Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några förskollärare uppfattar sina sätt att erbjuda barn utrymme att uttrycka sig med hjälp av digitala medier. Forskningsintresset har sitt fokus på barns delaktighet och möjlighet att skapa mening i kommunikation i förskolan. Våra frågeställningar som ska hjälpa oss att nå fram till vårt syfte är: • Hur uppfattar några förskollärare sina sätt att erbjuda barn digitala medier att uttrycka sig genom? • Hur uppfattar några förskollärare barns möjlighet att skapa mening i kommunikation genom att använda digitala medier?  Studien är en kvalitativ undersökning där intervjuer gjorts med sex förskollärare på sex olika förskolor. Vi har utgått från socialsemiotiken som teoretiskt ramverk. Socialsemiotik handlar om hur människor på ett eller annat sätt använder sin kunskap i kommunikation och kombinerar det med olika semiotiska resurser så som bild, gester text eller tal i interaktion med andra individer. Läran om tecken och hur de skapas och kopplas samman i olika medier kallas för semiotik. Begreppen som vi har i teroin är: Kommunikation, Teckenskapande, Multimodalitet och Meningsskapande Vi tolkar att dessa begrepp samstämmer med vårt syfte eftersom digitala medier kan  användas i relation till kommunikation. Förhållandet mellan kommunikation och digitala medier har sin utgångspunkt i  multimodalitet och teckenskapande. Studiens resultat visar att surfplattan är det digitala verktyget som främst erbjuds av förskollärare, att låta barnen uttrycka sig med hjälp av i verksamheten. Samtliga förskollärare uppmärksammar pedagogisk dokumentation i samtalet kring digitala medier, som ett hjälpmedel för barnen till kommunikation och meningsskapande. I samtalet kring pedagogisk dokumentation uttrycker förskollärarna att barnen kan göras delaktiga i verksamheten med hjälp utav digitala medier. I digitala medier finns funktioner som kan medverka till att barnen kan uttrycka sig. I pedagogisk dokumentation kan barn använda sig av exempelvis surfplattans olika uttrycksätt som bild, film och tecken och därigenom göras delaktiga i verksamheten genom att vara med och filma, påverka och ge uttryck för vad som är bra och vad som brister i verksamheten. Att ges förutsättningar att bli delaktig i verksamheten genom digitala medier kan bidra till att barn skapar mening i kommunikation. Förskollärarna uppmärksammar inte bara fördelar med digitala medier utan de nämner också ett antal hinder som försvårar arbetet med digitala medier i verksamheten. Ett av de hinder som förskollärarna nämner är att de har en tendens att ta fram surfplattan som en ”barnvakt” när det till exempel är stökigt i verksamheten. Förskollärarna påpekar att detta förhållningssätt hör ihop med att de har för lite utbildning kring hur man använder digitala medier som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten. Studien visar att samtliga förskollärare ser digitala medier som betydelsefullt för barnen i verksamheten. Digitala medier är därför inget förskollärarna vill bortse från i den pedagogiska praktiken, men däremot önskar förskollärarna mer utbildning och kompetens kring hanterandet av digitala medier för att kunna använda det som ett pedagogiskt hjälpmedel i verksamheten.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2007.

No description available.

Det blir allt viktigare att blivande lärare ges möjlighet att tillägna sig kunskap inom IKT (Informations- och kommunikationsteknik) och digitala medier. Inte minst lyfts detta fram av internationella organisationer som OECD och EU (se avsnitt 2.1) samt av Skolverket i Sverige som i sin vision inför 2022 (Skolverket, 2016) poängterar elevers framtida utbildning i digital teknik. Denna studie har försökt ge en fördjupad bild av den kunskap blivande lärare ges möjlighet att tillägna sig inom IKT på mellanstadielärarutbildningen vid Uppsala universitet.   Tidigare forskning har visat att det finns stora brister i hur man ser på användningen av IKT, att det ofta endast handlar om hur man använder tekniken och att ett didaktisk perspektiv på IKT-användning sällan lyfts fram. Genom att kvantitaiv granska samtliga kursplaner och därtill kvalitativt intervjua de berörda studenterna försöker studien utreda hur IKT-utbildningen ser ut på Uppsala universitets mellanstadielärarutbildning.   I studien ställs två huvudfrågor: Hur ges studenterna möjlighet att tillägna sig didaktiska kunskaper inom IKT? Hur får studenterna möta olika IKT-verktyg anpassade för de stadier som studenterna senare skall undervisa i?     All data har analyserats och diskuterats utefter Krusmviks (2008, 2011) modell för pedagogisk digital kompetens. En modell som ger en bred bild av paraplybegreppet IKT och tar upp såväl användningen av tekniken som den didaktiska kunskapen gällande IKT.   Resultaten visar att den IKT-undervisning som ges ofta är bristfällig, att IKT-utbildningen, precis som tidigare forskare visat, ofta berör endast handhavandet av teknik och inte didaktisk kunskap samt att det finn en diskrepans mellan kursmålen och den faktiska, upplevda utbildningen. I studiens slutsats ges därför förslag på vidare forskningsområden och möjliga ändringar som skulle kunna resultera i en bättre IKT-utbildning för Uppsalas mellanstadielärare och i längden en mer adekvat utbildning för Sveriges mellanstadieelever.

