Bakgrund: I Sverige infördes Donation after Circulatory Death (DCD) under år 2020 för att kunna öka antalet organdonationer. Sedan dess har antalet donationer av denna typ succesivt ökat. Internationellt finns forskning i begränsad omfattning kring hur processen erfars av intensivvårds och operationssjuksköterskor. Både intensivvårds- och operationssjuksköterskor har en betydelsefull funktion i DCD-processen. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårds- och operationssjuksköterskors erfarenheter av DCD-processen. Metod: En kvalitativ innehållsanalysmed induktiv ansats användes, där fyra intensivvårdssjuksköterskor och fem operationssjuksköterskors intervjuades. Resultat: Resultaten visade att intensivvårds- och operationssjuksköterskorna upplevde både utmaningar och positiva känslor i samband med DCD processen.De fann trygghet i tydliga rutiner och gemenskap i samarbetet i DCD-teamen. Samtidigt kände de ansvar gentemot både donatorn och mottagarna av organen. Konklusion: Implementering av DCD-team har skapat en ny gemenskap och engagemang hos intensivvårds- och operationssjuksköterskorna. Trots att resultaten indikerar positiva upplevelser av DCD-processen är det viktigt att fortsätta utvärdera implementeringen och undersöka hur närstående och olika yrkesgrupper upplever processen för att få en mer heltäckande bild av dess effekter ochupplevelser. / Background: Donation after Circulatory Death (DCD) was introduced in 2020 to increase the number of organ donations in Sweden. The number of donations of this type has gradually increased. Internationally, there is limited research on how critical care and perioperative nurses perceive this method. Both critical care and perioperative nurses play a significant role in the DCD process. Aim: The aim was to describe critical care and perioperative nurses´ experiences of the DCD process. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach where four critical care nurses and five perioperativenurses were interviewed. Results: The results showed that the critical care and perioperative nurses experienced both challenges and positive emotions associated with the DCD process. They found security in distinct routines and companionship incollaboration within DCD teams. At the same time, they felt responsibility towards both the donor and the recipients of the organs. Conclusion: The implementation of DCD teams has created a new sense of community and commitment among intensive care and perioperative nurses. Although the results indicate positive experiences of the DCD process, it is important to continue evaluating the implementation and investigating how family members and medical health professionals perceive the process to gain a more comprehensive understanding of its effects and experiences.

Bakgrund: IVA-sjuksköterskor vårdar och stöttar samhällets allra sjukaste människor. Miljön på intensivvårdsavdelningar, arbetsförhållandena, arbetsuppgifterna och exponering för svåra etiska dilemman kan utgöra starka källor till upplevd stress hos IVA-sjuksköterskor, vilket i sin tur kan påverka IVA-sjuksköterskors förmåga att arbeta säkert. Metod: En kvantitativ enkätstudie med induktiv ansats. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan stress och IVA-sjuksköterskors självskattning av hur väl de utför sitt jobb utifrån IVA-sjuksköterskors kompetensbeskrivning för säker vård. Resultat: IVA-sjuksköterskorna i urvalet hade en självskattad stressnivå under medel och skattade i snitt att de arbetade helt okej till bra utifrån IVA-sjuksköterskors kompetensbeskrivning för säker vård. Urvalets kvinnor och de yngre åldersgrupperna hade sämre samvariation med kriterierna för säker vård och var mer stressade. Statistiskt säkerställda samband mellan upplevd stress och säker vård sågs för den totala gruppen IVA-sjuksköterskor, urvalets kvinnor, samt för åldersgrupperna 21–40 och 41–60. Resultaten hänvisar endast till den undersökta gruppen IVA-sjuksköterskor. Slutsats: Studiens resultat antyder att IVA-sjuksköterskors självskattning av säker vård korrelerar med deras upplevda stressnivå. Ålder och kön är två betydande faktorer till IVA-sjuksköterskors upplevelse av stress och deras egenskattade förmåga till säker vård. / Background: ICU nurses care for and support society's most critically ill individuals. The environment in intensive care units, working conditions, tasks, and exposure to difficult ethical dilemmas can be strong sources of perceived stress for ICU nurses, which in turn can affect their ability to work safely. Method: A quantitative survey study with an inductive approach. Purpose: The aim of the study was to investigate the relationship between stress and intensive care nurse´s self-assessment of how well they perform their job based on intensive care nurse’s competency description. Results: The intensive care nurses in the sample had a self-estimated stress level below average and estimated on average that they worked okay to well based on the intensive care nurse's competence description for safe care. The women in the sample and the younger age groups had worse covariation with the criteria for safe care and were more stressed. Statistically assured relationships between perceived stress and safe care were seen for the total group of intensive care nurses, the women in the sample, and for the age groups 21–40 and 41–60. The results refer only to the investigated group of intensive care nurses. Conclusion: The results of the study suggest that intensive care nurses' self-assessment of safe care correlates with their perceived stress level. Age and gender are two considerable factors in intensive care nurses' experience of stress and their self-estimated ability to provide safe care.

