This study is about preschool staff’s approach to preschool children with language disorder.  The aim of the study is to increase knowledge about the preschool staff’s approach to and working methods with children, with language disorders in preschool. The method for this study was designed through a qualitative survey, which was answered by 36 informants working in the Swedish preschool. The result suggests that the preschool staff have a focused language development approach in their planning, where the goal is to stimulate the language development of all children and thus also children with language disorder. They use different working methods to strengthen the child’s language development and the most common methods are signs as support and image support. This takes place through an inclusive working method with the entire group of children, to avoid stigmatization. All informants had some experience with children with language disorder, but it is mentioned in the result that the preschool staff felt that they do not have enough competence for these children’s support needs when requests for more in-depth training on language disorders were brought up. / Följande studie handlar om förskolepersonals förhållningssätt tillförskolebarn som har språkstörning.Syftet med studien är att öka kunskapen om förskolepersonalsförhållningssätt till och arbetsmetoder med barn som har språkstörning iförskolan. Metoden för följande studie utformades genom en kvalitativ enkät,som besvarades av 36 informanter yrkesverksamma inom förskolan.Resultatet talar för att förskolepersonal har ett fokuserat språkutvecklandearbetssätt i deras planering, där målet är att stimulera alla barnsspråkutveckling och därmed även barn som har språkstörning. De användersig av olika arbetsmetoder för att stärka barnets språkutveckling och devanligaste metoderna är Tecken som stöd och bildstöd. Detta sker genom ettinkluderande arbetssätt med hela barngruppen, för att undvika stigmatisering.Alla informanter hade i någon utsträckning erfarenhet av barn som har enspråkstörning. Det nämns dock i resultatet att förskolepersonalen upplever attde inte har tillräckligt med kompetens för dessa barns stödbehov då önskemålom en mer fördjupad utbildning om språkstörning tas upp

Förskolan ska erbjuda barn stimulans och stöd med avsikt att ge varje enskilt barn goda möjligheter att tillägna sig utbildningen. Förskollärare har ett stort ansvar i inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd. Tidigare forskning visar att inkludering är ett mångfacetterat begrepp. Forskningen visar att inkludering relateras till delaktighet, likvärdighet och interaktion. Förskollärares kunskap och kompetens är en viktig komponent i inkluderingsarbetet. I främjandet av inkludering kan förskollärare använda sig av olika strategier. Syftet i vår undersökning är att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan ur ett förskollärarperspektiv. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod med elektroniska intervjuenkäter. Resultatet visar på strategier förskollärare använder i verksamheten för att skapa en inkluderande förskola. Strategier som tydliggörande pedagogik och anpassningar av sociala- och fysiska miljöer i förskolan framkommer som betydelsefulla för inkluderingsarbetet. Resultatet lyfter även förskollärares förutsättningar utefter deras arbetsförhållanden. I relation till dilemmaperspektivet pekar förskollärarnas metoder vid förutsättningar och strategier på handlingar som i nästa led skapar dilemman i vardagen. I diskussionen lyfts de slutsatser undersökningen kommit fram till; alla barn oavsett om barnet är i behov av särskilt stöd eller ej har rätt till en likvärdig undervisning i förskolan men styrs utefter dilemman som uppstår i verksamheten.

