Uppsatsen handlar om att ur ett sociologiskt perspektiv undersöka vilka aspekter av juristprogrammet som påverkar studenternas trivsel. Detta gjordes utifrån frågeställningarna: (1) Hur påverkar juriststudenters sociala bakgrund deras upplevda trivsel på juristprogrammet? (2) På vilket sätt påverkar utbildningens struktur huruvida juriststudenter integreras socialt och akademiskt på juristprogrammet? Vi ville även undersöka om juriststudenternas känsla av att passa in och trivas påverkas av en eventuell föreställning om vad som karaktäriserar en typisk juriststudent, vilket omvänt kan innebära att de som inte identifierar sig med denna föreställning kan känna sig avvikande. Bakgrunden till denna uppsats är att juristprogrammet särskiljer sig bland olika elitutbildningar genom sin höga frekvens av studieavbrott, vilket kan spegla en problematik unik för just den utbildningen. I tidigare forskning om trivsel och studieavbrott på juristprogrammet framhävs social bakgrund, sociokulturell alienering och undervisningsstrukturen som de mest drivande omständigheterna vid studieavbrott. Utifrån den tidigare forskningen uppfattade vi att problemet både är på en strukturell och individuell nivå, vidare att detta påverkar hur individen orienterar sig inom utbildningsstrukturen. Vi valde därför Pierre Bourdieus teoretiska ramverk då han förenar en syn på människan som individuellt agerande, men inom en normaliserande struktur. Utifrån teorin och djupintervjuer bearbetades empirin genom en kvalitativ innehållsanalys, med fokus på social bakgrund och hur studenterna upplevde sig passa in. Vår första slutsats är att deltagarna har en föreställning om juriststudenter, vilket fungerar som en mall för om de känner att de passar in. Vår andra slutsats är att grupptillhörighet är av stor betydelse för människors trivsel på juristprogrammet, oavsett om det handlar om grupper på utbildningen eller externa sociala grupper. Detta kan översättas till att individers kapitalresurser spelar roll för att erhålla status inom gruppen i ett visst fält. Vikten av att ha rätt kapitalresurser bekräftades av att ingen av deltagarna med högre klassbakgrund hade problem med studieprestation eller trivsel på juristprogrammet.

Syftet med denna studie är att utifrån begreppen normalisering och makt undersöka hur förskollärare beskriver barns inflytande och delaktighet i förskolan. Specifikt fokus riktas mot att belysa hur och inom vilka områden som barn ges möjligheter till inflytande och delaktighet. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur definierar förskollärare barns inflytande och delaktighet i förskolan? Inom vilka områden anser förskollärare att det är möjligt att ge barn inflytande och delaktighet? Styr förskollärare barns inflytande och delaktighet i förskolan? I så fall hur? Metoden som används för datainsamlingen är enkäter där elva förskollärare beskriver hur de anser att barn kan få eller ges inflytande och delaktighet under sin vistelse i förskolan. Resultatet visar att barnen i förskolan får inflytande på olika sätt och deras delaktighet visar sig vid verksamhetens planering. Faktorer som kan begränsa barns möjligheter till inflytande och delaktighet är brist på personal, stora barngrupper, tid och ekonomi. Barns inflytande och delaktighet kan antingen begränsas eller villkoras om deras intressen kolliderar med de regler och normer som råder på förskolan.

Syftet med denna studie är att få förskollärares perspektiv på vilka konflikter de upplever som vanligast under barns fria lek i förskolan samt vilka konflikthanteringsstrategier dessa förskollärare använder sig av. Utifrån syftet skapades två frågeställningar: Vilka vanliga konflikter uppkommer enligt förskollärare i den fria leken? och Hur handskas förskollärare med konflikter som uppstår under den fria leken?  För att syftet och frågeställningarna skulle besvaras användes en kvalitativ metod. Tre parintervjuer genomfördes på tre olika förskolor. Studiens resultat visar att barn lär mycket av sina konflikter och kan med hjälp av förskollärarnas stöttning, diskutera och reflektera tillsammans, samt utveckla hållbara strategier att hantera sina pågående och framtida konflikter. Konflikthantering handlar om att kunna samtala och samarbeta. Det mest centrala i vårt resultat är vikten av att förskollärarna lyssnar på barnen, är närvarande och är lyhörda. Konflikter kan vara allt från någon liten sak till en stor händelse. De vanligaste konflikterna som uppstår mellan barn i den fria leken är att barn vill ha samma sak, ett barn får inte vara med och leka eller barn som slåss. För att minska antalet konflikter i förskolan arbetar förskollärarna förebyggande genom att kontinuerligt prata om de etiska värdena tillsammans med barnen, de innebär exempelvis att vara snäll, visa respekt, omsorg och ansvar för varandra samt hjälpas åt.

