Syftet med föreliggande studie är att undersöka varför socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad använder hembesök som utredningsmedel. Hembesök, som är ett av flera medel för att utreda rätten till ekonomiskt bistånd, är ett till synes outforskat område. För att få en inblick i arbetssättet bygger därför studien på sju kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som i sitt arbete kommer i kontakt med hembesök. Studien visar att socialsekreterarna inte känner till några riktlinjer för när och hur hembesök ska genomföras, men att hembesök ändå främst används vid två ärendetyper – när en klient ansökt om hemutrustning samt vid utredning av klienters boendesituation. Vidare framgår att hembesöken kan generera såväl underlag för beslutsfattande som förbättrad klientrelation, men att det även kan medföra risk för subjektiva bedömningar och negativa konsekvenser för klienten. Centrala aspekter för vad som tycks avgörande för när ett hembesök beslutas att äga rum är åsikter från kolleger och socialsekreterarens relation till klienten. För att förstå varför hembesöken används har vi analyserat empirin med hjälp av de teoretiska begreppen självreglering och diskretion. Studien når slutsatsen att då användandet av hembesök inte är detaljstyrt, både ges och upplever socialsekreterarna stor frihet att själva bedöma när, hur och varför ett hembesök behöver användas. Inom denna frihet styrs socialsekreterarna av oskrivna regler för när och hur hembesök ska genomföras, vilka tycks präglade av professionella normer och samhälleliga logiker. / The aim of this study is to examine why social assistance caseworkers in Malmö use home visits as an instrument for investigation. Home visits, being one of many methods used to investigate the right to social assistance, is a seemingly unexplored field of research. Therefore, in order to get an understanding of this work method, the present study is based on seven qualitative interviews with caseworkers who in their work carry out home visits. The study shows that the caseworkers do not know of any guidelines for when and how home visits should be carried out. Even so, home visits are still primarily used for two types of cases – when a client has applied for home equipment or for investigations regarding clients’ living situations. Moreover, it is shown that home visits form a basis for decision-making as well as generating better relationships with clients, however, it is also shown that home visits could risk leading to subjective decision-making and negative consequences for the client. Furthermore, the opinions of colleagues and the caseworker’s relationship to the client seem to be two central aspects in deciding when home visits should be carried out. To gain an understanding of why home visits are being used, the empirical material has been analyzed with the help of the theoretical concepts self-regulation and discretion. The study draws the conclusion that, since the use of home visits is not managed in detail, the caseworkers both experience and are given a great deal of autonomy in deciding when, how and why a home visit becomes necessary. As a result of this independence, the caseworkers are governed by unwritten rules for when and how home visits should be carried out, which seem to originate from professional norms and societal logics.

There are different views on the cause of the onset of homelessness. For example, it is sometimes suggested that the reason lies with the individual, while others stand by the idea that the cause would be found in the country's lack of housing. The purpose of this thesis is to examine the issue of how the social workers works with the housing aid in Sundsvall at the Social Services handle applications and assess eligibility for the housing aid. The purpose is also to investigate how the social workers approach and assess the background problems of those applying for the housing aid, and how the they based on this construct clients. The theory of the present study is that presented by Michael Lipsky in "Street-level bureaucracy" - the dilemmas of the individual in public service (1980). It describes how the street-level bureaucrats, that is, those in direct contact with the public, carry out or enforce actions undertaken by the legislator and by decisions taken in the public sector. In order to be able to perform and execute decisions on the needs of the individual applicant, street-level bureaucrats have a large individual self-determination, also called discretion. It is both a prerequisite for individualized decisions, while opening up unwanted influences in decision making. To answer the purpose and the questions asked, three different methods has been used, consisting of: a document study based on assessments on the social housing aid, a vignette study with three hypothetical cases and individual follow-up interviews. The results have shown that the street-level bureaucracy/social workers uses their discretion while assessing the eligibility of the social housing aid, whilst also relying on legislative regimes. Different factors of the background problem relative to different other aspects are shown to be part of how the social workers construct clients and make their decisions regarding the housing aid. / Det finns divergerande uppfattningar om orsaken till uppkomsten av hemlöshet. Det anförs exempelvis ibland en ide om att orsaken ligger hos individen, samtidigt som andra förfäktar iden om att orsaken skulle stå att finna i att den större delen av landet har brist på bostäder. Syftet är att undersöka hur socialsekreterarna vid enheten för bostadssocialt bistånd på socialtjänsten i Sundsvalls kommun arbetar med biståndsbedömningar, men även att undersöka hur de förhåller sig till den bakgrundproblematik som de som ansöker om bostadssocialt bistånds har och hur socialsekreterarna utifrån detta konstruerar klienter. Teorin för den föreliggande studien är den som presenteras av Michael Lipsky i ”Street-level bureaucracy”- dilemmas of the individual in public service. Den beskriver hur gräsrotsbyråkraten, det vill säga den som är i direkt kontakt med allmänheten, utför eller verkställer åtgärder som föranstaltas av lagstiftaren och genom beslut tagna i den offentliga sektorn. För att kunna utföra och verkställa beslut om behov för den enskilde hjälpsökande har gräsrotsbyråkraten ett stort individuellt självbestämmande, även kallat diskretion. Den är både en förutsättning för individanpassade beslut, samtidigt som den öppnar upp för oönskade influenser i beslutstagandet. För att besvara syftet och de ställda frågorna har tre metoder använts, de består av: en dokumentstudie, en vinjettstudie, samt intervjuer. Resultatet har bland annat visat på att gräsrotsbyråkraterna/socialsekreterarna använder diskretion vid bedömningen kring bostadssocialt bistånd, samtidigt som de förlitar sig på lagstiftningar och riktlinjer. Olika faktorer i individernas bakgrundproblematik i förhållande till andra aspekter som exempelvis socialsekreterarnas erfarenhet och ålder, kulturella och ideologiska föreställningar och ekonomiska ansvar visar sig vara en del i hur socialsekreterarna konstruerar klienter.

