Hållbarhetsredovisning blir en allt viktigare del av rapportering av icke-finansiell rapportering hos företagen i Sverige. Som en följd av EU-direktivet 2014/95 kom en ny lag (2016:947) om ändringar i årsredovisningslagen (1995:1554). Lagen innebär att företag som uppfyller kriterierna för att vara ett stort företag enligt 6:10 ÅRL ska redovisa upplysningar om miljö, sociala förhållanden, mänskliga rättigheter, motverkande av korruption och företagets affärsmodell. Denna studie undersökte hur omfattningen av den frivilliga hållbarhetsredovisningen har förändrats inom olje- och gasindustrin i Sverige från år 2012 när det inte fanns någon tvingande lagstiftning för företagen att upprätta hållbarhetsredovisning till år 2017 då lagen infördes. Studien undersökte också möjlig påverkan av företagets ägarstruktur på omfattning av den frivilliga hållbarhetsredovisningen. Resultaten visade att omfattningen av hållbarhetsredovisning inom olje- och gasindustrin i Sverige har ökat med 22 procent under perioden 2012 till 2017. Dessutom visade resultaten att noterade företag valde att göra stegvisa förändringar i omfattning av hållbarhetsredovisningen under perioden. Den privata koncernen i undersökningen valde istället att göra förändringar i sin hållbarhetsredovisning år 2017 när lag (2016:947) trädde i kraft.

Syfte: Studiens syfte är att öka förståelsen för hur direktiv 2014/95/EU påverkat kvalitétsdimensionerna väsentlighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet i svenska hållbarhetsrapporter. Metod: Studien har utförts med hjälp av kvalitativ metod baserad på en hermeneutisk tradition med en deduktiv forskningsansats. Empirin har samlats in med hjälp av innehållsanalys där CONI-modellen samt fyra bedömningsscheman använts. Studien har redovisats med hjälp av tabeller och diagram för att kunna se tydliga jämförelser mellan kvalitetsdimension, år, företag samt indikatorer inom varje kvalitetsdimension. Tio företags hållbarhetsrapporter har studerats under treårsperioden 2016-2018, vilket avser året innan direktiv 2014/95/EU trädde ikraft i Sverige samt första och andra året när det blev ett krav att hållbarhetsrapportera för större bolag i Sverige. Resultat och slutsats: Studien finner att direktiv 2014/95/EU lett till en generell ökning av kvalitén i hållbarhetsrapporter, både i sin helhet och varje kvalitetsdimension för sig. Vidare har studien synliggjort att kvalitetshöjningen är en process ur ett längre tidsperspektiv, vilket indikerar på att kvalitén en period framöver kommer öka till följd av direktiv 2014/95/EU. Examensarbetets bidrag: Studiens huvudsakliga teoretiska bidrag är ett ytterligare empiriskt bevis på att det går att se kvalitetshöjning i hållbarhetsrapporter till följd av ett lagkrav. Studiens praktiska bidrag kan ses som en utvärdering om lagen, inom studiens ramar, uppnått det direktiv 2014/95/EU eftersträvar genom att öka kvalitén och jämförbarheten inom hållbarhetsrapporteringen. Vidare finner studien är indikatorer på att ett standardiserat ramverk ytterligare höjer jämförbarheten. Denna indikation kan även bidra som ett råd till företag att implementera ramverk som t.ex. GRI för att efterleva lagkravet proaktivt. Förslag till fortsatt forskning: Ett förslag är att göra en liknande studie om ett par år, när företag sannolikt kommit över den tid det tar för att anpassa sig till lagkravet, och där hållbarhetsrapporter kan studeras inom en längre tidsperiod än vad denna studie kunnat göra. Nyckelord: Direktiv 2014/95/EU, hållbarhetsrapport, väsentlighet, relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet

Att företag agerar etiskt är av stor betydelse i dagens företagande för att fortsätta vara relevanta på marknaden. Därav finns det ett krav på företag inom EU som uppfyller vissa kriterier att upprätta en hållbarhetsredovisning varje år, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU. Syftet är att företag ska delge information till sina intressenter och omgivningen för att visa hur de agerar hållbart från de tre perspektiven miljö, socialt och styrning samt för att redovisa konsekvenserna som företags verksamheter orsakar kopplade till hållbarhet. Denna studie avser att undersöka mängden hållbara ord i EU-företags hållbarhetsredovisningar genom en kvantitativ innehållsanalys för att besvara frågan om huvudfokuset i hållbarhetsrapporter skiljer sig åt mellan branscher. Tre branscher, transport, mode och bank, valdes ut utifrån tidigare studier i syfte att besvara forskningsfrågan. Sammanlagt 45 företag inkluderades i studien där 15 företag tillhörde vardera bransch. De hållbara orden har valts ut med inspiration från bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv (2014/95/EU) som i sin tur kopplades till de tre kategorierna inom ESG (Environmental, Social, Governance). För varje gång ett företag nämnde ett av orden i sin hållbarhetsredovisning fick företaget, och därmed även branschen som företaget tillhör, ett poäng inom den kategorin som ordet tillhör.  För att besvara studiens forskningsfråga grundar sig hypoteser och slutsatser på tidigare forskning och teorier som förklarar hållbarhetsredovisning. Legitimitetsteorin, intressentteorin samt signaleringsteorin och Habermas kommunikationsteori har använts för att förstå hållbarhetsredovisning och därmed hur företag redovisar hållbara aspekter.  Studien använde Kruskal-Wallis testet som analyseringsmetod för att testa hypoteserna. De statistiska testerna kom fram till att det inte finns någon signifikant skillnad mellan branscherna vid rapportering av miljöaspekter och styrningsaspekter. Däremot visar testerna att en signifikant skillnad finns vid rapportering av sociala aspekter, närmare bestämt att modebranschen rapporterar mer om sociala aspekter jämfört med bankbranschen. Dock kunde ingen skillnad säkerställas mellan mode- och transportbranschen samt bank- och transportbranschen vid rapportering av sociala aspekter.  Slutsatsen är att branschers huvudfokus till mestadels inte skiljer sig åt i hållbarhetsredovisningar, vilket inte följer tidigare forskning. Studien bidrar till kunskap och förståelse från ett annat perspektiv jämfört med vad tidigare forskning har kommit fram till samt hur branscher borde rapportera om relevant information och förhåller sig till varandra gällande rapportering av de tre kategorierna i ESG.

Syftet med denna studie är att undersöka hur den svenska aktiemarknaden reagerade på införandet av obligatorisk hållbarhetsredovisning i den svenska lagen (1995:1554) om årsredovisning. Detta sker genom att jämföra marknadens reaktioner vid publicering av företags årsrapporter innehållande bristfällig frivillig hållbarhetsredovisning 2016 med årsrapporter innehållande obligatorisk hållbarhetsredovisning 2017. En eventstudiemetod tillämpas som utgår från 30 börsnoterade företag på Nasdaq Stockholm där fokus ligger på att studera avvikelseavkastningen. Resultatet från eventstudien för publicering av årsrapporter 2016 jämförs mot resultatet för 2017 med hjälp av ett parat två-sample t-test. Studiens resultat visar att det finns signifikant positiv avvikelseavkastning för båda åren, dock något mindre positiv 2017. Jämförelsen mellan åren visar på en signifikant skillnad mellan reaktionerna på marknaden vid publicering av årsrapport, innehållande hållbarhetsredovisning, mellan år 2016 och år 2017. Resultatet indikerar att skillnaden i reaktion beror på att hållbarhetsredovisning blev obligatorisk år 2017.