Vår erfarenhet är att skolan i Sverige har en tendens att sortera ut elever när problem uppstår, snarare än att titta på hur undervisningen organiseras och hur resurser fördelas. Skolan behöver ta ett helhetsgrepp på organisation, resurs och miljö så det kan bli en skola för alla.   Syftet med vårt arbete är att öka kunskapen om och söka möjligheter för inkludering i grundskolan av elever med utvecklingsstörning, genom att undersöka hur pedagogers syn på detta är i deras arbete och hur de arbetar med elever som läser efter grundsärskolans mål i grundskolan.   När det förs diskussioner kring En skola för alla ute på våra skolor kan man se en tendens att både lärare och rektorer är obekanta med många av de statliga styrdokumenten som reglerar rätten till undervisningen. Vår teoretiska grund vilar på Dewey, Goffman, Hattie, Skrtic och Vygotskij. Med stöd av deras teorier har vi undersökt hur elever, utvecklas genom undervisning i sociala sammanhang. Vår undersökning innehåller en kvalitativ metod i form av en webbenkät. Respondenterna är pedagoger som arbetar med elever som läser efter grundsärskolans mål och är inkluderade eller delvis integrerade i grundskolan. Resultatet visar att elever gynnas av att inkluderas och att det är viktigt att säkerställa kvalitet genom att öka kunskapen på skolorna kring utvecklingsstörning. Men även att hitta tid för samarbete och reflektion.

Syftet med studien är att skildra hur förskollärare resonerar om utformningen av förskolans inomhusmiljö samt även hur barnen görs delaktig i utformningen.   Studien är kvalitativ och för att kunna besvara frågeställningarna har vi använt oss av semistruktrerad intervju som metod. Urvalet har gjorts utifrån mättnadsprincipen och resulterar i att sex verksamma förskollärare deltar i studien som arbetar på sex olika förskolor. I analysen utgår vi från det som framkommer i tidigare forskningskapitlet medan vi senare i diskussionskapitlet kopplar samman med vårt teoretiska ramverk, det vill säga Harts delaktighetsstege.   Resultatet i studien visar att samtliga förskollärare utformar förskolans inomhusmiljö utifrån tre aspekter, vilka är barns intressen, barns behov samt rummens förutsättningar. Det som sedan skiljer är hur de går tillväga för att skapa en inomhusmiljö som grundar sig i de ovannämnda aspekterna. I resultatet framkommer att förskollärarna gör barnen delaktiga i arbetet med utformningen av inomhusmiljön genom olika arbetssätt. Observation och dokumentation användes av samtliga, men det förekom även intervju och diskussion med barnen angående utformningen av inomhusmiljön. Resultatet har analyserats utifrån Harts delaktighetsstege i diskussionskapitlet. Resultatet visar att förskollärarna genom observation och dokumentation inte gör barnen så delaktiga som de tror sig göra, eftersom de ofta missar att informerar barnen om varför de dokumenterar och observerar dem. När förskollärarna använder sig av intervju och diskussion med barnen uppnår barnen en högre grad av delaktighet. Beroende på val av arbetssätt varierar graden av delaktighet i utformningen av inomhusmiljön, enligt Harts delaktighetsstege. Alla förskollärarna har liknande definitioner av begreppet delaktighet vilket visar sig och blir tydligt i deras arbetssätt i verksamheten.

No description available.

Samanfattning Studiens syfte är att observera vilken påverkan pedagogers och lärares frågor har på barns delaktighet och inflytande i förskolan och grundskolan.  Frågeställningarna som behandlas är vilken typ av frågor som förekommer i verksamheterna, i vilka interaktionell sammanhang de förekommer samt vilken funktion frågandet som praktik fyller. Metoden för datainsamling är etnografiska observationer och videoinspelningar. Materialet har samlats in på en förskoleavdelning med barn i åldrarna ett till fem år samt barn i en skolklass år ett i åldrarna sex till åtta år. För att skapa struktur åt observationerna användes ett observationsschema. Under analysen kategoriserades frågorna efter den respons barnen gav på dem, kategorierna motsvarar de funktioner som tycktes tillskriva frågorna. Resultatet delades in i tre huvudgrupper av frågor öppna frågor, retoriska frågor samt testfrågor. Två av dessa, öppna frågor och retoriska frågor, kunde vidare kategoriseras i undergrupper. Öppna frågor delades in i omsorgsfrågor, skoj-/skämtfrågor, bekräftande frågor samt inbjudan till aktivitet samt informationsfrågor. Retoriska frågor kunde delas in i tillrättavisningar, varnar för möjlig konsekvens, indirekta uppmaningar samt uppmärksamhetsfrågor. För testfrågor fanns inga uppenbara undergrupper. Resultatet visar att lärare gör sig mer tillgängliga för svar på de öppna frågorna. Här har barnen mer frihet och möjlighet att påverka sin situation. Frågorna skulle därför kunna öka barnens möjlighet till delaktighet och inflytande. De retoriska frågorna fungerade ofta som ett sätt att tillrättavisa barn då de brutit mot normer. Lärare gjorde sig då mindre tillgängliga för svar och frågorna verkade i stället ha en beteendereglerande funktion. De retoriska frågorna verkar göra det svårare för barnen att kunna påverka sin situation och kan därför minska deras möjlighet till delaktighet och inflytande. Resultatet visar att retoriska frågor så väl som i viss mån testfrågor, vilka är betydligt vanligare i grundskolan än i förskolan, kan användas som ett sätt att styra barn i riktning mot verksamheternas normer och sociala förväntningar.

