Syftet med denna studie är att undersöka hur man på olika skolor i tre kommuner gör för att kartlägga elevernas kunskaper i matematik, för att ta reda på vilka elever som är i behov av särskilt stöd. Efter intervjuer på åtta skolor valdes tre kartläggningsmaterial ut. Lärarnas uppfattningar om kartläggningsmaterialen lyfts fram och diagnoser analyseras för att se vad de testar. Undersökningen visar att man på de besökta skolorna använde många olika material för att kartlägga matematikkunskaperna. Det material som användes på flest skolor var kartläggningsmaterialet Diamant, vilket är ett av de tre material som är med i analysen. Det visade sig att även om materialet var detsamma använde man det på helt olika sätt på skolorna. Förutom Diamant analyserades Förstå och använda tal- en handbok och Mattecirkeln. Analysen av kartläggningsmaterielen visade att de kunskaper som testas inom ämnesområdet aritmetik är de lägre nivåerna på Blooms taxonomi, som använts för min analys. Det handlar främst om kunskaper inom områdena faktakunskaper, förståelse och tillämpning. Två av materielen hade några uppgifter inom området analys, men alla saknade kunskaper inom de högre nivåerna syntes och värdering. Vidare visade analysen att om kartläggningsmaterialen ska användas som formativa bedömningsinstrument, måste den enskilde läraren ha goda kunskaper om vad som menas med formativ bedömning.

I denna undersökning studerades vad som menas med matematiksvårigheter samt metoder att upptäcka och åtgärda dessa hos dagens grundskoleelever. Frågor om lärarnas pedagogiska bakgrund och hur de använder sig av specialpedagogik ställdes också. Metoden gick ut på att djupintervjua fyra matematiklärare på grundskolan och genom att relatera pedagogisk forskning till resultaten. I rapporten framkommer att elevernas svårigheter ofta är av allmän art. De har problem med språket och det framkom en samstämmighet mellan lärarna i undersökningen och forskningen som bägge visar på symbiosen mellan matematikundervisningen och undervisningen i svenska. Ett annat problem är att såväl elever som föräldrar fokuserar mer på att få rätt svar än på att förstå processen. Eleverna får således svårigheter med att förklara räkneprocesser. Vanligt är också att de har svårt med taluppfattningen och det abstrakta tänkandet. Rapporten visar att det vanligaste sättet att hitta information om elevernas matematikkunskaper är att använda sig av läroböckernas och skolverkets tester. Diagnoser är dock färskvara då matematiksvårigheter inte behöver vara konstanta. Lärarna försöker bli mer individanpassade och flexibla. Först då lärarna ej vet hur de ska lösa problem rådfrågar de specialpedagogerna. Lärarnas egna kunskaper i matematik varierar stort beroende på när de gick lärarutbildningen och det egna intresset.

<p>I denna undersökning studerades vad som menas med matematiksvårigheter samt metoder att upptäcka och åtgärda dessa hos dagens grundskoleelever. Frågor om lärarnas pedagogiska bakgrund och hur de använder sig av specialpedagogik ställdes också. Metoden gick ut på att djupintervjua fyra matematiklärare på grundskolan och genom att relatera pedagogisk forskning till resultaten. I rapporten framkommer att elevernas svårigheter ofta är av allmän art. De har problem med språket och det framkom en samstämmighet mellan lärarna i undersökningen och forskningen som bägge visar på symbiosen mellan matematikundervisningen och undervisningen i svenska. Ett annat problem är att såväl elever som föräldrar fokuserar mer på att få rätt svar än på att förstå processen. Eleverna får således svårigheter med att förklara räkneprocesser. Vanligt är också att de har svårt med taluppfattningen och det abstrakta tänkandet. Rapporten visar att det vanligaste sättet att hitta information om elevernas matematikkunskaper är att använda sig av läroböckernas och skolverkets tester. Diagnoser är dock färskvara då matematiksvårigheter inte behöver vara konstanta. Lärarna försöker bli mer individanpassade och flexibla. Först då lärarna ej vet hur de ska lösa problem rådfrågar de specialpedagogerna. Lärarnas egna kunskaper i matematik varierar stort beroende på när de gick lärarutbildningen och det egna intresset.</p>