Alla barn har rätt till en likvärdig förskola, ibland föreligger dock särskilda behov vilket kan kräva särskilt stöd. Tidigare forskning visar att barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är mångfacetterat vilket gör att även stödet blir svårt att definiera. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om förskollärares uppfattningar av derasarbete med barn i behov av särskilt stöd. Detta genom att tydliggöra vilka barn förskollärarna beskriver som barn i behov av särskilt stöd samt hur förskolläraren definierar det särskilda stödet. I studien används en kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som grundas ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av kartläggningar och observationer som strategier för att synliggöra vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Definitionerna av barn i behov av särskilt stöd skiljer sig åt. Förskollärarna menar å ena sidan att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd, samtidigt som de även definierar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av funktionsvariation eller diagnos. Orsaken till stödbehovet placeras alltså både hos barnet och i miljön. Stödet uppfattas av förskollärarna som svårt att genomföra, och de menar att flera aspekter påverkar möjligheten till att ge rätt stöd. Slutsatserna av studien är bland annat att specialpedagogiken är ett komplext ämne samtatt det upplevs svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd och att ge dessa barn det stöd de behöver. En annan slutsats av studien är att ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam definition av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barns möjlighet till en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare arbetar för att inkludera barn med särskilt stöd och vilka verktyg som används i praktiken. I bakgrunden redovisas förskolans styrdokument, relevanta begrepp, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt och som berör ämnet vi forskat i. Studien utfördes genom intervju av fyra förskollärare från två olika städer i Sverige. Genom analys av intervjuerna framkom ett antal huvudkategorier och underkategorier. Huvudkategorierna är: förskollärarens arbetssätt för inkludering, förskollärarens egen uppfattning av inkludering, verktyg förskolläraren använder, likheter och skillnader. Resultatet påvisar en gemensam syn hos respondenterna av inkludering, hur viktigt det är för barnens sociala sammanhang och för känslan av samhörighet. De verktyg som respondenterna använde sig av var bilder och TAKK för att underlätta för barnen i olika undervisningssituationer. Även miljön och respondenterna själva ansågs som viktiga verktyg för att underlätta för alla barn och inte enbart barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka arbetsmetoder förskollärare använder sig av i sin undervisning för en inkluderande miljö, samt vilka anpassningar de gör för att inkluderingsarbetet ska vara genomförbart. Det sociokulturella- och relationella perspektiven är den teoretiska utgångspunkten. En kvalitativ metod har valts för denna studie via intervjuer med verksamma förskollärare. Det insamlade materialet har transkriberats och bearbetats för att sedan kunna tematiseras. I resultatet presenteras fyra valda teman i form av citat och sammanfattningar av respondenternas svar. Resultatet analyseras kopplat till det sociokulturella- och relationella perspektiven. Resultaten visar på förskollärares behov av att ha fexibla arbetssätt och vikten av fungerande kommunikation för att skapa en inkluderande miljö där de tar hänsyn till alla barns olika behov. Slutsatsen av vårt arbete är att förskollärare bör anpassa sin undervisning för att nå ökad inkludering.

The purpose of this study is to deepen the knowledge of guardians experiences of coordination between the various support measures for their children with intellectual disabilities in special schools. My research questions are to find out how the guardians describe the contact with LSS administrators, child and youth habilitation personnel and specialist teachers in schools for children with special needs as well as the experiences of the guardians based on their contacts with LSS administrators, child and youth habilitation personnel and specialist teachers in special schools. To find this out, a qualitative study is conducted in the form of interviews with guardians of children with intellectual disability. Informants in the study were nine guardians from three different municipalities. The results have been analyzed using Bronfenbrenners developing ecological model. The results show amongst other things that the guardians want more coordinated meetings to facilitate everyday life for the family. Another result was that the contact between the different instancesvary greatly both in quantity and quality and it is up to the guardians if contact occurs. It commonly emerged that the guardians experiences are that there is a good competence in general within different personnel groups. Another finding was that there are shortcomings regarding documentation and monitoring. Finally, it also emerged that it differs regarding how agencies act in preparing guardians for the future in