Användningen av digitala medier är stor och forskning har visat att barn och ungdomar tillbringar en allt större del av sin vardag med tv, mobil och dator. Syftet med undersökningen är att studera det som framträder i mötet mellan en bildlärares undervisning, vad det gäller digitala medier, och en elevs reflektioner över denna undervisning i relation till bildarbete på fritiden. Kvalitativ metod har används i studien. Insamlandet av empirisk data har gjorts genom två intervjuer, en bildlärare respektive elev har intervjuats. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet vilket innebär att den sociala och kulturella situationen är i fokus, och att livsvärldar synliggörs. Resultatet visar att digitala medier präglar undervisningen i allt större utsträckning även då läraren menar att digitala medier inte är en stor del av bildundervisningen. Det sociokulturella perspektivet synliggör att vi i vardagssituationer lär oss. Även läraren ingår i en sociokulturell situation där den inte alltid reflekterar över vilka material och verktyg som används.  Om läraren blir uppmärksammad på sin egen undervisning så skulle detta kunna innebära att läraren reflekterar över användningen av digitala medier.

Undervisningen utvecklas och förändras kontinuerligt i takt med att samhället förändras. En stor förändring de senaste åren är att de digitala verktygen flyttat in i klassrummet, detta till stor del eftersom att samhället digitaliserat. Med det digitaliserade samhället framkommer nya metoder som eleverna kan använda för att utveckla sina kunskaper, däribland också sin läsförståelse. Det är skolans skyldighet att utifrån kursplanen att introducera eleverna till metoder som framkommer på skärm som undervisningsmaterial. Syftet med denna studie är att se vad forskning säger om hur läsförståelsen påverkas om texten läses på papper eller på skärm. Resultatet av litteraturstudien visar att skillnad finns mellan läsning som sker på papper eller på skärm, när läsning sker via en skärm påverkas läsförståelsen negativt. Denna negativa påverkan beror bland annat på metakognitiva processer som tillkommer och attityder till det medium som används. Litteraturstudien har dock även visat på positiva aspekter med användningen av det digitala, bland annat kan undervisningen anpassas mer till elevens individuella behov. Till vidare forskning kan man undersöka hur läsförståelsen påverkar elever som blivit uppväxta med det digitala i undervisningen.

Utvecklingen inom digitala medier har gått väldigt fort under de sista åren vilket i sin tur har lett till att användningsområden för digitala medier även har ökat. Ett av dessa användningsområden har varit inom event-industrin där ökandet av digitala medier märks väldigt tydligt. Denna studie ska undersöka om det kan vara så att event-industrin gynnas av digitala medier och kan sammanfattas med en huvudfråga samt en viktig underfråga: • Hur använder event-industrin sig av digitala medier? o Ökar interaktiviteten då digitala medier används? Jag har intervjuat två personer, Magnus Milefors från BSP Marketing och Ulf Lesley från Unify för att ta reda på hur de använder sig av digitala medier i sina events. Med hjälp av min undersökning kring digitala mediers utveckling och användningsområden har jag kommit fram till att det idag finns större möjlighet att göra mer attraktiva events med hjälp av digitala medier. Då det gäller interaktiviteten på events är både Milefors och Lesley överens om att det är en av de viktigaste sakerna att uppnå. När det gäller påverkan av vår identitet så tror jag att vi alltid kommer att ha ett behov eller intresse att ändra vår identitet. Eftersom identitetsförändring i datorspel och Internetsammanhang blir allt vanligare så tror jag att det kommer att bli svårt att undvika att det kommer att integrerar med event industrin mer i framtiden.

