Syfte med detta arbete är att få en ökad kunskap om hur pedagoger planerar sin lärmiljö så att den är anpassad för barn i behov av särskilt stöd. Jag vill också med arbetet få en bild av hur mycket miljön överhuvudtaget påverkar ett barns lärande i förskolan. Syftet har besvarats genom intervjuer med fyra pedagoger på två olika förskolor. Resultat visar att pedagogerna har ett noggrant tänk bakom miljön som byggs upp inför varje nytt läsår på förskolan. Är det en avdelning som har barn som är i behov av särskilt stöd ska detta självklart tas på allvar. De förskolor som jag har varit på använder sig bland annat av bilder som stöd för att se till att alla barn kan på något sätt bli förstådda genom att använda sig av bilder i kommunikation med andra. Pedagogerna trycker på att man alltid ska se till det enskilda barnets behov för att skapa det bästa för just det barnet. När man jobbat en stund så man skapat det bästa för de enskilda barnen kan man sedan jobba med barngruppen i helhet för att skapa den bästa miljön för just denna barngrupp. / The purpose of this work is to gain more knowledge about how educators plan their environment to be adapted for children with special needs. I also want to get a picture of how much the environment affects a child's learning. This purpose is answered through interviews with a total of four teachers at two different preschools. Through these interviews have I come up with a result where the educators have a great idea of the environment that is being built for every new year at the preschool with every new group of children. If it is a department that has children with special needs, this should of course be taken seriously. The preschools I have been at are, among other things, using pictures to ensure that all children can be understood in some way. All four educators I have been talking to are taking this very seriously and they all said that they have to look to every single child needs to create the best environment for the whole group.

The purpose of my scientific essay is to examine how children with special needs should be included in school and after school center and which preconditions i have as a pedagogue to work with this. During my writing process, I have made my own thoughts and experiences visible by reflecting on them, and put them against other educationalists’ thoughts, discussed with other students and looked back through my own work experiences. The problem of inclusion is too common in our school and it has been interesting to work with what the literature has to say about the subject, and what experiences colleagues and co-students have had. Through the writing process I have examined the notion of inclusion, especially inclusion concerning children with special needs. The pupils behavioral problems affects classmates and me as a pedagogue at the after school center. In my work role in school and at the after school center i face inclusion processes with children with special needs, where my strategies do not work and where my reception does not have any effect. In the inclusionwork at a school, many different knowledge, properties and prerequisites are required in order for the educationalists to make the day bearable for the pupils, which the management has to give them. My conclclusion is that there is not one way to interact with people, the interaction needs to be formed individually. Every now and then I meet pupils where the way throught the school systems is not straight forward. To assist every pupil the teamwork among pedagogues key to reach the goal. / Syftet med min vetenskapliga essä är att undersöka hur elever med särskilda behov ska inkluderas i skolan och på fritidshemmet. Samt vilka förutsättningar har jag som blivande fritidshemslärare i mitt arbete med detta? Under min skrivprocess har jag synliggjort mina egna tankar och min erfarenhet genom att reflektera över dem samt ställt dem mot andra pedagoger, samtalat med studiekamrater och gått tillbaka till mina yrkeserfarenheter. Dilemmat jag beskriver är ett alltför vanligt exempel i verksamheten. Det har varit intressant att utforska vad som sägs i litteraturen, vad studiekamrater samt vad kollegor haft för upplevelser om inkludering. Genom skrivprocessens gång har jag undersökt begreppet inkludering och då speciellt inkludering av elev i behov av särskilt stöd. Beteendeproblem hos eleven påverkar klasskamrater samt påverkar mig som fritidshemslärare. I min yrkesroll i skolan och på fritidshemmet står jag inför inkluderingsprocesser med barn i behov av särskilt stöd där mina strategier inte fungerar och mitt bemötande inte har någon effekt. I arbetet med inkludering på en skola, krävs det många olika kunskaper, egenskaper och förutsättningar hos pedagogerna för att få till en bra vistelsetid för eleverna och det måste skolans ledning se till att ge. Jag har kommit fram till att det finns inte enbart finns ett sätt att bemöta människor, bemötandet behöver utformas för varje elev. Då och då möter jag en elev där vägen mot målet inte är så enkel att gå. Men samarbetet och förutsättningarna i arbetslaget är kärnan för att försöka nå målet.