The aim of this study is to examine how eight pre-school teachers conceptualise and talk about the concept "Fundamental values" that has been presented by the Swedish National Agency for Education. To examine this, eight preschool teachers were interviewed using five open-ended questions related to how they view the use of the concept "Fundamental values" in the preschool, where they get theoretical input for their work with these values, how they work with fundamental social values at their preschool and how they view their strengths, weaknesses and opportunities for improvements within that framework. The study uses the social construction perspective to examine how the preschool teachers talk about the fundamental social values and their work at their pre-schools. The perspective is used to highlight how the concept "Fundamental values" is conceptualised by these eight preschool teachers compared to how it is conceptualised by the Swedish National Agency of Education, what values they express in regards to the concept and how they gain knowledge to further improve their work on "Fundamental values". The results show how the pre-school teachers have conceptualised "Fundamental values" in accordance with the Swedish National Agency of Education and previous research in the area. The teachers stated that the "Fundamental values" permeate the preschool. The pre-school teachers are role model for these value and some values are discussed and showcased in a way easily understood by the children. The teachers studied little or no research to improve their work with "Fundamental values". Colleagues were the main source used to gain further knowledge and inspiration in their work with "Fundamental values" which shows that it is a socially constructed concept that needs to be understood in its cultural context.

Syftet  med studien är att undersöka hur barn upplever sin delaktighet och sitt inflytande  i  förskolan  samt  att  granska  likheter  och  skillnader  med förskollärares  perspektiv  på  detsamma.  Förskollärarnas  perspektiv  speglas genom resultatet av en tidigare pilotstudie och i föreliggande studie behandlas barns  perspektiv.  Studien  har  en  kvalitativ  ansats  och  utgår  från  intervjuer. Barndomssociologin  utgör  den  teoretiska  utgångspunkten  för  studien. Resultatet visar att förskollärare anser att barn ska ges möjlighet att  påverka i förskolan. Samtidigt visar det sig att rutiner och regler i förskolan kan begränsa detta.  Resultatet  visar  även  att barn  upplever  det  som  roligt  att  vara  med  och bestämma  i  förskolan  och  att  de  tycker  att  det  känns  bra  att  bli  lyssnade  till. Detta  är  dock  något  som  inte  alltid  sker  i  förskolan.  Då  barn  bemöts  med nyfikenhet och som viktiga informanter ses möjligheter för barn och vuxna att utvecklas  tillsammans.  På  detta  sätt  kan  barn  bli  mer  delaktiga  i  förskolans verksamhet.

I studien undersöks hur samhällsvägledare från två olika verksamheter i en kommun arbetar med etableringsreformen för att göra nyanlända delaktiga i det svenska samhället. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade frågor. Samhällsvägledares arbetssätt kan innebära allt ifrån att ge information till att vara stöd för nyanlända. Resultatet visar att samhällsvägledare gör nyanlända delaktiga dels i form av samhällsorientering men också i form av vägledande samtal. Samhällsvägledare upplever att olika faktorer som påverkar nyanlända i etableringen kan medföra hinder i arbetet. I bakgrundsavsnittet beskrivs hur Länsstyrelsen poängterar att de som arbetar med etableringsreformen ska göra den nyanlända delaktig och därmed självgående i det svenska samhället. I studien är delaktighet ett centralt område, då studien utförs utifrån att undersöka hur nyanlända blir delaktiga i det svenska samhället med hjälp av olika insatser av samhällsvägledare. Inom pedagogik är delaktighet ett av de centrala begreppen, vilket gör delaktighet relevant för studiens pedagogiska betydelse.