Bakgrund: Intensivvårdspatienter utsätts för en påfrestande situation, vilket kan bidra till utvecklandet av iva-delirium. Iva-delirium är en form av hjärndysfunktion som leder till ökad sjuklighet, ökad mortalitet och ökade vårdkostnader i form av förlängd vårdtid. Studier visar att trots att iva-delirium är vanligt förekommande inom intensivvården så missas tillståndet ofta. Bedömningsinstrument för att identifiera iva-delirium finns men används vanligen i liten utsträckning inom svensk intensivvård. Detta kan leda till att intensivvårdssjuksköterskor, utifrån personlig erfarenhet, utvecklar olika strategier för att vårda patienter med iva-delirium. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors personliga erfarenheter av att bedöma patienter som riskerar att drabbas av iva-delirium samt hur syndromet identifieras och förebyggs. Metod: En kvalitativ studie innehållande sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en deskriptiv innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna med hjälp av personliga erfarenheter skapade en framförhållning genom att förutse riskfaktorer och att identifiera kliniska tecken. Vidare visade intensivvårdssjuksköterskorna en förmåga att förebygga och resonera kring utförda åtgärder. En förståelse för vården av patienter med iva-delirium skapades genom etiska reflektioner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter utgjordes av tre domäner; att se, att göra och att känna. Dessa olika erfarenheter interagerade med varandra, skedde simultant och skapade ett expertkunnande hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots denna förmåga framkom det att intensivvårdssjuksköterskornas kunskaper om iva-delirium och deras strategier varierade beroende på personlig erfarenhet. Klinisk betydelse: Genom att belysa intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter kan en ökad medvetenhet kring iva-delirium skapas och därmed förhoppningsvis medföra minskad prevalens. / Background: Critical care patients are exposed to a stressful situation, which could contribute to the development of icu-delirium. Icu-delirium is a form of brain dysfunction leading to higher morbidity, higher mortality and higher cost of care due to extended hospital stays. Even though studies show that icu-delirium is common within critical care the syndrome is often unrecognized. Delirium screening tools exist but are rarely used within Swedish critical care. The low implementation of screening tools could lead to that critical care nurses, based on personal experience, develop individual strategies for care of patients with icu-delirium. Aim: To describe experiences of assessing patients with risk for developing icu-delirium and how the syndrome is identified and prevented by critical care nurses. Methods: A qualitative study with six interviews was conducted and analyzed based on a descriptive qualitative content analysis. Results: The results showed that critical care nurses, based on earlier experiences, created an anticipation by discerning risk factors and identifying clinical signs. The critical care nurses showed an ability to perform preventive measurements while reasoning about already performed measurements. Through ethical reflections an understanding for the care of patients with icu-delirium was created. Conclusions: The experiences by critical care nurses was based on three domains; to see, to do and to feel. These domains occurred simultaneously and created the expertise of the critical care nurse. Despite this ability the knowledge of critical care nurses and their clinical assessment methods varied depending on earlier experiences. Relevance to clinical practice: By illuminating the experiences of critical care nurses hopefully a higher awareness regarding icu-delirium is created which will hopefully result in a lower prevalence.

