Depressionssymtom är en vanlig postoperativ följd av en coronar arteriell bypass-kirurgi. Varje patient upplever den postoperativa tiden olika och många olika faktorer påverkar depressionssymtomen. Detta är något som sjuksköterskor måste beakta i sitt dagliga arbete. Syftet med litteraturstudien var att undersöka olika faktorers påverkan på patientens upplevelse av depressionssymtom postoperativt efter en coronar arteriell bypass kirurgi. Artiklarna valdes utifrån sökningar i Pubmed och i Cinahl. Resultatet var baserat på tio artiklar som kvalitetsgranskats enligt Polit & Beck’s granskningsmallar. I resultatet framkom tre huvudteman som var socialt stöd, fysisk aktivitet och emotionell påverkan. Många patienter upplevde att dessa faktorer påverkade de postoperativa depressionssymtomen samt att dessa olika faktorer var både positiva och negativa i rehabiliteringen. Kvinnor och män hade olika upplevelse om vilka faktorer som var viktiga postoperativt och hur dessa påverkade på depressionssymtomen. Det var viktigt att stödja patienten både fysiskt, socialt och emotionellt samt se till hela patienten. Resultatets kliniska betydelse grundade sig i att det är viktigt att sjuksköterskan gör patienten delaktig i sin vård samt dela med sig av sin kunskap.

Introduktion: Coronar arteriell bypass-operation (CABG) är en stor operation som ofta innebär större livsstilsförändringar för patienten. Sjuksköterskan behöver vara medveten om de delar i livskvaliteten som påverkas efter CABG för att kunna förebygga eventuella försämringar i livskvaliteten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa livskvaliteten hos patienter som genomgått coronar arteriell bypass-operation. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit & Becks niostegsmodell. Litteratursökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna genomgick en urvalsprocess och kvalitetsgranskning. Vid slutförd granskning återstod 10 artiklar där två huvudteman växte fram. Resultat: Resultatet redovisades i två huvudteman med tillhörande underteman. Det första huvudtemat var Patientens funktionalitet med undertemana Förekomst eller frånvaro av kroppsliga symtom och Känslor, ångest och depression. Det andra huvudtemat var Patientens sociala tillvaro med undertemana Stöd och förtroende och Socioekonomisk status. Slutsats: Många patienter upplevde en förbättring i livskvaliteten. Patienternas livskvalitet innan operationen hade betydelse för hur livskvaliteten blev efter. Sjuksköterskan behöver fokusera på att patienten får tillräckligt med information och stöd innan och efter operationen för att patienten inte ska ha orealistiska förväntningar av hur livskvaliteten kommer att bli efter operationen.

Resumo: A doença arterial coronariana (DAC) é uma das principais causas de óbito e de perda de qualidade de vida ao longo do tempo. Seu tratamento pode ser clínico ou por meio de técnicas como a angioplastia percutânea ou a revascularização cirúrgica do miocárdio. Multidimensional, a DAC exerce fortes impactos físicos, emocionais e sociais. Por isso, além das avaliações clínicas, são indispensáveis as informações sobre a qualidade de vida e funcionalidade dos pacientes para uma análise mais precisa de suas condições após o tratamento. O objetivo deste estudo foi avaliar a percepção da qualidade de vida e a funcionalidade em pacientes com DAC nos momentos antes da revascularização cirúrgica ou da angioplastia, na alta hospitalar e 60 dias após a intervenção. Foram avaliados 90 pacientes divididos em grupos por procedimento. Utilizou-se uma ficha com perfil demográfico, questionário genérico de avaliação da qualidade de vida "The Medical Study 36-item Short-Form Health Survey" (SF-36) e escala de "Medida de Independência Funcional" (MIF). Observou-se, no perfil demográfico, a predominância do gênero masculino (58,9%), escolaridade com o ensino fundamental incompleto (64,4%) e índice de massa corporal (IMC) acima do ideal (37,8% sobrepeso e 25,6% obesidade). O grupo de angioplastia apresentou os melhores escores de qualidade de vida antes do procedimento nos domínios "aspectos físicos", "dor", "vitalidade", "aspectos sociais" e na questão de avaliação da saúde anterior. Na alta isso se manteve com o acréscimo do domínio "capacidade funcional". No momento 60 dias após o procedimento, a angioplastia obteve melhores escores em "aspectos físicos" e "aspectos sociais". Na comparação entre os momentos, os domínios "capacidade funcional" e "dor" pioraram na alta para o grupo cirurgia, e melhoraram após 60 dias... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: Coronary artery disease (CAD) is a leading cause of death and loss of quality of life over time. The treatment is clinical in early stages of disease or the technique is percutaneous angioplasty or coronary artery bypass grafting. The DAC is a multidimensional disease, which has strong physical, emotional and social impacts. Besides to clinical assessments, information about the quality of life and functionality of patients are essential for a more precise analysis of their condition after treatment. The aim of this study was to evaluate the perceived quality of life and functionality in patients with CAD in the moments before surgical revascularization or angioplasty, at discharge and 60 days after the intervention. We evaluated 90 patients divided into groups by procedure. We used a form with demographic profile, generic questionnaire for assessing quality of life "The Medical Study 36-item Short-Form Health Survey (SF-36) and scale of" Functional Independence Measure (FIM). It was observed in the demographic, the predominance of males (58.9%), schooling and incomplete primary education (64.4%) and body mass index (BMI) above the ideal (37.8% overweight and 25.6% obese). The angioplasty group had the best scores of quality of life before the procedure in the domains "physical aspects", "pain," "vitality" and "social aspects" and the issue of evaluation of previous health. These results remained at hospital discharge with the addition of domain "functional capacity". At present 60 days after the procedure, angioplasty had higher scores in "physical aspects" and "social aspects". Comparing the times, the domains "physical functioning" and "pain" got worse at the group of discharge for surgery and improved after 60 days for both groups. In the domains "general health" and "vitality", both groups improved in the third stage of evaluation. Angioplasty only group showed improvement... (Complete abstract click electronic access below) / Orientador: Marcos Augusto de Moraes Silva / Coorientador: Juliana Bassalobre Carvalho Borges / Banca: Antonio Sérgio Martins / Banca: Reinaldo Ayer de Oliveira / Mestre

<p><strong>Bakgrund: </strong>Att genomgå en koronarangiografi är en viktig händelse i en persons liv och väcker många känslor hos den som genomgår undersökningen. Förståelsen för hur patienten upplever undersökningen samt vilka känslor som kan väckas i samband med undersökningen bör utvecklas hos personal.</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelse av koronarangiografi.<strong></strong></p><p><strong>Metod: </strong>Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats där inkluderade artiklar granskades i två steg för att sedan analyseras enligt Graneheim och Lundman (2008). Domäner valdes och utifrån dessa har artiklarna analyserats i tre omgångar för att få fram kategorier.</p><p><strong>Resultat: </strong>Domänerna representerar tre faser som patienterna genomgick i anslutning till koronarangiografin: inför undersökningen; under undersökningen samt efter undersökningen. Patienter upplevde osäkerhet och ångest inför koronarangiografi men med information kunde ångestnivån minskas. Under undersökningen upplevdes distraktion som viktigt för att kunna fokusera på något annat. Patienter upplevde att arteria radialispunktion underlättade eftervården vilket påverkade hela upplevelsen av undersökningen.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Litteraturstudien belyser hur patienter upplever koronarangiografi och även aspekter av vad som kan påverka upplevelsen. Mer nationell omvårdnadsforskning inom radiologi med såväl patient- som personalperspektiv behövs för att kunna utvärdera de rutiner som finns och deras betydelse för patienten samt för att utveckla vården och finna åtgärder.</p> / Röntgensjuksköterskeprogrammet

Bakgrund: Forskning visar att kvinnor har en fördröjd vårdkontakt vid insjuknandet av en akut hjärtinfarkt. Vid insjuknandet av en akut hjärtinfarkt krävs snabb vårdkontakt för att minska skadan på hjärtmuskeln och risk för död. Den fördröjda vårdkontakten hos kvinnor kan bidra till fysisk och emetionellt lidande. Syfte: Syftet var att beskriva orsaker till fördröjd vårdkontakt hos kvinnor som insjuknat i en akut hjärtinfarkt. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie som baseras på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna identifierades genom databaserna Pubmed och Cinahl. Artiklarna analyserades utifrån Cronin, Ryan och Coughlans (2008) analysmetod. Denna metod är att föredra vid analys av både kvalitativ och kvantitativa artiklar. Resultat: Det finns flera orsaker till fördröjd vårdkontakt hos kvinnor som insjuknat i akut hjärtinfarkt.De faktorer som påverkar kvinnors fördröjning av vårdkontakt är praktiska och ekonomiska faktorer, sjukdomserfarenhet, socialt stöd, föreställningar om hjärtinfarktssjukdomen, egenvård och kvinnors symtomupplevelse. Slutsats: Kvinnor skulle troligen kontakta vården i ett tidigare skede om de tydligare kunde koppla symtomen till en hjärtinfarkt. För att utveckla hjärtsjukvården är det angeläget att vårdpersonal är medvetna om det faktorer som kan leda till en fördröjd vårdkontakt hos kvinnor. Genom en sådan medvetenhet skulle troligen kvinnors besvär uppmärksammas i ett tidigare skede.