different instances. One conclusion is that variation seems to be bound to whom the guardians have as an administrator and it becomes clear that the role of the special education teacher as a qualified conversation partner is important both in special schools but also in meeting with other professionals. It cannot be stressed enough how important the role is as a special education teacher and coordinator to simplify everyday life for parents or guardians. In addition, monitoring and evaluations fill an important function in professional practice as necessary for improving mutual understanding between home and special schools. / Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om vårdnadshavares erfarenheter av samordning mellan olika stödinsatser för deras barn med intellektuell funktionsnedsättning i grundsärskolan. Mina forskningsfrågor utifrån syftet är att dels att ta reda på hur vårdnadshavarna beskriver kontakten med LSS-handläggare, barn-och ungdomshabiliteringens personal samt speciallärare i grundsärskolan, dels att ta reda på vilka erfarenheter av stöd vårdnadshavare har utifrån sina kontakter med LSS-handläggare, barn- och ungdomshabiliteringens personal samt speciallärare i särskolan.   För att ta reda på detta har en kvalitativ undersökning genomförts i form av intervjuer med vårdnadshavare till barn med intellektuell funktionsnedsättning. Antalet informanter i intervjun var nio stycken personer från tre olika kommuner. Resultatet har analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Resultatet visar bland annat att vårdnadshavare önskar mer samordnade möten för att underlätta vardagen för familjen. Ett annat resultat var att kontakten mellan olika instanser varierar mycket i både antal och kvalitetoch det är upp till vårdnadshavarna om kontakten sker. Gemensamt framkom det att vårdnadshavarnas upplevelser är att det finns en god kompetens över lag hos olika personalgrupper. Ytterligare ett resultat var att det finns brister gällande dokumentation och uppföljning. Till sist framkom det också att det är ojämnt hur myndigheteragerar föratt förbereda vårdnadshavare inför framtiden inom de olika instanserna. En slutsats är att det verkar vara mycket bundet till vem vårdnadshavarna har som handläggare om stödet fungerar och det blir tydligt att speciallärarens roll som kvalificerad samtalspartner är viktig både i grundsärskolan men även i mötet med andra yrkesgrupper. Det kan inte nog betonas hur viktig rollen är som speciallärare samt samordnare för att förenkla vardagen för vårdnadshavarna. Dessutom fyller uppföljningar och utvärderingar en viktig funktion i yrkespraktiken då detta krävs för att öka samförståndet mellan hemmet och grundsärskolan.

Studiens syfte är att undersöka om pedagoger i förskolan söker tilläggsbelopp för barn i behov av särskilt stöd på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet enligt svensk skollag 2010:800 som berör all utbildningsverksamhet och alla som deltar inom utbildning och undervisningssammanhang. För att få svar på studiens frågeställningar har studien haft tillgång till ett underlag från två kommuner. Från den ena kommunen har underlag varit ansökningshandlingar, svar av enkät- och andra frågor samt pedagogiskt material från utbildningsnämndens enhet som arbetar med barn i behov av särskilt stöd för att stödja pedagogerna i sin kartläggning. Från den andra kommunen har underlaget varit en intervju med två personer med anknytning till en övergripande roll i pedagogisk ledning- en förskolechef och en t.f. biträdande utbildningschef som har arbetat som samordnare för barn och elevhälsa och handläggare för barn i behov av särskilt stöd. Undersökningen har använt sig av både kvantitativa och kvalitativa metoder. Studiens har använt sig av Bronfenbrenners ekologiska systemteori och resultatet redovisas i tre kategorier - barn i behov av särskilt stöd, vetenskapligt förhållningsätt och special-pedagogiska perspektiv. Resultatet visar att barn i behov av särskilt stöd är en fråga som grundar sig i vilken pedagogisk grundsyn som råder i makro, exo och mikrosystem. Otydlighet på makrosystemnivå främjar olika modeller för att möta barn i sitt lärande på exo systemnivå. Grundsynen på ett mikrosystem återspeglar den pedagogiska grundsynen på exosystemet som är ett resultat av de material och de processer som finns för att barn ska få sin rätt till stöd. Ett vetenskapligt förhållningsätt som använder sig av faktakunskaper kan förebygga tolkningen att det är barnen som är i behov av särskilt stöd då det istället kan vara verksamheten som är i behov av att höja sin kvalité.