Bakgrund: I Stockholmsregionen råder det en brist på intensivvårdssjuksköterskor. En orsak är hög personalomsättning där många intensivvårdssjuksköterskor lämnar intensivvården inom två år efter anställning på grund av hög arbetsbörda, otillfredsställande lön eller bristande möjligheter till kompetensutveckling. Arbetsgivare som uppmuntrar till kompetensutveckling får fler intensivvårdssjuksköterskor att stanna kvar inom intensivvården även om arbetsbördan är hög. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad intensivvårdssjuksköterskorna anser om arbetsväxling som kompetenshöjande intervention. Metod: Studiedesignen var kvalitativ och som metod har fokusgruppsintervjuer använts. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studiens huvudresultat var deltagarna ansåg att arbetsväxling fungerar som kompetenshöjande intervention. Resultatanalysen utkristalliserade totalt fem teman: arbetsväxlings inverkan på kompetensen, arbetsväxlings inverkan på individen, arbetsväxlings ömsesidiga påverkan mellan avdelningar, arbetsväxling som kvarhållande åtgärd och anledning att stanna kvar inom intensivvård. Slutsats: Studien visade på att intensivvårdssjuksköterskan anser att arbetsväxling är en kompetenshöjande åtgärd för intensivvårdssjuksköterskan. Det är dock oklart om det är något som får intensivvårdssjuksköterskor att stanna kvar inom intensivvården. Klinisk betydelse: Vårdadministrationen har fått en antydan om att arbetsväxling höjer kompetensen för de anställda inom intensivvården. / Background: The Stockholm area has a shortage of intensive care nurses. A main reason for this is the high staff turnover where many intensive care nurses leave their employment within two years. This is related by high workload, unsatisfactory pay and insufficient opportunity to raise the level of competence. Employers that promote actions which could raise the level of competence would get more intensive care nurses to stay within the intensive care unit even though the workload would be high. Aim: The aim of this study is to investigate what intensive care nurses view regarding job rotation as an intervention to raise the level of competence. Method: Two focus groups interviews were used to collect the data. The data was analysed by a qualitative manifest content analysis. Result: The result shows that the participants considered that job rotation works as an intervention to raise the level of competence. During the analysis five themes were found: the impact of job rotations on the competence, the impact of job rotations on the individual, the mutual impact of job rotations between departments, job rotation as a retention measure and reasons to remain in the intensive care. Discussion: This study has shown that intensive care nurses think that job rotation is an intervention to raise the level of competence in intensive care nurses. It is although unclear whether job rotation will keep intensive care nurses within the intensive care. Clinical significance: The care administration has been given a hint that job rotation increases the level of competence for the employers in intensive care.

Bakgrund Mobila Intensivvårds Grupper (MIG) är idag etablerade på flera svenska sjukhus. MIG bidrar till att minska antalet hjärtstopp och till att patienter som är på väg att försämras upptäcks tidigare. MIG innebär också en trygghet för avdelningspersonalen. Delaktighet i MIG är en naturlig del i intensivvårdssjuksköterskans arbetsuppgifter. Syfte Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av interaktionen med avdelningspersonalen vid MIG-uppdrag. Metod En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer har utförts vid två sjukhus. Resultatet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Två teman framkom vid analysen, Betydelsen av interaktion för en sammanlänkad och säker vård samt Samspelsbefrämjande faktorer. Respondenterna anser avdelningspersonalens närvaro och engagemang som väsentlig vid MIG-uppdraget för att patienten ska få en sammanlänkad och säker vård. Respondenterna upplever att avdelningspersonalen ibland inte förstår vikten av deras närvaro och att MIG då behöver arbeta aktivt för att få avdelningspersonalen mer engagerad. Det interprofessionella samarbetet gagnar inte enbart patienten utan gynnar även den professionella utvecklingen genom utbyte av kunskap. För att interaktionen ska fungera optimalt krävs att MIG bekräftar avdelningspersonalen och att alla involverade vid MIG-uppdraget har en gemensam bild av situationen och delar samma mål med vården. Resultatet diskuterades utifrån den teoretiska referensramen Relationship Centered Care. Slutsats Interaktionen vid MIG-uppdrag fungerar väl när MIG och avdelningspersonalen samarbetar och kompletterar varandra. Välfungerande samarbete och sammanlänkad vård i samband med MIG-uppdrag leder till ökad patientsäkerhet. Klinisk betydelse Samarbetet vid MIG-uppdrag stärks genom utbildning och praktisk träning i interprofessionellt samarbete. Genom mer utbildning, tydligare kommunikation från MIG och ökad återkoppling kan avdelningspersonalen få en större förståelse för vikten av deras delaktighet vid MIG-uppdragen. / Background Mobile Emergency Teams (MET) are established at several Swedish hospitals. MET helps to reduce the number of cardiac arrest and patients who are about to deteriorate are detected earlier. MET also means security for the staff at general wards. Being involved in the MET is a natural part of the critical care nurse's work assignments. Aim To describe the critical care nurses' experiences of interaction with the staff at general wards during MET- assignments. Method A qualitative study using semi-structured interviews was carried out at two hospitals. The collected data were analyzed by qualitative content analysis. Results Two themes emerged from the analysis, The importance of interaction for an interconnected and safe healthcare and Teamwork promoting factors. Respondents believe attendance and commitment from the staff at general wards as important in MET- assignments for the patient to get interconnected and safe care. Respondents experience that ward staff sometimes don´t understand the importance of their presence and that MET then need to work actively to get the ward staff more committed. The interprofessional collaboration is not only beneficial for the patient but it also promotes the professional development through the exchange of knowledge. For the interaction to work optimally it requires MET to confirm the staff at general wards and that everyone involved in the MET-assignment has a mutual perception of the situation and the goal with the treatment. The results were discussed using the theoretical framework Relationship Centered Care. Conclusion The interaction in MET-assignments works well when MET and the staff at general wards work together and complement each other. Effective collaboration and interconnected healthcare during MET-assignments increases patient safety. Clinical significance The collaboration during MET-assignments can be strengthened through education and practical training in interprofessional collaboration. Through more training, clearer communication from MET and increased feedback can the staff at general wards gain a greater understanding of the importance of their participation in MET-assignments.