Bakgrund: Att genomgå en koronarangiografi är en viktig händelse i en persons liv och väcker många känslor hos den som genomgår undersökningen. Förståelsen för hur patienten upplever undersökningen samt vilka känslor som kan väckas i samband med undersökningen bör utvecklas hos personal. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelse av koronarangiografi. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats där inkluderade artiklar granskades i två steg för att sedan analyseras enligt Graneheim och Lundman (2008). Domäner valdes och utifrån dessa har artiklarna analyserats i tre omgångar för att få fram kategorier. Resultat: Domänerna representerar tre faser som patienterna genomgick i anslutning till koronarangiografin: inför undersökningen; under undersökningen samt efter undersökningen. Patienter upplevde osäkerhet och ångest inför koronarangiografi men med information kunde ångestnivån minskas. Under undersökningen upplevdes distraktion som viktigt för att kunna fokusera på något annat. Patienter upplevde att arteria radialispunktion underlättade eftervården vilket påverkade hela upplevelsen av undersökningen. Slutsats: Litteraturstudien belyser hur patienter upplever koronarangiografi och även aspekter av vad som kan påverka upplevelsen. Mer nationell omvårdnadsforskning inom radiologi med såväl patient- som personalperspektiv behövs för att kunna utvärdera de rutiner som finns och deras betydelse för patienten samt för att utveckla vården och finna åtgärder. / Röntgensjuksköterskeprogrammet

Made available in DSpace on 2014-06-11T19:25:19Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2011-01-31Bitstream added on 2014-06-13T20:53:03Z : No. of bitstreams: 1 freschi_l_me_botfm.pdf: 749128 bytes, checksum: 75984be6da9edf1d52a38b056eecc519 (MD5) / Universidade Estadual Paulista (UNESP) / A doença arterial coronariana (DAC) é uma das principais causas de óbito e de perda de qualidade de vida ao longo do tempo. Seu tratamento pode ser clínico ou por meio de técnicas como a angioplastia percutânea ou a revascularização cirúrgica do miocárdio. Multidimensional, a DAC exerce fortes impactos físicos, emocionais e sociais. Por isso, além das avaliações clínicas, são indispensáveis as informações sobre a qualidade de vida e funcionalidade dos pacientes para uma análise mais precisa de suas condições após o tratamento. O objetivo deste estudo foi avaliar a percepção da qualidade de vida e a funcionalidade em pacientes com DAC nos momentos antes da revascularização cirúrgica ou da angioplastia, na alta hospitalar e 60 dias após a intervenção. Foram avaliados 90 pacientes divididos em grupos por procedimento. Utilizou-se uma ficha com perfil demográfico, questionário genérico de avaliação da qualidade de vida “The Medical Study 36-item Short-Form Health Survey” (SF-36) e escala de “Medida de Independência Funcional” (MIF). Observou-se, no perfil demográfico, a predominância do gênero masculino (58,9%), escolaridade com o ensino fundamental incompleto (64,4%) e índice de massa corporal (IMC) acima do ideal (37,8% sobrepeso e 25,6% obesidade). O grupo de angioplastia apresentou os melhores escores de qualidade de vida antes do procedimento nos domínios “aspectos físicos”, “dor”, “vitalidade”, “aspectos sociais” e na questão de avaliação da saúde anterior. Na alta isso se manteve com o acréscimo do domínio “capacidade funcional”. No momento 60 dias após o procedimento, a angioplastia obteve melhores escores em “aspectos físicos” e “aspectos sociais”. Na comparação entre os momentos, os domínios “capacidade funcional” e “dor” pioraram na alta para o grupo cirurgia, e melhoraram após 60 dias... / Coronary artery disease (CAD) is a leading cause of death and loss of quality of life over time. The treatment is clinical in early stages of disease or the technique is percutaneous angioplasty or coronary artery bypass grafting. The DAC is a multidimensional disease, which has strong physical, emotional and social impacts. Besides to clinical assessments, information about the quality of life and functionality of patients are essential for a more precise analysis of their condition after treatment. The