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare arbetar med att skapa och upprätthålla sociala färdigheter och vänskap för barn i behov av särskilt stöd. Forskning visar att barn i behov av särskilt stöd ingår i färre vänskapsrelationer än andra barn. Studien har undersökt hur 28 förskollärare skattat barns lekfärdigheter utifrån observationsschemat Teacher Impression Scale - Swedish version (TIS-S). Sex förskollärare har intervjuats och beskrivit sin funktion i arbetet med att främja vänskapsrelationer mellan barn i behov av särskilt stöd och andra barn. De metoder som används var observationsschemat TIS-S, enkät samt intervjuer. Således har studien använt sig av både kvalitativ och kvantitativ forskningsansats. Det framkom att barn som väckte frågor hos förskollärarna sällan valdes som vänner samt behövde stöd i sitt sociala beteende. De arbetssätt som beskrevs var bland annat medveten indelning av barn i smågrupper samt ett statushöjande förhållningssätt där ett undvikande och ett tillförande arbetssätt trädde fram. En slutsats som drogs var att förskolorna i studien inte aktivt arbetade med konkreta interventioner för att främja vänskap. En annan slutsats blev att en samsyn kring begreppet barn i behov av särskilt stöd saknades. Avslutningsvis diskuteras de organisatoriska förutsättningar förskollärarna arbetade under som hinder för arbetet med vänskap för barn i behov av särskilt stöd. / The purpose of this study was to investigate how preschool teachers work to create and maintain social skills and friendship for children with special needs. Research shows that children with special needs are included in fewer friendship relations compared to other children. The study has examined how 28 preschool teachers estimated children's playing skills based on the observation sheet Teacher Impression Scale - Swedish version (TIS-S). Six preschool teachers have been interviewed and described their function in the work of promoting friendship relationships between children with special needs and other children. The methods used were the TIS-S observation sheet, survey and interviews. The study has used both qualitative and quantitative research methods. It was found that children, who the preschool teachers had concerns about, were rarely chosen as friends and needed support in their social behavior. The strategies described were, among other things, to divide the children into smaller groups, as well as an approach meant to increase the status of the children with special needs. In this approach two phenomenas were discovered, one which aimed to avoid and one which aimed to contribute. One conclusion was that the preschools in the study did not actively work with concrete interventions to promote friendship. An another conclusion was that a consensus on the concept children with special needs was lacking. In conclusion, the organizational conditions described by the preschoolers were discussed as obstacles that aggravated friendship interventions for children with special needs.

In this essay I consider a self-experienced dilemma, and review how I, as a preschool teacher, treat a child with special needs. With the support of literature and theory, I can, with an essay writing approach, reflect and analyze the dilemma. In this way I will examine my practical knowledge and personal experiences of a complex situation. I want to examine whether children with special needs who are included in regular preschool activities, really get the support they need and deserve. Do educators have the conditions and does preschool have sufficient resources to realize this? Do educators have sufficient knowledge of how children with special needs should be responded to? I want to find out how the included children's social development and self-image is shaped by the treatment they receive at the preschool. I also question whether the preschool of today with its increased focus on learning and the additional duties it entails in terms of planning, documentation and evaluation of projects, reduce the time for the important close contact between teachers and children. I further discuss of whether children with special needs are affected to a greater extent than other children by reduced time for socializing. Finally I also explore how the balance between learning, caring and ethical values appears in preschool and how it may affect children's ability to develop good social relationships. / I min essä utgår jag ifrån ett självupplevt dilemma, där jag granskar mig själv som pedagog i hur jag bemöter ett barn i behov av särskilt stöd. Med stöd av litteratur och teorier kan jag med den metod som essäskrivande innebär, reflektera och analysera över dilemmat. På så vis prövar jag mina praktiska kunskaper och egna erfarenheter kring en komplex situation. Jag vill undersöka om barn i behov av särskilt stöd som är inkluderade i förskolans ordinarie verksamhet, verkligen får det stöd de behöver och har rätt till. Hur ser pedagogers förutsättningar och förskolans resurser ut för att kunna förverkliga detta? Har pedagoger tillräckliga kunskaper i hur barn i behov av särskilt stöd bör bemötas? Jag vill ta reda på hur inkluderade barns sociala utveckling och självbild formas av det bemötande de får på förskolan. Jag ställer mig även frågan om det ökade kravet på lärandet och de tillkommande arbetsuppgifter det för med sig i form av planering, dokumentation och utvärdering av projekt, minskar tid till den viktiga nära samvaron mellan pedagoger och barn. Vidare ställer jag mig frågan om barn i behov av särskilt stöd påverkas i större utsträckning av minskad tid för samvaro än andra barn. Slutligen utforskar jag även hur balansen mellan lärande, omsorg och värdegrundsfrågor ser ut i förskolan och hur det kan komma att påverka barns förmåga att utveckla goda sociala relationer.