Introduktion: Omkring 10–15% av nyblivna mammor drabbas av förlossningsdepression. Depression hos en nybliven mamma innebär förhöjd risk att relationen mellan henne och hennes nyfödda ej utvecklas optimalt. Då sköterskan på barnavårdscentralen har en kontinuerlig kontakt med nyfödda och deras mammor, kan de vara ett stöd i anknytningsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnavårdscentralsköterskors reflektioner av att arbeta med mammor med förlossningsdepression och deras barn. Metod: Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Data samlades in via åtta semistrukturerade intervjuer med barnavårdscentralsköterskor. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat:  Ett underliggande tema i studien var; ”Att använda sina kunskaper och inse sina begränsningar, för ett förtroendefullt samspel”. Temat bestod av fyra beskrivande kategorier; ”Vägar att upptäcka mammor med förlossningsdepression”, ”Interaktionen med mamman”, ”Strategier i arbetet” och ”Utmaningar med arbetet” Slutsats: Under studiens gång har det framkommit att om riktlinjer och rutiner ska fungera optimalt i arbetet med att upptäcka mamman med förlossningsdepression krävs en god kommunikation. Redan vid det första mötet med mamman började en resa som kunde innebära ett fungerande samspel eller en envägskommunikation. Detta krävde utöver formell kunskap om förlossningsdepression, en förmåga till interaktion med mamman.  Det handlade om att vinna mammans förtroende. / Introduction: About 10–15% of new mothers are affected by Post Partum Depression. A new mother with depression means a higher risk of attachmentsproblem with her newborn child. The child health care nurse has a regular contact with newborns and their mothers. Therefor they can have an important role in the process of attachment. Aim: The aim of the study was to describe reflections of the child health care nurses in their work with mothers with Postpartum Depression and their newborn. Method: The present study had a descriptive design with a qualitative approach. Eight child health care nurses  were interviewed with semi-structured interviews. The material was analyzied using qualitative content analysis. Result: A underlying theme was; ”To have knowledge and to know your limitations, for a trustworthy interaction.” The theme had four descriptive categories; ” Ways to discover the mother with a postpartum depression”, ”The interaction with the mother” ”Strategies at work” and ”Challenges in work”. Conclusion: During the study it has been revealed that if guidelines and routines are to work optimally discovering the mother with Post Partum Depression, it requires a good communication. Already at the first meeting a journey began, that could mean a working interaction or not. It required in addition to formal knowledge of Postpartum depression also an ability to interact with the mother. It was about getting the mother´s confidence.

Background: COVID-19 was declared a pandemic by WHO in March 2020. Intensive care nurses challenges were to treat critically ill infected with the virus, were the knowledge of treatment, protective gear, spread of infection and mortality was unknown. They were unsure about how the pandemic would progress and the information was inexplicit. To work as an intensive care nurse during a pandemic can lead to negative experiences and psychological distress.  Motive: By analyzing and describe experiences of working during the COVID-19 pandemic, a deeper understanding is created and can be used as basis for creating new and improved routines.   Aim: To describe intensive care nurses’ experiences of working during the COVID-19 pandemic.  Methods: Metasynthesis, sample process inspired by the SBU: s method. The databases PsycINFO, Cinahl and PubMed were used. Inclusion criteria; qualitative method including intensive care/critical care nurses, nurses working with COVID-19 patients that requires intensive care, and that the study includes experiences of working during the COVID-19 pandemic, Moderate quality according to the SBU: s Quality audit, Peer-reviewed and written in English or Swedish.  Result: The analysis was made using qualitative content analysis. Resulted in five categories; Organizational challenges, Effect on life outside the intensive care unit, Challenges of using the personal protective gear, A struggle to keep up motivation, and Challenges in providing holistic care with fourteen subcategories.  Conclusion: Intensive care nurses experienced that the COVID-19 pandemic affected them both mentally, physically, inside and outside the hospital. They experienced lack of support from the organization, struggles with the constant changes, lack of education and experience, heavy workload, fear of getting infected or infection one’s own family, lack of and use of personal protective gear. This effected the care the patient and the patients’ family in a negative way. Despite this the intensive care nurse had hope for the future and professional pride.

