No description available.

I den här uppsatsen sammanfattar jag de lärdomar jag fick av att skapa och framställa ett verk för fyra sångare och två dansare. Verket, Siempre  perdue, ingick i mitt konstnärliga projekt under mitt sista år på programmet för musiklärare med profil rytmik. Jag hade förkunskaper inom komposition, rytmik och viss koreografi, men att sammanställa dessa och ge dom lika värde i ett verk var för mig helt nytt. Den här uppsatsen har för mig blivit ett sätt att reflektera kring det jag gått igenom och att ringa in det man måste tänka på om man ska skapa och framföra ett liknande verk. Lärdomarna handlar både om själva kompositionen och repetitionerna  och föreställningarna. Jag lät också ensemblens medlemmar utvärdera vårt arbete för att få deras syn på projektet. Jag har dessutom valt att intervjua två koreografer med liknande erfarenheter för att fördjupa mig ytterligare och få fler perspektiv på det här sättet att skapa. / <p>Lärarexamen</p>

No description available.

Studien undersökte huruvida det finns någon skillnad mellan dansare och icke-dansare gällande grad av högkänslig personlighet (HSP). Även välmåendet hos dansarna undersöktes samt om deras välmående skiljde sig från icke-dansarnas, där pandemins påverkan på välmåendet också beaktades. Vidare undersöktes sambandet mellan HSP och välmående inom de två grupperna och totalt. Studiens resultat utgick från insamlade data från en enkät bestående av mätinstrumenten HSP-skalan, Välmåendeskalan samt två egenformulerade frågor om pandemins påverkan på välmåendet. Urvalet omfattades av 224 personer, varav 110 var dansare och 114 icke-dansare. Studiens data bearbetades i SPSS. De främsta analyserna som användes var ANCOVA, Pearsons korrelationskoefficient samt Cronbachs alfa. Resultatet påvisade ingen skillnad mellan dansare och icke-dansare i grad av HSP, dock fanns en skillnad mellan grupperna gällande subskalan estetisk känslighet (AES), där dansarna tenderade att ligga högre. Gällande välmående fanns en interaktionseffekt mellan grupp och kön samt interna skillnader inom dansargruppen, där dansstuderande utifrån självskattning mådde bättre än övriga verksamma inom dansyrket. Generellt hade välmåendet bland deltagarna försämrats av pandemin men dansarnas välmående hade enligt självskattning påverkats mer negativt än för icke dansare. Sambandet mellan HSP och välmående var svagt negativt för båda grupperna och totalt. Resultatet skiljde sig delvis från tidigare forskning som tytt på att alla kreativa yrkesgrupper består av en högre andel HSP-personer. Vidare forskning bör undersöka kreativa yrkesgrupper var för sig och inte generalisera kreativa professioner som en och samma grupp. En strävan med studien var att utvidga uppmärksamhet och förståelse för dansare som yrkesgrupp. / The study examined whether there was any difference between dancers and non-dancers regarding the degree of highly sensitive personality (HSP). Furthermore, the dancers’ well-being was examined as well as whether it differed from the non-dancers’ well-being, with the impact of the pandemic taken into consideration. Additionally, the relationship between HSP and well-being was investigated - within the two groups and in total. The results of the study were based on data collected from a survey, consisting of the two pre-existing instruments “HSP-scale” and “Questionnaire on well-being” as well as two questions specifically designed for this study, regarding the pandemic’s impact on the well-being score. The sample consisted of 224 persons, of whom 110 were dancers and 114 non-dancers. The survey data was processed in SPSS. The main analyzes performed were ANCOVA, Pearson’s correlation and Crohnbach’s alpha. The results showed no significant difference between dancers’ and non-dancers’ degree of HSP, however there were some differences for the subscale aesthetic sensitivity (AES). For the measurements of well-being, an interaction effect between group and gender was found, as well as internal differences within the dancer group showing that the dance students scored higher on well-being than others in the dance field. In general, the level of well-being among the participants decreased due to the pandemic, but the dancers’ well-being had been more negatively affected according to the survey. The results showed a slight negative relationship between HSP and well-being for each group and in total. This outcome partly differed from previous research, which suggested that all creative professions have an enhanced percentage of HSP-persons. Future research should examine creative professions individually and not generalize creatives to one and the same group. One aim for the study was to expand the awareness and understanding of the dancers’ occupational field.