Elever får allt fler hjälpmedel som kan användas till fusk och det är enklare att plagiera arbeten i det allt mer tekniska samhället. När man skrev med papper och penna fick man lov att förbereda sig genom att skriva en fusklapp, idag kan man komma åt internet med sin dator eller mobiltelefon direkt man märker att en uppgift är för svår. Den nya tekniken har även inneburit att det blivit lättare att upptäcka vissa typer av fusk. Den underlättar samtidigt på många andra sätt som att det går att se klockslag när en elev lämnat in sin uppgift eller att uppgifter sparas i digital form vilket gör att de går snabbt och enkelt att söka reda på vid ett senare tillfälle. Metoden som använts var kvalitativa intervjuer med fem gymnasielärare på en skola som ligger i framkant inom tekniken. Det som efterfrågats i intervjuerna var i huvudsak på vilket sätt internet, mobiltelefoner, bärbara datorer och annan IT påverkat hur eleverna fuskar och hur lärarna hanterar detta. Som forskningsmetod är det ett hermeneutiskt synsätt som använts i uppsatsen. Slutsatserna är att informanterna sett en förändring i hur elever fuskar, mycket på grund av att det blivit en digitalisering och man gått bort mer och mer från papper och penna. En till stor bidragande faktor är att mycket information är så pass lättillgänglig idag. Dessa två faktorer gör att det är lättare nu än tidigare att plagiera andras arbeten. Detta har motverkats till viss del genom att lärare gör mer unika uppgifter och använder datorer eller program för att hitta fusk i större utsträckning.

Att få text tillgänglig är en omständighet som påverkar lärmiljön. Syftet med studien är att undersöka hur elever med grav synnedsättning får tillgång till text i anpassade läromedel, hur läromedlen används och fungerar i skolmiljön. I studien genomfördes sex kvalitativa forskningsintervjuer av lärare och resurslärare till elever med grav synnedsättning från år sex till år två på gymnasiet. Därefter bearbetades och analyserades intervjuerna. Studien visar att anpassningar som används är med stor majoritet i textviewformat och att de flesta läser dem via punktskriftsskärmen alternativt på datorskärmen. Stöd av talsyntesen tar några av eleverna hjälp av, företrädesvis de äldre. Datorn är verktyget som gör läromedlen tillgängliga för eleven. Därför är det avgörande att datormiljön fungerar och att det finns it-support nära som snabbt kan avhjälpa tekniska problem. Ansvar för anskaffning av anpassade läromedel och för att anpassa extramaterial som ämnesläraren väljer att använda i sin undervisning har resursläraren. Finns ingen resursfunktion gör ämnesläraren det själv. Synnedsättningen påverkar villkoren för eleven men svårigheterna kan göras mindre om undervisningen präglas av gott it-stöd, god it-kompetens bland lärarna, digitalt material, bra planering av moment och struktur av undervisningen, framförhållning för anpassning av material och att lärarna syntolkar och beskriver skeenden i ord. Framtida forskningsfrågor vore att bl.a. undersöka hur sekundärt material anpassas på skolorna och med vilket resultat liksom att undersöka i vilken utsträckning och av vilken anledning som anpassningar av läromedel inte används.

Studiens utgångspunkt är barnlitteratur och digitala medier i förskolans verksamhet. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur förskollärare ser på barns meningsskapande i socialt samspel och kommunikation genom barnlitteratur och digitala medier. Vi vill även undersöka om förskollärarna ser skillnader i barns förutsättningar till lärande genom dessa två verktyg. Studien utgår från en kvalitativ undersökning där intervjuer gjorts med fyra förskollärare i två olika kommuner. Resultatet visar på att barnlitteraturen ses som ett viktigt verktyg och har en stor plats i förskolan. Samtliga förskolor använder sig av böcker i barns lärprocesser och ofta vid tematiskt arbete. Sagoläsning ger tillfällen till samspel mellan barn och vuxna där kommunikationen får stort utrymme. Datorer finns i förskolorna men används mest av barnen för att spela på. Barnen tillbringar sin tid vid datorn oftast utan något vuxenstöd, samspelet och kommunikationen sker till stor del mellan barnen. Digitala medier ses som viktiga och är inget som kan väljas bort enligt resultatet. Däremot uttrycker lärarna att de saknar kompetens för att hantera dessa medier fullt ut och ser kompetensutveckling som viktig för att kunna använda digitala medier som ett pedagogiskt hjälpmedel i verksamheten.