Ett aktuellt ämne i dagens samhälle är hållbarhet. Arbetet med hållbarhet har fått stor betydelse för företag. För att visa omvärlden hur företaget arbetar med hållbarhet upprättas hållbarhetsrapporter. Årsredovisningslagen tar upp att företag ska hållbarhetsrapportera, men det finns inga tydliga regler hur rapporten exakt ska göras. Detta är baserat på krav från EU direktivet 2014/95. Syftet med direktivet var att skapa harmonisering av hållbarhetsrapportering. Direktivet 2014/95 har inte bidragit till den harmonisering som det var tänkt från början. Det har nyligen kommit ett nytt förslag från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) för hur hållbarhetsrapporteringen ska genomföras för att förbättra innehållet i rapporterna och bidra till att försöka skapa en standard för hållbarhetsrapportering. Denna standard är en del av det nya direktivet Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) om hållbarhetsredovisning. Syftet med denna studie är att få kunskap om hållbarhetsrapporteringen är harmoniserad i dagens praktik samt hur stor omställning det kommer att vara för företag att hållbarhetsrapportera enligt CSRD. Detta görs för att öka förståelsen om hur krävande omställningen till CSRD kommer att vara för företag samt om hållbarhetsrapporteringen är harmoniserad. Metoden som användes var en kvalitativ textanalys. 30 företag valdes ut från tre olika branscher som var kläder, transporter och livsmedelsframställning. Datainsamlingen gjordes genom att analysera företagens hållbarhetsrapporter utifrån ett granskningsformulär som innehöll punkter från EFRAG. Granskningsformuläret har begränsats genom att endast ta med de kvantitativa punkterna från EFRAG. Beroende på hur många punkter från granskningsformuläret som uppfylldes gick det att dra en slutsats om omställningen till CSRD kommer bli omfattande för företagen. Studien visar att hållbarhetsrapporterna inte är harmoniserade. Undersökningen visar även att företagens hållbarhetsrapporter är långt ifrån att uppfylla alla punkter från EFRAG. Hållbarhetsrapporterna skiljer sig mycket åt och de är svåra att jämföra då de innehåller en stor variation av kvantitativa mått. Slutsatsen är att det kommer bli en stor omställning för företag vid införandet av CSRD. / A current topic in today's society is sustainability. The work with sustainability has gained great importance for companies. To show the outside world how the company works with sustainability, sustainability reports are created. Årsredovisningslagen states that companies must report on sustainability, but there are no distinct rules of how exactly the report should be made. This is based on requirements from the EU directive 2014/95. The purpose of the directive was to create harmonization of sustainability reporting. Directive 2014/95 has not contributed to the harmonization it was originally intended to achieve. There has recently been a new proposal from European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) of how sustainability reporting should be implemented in order to improve the content of the reports and contribute to trying to create a standard for sustainability reporting. This standard is a part of a new directive called Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) of sustainability reporting. The purpose of this study is to gain knowledge about whether sustainability reporting is harmonized in today's practice and how big of a change it will be for companies to report sustainability according to CSRD. This is done to increase understanding of how demanding the transition to CSRD will be for companies and whether sustainability reporting is harmonized. The method used is a qualitative text analysis. 30 companies were selected from three different industries which were clothes, transportation and food production. The data collection was done by analyzing the companies ́sustainability reports based on a review form that contained items from EFRAG. The review form has been limited by only including the quantitative items from EFRAG. Depending on how many items from the review form that were completed, it was possible to draw a conclusion as to whether the transition to CSRD will be extensive for the companies. The study shows that the sustainability reports are not harmonized. The study shows that the companies ́sustainability reports are far from completing all the items from EFRAG. The sustainability reports differ greatly and are difficult to compare as they contain a wide variety of quantitative measures. The conclusion is that there will be a major adjustment for companies when CSRD is introduced.