Denna undersökning utgår från det tidiga teaterfotografiet genom att analysera visit- och kabinettkortsporträtt av kvinnliga dansare från perioderna 1862-66 och 1889-96. Syftet med uppsatsen är att visa hur de kvinnliga dansarna förmedlade sin artistiska identitet genom porträtten och hur framställningarna förhöll sig till frågor om offentlighet, genusnormer och klass. Undersökningen fokuserar i första delen på ett flertal dansare, medan den andra delen utgår ifrån Hildegard Lindzéns genombrott som artist på 1890-talet i Stockholm. Frågeställningarna centreras runt framställningarna av dansarna, fotografiernas funktion och hur dagspressen påverkade synligheten och uppfattningen om dansaren Lindzén. Materialet består till största delen av dansarnas rollporträtt från föreställningar där dansarna medverkade och utgörs av byxrollsporträtt, roller ursprungligen tänkta för män, samt Lindzéns kvinnokaraktärer. Porträtten analyseras med hjälp av begrepp som performativt jag, representation, original och imitation, hämtade från Tessa M. Kilgarriff och Judith Butler. Uppsatsen visar hur visit- och kabinettkorten kan förstås som artistiska tillflykter, där dansarna formulerar alternativa identiteter, kroppsspråk och uttryck, som undgår borgerlighetens binära värdesystem. Med hjälp av ett huvudsakligen maskulint kodat kroppsspråk kunde de kvinnliga dansarna positionera sig själva som virtuosa och professionella artister i samhället, som samtidigt gjorde dansarna till ett spektakulärt fenomen och en produkt för allmänheten att konsumera.

The purpose of the study is to examine and problematize how the ego affects musicians and dancers. Important factors that shape the ego is the artists educational background and experience within the artistic subjekt. Hence, the purpose is also to find out how these factors affecting the ego. I wanted other artists practitioners’ thoughts on the subjekt, therefore I chose to interview four people, two musicians and two dancers. My informants were to be college-educated, active and have a minimum of 20 years experience in music or 10 years experience in dance. I asked questions based on the following sub-headings: Education and Practice, Teaching, Ego and Identity and Vision for the future. In the study, I describe one person at a time and to further strengthen the informants’ statements I complement with literature. In the analyze section I comparing their different statements with each other and interpreters informants responses and in the discussion section, I comparing their different statements with each other as well as with my own thoughts and to the relevant literature. According to my interpretation all informants have basically the same idea of how they look on the ego. Yet, the dancers seems more troubled by the ego than the musicians. Educational background and experience are factors that has shaped my informants ego where their teachers have been one of the sources to inspiration. It has been interesting to take part of my informants views because they have inspired me to further thinking and have also helped me feel more confident about my own musical practice. I hope this is a study that can be beneficial to anyone who has ever reflected on any subjekt, artistic or not. / Syftet med studien är att undersöka och problematisera hur jaget påverkar musiker och dansare. Viktiga faktorer som formar jaget är utbildningsbakgrund och erfarenhet inom det konstnärliga ämnet. Därför åsyftas att även ta reda på hur de faktorerna påverkar jaget. Jag ville ha andra konstnärliga utövares tankar om ämnet därför valde jag att intervjua fyra personer, två musiker och två dansare. Mina informanter skulle vara högskoleutbildade, aktiva och ha minst 20 års erfarenhet inom musik eller 10 års erfarenhet inom dans. Jag ställde frågor utifrån följande underrubriker: Utbildning och Verksamhet, Undervisning, Jaget och Identiteten och Framtidsvision. I uppsatsen redogör jag för en person i taget och för att ytterligare stärka informanternas utsagor kompletterar jag med litteratur. I analysdelen jämför jag och tolkar informanternas svar och i diskussionsdelen kopplar jag jämförelsen och mina tankar till relevant litteratur. Enligt min tolkning så har alla informanterna i stort sett samma tanke om hur de ser på jaget. Dock verkar dansarna mer besvärade av jaget än musikerna. Utbildning och erfarenhet är faktorer som har format deras ”jag” där deras lärare har varit en av inspirationskällorna. Jag tycker det har varit intressant att lyssna till informanterna eftersom de har gett mig uppslag till att tänka vidare och bidragit till att jag nu känner mig tryggare i mitt eget musicerande. Jag hoppas att det här är ett arbete som kan vara till nytta för alla som någon gång haft en fundering kring ett konstnärligt ämne eller icke konstnärligt ämne.

No description available.