Σκοπός της εργασίας αυτής ήταν η μελέτη της ενασχόλησης των πατέρων παιδιών με ειδικές ανάγκες με τη φροντίδα των παιδιών τους. Ιδιαίτερα μελετήθηκαν οι εξής παράγοντες που σύμφωνα με το θεωρητικό μοντέλο του Belsky (1984) φαίνεται ότι επηρεάζουν την ενασχόληση τους: ο τύπος της αναπηρίας, το φύλο και το ταμπεραμέντο του παιδιού, οι αντιλήψεις των πατέρων για τον πατρικό ρόλο, το επίπεδο του άγχους τους, η συζυγική τους ικανοποίηση και η υποστήριξη που λαμβάνουν από το οικογενειακό και κοινωνικό τους περιβάλλον. Για τις ανάγκες της έρευνας χρησιμοποιήθηκαν ποσοτικές μέθοδοι σε ένα δείγμα 172 πατέρων παιδιών προσχολικής ηλικίας εκ των οποίων οι 78 είχαν παιδιά με ειδικές ανάγκες και οι υπόλοιποι 94 πατέρες αποτέλεσαν την ομάδα ελέγχου. Οι πατέρες συμπλήρωσαν ερωτηματολόγια αναφορικά με την ενασχόληση τους με τη φροντίδα του παιδιού τους, το ταμπεραμέντο του παιδιού τους, τις αντιλήψεις τους για τον πατρικό ρόλο, το άγχος που βιώνουν σε σχέση με το παιδί τους, την ικανοποίηση που έχουν από τη συζυγική τους σχέση και την οικογενειακή και κοινωνική υποστήριξη που λαμβάνουν. Τα αποτελέσματα έδειξαν ότι οι πατέρες παιδιών με ειδικές ανάγκες δεν παρουσιάζουν σημαντικές διαφορές από τους πατέρες «τυπικών» παιδιών στο επίπεδο της συνολικής ενασχόλησης με τα παιδιά τους. Ακόμα, τα αποτελέσματα έδειξαν ότι οι παράγοντες που επιδρούν άμεσα στην ενασχόληση των πατέρων με τα παιδιά τους είναι οι αντιλήψεις των πατέρων για τον πατρικό ρόλο και η συζυγική ικανοποίηση. Αντίθετα, ο τύπος της αναπηρίας - αυτισμός, νοητική καθυστέρηση, κώφωση - το φύλο και ταμπεραμέντο του παιδιού επηρεάζουν ελάχιστα την πατρική ενασχόληση. Το άγχος των πατέρων δε φαίνεται να επιδρά άμεσα στην ενασχόλησή τους με τα παιδιά τους. Παρόλα αυτά, οι πατέρες παιδιών με ειδικές ανάγκες έχουν περισσότερο άγχος σε σύγκριση με αυτό των πατέρων «τυπικών» παιδιών ενώ ρυθμιστές του άγχους τους είναι η σχέση τους με τη σύντροφό τους και η υποστήριξη που έχουν από το κοινωνικό τους περιβάλλον. Τα παραπάνω αποτελέσματα είναι βοηθητικά για την καλύτερη κατανόηση των παραγόντων που ενισχύουν την ενασχόληση των πατέρων και για το σχεδιασμό και την υλοποίηση προγραμμάτων στήριξης για τους ίδιους και τις οικογένειες τους. / The aim of this study was to examine fathers’ involvement with their children with special needs. The factors that, according to Belsky’s model of parenting, influence fathers’ involvement were examined: the disability type, the gender and the temperament of child, fathers’ beliefs concerning the parental role, the parental stress, the satisfaction fathers receive from their marital relationship and the social support they receive. For the research needs quantitative methods were used in a sample of 172 fathers of preschool-age children from whom the 78 had children with special needs and the 94 were the control group. Fathers completed questionnaires measuring their child-care involvement, their child’s temperament, their beliefs concerning the parental role, their parental stress, their marital satisfaction and the social support they receive. Results revealed no difference in the overall level of childcare involvement between fathers of children with special needs and fathers of “typical” children. Additionally, it was found that the factors that influence directly fathers’ involvement are fathers’ beliefs concerning the parental role as well as their marital satisfaction. By contrast, the disability type – autism, mental retardation and deafness – the gender and the temperament of children have a minor affect in paternal involvement. Paternal stress does not influence directly fathers’ involvement with their children. Moreover, fathers of children with special needs experience more stress than fathers of “typical” children while moderators of stress are their relationship with their spouse and the support they receive from environment. The results are useful for the better understanding of the factors that enhance fathers’ involvement and for the design and the implementation of support programs for them and their families.