Denna studie handlar om förskollärares syn på barns inflytande i förskolans verksamhet utifrån ett didaktiskt perspektiv. Hur de resonerar kring barns inflytande både som en rättighetsfråga och som en del i demokratiuppdraget. Syftet med studien är att erbjuda kunskap och få en förståelse om hur barns inflytande möjliggörs av förskollärarna på förskolan. Frågeställningarna är följande: Vilket utbildningsinnehåll beskriver förskollärarna att barn har inflytande över? Hur anser förskollärna att barns inflytande möjliggörs och hindras av deras arbetssätt? Varför anser förskollärarna att barn ska ha inflytande i förskolans verksamhet? I denna studie används kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare. Studien visar att förskollärarna använder sig av flera olika didaktiska principer för att möjliggöra barns inflytande. Förskollärarna lägger stor vikt på relationen och interaktionen med barnen. Framförallt allt att de är lyhörda och tar reda på vad barnen är intresserade av och utgår sedan därifrån för att forma den pedagogiska verksamheten och utbildningsinnehållet. Förskollärarna prioriterar att ge tid och utrymme för den fria leken eftersom de anser att det är i leken som barn har störst möjlighet till inflytande. En didaktisk princip de använder sig av är att dela barngruppen för att möjliggöra mer lekutrymme. Studien visar att arbetet med barns inflytande är komplext, vilket innebär att inflytandet mer sker i de gemensamma angelägenheterna snarare än i barns personliga angelägenheter. Det är svårt att tillgodose varje barns inflytande vilket innebär att det enskilda barnets intresse ibland måste stå tillbaka för gruppens intresse.

Skolinspektionen har i en rapport påvisat att lärare inte i tillräcklig utsträckning undervisar i linje med skolans demokratiseringsuppdrag. Rapporten framhåller behovet av att lärare besitter den kunskap och kompetens som krävs för att bedriva sådan undervisning. Ett sätt för historielärare att verka i linje med demokratiuppdraget är genom historisk empati. Det finns dock få studier som undersöker huruvida blivande lärare använder historisk empati kopplat till demokratifostran. Denna studie syftar till att få syn på hur historisk empati tar sig uttryck i lärarstudenters resonemang om sin undervisning, och i så fall på vilket sätt lärarstudenter använder historisk empati för att bedriva demokratifostran genom sin historieundervisning. Studiens utgångspunkt är en definition av historisk empati som innefattar både kognitiva och affektiva aspekter,  där den affektiva aspekten bidrar till utvecklandet av demokratiskt tänkande. Undersökningsmetoden som användes var semistrukturerade intervjuer, både individuellt och i grupp. Informanterna var ämneslärarstudenter, inriktade mot årskurs 7-9 eller gymnasiet med förstaämnet historia. Inför intervjuerna fick informanterna ta del av källmaterial bestående av kärleksbrev från 1840-talet. Under intervjuerna skulle informanterna resonera kring hur de skulle vilja använda sig av materialet i sin undervisning.  Resultaten av studien visade att informanterna genomgående använde såväl kognitiva som affektiva aspekter av historisk empati i sina resonemang kring undervisning, utan att referera explicit till begreppet. Den affektiva aspekten framhölls i syfte att intressera och motivera eleverna samt göra innehållet i undervisningen relevant och meningsfullt. Den kognitiva aspekten ansågs bidra till utvecklandet av ämnesrelaterade kunskaper och förmågor. En av fyra informanter lyfte att den affektiva aspekten dessutom kan hjälpa elever utveckla förmågan att verka i ett pluralistiskt samhälle, alltså som ett verktyg för demokratifostran. Majoriteten av informanterna var mer fokuserade på utveckling av ämneskunskaper, och gjorde ingen koppling till skolans övergripande mål och syften eller skolans värdegrund.

Skolan har förutom kunskapsuppdraget även ett demokratifostrande uppdrag som ska genomsyra alla skolans verksamheter och aktiviteter. Ett demokratiargument motiverar bildämnet i kursplanen vilket i forskning främst lyfts genom bildämnets kommunikativa aspekter. Dock visar forskning att bildlärare, på grund av stoffträngsel och ämnets hotade status, nedprioriterar kommunikativa aspekter till förmån för mer traditionell bildframställning. Flera studier visar på brister i skolans demokratiarbete och att utformningen till stor del baseras på lärares egna engagemang och värderingar. Kollegiala samtal och en gemensam struktur kring demokratiarbetet tycks saknas. Det här arbetet ämnar därför undersöka bildlärares utsagor om sin syn på och arbete med skolans demokratiska uppdrag. Med ett socialkonstruktivistiskt och diskursanalytiskt förhållningssätt samt med Öhmans undervisningstraditioner som teoretiskt ramverk, har vi gjort en intervjustudie med sex bildlärare. Vårt resultat överensstämmer i stor utsträckning med tidigare forskning. I vår analys delas intervjupersonernas utsagor upp i olika diskurser samt olika subjektspositioner som kommer till uttryck. Slutligen delas även utsagorna in i normerande, faktabaserad och pluralistisk undervisningstradition.

