Previous studies have thus shown difficulties in performing the treatment, where, for example, the majority of people find it difficult to reach the right depth. This study therefore aims to address this problem by investigating, together with Vital Signs and their product CPR-guide, whether technical aids that provide real-time feedback can improve the performance of compressions in cardiopulmonary resuscitation. Thus, the purpose of the study is to investigate whether the use of the Vital Signs CPR-guide in connection with the implementation of cardiopulmonary resuscitation improves the performance of the treatment by people without a medical background. Furthermore, the study's question is formulated in this way: How does the performance of cardiopulmonary resuscitation by bystanders with technological support differ compared to the performance without technological support based on the European Resuscitation Council's latest guidelines? The study's tests were performed on 25 people who were asked to perform compressions on a dummy that recorded the depth and rate of each compression. The test subjects started by performing cardiopulmonary resuscitation for 1 minute without any technical aid and then performed the compressions for 1 more minute, but this time with the CPR-guide as a technical aid. The executions with and without a technical aid were analyzed and then compared to see any improvement. The results of the study showed that performance improved significantly when using technical aids. The combined average of the executions increased from 46.08% to 82.40%, an improvement of almost twofold. The rate of compressions also improved from 96.92 compressions per minute to 109.40 compressions per minute. An improvement that means the compressions went from being too slow according to the guidelines to a rate that falls within the guidelines. The same improvement was also recorded for the depth of compressions where the tests without the CPR-guide recorded a mean value below the guidelines of 46.60 and then, with the CPR-guide, fell within the guidelines with a mean value of 51.48. The study's results confirm and reinforce previous research in the field, which has shown improvements in cardiopulmonary resuscitation when technical aids are used. This new contribution to knowledge may have a significant impact on continued research and increased understanding of the importance of technological support in emergency situations. The results point to opportunities for quality improvement in cardiopulmonary resuscitation and demonstrate the unique and important perspective that this study has brought.

This dissertation aims to enhance our understanding of the experiences of surrogates (e.g., family, close friends) who make medical decisions for a loved one in the intensive care unit (ICU) after a cardiac arrest. Nearly 500,000 Americans experience a cardiac arrest annually; given high mortality (80%-90%), most surrogates become bereaved. For those who receive post-cardiac arrest care in an ICU, almost three in four surrogates make decisions to limit life-sustaining treatments. The burden of medical decision-making for a loved one has been well-documented and those who serve as surrogate decision-makers in the ICU are known to experience symptoms (e.g., depression, post-traumatic stress) for months after their loved one’s hospitalization. However, it is unknown to what extent decision-making experiences near a loved one’s end-of-life influence symptom burden among bereaved surrogates after cardiac arrest. Decisional conflict, uncertainty about which course of action to take, is reported by half of surrogates faced with ICU treatment decisions and one in five report regret around their decisions after 6 months. Following a cardiac arrest, prognostic uncertainty can complicate surrogate decision-making and potentially worsen decisional conflict and/or regret. The overall objective of this dissertation is to inform future interventions to improve outcomes for this highly vulnerable group. The dissertation study aims were to (1) evaluate the efficacy of interventions for ICU surrogates facing end-of-life decisions, (2) explore differences in surrogate decision-making experiences by level of decisional conflict reported around end-of-life decisions after cardiac arrest, (3) assess physical and psychological symptoms among surrogates during the first 6 months of bereavement after a loved one’s cardiac arrest, and (4) explore relationships between decisional conflict, decision regret, and symptoms. To address these aims, three studies were conducted. Study 1 was a systematic review and meta-analysis to evaluate the efficacy of interventions to improve symptoms among surrogates whose loved one had either died in the ICU or had high predicted likelihood of mortality. The study demonstrated that interventions have yielded only small, significant improvement in depression and post-traumatic stress at 3 months and anxiety at 6 months; findings derived from the meta-analysis have moderate-to-very-low certainty of evidence and have potentially limited clinical utility. Most interventions were delivered in the ICU, suggesting that different approaches (e.g., beyond the ICU) warrant exploration. Studies 2 and 3 report findings from a convergent mixed methods study of bereaved cardiac arrest surrogates. Study design was informed by the Integrative Risk Factor Framework for the Prediction of Bereavement Outcome which includes various inter- and intrapersonal risk factors in addition to bereavement-related stressors that influence outcomes such as symptoms. Surrogates were recruited and enrolled ~1-month after the death of their loved one and were followed through 6 months. Survey data were collected at ~1-, 2-, 3-, and 6-months. Most surrogates also completed interviews which were conducted at ~1-month and 3-months. Study 2 aimed to explore differences in surrogate decision-making experiences by decisional conflict reported around end-of-life decisions in the ICU. Among the 16 surrogates who completed both surveys and interviews at ~1-month, decisional conflict survey scores were relatively low with more than half reporting no decisional conflict. Three themes emerged from interview data, two related to decision-making experiences and one related to broader experiences during the first month after the loved one’s death. Compared to those who reported no decisional conflict, those who did described lack of clarity around their loved one’s preferences for treatment, less support from other family or clinicians, and a poorer understanding of medical treatments or prognosis. All surrogates described challenges navigating life after the loss. Qualitative data provided insight into limitations of retrospective assessment of decisional conflict, highlighted opportunities for enhanced measurement of the construct among surrogate decision-makers, and identified potential areas of focus for future interventions. Study 3 aimed to assess physical and psychological symptoms during the first 6 months of bereavement and explore relationships between decisional conflict, decision regret, and symptoms. Findings demonstrated that more than a third experienced high grief intensity and/or post-traumatic stress 6 months after medical decision-making. Strong correlations were seen between 1-month and 6-month symptoms (i.e., depression, post-traumatic stress, fatigue, sleep disturbance), suggesting that those with high symptom burden early on are likely to have symptoms that persist. Decisional conflict moderately correlated with decision regret at 6 months which moderately correlated with other psychological symptoms (i.e., anxiety, post-traumatic stress, grief intensity). The exploratory findings suggest that early screening may be helpful in identifying surrogates at highest risk for poor outcomes at 6 months and may help target future interventions towards those who need them most. This dissertation makes valuable contributions to our current understanding of the experiences of surrogate medical decision-making near a loved one’s end-of-life in the ICU after cardiac arrest and of surrogate experiences during bereavement. Chapter 5 summarizes each study, reviews key findings, identifies strengths and limitations, and discusses implications for future research, clinical practice, and health policy. Together, these studies support the need for enhanced care for surrogates bereaved after a loved one’s cardiac arrest/critical illness. Surrogates described the burden of medical decision-making near a loved one’s end-of-life in the ICU and the challenges encountered during bereavement. Findings suggest that end-of-life decision-making experiences may influence symptoms through the first 6 months of bereavement. Novel approaches to supporting surrogates are warranted to improve health outcomes for this important, vulnerable group.