Text in Afrikaans / In hierdie beskrywende, verkennende en kontekstuele studie is ondersoek gedoen na redes waarom opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges uit die intensiewesorgomgewing bedank en buite die intensiewesorgomgewing werk in die noordelike gedeelte van Gauteng. Doelwitte vir die studie was om die faktore te bepaal wat bydra tot die bedanking uit die intensiewesorgeenheid, die identifisering van die nie-verpleegkundige beroepe wat tans beoefen word en die bepaling van die faktore wat bydra tot die beoefening van 'n nie-verpleegkundige beroep. Die data is ingesamel deur middel van 'n vraelys wat voltooi is deur opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges wat bedank het uit die intensiewesorgomgewing. Die sneeubalsteekproeftegniek is gebruik. Die data-analise het getoon dat redes vir bedanking uit die intensiewesorgomgewing die volgende insluit: onvoldoende salarisse, te veel stres en emosionele uitputting, ongerieflike werkure, personeeltekort en onbevredigende werkomstandighede. Daar is bevind dat verpleeg-sessiewerk steeds deur die respondente gedoen word, al werk hulle huidig voltyds buite die intensiewesorgomgewing. / In this exploratory, descriptive and contextual study research has been done to establish the reasons why intensive care nursing personnel resign from the intensive care environment in the northern Gauteng region. The researcher aimed to establish the factors that contributed to the resignations from the intensive care environment, to identify the non-nursing careers currently being practised by former intensive care nursing staff and to establish the factors that influenced them to practice non-nursing careers. The data was collected through questionnaires completed by former intensive care nursing personnel. The snowball test sampling method has been used. Data analysis has shown the following to be inter alia the reasons for the resignations from the intensive care environment: insufficient income, exhaustion and emotional stress, inconvenient working hours, staff shortages and unsatisfactory working conditions. One finding is that respondents are still doing nursing session work although they are working full-time in nonnursing capacities. / Health Studies / M.A. (Verpleegkunde)

Text in Afrikaans / In hierdie beskrywende, verkennende en kontekstuele studie is ondersoek gedoen na redes waarom opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges uit die intensiewesorgomgewing bedank en buite die intensiewesorgomgewing werk in die noordelike gedeelte van Gauteng. Doelwitte vir die studie was om die faktore te bepaal wat bydra tot die bedanking uit die intensiewesorgeenheid, die identifisering van die nie-verpleegkundige beroepe wat tans beoefen word en die bepaling van die faktore wat bydra tot die beoefening van 'n nie-verpleegkundige beroep. Die data is ingesamel deur middel van 'n vraelys wat voltooi is deur opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges wat bedank het uit die intensiewesorgomgewing. Die sneeubalsteekproeftegniek is gebruik. Die data-analise het getoon dat redes vir bedanking uit die intensiewesorgomgewing die volgende insluit: onvoldoende salarisse, te veel stres en emosionele uitputting, ongerieflike werkure, personeeltekort en onbevredigende werkomstandighede. Daar is bevind dat verpleeg-sessiewerk steeds deur die respondente gedoen word, al werk hulle huidig voltyds buite die intensiewesorgomgewing. / In this exploratory, descriptive and contextual study research has been done to establish the reasons why intensive care nursing personnel resign from the intensive care environment in the northern Gauteng