Syftet med studien är att beskriva pedagogers förhållningsätt till regeln, alla får vara med, utifrån hur pedagoger tolkar barns inflytande i arbetet med demokrati och demokratifostran. I studien genomförs tre semistrukturerade intervjuer med tre aktiva förskollärare, för att ta del av olika perspektiv som rör arbetet med demokrati och demokratifostran. Resultatet presenteras genom citat från intervjuerna med informanterna som vidare förklaras och kopplas till teoretiska perspektiv och tidigare forskning i diskussionsdelen. Slutsatsen presenteras utifrån citaten och visar på ett gemensamt resultat av vad informanterna fann viktigt för att skapa en miljö som speglar barnens inflytande och intresse. Genom att pedagogen aktivt arbetar med att vara närvarande, engagerad och lyhörd kunde barnens inflytande och delaktighet påverka det demokratiska lärandet i verksamheten. Dessa tre begrepp blir också relevanta i analysen av teorin som visa på olika ansatser av att arbeta med demokrati och demokratifostran. Genom demokrati, här och nu med demokrati och om och för demokrati.

Denna studie kommer att beröra problemområdet inom skolans verksamhet gällande hur skolans demokratiska uppdrag samt elevinflytande kommer till uttryck i praktiken. Syftet med studien är att, utifrån ett lärarperspektiv, undersöka hur sju lärare väljer att arbeta kring skolans demokratiska uppdrag samt med elevinflytande. För att koppla samman detta syfte med vårt fördjupningsämne SO, har vi noggrant granskat syftet gällande de samhällsorienterade ämnena, då framförallt samhällskunskap för årskurserna F-3 och dragit paralleller med läroplanens kapitel 1 “Skolans värdegrund och uppdrag” (Skolverket, 2011:5-9) samt kapitel 2 “Övergripande mål och riktlinjer” (Skolverket, 2011:10-16). Det teoretiska perspektiv som studien kommer förhålla sig till är pragmatismen, där vi valt att lyfta John Deweys tankar gällande pedagogik. De begrepp som tas upp för att kunna besvara frågeställningarna är: demokrati, demokratimodeller, demokratifostran, deliberativ kommunikation samt elevinflytande. Demokrati och demokratimodeller tas upp för att vi vill kunna få ett bredare perspektiv på hur demokrati kan komma till uttryck i praktiken. Demokratifostran berör lärarnas demokratiska uppdrag att fostra demokratiska medborgare. Men för att elever ska kunna verka i ett demokratiskt samhälle måste deras kunskaper kring hur man bör kommunicera med varandra främjas. Därför kan deliberativ kommunikation ses som en viktig del av demokratifostran. Begreppet elevinflytande ska ha en central roll inom lärarnas pedagogiska verksamhet och det genomsyra hela skolans verksamhet. Studien utgår från en kvalitativ metod vilket innebär att studien intresserar sig för meningar, eller innebörden av ett fenomen snarare än statistiska verifierbara samband som en kvantitativ studie däremot hade gjort. Anledningen till varför vi valt att göra en kvalitativ studie är för att vi vill studera hur olika lärare tänker kring samt uppfattar det demokratiska uppdraget och elevinflytande inom skolans verksamhet. Studiens empiriska material består av semistrukturerade intervjuer gjorda på två skolor, med sju olika lärare som arbetar i årskurserna F-3. Intervjuerna har efter genomförande arkiverats genom transkribering för att sedan användas som underlag för studiens bearbetning samt analys. För att kunna komma fram till ett resultat valde vi att dela upp frågeställningarna i tre olika punkter, vilka är: Lärarnas definition av demokratiuppdraget, Hur elevinflytande kommer till uttryck i praktiken hos respektive lärare samt Att skapa demokratiska medborgare - via olika råd, såsom klassråd och elevråd. Uppdelningen gjordes för att kunna få ett bredare perspektiv och fler infallsvinklar till att besvara våra frågeställningar. Vårt resultat blev därefter att syftet i de samhällsorienterade ämnena (Skolverket, 2011:224-225) är nära sammankopplat med innehållet i läroplanens kapitel 1 “Skolans värdegrund och uppdrag” (Skolverket, 2011:5-9) samt kapitel 2 “Övergripande mål och riktlinjer” (Skolverket, 2011:10-16). Båda delarna tar upp viktiga aspekter som elever bör utveckla för att kunna verka i ett demokratiskt samhälle. Dock återstår fortfarande frågan hur skolans demokratiska uppdrag samt hur elevinflytande bör komma till uttryck i praktiken. Denna frågan utgör därför en viktig del i vår slutsats, eftersom vi anser att det grundar sig i formuleringen i kapitel 1 och kapitel 2, där båda inget av kapitlen är anpassat efter någon specifik ålder. Särskilt svårt blir det för lärarna i de lägre årskurserna eftersom de ställs inför ett etiskt dilemma gällande hur skolans demokratiska uppdrag samt elevinflytande bör komma till uttryck i den dagliga verksamheten. Vi anser  därför att det blir upp till varje enskild lärare att tolka frågan kring hur man på bästa sätt bör applicera skolans demokratiska uppdrag samt elevinflytande i den dagliga verksamheten, samtidigt som lärarna måste uppfylla skolans krav även om det går emot deras egen moraliska uppfattning. Därför anser vi att vidare forskning behövs inom detta område för att underlätta för verksamma lärare i de lägre årskurserna, hur de på bästa sätt kan integrera skolans demokratiska uppdrag samt elevinflytande i den vardagliga undervisningen. En viktig sak att poängtera är dock att studiens resultat ej går att generalisera eftersom den enbart omfattar två skolor.