Syftet med vår undersökning var att ta reda på hur ett antal förskollärare såg på uttrycket barn i behov av särskilt stöd. Vi ville också veta hur verksamheten i förskolan möter barns rätt till lärande. För att kunna fokusera på att beskriva vad förskollärarna tänkte kring vårt syfte och de frågor vi ställde i arbetet använde vi oss av en kvalitativ metod. Vi beskrev det respondenterna sa att de upplevde i förskolans verksamhet. Av resultatet framgick att barn delades upp i två kategorier som var barn i behov av stöd och barn i behov av särskilt stöd. Vi såg också att en grupp respondenter såg barn i behov av särskilt stöd och barn i behov av stöd som ett gemensamt begrepp. Många av respondenterna upplevde att de behövde mer kunskap för att kunna tillgodose de behov som barnen i behov av stöd och särskilt stöd hade. Samtidigt såg vi att erfarenhet var en stor del i arbetet med barn i behov av stöd eller särskilt stöd. Relationer och lek var två viktiga delar i verksamheten, oavsett vilket behov barnen hade. I slutsatsen kom vi fram till vilken betydelse en diagnos kunde ha och hur viktigt det ibland blev att kategorisera barn i förskolan. Vi såg att alla barn skulle få den hjälp de behövde utifrån sina enskilda behov. Risken med en diagnos kunde vara att barn som hade ett behov av stöd som inte var så omfattande blev missat om det inte fick en diagnos, det hamnade i en gråzon där det blev svårt att upptäcka dess problem.

The rapidly spreading pandemic of SARS-CoV-2 (COVID-19) infection with high morbidity and mortality has overwhelmed the global healthcare services. With mysterious origins and the capacity of affecting multiple types of tissues, SARS-CoV-2 has baffled many scientists - which has posed great challenges in the development of pharmaceutical treatments and preventions (i.e., vaccination). The COVID-19 pandemic has also led to a slew of non-pharmaceutical interventions (NPIs) to slow down the spread of the virus. The sudden imposition of these NPIs including social distancing, lock-down, school closures, isolation, and quarantine of suspected cases or contacts, has greatly affected the mental health of children and adolescents. Concerns about the impact of these NPIs on mental health, especially for vulnerable populations such as children and adolescents, have emerged. This study discusses several different aspects of the impact of the COVID-19 pandemic on the mental health of children and adolescents.Accumulating evidence has shown that the vast majority of children and adolescents exposed to the SARS-CoV-2 virus are asymptomatic, although few cases turned unfortunately severely ill. The genomics, microbiology, and biochemistry of this novel coronavirus reveal several peculiarities, making it a tough entity. The profound impact of social distancing along with the closure of schools, parks, and other recreational activities on the delicate minds of children and adolescents makes them irritable, angry, and rebellious. This assumes a major challenge in children with mental health issues or in those with special needs. Lock-down, quarantine and isolation further complicate the mental health issues and are discussed along with remedial measures. The impact of an already overwhelmed medical care system on the mental healthcare quality can be profound and needs a specially chartered approach by the psychiatrists supplementing the COVID-19 control activities. Children/adolescents with neuropsychiatric issues need special care, as they have abnormal impulsive behaviour and actions such as running away, unhygienic acts, spitting etc. All these mental health issues in children and adolescents, who form a sizable population of the society and are the future of the planet, forms the subject matter of this work. Thus, all programmes of COVID-19 control must simultaneously address these important mental health issues of children and adolescents to prevent this ‘parallel pandemic’ of psychiatric disorders. The latter may persist much longer and prove equally challenging and costly.