region. The researcher aimed to establish the factors that contributed to the resignations from the intensive care environment, to identify the non-nursing careers currently being practised by former intensive care nursing staff and to establish the factors that influenced them to practice non-nursing careers. The data was collected through questionnaires completed by former intensive care nursing personnel. The snowball test sampling method has been used. Data analysis has shown the following to be inter alia the reasons for the resignations from the intensive care environment: insufficient income, exhaustion and emotional stress, inconvenient working hours, staff shortages and unsatisfactory working conditions. One finding is that respondents are still doing nursing session work although they are working full-time in nonnursing capacities. / Health Studies / M.A. (Verpleegkunde)

Bakgrund: Donation efter primär hjärnskada (DBD) har utförts i Sverige sedan 1981 och ärden vanligaste formen av donation. Donation efter cirkulationsstillestånd (DCD) infördes iSverige 2020 och ökar i omfattning. I länder där DCD redan är etablerat beskrivskunskapsnivån som låg i förhållande till DBD vilket leder till en känsla av otrygghet hosvårdpersonalen.Syfte: Att kartlägga hur intensivvårdssjuksköterskans skattar sina kunskaper och erfarenheter ivården av potentiella donatorer över 18 år enligt DCD processen.Metod: Enkätundersökning med kvantitativ design genomfördes. Enkäten skickades ut till 11intensivvårdsavdelningar i Sverige.Resultat: Består av svar från 58 respondenter. Majoriteten av respondenterna har fått teoretiskoch praktisk utbildning i att vårda en potentiell donator i DCD processen. Över 50% svararockså att de fått utbildning i att stödja donatorns närstående. Samband finns mellan kunskapoch utbildning men även mellan utbildning och skattad trygghet.Konklusion: Tydliga samband ses i studien mellan utbildning och kunskap. Kunskapen i sintur visar tydliga samband med intensivvårdssjuksköterskans skattade erfarenhet av trygghet ivården av den potentiella donatorn men även erfarenheten av att stödja/bemöta och besvarafrågor från närstående. Utbildningen är en viktig faktor för att förberedaintensivvårdssjuksköterskan i vården av en DCD. / Background: Donation after brain death (DBD) has been performed in Sweden since 1981 andis the most common type of donation. Donation after circulatory death (DCD) was introducedin Sweden in 2020 and is increasing in scope. In countries where DCD already is establishedthe level of knowledge is described as low in relation to DBD which leads to a feeling ofinsecurity of healthcare professionals.Purpose: To map how intensive care nurses estimate their knowledge and experiences in thecare of potential donors over the age of 18 according to the DCD-process.Method: Survey study with a quantitative design. The Survey was sent to eleven intensive careunits in Sweden.Result: Consist of answers from 58 respondents. The majority of the respondents receivedtheoretical and practical education in the care of a potential donor in the DCD process. Morethan 50% also received education to support the donors’ relatives. Correlations were shownbetween knowledge and education but also between education and a feeling of security.Conclusion: A clear correlation is seen in the study between education and knowledge.Knowledge in turn shows correlation to the intensive care nurse ́s valued experience in the careof a potential donor but also to the experience of supporting and answering questions from itskin. Education is an important factor to prepare the intensive care nurses in the care of a DCD.