The public’s demand for competent and safe health care obligates the profession to meet the challenges of high quality care with current knowledge and skills. The maintenance of competence and the participation in continuous professional development (CPD) has firmly been established as a professional standard with the purpose of ensuring the safety of the public. The enhancement and maintenance of knowledge and skills can be obtained through participation in CPD programmes. Despite the importance of CPD, not many critical care nurse practitioners avail themselves of the opportunity to attend CPD programmes. The overall aim of this research was to reach consensus regarding the reasons for the unsatisfactory attendance of a CPD programme developed for critical care units in a private hospital in Gauteng. A consensus methodology was used to involve the critical care nurse practitioners in planning and prioritising strategies for a future continuous professional development programme. Using the nominal group technique the critical care nurse practitioners reflected on their experience related to the current CPD programme and provided inputs and ranked priorities. Fourteen critical care nurse practitioners participated in the nominal group session. Consensus was reached regarding five priorities that should be implemented as strategies to enhance attendance of future CPD programmes. In rank order these priorities were communication, continuous professional development, clinical training, time constraints and financial implications. A central theme “attitude” was included as attitude has a powerful effect on all of the above mentioned priorities. In conclusion the study focussed on identifying and discussing the reasons for unsatisfactory attendance of a CPD programme. Based on the reasons identified priorities were set and strategies were collaboratively developed to enhance future attendance of a CPD programme. / Dissertation (MCur)--University of Pretoria, 2013. / gm2015 / Nursing Science / MCur / Unrestricted

Bakgrund: Fetma är ett globalt och regionalt växande problem. Patienter med fetma är överrepresenterade på intensivvårdsavdelningar (IVA) och det finns risker och komplikationer associerade till fetma på IVA. Att vårda patienter med fetma på IVA kan vara emotionellt påfrestande. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors (IVA-sjuksköterskors) erfarenheter av att vårda patienter med fetma på IVA. Metod: Studien har en kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamling har skett genom semi-strukturerade intervjuer med åtta intensivvårdssjuksköterskor som jobbar på en IVA i norra Sverige. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Två huvudkategorier, att värna om patienten och förutsättningar för att ge ett bra vårdande framkom med fem underkategorier. Att prata om fetma, att tillgodose patientens unika behov, att ge lika vård, att behöva vara fler och vikten av utrustningen Slutsats: Att vårda patienter med fetma på IVA kan skilja sig åt jämfört med normalviktiga och förutsättningarna för att vårda patienterna kan inte alltid tillgodoses. Det kan vara utmanande att tillgodose patientens unika omvårdnadsbehov som att hjälpa patienten att andas, att lägesändra och mobilisera patienter på ett säkert sätt och att hålla en god hygien. Vården kan ytterligare begränsas genom ett ökat behov av personal som inte alltid är möjligt, att patienter inte kan genomföra vissa undersökningar och att de finns ett behov av speciellt anpassad utrustning. / Background: Obesity is a regional and global growing problem. There is a higher prevalence of obesity in the intensive care unit (ICU), compared to the general population and obesity is associated with certain risks at the intensive care unit. To care for obese patients in the ICU can be emotionally demanding. Aim: To explore intensive care nurses’ (ICU-nurses’) experiences caring for obese patients. Method: The study is a qualitative design with inductive approach. Data was collected using semi-structured interviews. Eight intensive care nurses working at an ICU in the north of Sweden participated. Data was analyzed using qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs. Results: Two main categories derived from the analysis: safeguarding the patient and pre-requisites needed to provide good care. Sub-categories that emerged were talking about obesity, meeting the patient’s unique needs, to give equal care, the need for extra staff and the importance of equipment. Conclusion: The care for obese patients on the ICU can be different compared to normal weight patients and pre-requisites for care cannot always be met. It can be a challenge to meet the patient’s unique needs by helping the patient to breathe, to reposition and mobilize patients in a safe manner and to keep a good hygiene. The care can further be limited by a need for extra staff that cannot always be met, the incapability to perform certain examinations and a need for specialized equipment.