aim of this study was to evaluate the perceived quality of life and functionality in patients with CAD in the moments before surgical revascularization or angioplasty, at discharge and 60 days after the intervention. We evaluated 90 patients divided into groups by procedure. We used a form with demographic profile, generic questionnaire for assessing quality of life The Medical Study 36-item Short-Form Health Survey (SF-36) and scale of Functional Independence Measure (FIM). It was observed in the demographic, the predominance of males (58.9%), schooling and incomplete primary education (64.4%) and body mass index (BMI) above the ideal (37.8% overweight and 25.6% obese). The angioplasty group had the best scores of quality of life before the procedure in the domains physical aspects, pain, vitality and social aspects and the issue of evaluation of previous health. These results remained at hospital discharge with the addition of domain functional capacity. At present 60 days after the procedure, angioplasty had higher scores in physical aspects and social aspects. Comparing the times, the domains physical functioning and pain got worse at the group of discharge for surgery and improved after 60 days for both groups. In the domains general health and vitality, both groups improved in the third stage of evaluation. Angioplasty only group showed improvement... (Complete abstract click electronic access below)

<p>Syftet med studien var att undersöka hur patienter som haft en hjärtinfarkt och/eller genomgått en kranskärlsoperation skattar sin oro och nedstämdhet före och efter ett års hjärtrehabilitering samt om det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar.</p><p>Enkäter innehållande patienters självskattning av oro och nedstämdhet före och efter hjärtrehabilitering, Hospital Anxiety and depression scale (HAD), samlades in från Hälsoinvest i Högbo. Författarna till denna studie valde att samla in enkäter från 1996- 2001.</p><p>För att få delta i hjärtrehabiliteringen måste patienterna vara i arbetsför ålder och haft hjärtinfarkt och/eller genomgått kranskärlsoperation samt vara icke rökare. HAD- formuläret innehöll sju frågor rörande oro och sju frågor rörande nedstämdhet. Undersökningsgruppen bestod av 115 personer: 34 kvinnor och 81 män. Medelåldern på deltagarna var 52,4 år (range = 33-61 år). Huvudresultatet visade att deltagarna signifikant hade minskat graden av oro och nedstämdhet över tid. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar av oro och nedstämdhet före eller efter hjärtrehabilitering. Kvinnor respektive män minskade signifikant sin grad av oro och nedstämdhet över tid. Denna studie indikerar att hjärtrehabilitering behövs för att minska patienters oro och nedstämdhet i samband med kranskärlssjukdom.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur patienter som haft en hjärtinfarkt och/eller genomgått en kranskärlsoperation skattar sin oro och nedstämdhet före och efter ett års hjärtrehabilitering samt om det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar. Enkäter innehållande patienters självskattning av oro och nedstämdhet före och efter hjärtrehabilitering, Hospital Anxiety and depression scale (HAD), samlades in från Hälsoinvest i Högbo. Författarna till denna studie valde att samla in enkäter från 1996- 2001. För att få delta i hjärtrehabiliteringen måste patienterna vara i arbetsför ålder och haft hjärtinfarkt och/eller genomgått kranskärlsoperation samt vara icke rökare. HAD- formuläret innehöll sju frågor rörande oro och sju frågor rörande nedstämdhet. Undersökningsgruppen bestod av 115 personer: 34 kvinnor och 81 män. Medelåldern på deltagarna var 52,4 år (range = 33-61 år). Huvudresultatet visade att deltagarna signifikant hade minskat graden av oro och nedstämdhet över tid. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan mäns och kvinnors skattningar av oro och nedstämdhet före eller efter hjärtrehabilitering. Kvinnor respektive män minskade signifikant sin grad av oro och nedstämdhet över tid. Denna studie indikerar att hjärtrehabilitering behövs för att minska patienters oro och nedstämdhet i samband med kranskärlssjukdom.