The purpose of this study was to explore and describe the factors that motivate the Primary Health Care Nurses to render quality care in the Ekurhuleni Metropolitan Municipality Health Care Facilities (in the Northern Region). The Ekurhuleni Metropolitan Municipality is located in Gauteng, South Africa. To achieve this, a quantitative, descriptive research study was undertaken. A purposive and voluntary sample of (n=54) Primary Health Care Nurses with two or more years’ experience of working in the Ekurhuleni Metropolitan Municipality, in the Northern Region, participated in the study. Data was collected using structured questionnaires. Findings from the study indicated those factors that enhance the motivation of the Primary Health Care Nurses and those factors which may demotivate them. The findings further revealed the need for greater motivation for the Primary Health Care Nurses. Based on the study results, guidelines and recommendations were formulated according to the manner in which these nurses’ motivation may be implemented and improved / Health Studies / M. A. (Health Studies)

Övervikt har idag blivit den största kroniska sjukdomen världen över och anses vara den näst största behandlingsbara dödsorsaken. Patienter som blir medvetna om sin övervikt kan i större utsträckning gå ner i vikt än de som inte upplyses. Primärvården anses vara den enhet som har störst möjlighet att förmedla kunskap om levnadsvanor. Det är viktigt att med hjälp av livsstilsrådgivning stödja människor, distriktssköterskor anses vara den mest passande professionen för denna uppgift. Genom livsstilsrådgivning kan människor få en ökad kunskap och förståelse för hur vår livsstil påverkar vår hälsa. Initiativ till att ställa frågor och diskutera om levnadsvanor bör tas även när det inte finns en nära koppling till de besvär eller den sjukdom patienten söker för. Trots detta finns risk att livsstilsrådgivning utförs i bristande omfattning. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av livsstilsrådgivning med överviktiga vuxna som söker vårdcentral för andra besvär. Metoden var kvalitativ och genomfördes med ett semistrukturerat frågeformulär. Det väsentliga resultatet var att distriktssköterskorna upplevde livsstilsrådgivning som deras ansvar men att det var ett känsligt område. Trots detta upplevde flertalet av patienterna samtal om levnadsvanor som positivt. Livsstilsrådgivning beskrevs vara nedprioriterat av arbetsgivaren, trots primärvårdens preventiva ansvar. En önskan om förändring på arbetsplatsen var tydlig. Förändringarna som beskrevs var att livsstilsrådgivning skulle prioriteras av arbetsgivaren. Riktlinjer behövdes och utbildning krävdes för ett optimalt omhändertagande av överviktiga vuxna. Vidare önskades mer tid avsatt för området så att undersökningar och livsstilsrådgivning kunde möjliggöras. Ett behov av samarbete med andra professioner sågs också. Studien diskuterar hur livsstilsrådgivning skulle kunna hanteras med aktuella resurser utan förändring på arbetsplatsen men även arbetsgivarens ansvar för att distriktssköterskorna ska kunna bedriva en hälsofrämjande vård. Vidare diskuteras förslag på implementering av bland annat en modell för viktkontroll. Förslagen skulle sannolikt kunna bidra till ett förbättrat preventivt arbete inom primärvården. Distriktssköterskorna ansåg att livsstilsrådgivning var viktigt och kunde se flera fördelar med att prioritera det hälsofrämjande arbetet. / Overweight has now become the largest chronic disease worldwide and is considered the second largest treatable cause of death. Patients that become aware of their overweight may increasingly lose weight than those who are not informed. Primary care is considered to be the unit that has the best opportunity to mediate knowledge about living habits. It is important that by using lifestyle counseling support people, primary care nurses are considered the most suitable profession for this task. Through lifestyle counseling people can get a better knowledge and understanding of how our lifestyle affects our health. Initiative to ask questions and discuss about living habits should be taken even when there isn´t a close link to the symptoms or disease the patient searching for. Despite this, there is a risk that lifestyle counseling performed in the lack of scope. The purpose of the study was to lighten primary care nurses experiences of lifestyle counseling to overweight adults who seek health center for other conditions. The method was qualitative and was conducted using a semi-structured questionnaire. The important outcome was that the primary care nurses experienced lifestyle counseling as their responsibility but that it was a sensitive area. Despite this, most of the patient experienced talk about lifestyle habits as positive. Lifestyle counseling was described to be given lower priority by the employer, even though the primary cares preventive responsibility. A desire for change in the workplace was clear. The changes described were that lifestyle counseling would be given priority by the employer. Guidelines were needed and education required for optimal treatment of overweight adults. Further, there was a desire of more time set aside so that screening and lifestyle counseling could be made possible. A need for collaboration with other professions was also seen. The study discusses how lifestyle counseling could be dealt with current resources without change in the workplace, but also the employer´s responsibility to primary care nurses so they can conduct health care. Proposals on the implementation of including a model for weight management are also discussed. The proposals would likely contribute to an improved preventive work in primary care. Primary care nurses felt that lifestyle counseling was important and could see several benefits to prioritize health promotion.