Bakgrund: Övervikt och fetma ökar i Sverige i dag. Ett BMI över 30 ökar markant risken för följdsjukdomar och för tidig död. Inom primärvården är det ofta distriktssköterskan som möter och initierar behandling av denna patientgrupp. Forskning visar att patienter som har övervikt eller fetma upplever diskriminering, skam och brist på värdighet och empati i kontakten med hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att belysa distriktssköterskors attityder till vuxna patienter som har övervikt eller fetma inom primärvården.Metod: I examensarbetet användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Intervjuer genomfördes med nio distriktssköterskor som arbetade inom primärvården. Resultat: I resultatet framkom tre teman: Att skapa en vårdande relation, att se kroppen och att förändra. Under dessa tre teman beskrevs den vårdande relationen som en förutsättning för förändring. Genom att se kroppen kunde distriktssköterskorna få information angående patienternas levnadsvanor. Det visade sig även finnas hinder för viktnedgång. Konklusion: Detta examensarbete beskriver komplexiteten i att som distriktssköterska vårda patienter som har övervikt eller fetma. Detta utifrån att övervikt och fetma är ett känsligt ämne att samtala om. En fungerande vårdande relation är förutsättningen för ett framgångsrikt hälsofrämjande arbete. Utifrån denna kunskap finns möjligheten att utveckla vården och mötet med denna patientgrupp. / Background: Overweight and obesity are on the rise in Sweden today. A BMI over 30 significantly increases the risk of consequential diseases and premature death. It is often the primary care nurse who meets and initiates treatment of this patient group in the primary care. Research shows that patients who are overweight or obese experience discrimination, shame and lack of dignity and empathy in contact with the health care system.Aim: The aim of this thesis was to highlight primary care nurses' attitudes towards adult patients who are overweight or obese in the primary care.Method: The degree project used a qualitative content analysis with an inductive approach. Interviews were conducted with nine primary care nurses who worked in primary care.Results: The results revealed three themes: Creating a caring relationship, looking at the body and to changing. Under these three themes, the caring relationship was described as a prerequisite for change. By seeing the body, the informants were able to obtain information about the patients' living habits. There were also obstacles to patients losing weight. Conclusion: This thesis describes the complexity of caring for patients who are overweight or obese as primary care nurse. This is on the basis that overweight and obesity is a sensitive topic to talk about. A functioning caring relationship is the prerequisite for successful health promotion work. Based on this knowledge, there is anopportunity to develop care and the meeting with this patient group.