In der vorliegenden Arbeit wurde erstmalig im Rahmen einer retrospektiven Fall- Kontroll-Studie das kurz- bis mittelfristige Outcome paravalvulärer Herzschrittmachersonden nach Trikuspidalklappenersatz hinsichtlich Sondenüberleben und Prothesenfunktion im Vergleich zu konventionellen transvenösen Herzschrittmachersonden untersucht. Hintergrund dieser Arbeit ist der, erstmals von Aris et al. 1 2004, publizierte Ansatz, eine vorbestehende transvenöse Herzschrittmachersonde nach Trikuspidalklappenersatz in einer paravalvulären Position zu belassen, um damit einen sondeninduzierten Schaden der Trikuspidalklappe zu vermeiden, sowie eine alternative Stimulationsmöglichkeit nach mechanischem Trikuspidalklappenersatz aufzuzeigen. Eine solche sondeninduzierte Trikuspidalklappeninsuffizienz wurde bereits zahlreich in der Literatur beschrieben. Hierbei sind vorrangig Mechanismen, wie eine eingeschränkte Mobilität der Klappensegel, Verwachsungen der Schrittmachersonde mit den Segeln, Perforationen oder Vernarbungen zu nennen 7. Alternative Verfahren zu den transvenösen Sonden wie Coronarsinus-Sonden, epikardiale Schrittmachersonden oder auch kabellose Schrittmachersysteme sind bereits etabliert. Allerdings besteht bei den genannten Methoden, im Falle eines Trikuspidalklappenersatzes, die Notwendigkeit, die ursprüngliche Herzschrittmachersonde zu entfernen und anschließend, nach dem Trikuspidalklappenersatz, eine neue Sonde zu implantierten. Der sondensparende paravalvuläre Ansatz hat nun das Ziel, die vorbestehende noch funktionstüchtige Sonde zu erhalten und sie intraoperativ in eine paravalvuläre Position zu bringen. Da, bei dem Ansatz von Aris et al. 1, im Falle eines dilatierten Klappenannulus, das Risiko eines paravalvulären Lecks besteht, wurde in der vorliegenden Arbeit die, von Yoshikai et al. 24 2016 publizierte, erweiterte Methode angewandt, in welcher ein neuer Trikuspidalklappenannulus gebildet und eine Gewebsduplikatur um die Schrittmachersonde gelegt wird. So sollen der Trikuspidalklappenannulus und die Herzschrittmachersonde voneinander getrennt und ein paravalvuläres Leck vermieden werden. Es existieren bereits vereinzelte Fallberichte, welche vielversprechende Ergebnisse zeigten, dennoch ist die Datenlage zu diesem Verfahren derzeit spärlich. Dies ist sicher auch durch das multimorbide Patientenkollektiv mit einer hohen perioperativen Komplikationsrate von bis zu 15,9% nach Trikusupidalklappenoperationen zu erklären. Das Ziel dieser Arbeit bestand nun darin, das kurz- bis mittelfristige Outcome paravalvulärer Herzschrittmachersonden nach Trikuspidalklappenersatz hinsichtlich Sonden-Überleben und Prothesenfunktion im Vergleich zu konventionellen transvenösen Sonden zu untersuchen. Im Zeitraum von 1995 bis 2018 erhielten 3741 Patienten im Herzzentrum Leipzig einen kardiochirurgischen Eingriff einschließlich Trikuspidalklappenintervention (Klappenersatz als auch Rekonstruktion). Hieraus konnten 134 Patienten mit Trikuspidalklappenersatz und vorbestehender Herzschrittmacherpflichtigkeit, welche im Herzzentrum Leipzig operiert wurden, selektiert werden. Von diesen Patienten erhielten 54 intraoperativ epikardiale Herzschrittmachersonden und wurden aus der Studie ausgeschlossen. Die 80 eingeschlossenen Patienten wurden in drei Gruppen unterteilt: Coronarsinus- Sonden (n=27) „CSG“, Paravalvuläre Sonden (n=40) „PVG“ und die Kontrollgruppe mit transvalvulären Herzschrittmachersonden (n=13) „TVG“. Es erfolgte die retrospektive Datenerhebung der medizinischen Epikrise, Echokardiographie und Herzschrittmacherabfrage vor Entlassung, sowie des letzten Follow- up. Die Gruppen waren hinsichtlich ihrer Patientencharakteristika vergleichbar. Das mittlere Alter betrug 66 Jahre und 94,9% der Patienten erhielten einen biologischen Trikuspidalkappenersatz. Das mittlere Follow- up lag bei 2,8 Jahren. Eine Verdopplung der Reizschwelle, sowie Notwendigkeit der Sondenrevision oder Auftreten einer Endokarditis im Follow- up wurden als negative Outcome- Parameter der