Bakgrund Barns övervikt och fetma är en av vår tids största folkhälsoutmaningar, vilket kan påverka barnens hälsa och livskvalitet negativt och kan även orsaka allvarliga konsekvenser. Barn som har övervikt och fetma kan även uppleva utanförskap, osäkerhet, låg självkänsla och psykisk ohälsa. Dessa barn har också en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar samt att i förlängningen drabbas av en förtidig död. Syftet var att beskriva BVC-sjuksköterskans erfarenheter och reflektioner i arbetet kring övervikt och fetma hos barn mellan 3-5 år. Metoden var en intervjustudie med beskrivande design och en kvalitativ ansats med sammanlagt åtta deltagare. Kvalitativ innehållsanalys användes som dataanalys. Resultatet visade att BVC-sköterskan arbetade med att identifiera barns övervikt och fetma med hjälp av tillväxtkurvan och genom stödjande hälsosamtal men använde även sin erfarenhet och en klinisk blick för att fånga upp de barn som har övervikt och fetma. Övervikt och fetma hos barn är ett känsligt ämne och resultatet betonade att det var viktigt att ha modet att lyfta frågan med barnens föräldrar samtidigt som samtalet måste vara varsamt och anpassat efter barnens och föräldrarnas behov. Resultatet belyste även att BVC-sköterskorna upplevde att de kunde göra skillnad när de arbetade med föräldrar med en positiv inställning och en vilja till förändring. Slutsats Övervikt hos barn handlar oftast om en osund livsstil inom hela familjen och föräldrarna bär ansvaret för barnets hälsa. Tydligare lokala riktlinjer behövs för att öka tryggheten för BVC-sköterskan i sitt arbete med barns övervikt och fetma samt med deras föräldrar. / Background Children's overweight and obesity is one of the greatest public health challenges, which can affect children's health and quality of life negatively and can also cause serious consequences. Children who are overweighed and obese may also experience alienation, insecurity, low self-esteem and mental health. These children have an increased risk of cardiovascular disease and to ultimately suffer an untimely death. The aim was to describe the child health care nurse's experiences and reflections in the work on overweight and obesity among children aged 3-5 years. The method consisted of interviews, with in total eight participants. The study had a descriptive design with a qualitative approach and qualitative content analysis was used for the data analysis. The result showed that the child health care nurse worked to identify children with overweight and obesity by using the growth curve and supporting health calls. Experiences and a clinical eye were also used while capturing overweighed and obese children. Overweight and obesity in children is a sensitive topic and the results emphasize that it is important to have the courage to raise the issue with the parents, at the same time the call must be prudent and adapted to the children's and parents' needs. The results also highlighted that the child health care nurses felt that they could make a difference when they are working with parents with a positive attitude and a willingness to change. Conclusion Obesity in children is usually about an unhealthy lifestyle of the whole family and parents are responsible for the child's health. Clearer local guidelines are needed to increase security for the child health care nurse in her work with children overweight and obesity and their parents.

Bakgrund: Ångest är vanligt förekommande inom intensivvården. Det finns flera orsaker till att intensivvårdade patienter uppleva ångest. Ventilator, sedering, potenta läkemedel, miljö, rädsla, smärta och sömnbrist är ångest utlösande faktorer för patienten. Dessa upplevelser kan förlänga och komplicera patientens återhämtning process. Hur sjuksköterskor känner igen patientens symptom av ångest inom intensivvården är av intresse då rätt behandling kan minska ångest och därigenom minska patientens lidande. Syfte: att belysa intensivvårdssjuksköterskor erfarenheter av hur ångest symptom visar sig hos patienter inom intensivvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och datainsamlingen skedde genom sju intervjuer med semistrukturerade frågor. Intervjutexten analyserades via induktiv innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfarenheter av hur ångest visar sig hos patienter inom intensivvården beskrevs av två kategorier: Kommunikations ångest och Existentiell ångest och sex subkategorier Slutsats: Ångest visar sig genom fysiologiska parametrar, desorientering, kroppsligt uttryck, onormal kontroll, patienten avskärmar sig och söker inre lugn och patienten anpassar sig genom att hitta meningen i sitt lidande. Det är viktigt att intensivvårdspersonal har erfarenheter om hur ångest visar sig. Intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter om ångest hos patienterna ökar möjligheter att upptäcka den i en tidig fas och möjligtvis hjälper patienten att släppa alla komplikationer som följer efter. / Background: Anxiety is common among patients in intensive care. There are several reasons why intensive care patients experience anxiety. Use of ventilator, sedation, potent drugs, environment, fear, pain and lack of sleep are anxiety triggers for the patient. These experiences can prolong and complicate the patient's recovering process. How do intensive care nurses recognize the patient's symptoms of anxiety in intensive care are of interest as proper treatment can reduce anxiety and thereby reduce the patient’s suffering. Purpose: to highlight intensive care nurses' experiences about signs of anxiety among patients in intensive care. Method: The study was conducted with a qualitative design and data was collected through seven interviews with semi-structured questions. The data was analysed with inductive content analysis. Result: Nurses’ experience about symptoms of anxiety among patients in intensive care was described in two categories: Communications anxiety and existential anxiety and sex sub-categories. Conclusion: Anxiety is manifested by physiological parameters, disorientation, bodily expression, abnormal control, patient isolated himself and looking for inner calm and patient conform by finding meaning in their suffering. It is important to intensive care staff to have experience about symptoms of anxiety. Experience increases the possibilities to detect anxiety at an early phase and possibly reduce the patient’s complications.