AbstractThe purpose of our study is to contribute with knowledge about how preschoolteachers perceive and describe the inclusion of children in need of special support.Based on the purpose of the study, three research questions are formulated. The studyhighlights legal text and documents, important concepts, the change in inclusion overtime, the preschool teachers' approach and the impact of the environment and groupsize on the inclusion of children in need of special support.The study is based on an inclusion perspective based on a phenomenographicapproach. The data collection method was qualitative semi-structured interview andbased on an interview guide. The interviews were conducted digitally with tenlicensed preschool teachers with varied professional experience. Interviews wererecorded, transcribed and analyzed. From the inclusion perspective, we analyzed thematerial and were thus able to find variations in the preschool teachers' perceptionsand conceptions regarding the inclusion of children in need of special support.The result of the study showed that children in need of special support can beperceived from two different perspectives, organizational perspective and childperspective. Furthermore, it emerged that lack of time, the size of the group ofchildren and adaptations to the environment affected the inclusion work. Anotherthing that was perceived to affect inclusion of children in need of special support wasdescribed as the approach and attitude that the preschool teachers adopted towardsboth children and each other. Many preschool teachers described that they lackedsome knowledge about inclusion and therefore wanted more education in the form ofexchange of experience. / Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar ochbeskriver arbetet kring inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Utifrån syftetformulerades tre frågeställningar. Studien lyfter fram lagtexter och dokument, viktigabegrepp, inkluderingens förändring över tid, förskollärarnas förhållningssätt samtmiljöns och gruppstorlekens påverkan på inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Studien baserades på ett inkluderingsperspektiv utifrån en fenomenografiskmetodansats. Datainsamlingsmetoden var kvalitativa intervjuer som varsemistrukturerade och utgick från en intervjuguide. Intervjuerna genomfördes digitaltmed tio legitimerade förskollärare med varierad yrkeserfarenhet. Samtliga intervjuerspelades in för att sedan transkriberas och analyseras. Utifrån inkluderingsperspektivetanalyserade vi materialet och kunde därmed finna variationer i förskollärarnasuppfattningar och beskrivningar gällande inkludering av barn i behov av särskilt stöd.I studiens resultat framkom det att barn i behov av särskilt stöd kan uppfattas utifråntvå olika perspektiv, vilka var det organisatoriska perspektivet och barnperspektivet.Vidare framkom det att tidsbrist, barngruppens storlek samt anpassningar i miljönpåverkade inkluderingsarbetet. Något annat som uppfattades inverka på arbetet medinkludering av barn i behov av särskilt stöd beskrevs vara vilket synsätt ochförhållningssätt som förskollärarna antog mot såväl barn som mot varandra. Mångaförskollärare beskrev också att de saknade vissa kunskaper kring arbetet gällandeinkludering och önskade därför mer utbildning i form av erfarenhetsutbyte.

Syftet med denna studie är att undersöka hur olika förskolor arbetar för att skapa en inkluderande miljö som är till för alla barn men också där speciellt barn med speciella behov uppmärksammas och inkluderas i den pedagogiska verksamheten. För att få svar på syftet har vi utgått från tre frågeställningar som är följande: ”Hur tolkar förskollärarna begreppet inkludering?”, ”Vilka förutsättningar har betydelse i arbetet med inkludering av barn med speciella behov?” och ”Vilka fungerande metoder har förskollärare för att inkludera barn med speciella behov i den pedagogiska verksamheteten?”. Studien är baserad på en enkät i två undersökningsgrupper med totalt 60 förskollärare, 45 i grupp 1 och 15 i grupp 2. Resultatet visade på att det finns många metoder som fungerar men det finns även många hinder i arbetet med inkludering så som personalbrist och bristande kunskap och många förskollärare upplever att de inte har rätt förutsättningar för att kunna bedriva ett inkluderingsarbete. Resultatet visar dock också på att majoriteten av förskollärarna tolkar inkludering på samma sätt att det ska vara en förskola för alla barn men de har inte förutsättningarna för att nå dit. Slutsatsen av studien är att förskollärare behöver bättre förutsättningar för att kunna genomföra ett lyckat inkluderingsarbete.

I den svenska förskolan har alla barn rätt till en likvärdig utbildning och att få sina behov tillgodosedda. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särkilt stöd och för hur de arbetar för att inte exkludera dessa barn. Frågeställningarna är: Vilka erfarenheter har förskollärare av barn i behov av särkilt stöd? Vilka erfarenheter har förskollärare om exkludering och inkludering av barn i behov av särkilt stöd? Metodiska ansatsen i denna studie har varit kvalitativ och empirin som samlats in var genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att förskollärare är överens om att förskolans läroplan inte ger något stöd för hur de ska arbeta med barn i behov av särkilt stöd. Det framkommer i resultatet att förskollärare har en del erfarenheter, men att de inte har tillräcklig kompetens för hur de ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det framkommer även att förskollärarna får stöd av olika instanser, men på olika vis och att inkludering innebär en mer likvärdig och rättvis utbildning. Sammanfattningsvis är detta område övergripande stort och för att kunna möta barn i behov av särkilt stöd bör förskollärares kompetensutveckling öka.