Studien analyserar planerares arbete med klimatanpassningspolicy, i en svensk kommunkontext, genom undersökning av planerares resonemang om policyutformning, vilket handlingsutrymme det ger planerare samt utmaningar som påverkar kommunalt klimatanpassningsarbete. Med avstamp i planerarnas resonemang, som framgått under intervjustudier, tidigare forskning samt vetenskaplig teoretisk förankring genom policyanalys och närbyråkratiskt teori, identifieras tillämpningsbar policy. Tillämpningsbar policy vägleder planerare i deras arbetsutövning. Den bör bestå av flera olika dokument, vilka behandlar olika detaljerade nivåer av klimatanpassning i fysisk planering. Detta då planerarna resonerar att både tydliga övergripande riktlinjer och stödjande kunskapsunderlag krävs. Tillämpningsbar policy utformar således ett styrande ramverk vilket möjliggör ytterligare hantering av klimatanpassning i fysisk planering samtidigt som policyn, i den grad den hanterar riktlinjer och kunskapsunderlag, medför minskat handlingsutrymme för planerare att agera på eget bevåg vid hantering av klimatanpassningsfrågor. / The study analyses planners’ work on climate adaptation policy, in a Swedish municipal context, by examining planners’ arguments on policy formulation, which operating space it gives planners and challenges that affect municipal climate adaptation work. Based on the planners’ reasoning, which emerged during interview studies, previous research and scientific theoretical anchoring through policy analysis and street-level bureaucracy could applicable policy be identified. Applicable policy guides planners and should consist of several different documents, dealing with different detailed levels of climate adaptation. This since the planners requested both guidelines and supporting knowledge bases to further handle the subject in their work.  Applicable policy can be seen as a governing framework which enables planners to involve climate adaption in planning, as well as it reduces their space of operating among climate adaptation issues.

Studien handlar om ett av mig identifierat fenomen inom den sociala barnavården i Sverige som jag benämnt skyddsuppmaning. Studiens syfte har varit att ta del av socialsekreterares förståelse av skyddsansvaret när barnets vårdnadshavare är skilda och en av dem utgör en risk för barnet. Ytterligare ett syfte har varit att ta del av hur socialsekreterare problematiserar fenomenet skyddsuppmaning. Studien bygger på intervjuer med sex socialsekreterare vid olika socialförvaltningar i landet, som alla arbetar med utredningar enligt socialtjänstlagen gällande barn.  Resultatet visar att socialsekreterare uppfattar att det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda barnet och att det är ett beslut som endast vårdnadshavare kan fatta. När socialsekreterare kommunicerar skyddsansvaret med vårdnadshavarna uttalar de sig med olika grader av styrka i sin uppmaning. Socialsekreterare anser att skyddsuppmaning främst vilar på det generella föräldraansvaret som finns angivet i föräldrabalken (1949:381). De problematiserar skyddsuppmaning genom att bland annat ange de känslomässiga påfrestningar som uppstår för vårdnadshavarna, samt att skyddsuppmaning späder på en redan konfliktfylld relation dem emellan.  När intervjumaterialet betraktas i ljuset av teorin kan det förstås som att skyddsuppmaningen blivit institutionaliserad och för givet tagen inom den sociala barnavården, vilket återfinns i Bordieus begrepp doxa. Den låga graden av laglig reglering av skyddsuppmaning gör att det finns få likheter med Webers byråkratiska, rättssäkra modell, men däremot utrymme för socialsekreterarnas överväganden. Det öppnar för normerande inslag som finns inom socialt arbete.  En analys av materialet visar dels att socialsekreterarna implicit beslutar om skyddet med förväntan att vårdnadshavaren verkställer det, dels att det finns en växelverkan mellan socialsekreterarnas styrka i skyddsuppmaningen och vårdnadshavarnas responser. Utifrån det kan skyddsuppmaningen leda till fyra olika typer av intagna positioner hos vårdnadshavarna. Dessa är ”De naturliga”, ”De övertalade”, ”De skrämda” och ”De övergivna”.

This is a qualitative study based on interviews with unit managers working by the entitlement law LSS, Act concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments. The purpose of this study is to get an understanding of how unit managers in the LSS area perceive, work with and have experience of user influence in their organizations. The implementation of previous research makes an easier understanding of what the professional role means for both the organization and the user of welfare services. The main result of the study shows that the unit managers have a significant role for the user influence and that user influence needs further development in their organizations. Unit managers work to equalize social differences and compensate for the user's care needs. User influence is therefore needed for users to be able to become as independent as possible.  The unit manager works according to organizational conditions and creates strategies while using their professional discretion. Which promotes participation and self-determination for the user and their way of life. The result fills a knowledge gap regarding the unit manager's professional role and work for and with user influence in practice within the law of LSS. The study's theoretical approach is based on the theories of human-treating organizations, social citizenship and a model that explains society views different levels of disability and the user's personal autonomy.