Background: Diabetes type 2 is a chronic disease with rising prevalence worldwide. The implementation of lifestyle changes is an important part of diabetes treatment. Nurses in primary care have a central role to support and guide diabetics for starting and retaining lifestyle changes to prevent later diabetes complications. Aim: The purpose of this study was to describe the primer care nurse’s experiences regarding the type 2 diabetes patients’ compliance to their advice regarding lifestyle changes. The aim was also to describe the primary care nurse’s experiences and reflections of contributing and hindering factors of compliance. Method: A descriptive design with a qualitative approach is used in this study. Eight diabetes nurses from seven health centers were interviewed. Semi-structured interviews conducted and data analyzed by qualitative content analysis method. Results: The emerged theme from the result was that compliance varies and is affected by different influential factors. Factors such as patients’ motivation and understanding of illness, other simultaneous physical and mental disorders, language difficulties and cultural differences have either contributing or hindering effects on compliance. Primary care nurses reported that they used different strategies, such as justifying the small changes at the beginning, establishing of mutual communication and confirmative relationship and give personalized lifestyle advice to improve patient compliance. According to interviews the items that could be improved are arrangements for group therapy sessions, active involvement of the family members in diabetes care, and assigning more resources to approach the desired goals. Conclusion: Compliance to lifestyle advice is a variable affected positively or negatively by various factors such as the individual characteristic, motivation, self-awareness, language difficulties and cultural differences. Diabetes nurses use strategies which improve compliance of diabetics to their lifestyle advice. Group Training, the involvement of the family and access to more resources are areas that need to be developed. / Bakgrund Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom med stigande prevalens i hela världen. Genomförandet av livsstilsförändringar utgör en viktig del av diabetes behandling. Distriktssköterskor i primärvården har en central roll att stödja och vägleda diabetiker genom rådgivning för att kunna etablera livsstilsförändringar samt att upprätthålla för att förhindra diabetes sena komplikationer. Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och reflektioner av typ 2 diabetespatienters följsamhet till distriktssköterskansråd avseende livsstilsförändringar. Syftet var även att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och reflektioner av följsamhetens bidragande och hindrande aspekter. Metod En beskrivande design med kvalitativ ansats användes. Åtta distriktssköterskor från sju hälsocentraler intervjuades. Semistrukturerade intervjuer utfördes som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att följsamheten varierar och påverkas av olika inflytelserika faktorer. Faktorer såsom patientens motivation och sjukdomsinsikt, andra samtidiga kroppsliga och psykiska sjukdomar, språksvårigheter och kulturella skillnader har antingen bidragande eller hindrande effekter på följsamheten. Distriktssköterskor uppgav att de använde olika strategier som till exempel att motivera till små förändringar i början, etablering av ömsesidig kommunikation och bekräftande relation och att ge individanpassade livsstilsråd, för att förbättra patientens följsamhet. Att genomföra grupputbildningar, involvering av diabetikers familj och tillgång till mer resurser ansågs som områdena som kunde förbättras för att öka följsamheten hos diabetiker. Slutsats: Följsamheten till livsstilsråd var varierande vilket påverkades positivt eller negativt av olika faktorer såsom individens egenskaper, motivation, sjukdomsinsikt, språksvårigheter och kulturella skillnader. Diabetessköterskor använde strategier som gynnade diabetikers följsamhet till livsstilsråd. Grupputbildningar, involvering av familjen och tillgång till mer resurser är områdena som behöver utvecklas.