Bakgrund: I Sverige drabbas omkring 80 procent av alla patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning av intensivvårdsdelirium. Patienterna utsätts för flertalet negativa faktorer som kan utlösa intensivvårdsdelirium. Forskning visar på att intensivvårdsdelirium skapar ett lidande hos patienten. Vetskapen om vilka faktorer som kan påverka uppkomsten kan förebygga, lindra och behandla tillståndet. Syfte: Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att förebygga och vårda patienter med intensivvårdsdelirium på en intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ studie. 11 stycken intensivvårdssjuksköterskor intervjuades på två sjukhus i Västra Sverige. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med ett deduktivt förhållningssätt utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori. Resultat: Resultatet presenteras i två teman med vardera tre subteman; Att motverka uppkomst av intensivvårdsdelirium och Att hantera delirium. Slutsats: I resultatet framkommer det att intensivvårdssjuksköterskor i möjligaste mån försöker skapa optimala förutsättningar men att vården kring intensivvårdsdelirium ofta hamnar i skymundan. Det säger intensivvårdssjuksköterskorna beror på den högteknologiska miljön med livsuppehållande behandling och komplexa omvårdnaden de arbetar i. I resultatet speglas intensivvårdssjuksköterskors tankar och känslor som bland annat obehag, rädsla och maktlöshet vid vårdandet av patienter med intensivvårdsdelirium. Sammanfattningsvis betonas vikten av kunskap och erfarenhet kring intensivvårdsdelirium, finns inte denna erfarenhet uppkommer ett onödigt lidande som påverkar hela patientens livsvärld. / Background: In Sweden, about 80 percent of all patients cared for in an intensive care unit are affected by intensive care delirium. Patients are exposed to a lot of negative factors that can trigger intensive care delirium. Research shows that patients with intensive care delirium suffer. Knowing the factors that can affect the onset can prevent, alleviate and treat the condition. Aim: The aim was to illustrate intensive care nurses' experience of preventing and caring for patients with intensive care delirium in an intensive care unit. Method: Qualitative design. Eleven critical care nurses were interviewed at two hospitals in the west of Sweden. The data was analyzed by a qualitative content analysis with a deductive approach based on Katie Eriksson's nursing theory. Result: The results are presented in two themes, with three sub themes each; To counteract the onset of intensive care delirium and To manage intensive care delirium. Conclusion: The result shows that the intensive care nurses try to create optimal conditions, but the care around intensive care delirium have ended up in the shadows. According to the intensive care nurses this is because of the advanced technology, life-sustaining treatment and the complex nursing care. The result reflects the thoughts and feelings of the intensive care nurses such as discomfort, fear and powerlessness in the care of patients with intensive care delirium. In summary, the importance of knowledge and experience about intensive care delirium is emphasized, if this experience doesn't exist unnecessary suffering may occur and affect the patient's entire world of life.

Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskans upplevda kompetens, känslor och faktorer som påverkar vid vård av kritiskt sjuka barn på allmän intensivvårdsavdelning.  Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskans kompetensområde innefattar vård av kritiskt sjuka patienter i alla åldrar. På allmän intensivvårdsavdelning är vård av kritiskt sjuka barn sällan händelser som kräver specifika kunskaper vilket kan medföra påfrestningar för intensivvårdssjuksköterskan. Metod: Enkätstudie med 162 intensivvårdssjuksköterskor på allmän intensivvårdsavdelning. Kvantitativ analys i SPSS. Resultat: Den upplevda kompetensen inom omvårdnad var högre (m=4.75) i förhållande till den inom medicin(m=4.46). Erfarenhet och kategori av intensivvårdsavdelning påverkade den upplevda kompetensen (p<0.001) emedan antal specialistutbildningar inte sågs påverka. De starkaste känslorna förknippade med problemområdet var stress och meningsfullhet. Hög upplevd kompetens korrelerade positivt med trygghet (p<0.001) och negativt med stress (p<0.001). Konklusion: Upplevd kompetensen inom problemområdet ökade med erfarenhet och exponering. Området är förknippat med känslor av stress och meningsfullhet för intensivvårdssjuksköterskan. Upplevd kompetens korrelerade med negativa och positiva känslor kring problemområdet. Kliniska implikationer: Studien skapar incitament för verksamheterna att erbjuda utbildning i form av föreläsningar, simulering och teamträning inom området för att minska känslor av stress och öka patientsäkerheten. / Aim: To investigate the intensive care nurse’s [ICN] perceived competence, emotions and factors that influence the care of critically ill children in general intensive care units [GICU].  Background: The competence of the ICN includes caring for critical patients of all ages. In GICU care of critically ill children are infrequent events which require specific knowledgeand can pt pressure on ICN. Method: Survey study with 162 ICN’s in 17 GICU. Quantitative analysis in SPSS. Results: Perceived competence was higher regarding nursing care (m=4.75) compared to medical care (m=4.46). ICN experience (p<0.001) and category of GICU (p<0.001) affected ICN perceived competence, number of higher educations was not seen to have an effect. Strongest emotions associated with the field were stress and meaningfulness. High perceived competence correlated positively with safety (p<0.001) and negatively with stress (p<0.001). Conclusion: Perceived competence in the field increased with experiences and exposure. The field is associated with stress and meaningfulness for ICN. Perceived competence correlates with negative and positive emotions regarding the field. Clinical implications: This study creates incentives for operations to offer training such as lectures, simulation and team training in the field to reduce stress and increase patient safety.