För att skapa en likvärdig och flexibel demokratifostrande skola åberopas idag en deliberativa undervisning med deliberativa samtal som form. Denna undervisningsform ska löpa generellt mellan alla olika elevgrupper och gymnasieutbildningar och där med att skapa jämlikhet i utvecklandet av demokratiska förmågor och kvaliteter. Syftet med denna uppsats var att studera vilka deliberativa kvaliteter som kan skapas genom att titta på berättelser från fyra samhällskunskaps lärare vad gällande elevsyn, syn på klassrumklimat och syn på samhällskunskapens mål på två olika gymnasieskolor i Malmö. Berättelserna påverkades främst av vilken skola lärarna jobbade antingen på ett yrkesförberedande gymnasium eller på ett universitetsförberedande gymnasium. Den deliberativa undervisningen bygger på teorin om deliberativ demokrati som innebär den en process där aktörer genom kommunikation grundad på rationell argumentation, söker omvandla, eller forma preferenser. Det är alltså samtalet som grunden för utbyte av kunskap, erfarenhet och preferens formning. Jag fann att det var framförallt bristen på flerstämmigheten av åsikter och identiteter på båda skolorna som påverkade förutsättningarna för att ett deliberativt klassrum. Detta påverkades i sin tur av bristen på öppenhet i klassrummet och den polarisering som det individuella gymnasievalt innebär.

Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka hur mellanstadielärare, verksamma inom ämnet samhällskunskap, resonerar kring kunskapsområdet samhällsfrågor och mer specifikt elevnära samhällsfrågor. Vidare undersöks lärares uppfattningar av undervisning i elevnärasamhällsfrågor och hur det arbetet kan kopplas till skolans demokratifostransuppdrag. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med sju verksamma lärare för att få en förståelse för deras tankar, upplevelser samt erfarenheter kring undervisning i elevnära samhällsfrågor. Studiens resultat visade bland annat att lärarna aktivt arbetar med elevnära samhällsfrågor och att de anser att det är en viktig del av samhällskunskaps-undervisningen. Resultatet antyder också att lärarna tolkar begreppet elevnära med ett bredare perspektiv än geografiskt. Lärarna delade uppfattningen av att eleverna behöver ha kunskap om samhället för att kunna verka i det. Vidare hade de föreställningen att samtal samt diskussioner är betydelsefulla och att de som lärare behöver skapa lärandemiljöer där eleverna lär sig att se olika perspektiv och får uttrycka sina åsikter. Lärarna såg få utmaningar med samhällsfrågor men att det då är upp till lärarna att göra det greppbart för eleverna. De belyser också att intresse och delaktighet vid undervisning med elevnära samhällsfrågor har betydelse för elevernas bildning till demokratiska samhällsmedborgare. / This essay is a qualitative study that aims to report how teachers active in middle school reasons about the subject civics with social issues and also pupil-related social issues. Furthermore, the aim is to investigate the purpose with teaching pupil-related social issues and if this study can be connected to the democratic task of nurturing citizens that teachers have. In order to do this, seven teachers have been interviewed in semi-structured interviews to get their thoughts and experiences on teaching pupils-related social issues. The results of the study showed, among other things, that the teachers are actively working with pupil-related social issues and that it is an important part of social science studies. The result also indicated that the teachers views the pupil-related perspective broader than only geographical. The teachers shared the opinion that the pupils need to have knowledge of society in order to be able to live in it. Additionally, the teachers held the notion that conversations and discussions are important and that the teachers need to create learning environments where the pupils learn to see different perspectives and also are able to express their opinions. The teachers in the study saw few challenges with teaching social issues but that it is up to the teachers to make it understandable for the pupils. They also demonstrate that interest and participation in pupils-related social issues are significant for the pupils´ formation into democratic citizens.