An interest to establish a study about educators' relational competence aims to identify which descriptions educators gives on their professional approach to children in early childhood education. The importance of identifying how professions define the need for special support has a significance for how educators' relational approach appears in an education characterized by relational meetings, regardless of special needs or not. The method of data collection is covered by both focus group interviews and four structured observations of educators' approaches. The study has been constructed around a relational perspective as a theoretical model to formulate themes in the interview. The perspective has also been applied to design categories in purpose to analyze the educators' approach during the observations. The categories during the observation are covered, among other things by the central concepts where relationship, meeting, dialogue, and approach has been used to interpreting the educators' approach during the analysis process. The result of how relational competence and approach can be distinguished, the educators' discussions indicates that relationships and the importance of responsiveness and flexibility is necessary in the meeting with children and special needs. During the observations, the approach of the educators' could be distinguished and indicates of a relational approach and competence when they showed presence, relational flexibility, and a prominent knowledge of how they create equal conditions for development and learning. For professional development, the educators' consider competence development for creating continuous progress of relational meetings in children's education. / Ett intresse att utföra en studie kring pedagogers relationella kompetens, har syftat till att identifiera vilka beskrivningar pedagoger ger av ett professionellt förhållningssätt i mötet med barn inom förskolan. Vikten av att synliggöra och identifiera hur olika yrkesprofessioner definierar behov av särskilt stöd har även betydelse för hur pedagogers relationella förhållningssätt kan synliggöras i en verksamhet som präglas av relationella möten, oavsett om där finns särskilda behov eller inte. Metoden för datainsamling omfattas av både fokusgruppsintervju och fyra strukturerade observationer av pedagogers förhållningssätt. Med en utgångspunkt i ett relationellt perspektiv har studien konstruerats runt en teoretisk modell för att formulera vilka teman som intervjun behandlat, samt hur den teoretiska modellen har utformat kategorier för att synliggöra pedagogernas förhållningsätt under observationerna. Kategorierna under observationen omfattas bland annat av teorins centrala begrepp där relation, möte, dialog och förhållningssätt ligger till grund för hur pedagogernas förhållningssätt har tolkats under analysprocessen. I resultatet över hur relationell kompetens och inkluderande förhållningssätt kan urskiljas, tyder pedagogernas gemensamma diskussioner på att relationer och vikten av lyhördhet och flexibilitet är viktiga förutsättningar i mötet med barn och särskilda behov. Under observationerna synliggjordes även pedagogernas aktiva handlande. Deras aktörskap tyder på ett relationellt förhållningssätt när pedagogerna visade en närvaro, relationell flexibilitet och en framträdande kunskap över hur de skapar likvärdiga förutsättningar till utveckling och lärande. För en fortsatt professionsutveckling anser pedagogerna att kompetensutveckling är avgörande för att skapa förutsättningar att ständigt utvecklas inom de relationella mötena i förskolan.

Syfte med studien är att undersöka hur förskollärarna arbetar med barn som är i behov av särskilt stöd, hur barnen inkluderas i undervisningen och vilka hjälpmedel och resurser de har att tillgå, samt om förskollärarnas arbetssätt och kompetens har betydelse i verksamheten. Genom en kvalitativ metod har strukturerade intervjuer av fyra förskollärare genomförts i Gävle kommun. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv har vi sammanställt det insamlade materialet och kommit fram till fyra olika teman som sammanfattar förskollärarnas svar. Resultatet visar att förskollärarnas tolkningar av vilka barn som är i behov av särskilt stöd är en definitionsfråga, förskollärarna inkluderar barnen genom att anpassa undervisningen och miljöerna. Relationen till vårdnadshavare framgår i resultatet som viktigt. Hjälpmedel som förskollärarna har att tillgå kan vara en specialpedagog och olika material som underlättar barnets tillvaro på förskolan. Förskollärarna anser sig ha tillräckligt med kompetens men antyder att mer utbildning alltid är bra. Slutsatsen är att förskollärarna tycker de har tillräcklig med kompetens att möta barnen som är i behov av särskilt stöd, förskollärarna anser även att det är deras uppdrag att anpassa verksamheten för barnen och vikten av att bygga bra relationer till barn och vårdnadshavare. Tillgång till hjälpmedel och resurser ansågs vara tillgängliga när behovet fanns för det individuella barnet som är i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger arbetar och inkluderar barn med särskilda undervisningsbehov i vardagliga situationer. Undersökningsfrågorna är: Vilka är barnen med särskilda behov, enligt förskollärare och specialpedagoger? Hur arbetar förskollärare/specialpedagoger med barn som har särskilda behov för att inkludera dessa barn i lärande? Hur arbetar förskollärare/specialpedagoger med barn som har särskilda behov för att inkludera dessa barn i vardagliga situationer? och Vad är specialpedagogernas roll i arbetet med stöd för barn med särskilda behov? Genom en kvalitativ metod har vi gjort både semistrukturerade och strukturerade intervjuer med sju förskollärare och två specialpedagoger från två olika kommuner. Utifrån det relationella perspektivet, kategoriska perspektivet och det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade datamaterialet och bildat fyra olika teman. Resultat och slutsatser visar att särskilda behov oftast förknippas med diagnoser eller andra svårigheter. Metoder och arbetssätt är bildstöd, tecken och noggrann planering. Specialpedagogen roll är att vara ett stöd och nya infallsvinklar för att barnet ska få en likgiltig tid på förskolan.