The aim of the study is to analyze how Swedish large fashion companies' sustainability reports quality has been changed 2016-2019. The study wants to create a deeper understanding of the legislative change initiated by the EU that Sweden introduced in 2017. Quality is declared to consist of the three categories of credibility, content and communication. The study's issue was: “How has the quality of fashion companies' sustainability reports been affected when they became statutory to be produced?”. The sample consisted of 14 companies. Some of the companies prepared joint sustainability reports which led to the number of sustainability reports that the study analyzed being 10 reports per year 2016–2019. An additional report was added for 2019 when a company chose to prepare a report separately from the parent company. A qualitative content analysis was used as a method to study the selected 41 sustainability reports. The theories and concepts used in the study for analysis were triple bottom line, institutional theory, stakeholder theory, signal theory and GRI. The results showed that companies' quality of sustainability reports have changed both in accordance with the EU Directive 2014/95/EU, but largely due to surrounding factors. The study has provided a deeper understanding of companies' sustainability reporting and shown that there is no unambiguous change in quality when sustainability reporting for larger companies became mandatory by law.

Denna studie behandlar jämförbarhet inom hållbarhetsrapportering inom fordonsindustrin i Sverige. Tidigare forskning har visat att det finns brister i jämförbarhet gällande hållbarhetsredovisningar. Denna studie undersöker om detta fortfarande föreligger, och i så fall på vilket sätt och varför, med hjälp av en nulägesanalys. Studien undersöker även vilka förbättringsmöjligheter som finns bland identifierade brister. Studien är en kvalitativ studie med data i form av hållbarhetsrapporter. Resultatet från forskningen visade att jämförbarhet i fordonsindustrin i Sverige fortfarande brister. Intressenternas krav identifieras som främsta anledningen för brister i jämförbarhet, då det är per deras efterfrågan bolagen redovisar. Studien kom också fram till att skillnader i typ av kärnverksamhet hos företagen också är en determinant för detta. Förslag till förbättringar ges genom bättre integration av hela värdekedjan i hållbarhetsrapporteringen, samt ökad harmonisering av processer genom samarbete med branschorganisationer. Vidare ges förslag på skärpta och mer lämpliga formkrav av lagstiftning och bättre samarbete med lagstiftare och branschorganisationer för att uppnå detta. Författarna ger förslag för vidare forskning att undersöka de identifierade, såväl oidentifierade orsaker till brister i jämförbarhet och i vilken mån de är ansvariga för detta fenomen. / This study concerns comparability in sustainability reporting within the automotive sector in Sweden. Existing research has shown deficiencies in comparability of sustainability reports. The aim of the study is to examine, through an analysis of the current state of sustainability reporting, whether these shortcomings still exist and if so, how and why they present themselves. The study also aims to provide possible solutions for any identified deficiencies. The study is a qualitative study using empirical data in the form of sustainability reports. The results of the study show that sustainability reports in the automotive sector in Sweden still exhibit deficiencies in comparability. Stakeholder demands are identified as the primary reason for differences in reporting practices, as it’s per their demand that corporations report sustainability information. The study also identifies differences in the companies’ core activity as a determinant for this. Possible solutions are suggested as increased integration of the sustainability reporting of the value chain as a whole, as well as harmonisation of processes through cooperation with industry associations. Furthermore, increased quality control through legislation is suggested as well as increased cooperation between legislators and industry associations in order to achieve this. The authors suggest that further research can be aimed at identifying the respective importance of these different causes for shortcomings in comparability, as well as possible unidentified factors. The study was conducted and is presented in Swedish.

The Non-Financial Reporting Directive (“NFRD”),[1]is an important contributor to the European Union’s (EU) goal of creating a more sustainable future for all. By requiring large public-interest entities to report non-financial information relating to sustainability matters, the NFRD increases business transparency and gives stakeholders the opportunity to make more informed investment decisions, monitor corporate activities and initiate discussions based on current practices. The purpose of this thesis is to analyze the NFRD as it stands today and to analyze in what way the NFRD has the potential to improve by chiefly using the legal dogmatic method. The thesis reached its completion with an appropriate timing (January 2021) as the EU has announced its ambition to revise the NFRD by the first quarter of 2021. The conclusion drawn is that the NFRD should be revised on a series of points. Most importantly, reliability of the provided information should be secured through a stronger verification mechanism. Other areas for improvement concern the enlargement of the scope of the NFRD and the implementation of further measures securing comparable data.  [1]Directive 2014/95/EU.