The aim of this study is to acquire knowledge regarding democratic education in upper secondary school programmes with different gender and social class profiles. It covers the teaching in and about democracy, pupils’ power-positions and their attempts to affect routine school activities. A particular focus of attention was processes of influence, through which the pupils themselves pursue issues in school. The analysis is based on theories and previous research focused on gender and class perspectives of fostering democracy. Basil Bernstein’s theories regarding power, control and pedagogic codes, in combination with feminist theories (principally those of Arnot, Reay, Skeggs, Gordon and Walkerdine), form the basis of the theoretical framework. Ethnographic methods have been applied, including participatory observations, conversations, interviews, and analysis of relevant documents over one academic year. Two Swedish upper secondary school classes were followed: one from the vocational Child and Recreation Programme and one from the academic Natural Science Programme. Teaching students about democracy and invitations for them to exert influence appeared generally to be unplanned and were marginalised in school. The few invitations that occurred had an individual stamp and focused on pupils’ choices, responsibilities and duties, rather than on their rights in school. Democracy was presented in the form of facts about formal democracy and formal participation in democracy in the future, while a more critical   attitude and possible influence strategies for youths were marginalised. Pupils in both classes wished and attempted to influence teaching, primarily through informal means. There were, however, significant differences between the classes in what they were able to influence. Analysis of pupils’ voices in relation to the pedagogic context revealed that the power relationships in these influence processes depend partly on the focal academic subject. More   importantly, they also differ between the upper secondary school programs, which differ in strength of classification (sensu Bernstein), demands, pace and difficulty levels. These   differences are related, in turn, to whether the programmes are intended to prepare the pupils for higher education and/or a vocation after school. Generally, the Child and Recreation pupils exerted influence more successfully when they wished to reduce the pace and difficulty of lessons than when they wished to get more out of their education, while the opposite applied to the Natural Science class. Who had influence over what was principally   related to the programmes’ gender and class profiles and the pupils’ expected positions in society. / Ett aktivt medborgarskap? Om demokratifostran i gymnasieskolan

No description available.

Denna studie syftar till att fördjupa kunskapen om hur samhällskunskapslärare uppfattar förhållandet mellan det värdetraderande uppdraget och det kritiska uppdraget i sin undervisning i demokrati, samt på det sätt vilket samhällskunskapslärare beskriver att de undervisar i demokrati utifrån dessa uppdrag. Bakgrunden till studien är att det av läroplanen framgår att skolan både ska utbilda eleverna i grundläggande demokratiska värderingar och samtidigt uppmuntra till skilda åsikter och kritiskt tänkande. Inom den samhällskunskapsdidaktiska forskningen finns det uppfattningar om att detta representerar ett dubbelt uppdrag samt att det finns en motsättning mellan dessa uppdrag. Studien bygger på en kvalitativ metodansats med inspiration från fenomenografin, där empirin utgörs av semi-strukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare i samhällskunskap. Resultatet har sorterats, kategoriserats och tematiserats med hjälp av analysmodellen och har sedan analyserats utifrån studiens teoretiska ramverk. Varje tema bygger på kategorier som rymmer lärarnas uppfattningar av det värdetraderande och det kritiska uppdraget samt uppfattningen av förhållandet mellan dem. Slutsatser i studien är att lärarna har förhållandevis gemensam syn kring innebörden det värdetraderande uppdraget respektive det kritiska uppdraget. Sammanfattningsvis upplever lärarna inte några motsättningar eller konflikter mellan uppdragen men det finns en underliggande problematik som är svårfångad för lärarna. Problematiken kan möjligtvis förklaras genom att det är skillnad på hur de uppfattar uppdragen i relation till det övergripande demokratiuppdraget i läroplanen och hur de uppfattar uppdragen i den praktiska undervisningskontexten.