Schrittmachersonde gewertet. Eine Progredienz der Trikuspidalklappeninsuffizienz um mehr als einen Grad im Follow- up, ein Anstieg des mittleren Druckgradienten über der Prothese um mehr als 5 mmHg oder das Auftreten eines paravalvulären Lecks galten als Parameter für eine Trikuspidalklappendysfunktion. Die statistische Auswertung erfolgte mittels SPSS 25 unter Verwendung des Mann- Whitney- UTests und 𝜒2- Test bzw. Exakter Fisher- Test. Die Analyse und Darstellung des Sondenüberlebens erfolgte mittels Kaplan- Meier-Kurve. Hinsichtlich der Reizschwellenamplitude ergaben sich gleichwertige Ergebnisse im Follow- up zwischen den Sonden der PVG und TVG. Die initial postoperativ höheren Reizschwellenwerte der PVG sind möglicherweise darauf zurückzuführen, dass die ursprünglichen Sonden belassen wurden, wohingegen in der TVG neue Sonden implantiert werden mussten. Die CSG zeigte im Vergleich zur Kontrollgruppe sowohl initial als auch im Follow- up höhere Reizschwellenwerte. Dies ist möglicherweise durch die epikardiale Lage der Coronarsinussonden, als auch dem höheren Risiko für Makrodislokationen, zu begründen. Unsere Daten zeigten allerdings, dass es zu keinem signifikanten Unterschied an Reizschwellenanstiegen im Verlauf zwischen den beiden Gruppen kam. In der Überlebenszeitanalyse der Herzschrittmachersonden zeigte sich insgesamt ein tendenziell besseres Überleben der paravalvulären Sonden, allerdings blieb dies ohne Signifikanz (TVG 15.4%, PVG 2.5%, CSG 7.5%). Ebenso gab es keinen signifikanten Unterschied im Auftreten von Endokarditiden im Follow- up. Hinsichtlich der Trikuspidalklappenprothesenfunktion zeigten sich sowohl zwischen PVG und TVG als auch zwischen CSG und TVG keine signifikanten Unterschiede in Progredienz der Trikuspidalklappeninsuffizienz, Auftreten eines paravalvulären Lecks oder relevantem Anstieg des Druckgradienten über der Klappenprothese. Neben den positiven Aspekten des paravalvulären Ansatzes, bleibt jedoch das Problem der Sondenrevision zu nennen, welche bei paravalvulärer Lage erschwert, wenn nicht sogar unmöglich ist. Im Falle einer Sondendysfunktion wäre es möglich, die paravalvuläre Sonde zu belassen und eine zusätzliche Sonde in einer der gängigen Positionen, wie über den Coronarsinus oder transvenös zu implantierten. Bei Auftreten einer Endokarditis oder Herzschrittmacherinfektion wäre ein Belassen der Sonde natürlich nicht möglich. Da in der vorliegenden Arbeit kein Patient der PVG eine Endokarditis oder Herzschrittmacherinfektion im Follow- up entwickelte, kann diese Problematik hier nicht vollständig beantwortet werden. Weiterhin ist die statistische Auswertung der vorliegenden Studie durch ihr retrospektives Design, die kleine Patientenfallzahl und das vorhandene Datenleck, hohe Mortalität (TVG 30.8%, PVG 37.5%, CSG 29.6%) und das kurze mittlere Follow- up, limitiert. Daher werden weitere umfangreichere Studien mit prospektivem Design und längerem Follow-up benötigt, um die präsentierten Ergebnisse zu unterstützen. Zusammenfassend konnte in der vorliegenden Arbeit gezeigt werden, dass die paravalvuläre Sondenposition, hinsichtlich Trikuspidalklappenprothesen- und Herzschrittmachersondenfunktion, einen möglichen Alternativansatz zu transvenösen Herzschrittmachersystemen darstellt, insbesondere für ausgewählte Patienten mit Kontraindikationen für das konventionelle transvenöse Vorgehen.:1. Einführung 1.1 Sondeninduzierte Trikuspidalklappeninsuffizienz 1.2 Alternative Herzschrittmachersondenlagen (Coronarsinus, epikardial, kabellos) 1.3 Trikuspidalklappenchirurgie 1.4 Paravalvuläre Sondenlage 1.5 Ziele der Arbeit 2. Publikationsmanuskript 2.1 Introduction 2.2 Methods and Materials 2.3 Results 2.4 Comment 2.5 References 2.6. Tables 2.7. Figures 3. Zusammenfassung 4. Literaturverzeichnis 5. Anlagen 5.1 Verzeichnis der verwendeten Abkürzungen und Symbole 5.2 Erklärung über den wissenschaftlichen Beitrag des Promovenden zur Arbeit 5.3 Erklärung über die eigenständige Anfertigung der Arbeit 5.4 Curriculum vitae 5.5 Danksagung