Min fenomenologiska studie av personer som låtit sig diagnosticeras för dyskalkyli och deras föräldrar och skolledare visar de känslor, reflektioner och erfarenheter dessa individer har runt dyskalkyli. Det finns bara ett fåtal personer i Sverige i dag som har fått diagnosen. Deras berättelser visar att det finns elever i skolan som kämpar för att förstå det som för andra är så lätt, nämligen matematikens grunder. Hur kampen utförs är individuell men alla fick de rådet av någon att de borde undersöka om de inte har dyskalkyli. Av de som deltog hade två fått rådet av sina föräldrar och två av skolpersonal. De personer som deltagit i denna studie tyckte att det var skönt att få en etikett på sin svårighet. De ansåg att en diagnos hjälpte dem att hålla kvar sin självkänsla. De tyckte att de fortare fick hjälp vid lärarbyten, men att lärarnas kunskap om dyskalkyli var för liten. De hoppades få mer hjälp i skolan och att inte framtida karriärvägar skulle stängas på grund av deras matematiksvårigheter. De hoppades att deras andra förmågor skulle ge dem framkomliga vägar i livet. De ville att omgivningen skulle få mer förståelse för deras problem. Föräldrarna hade tidigt sett att deras barn hade det svårt med vissa saker. De uttryckte att de haft stor oro för att barnet inte skulle klara skolan och hoppades att en diagnos skulle underlätta skolan och underlätta för barnet att ta sig vidare i skolsystemet. Skolledarna erkänner att de i skolan idag inte kan så mycket om dessa barn. De har knappt mött någon elev som haft denna diagnos. De anser att skolpersonal och då framför allt speciallärare och matematiklärare behöver mer utbildning i hur man på bästa sätt ska hjälpa dessa barn att lyckas i skolan. Känslan hos alla inblandade är att det är en okänd diagnos i skola och samhälle men att den behövs för att undvika känslan av totalt misslyckande i skolan och för att skapa vägar vidare i landets utbildningssystem. Om de olika yrkesgrupperna, logopeder, psykologer, neuropsykiatriker, pedagoger och elevhälsopersonal, började samarbeta bättre kunde man få en mer holistisk syn på människan och därmed mer individualiserade lösningar. Jag hoppas att de olika grupperna kan börja samarbeta för att på bästa sätt driva kunskapen och pedagogiken framåt för de drabbade individernas skull. Det är fortfarande få elever som får denna diagnos. Vid en rundringning till fem av de stora kommunala skolorna i en av Sveriges större städer fanns det 2 elever med en dyskalkylidiagnos. Detta trots att det i denna kommun finns folk som gör utredningar av just dyskalkyli. Det är långt ifrån de ca 5 % som bland annat Butterworth (2012) hävdar att det finns i en befolkning. I framtiden behövs mer forskning som tydliggör hur man ska diagnosticera dessa barn och sedan tar fram metoder för hur dessa barn ska kunna utvecklas så långt som möjligt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur tre pedagoger definierar begreppet matematiksvårigheter och vilka strategier de anser sig använda för att underlätta för dessa elever. Inom studiens ram intervjuades två lärare i årskurs 4-5 och en specialpedagog via semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Matematiksvårigheter är ett svårdefinierat begrepp och skapar förvirring menar samtliga pedagoger, men de anser att eleven ofta har brister i den grundläggande räkneläran. Elever kan vara i och med matematiksvårigheter. Är eleven i svårigheter är det miljö och omgivning som påverkar, och är eleven med svårigheter är det elevens bakgrund och känslor som styr. Orsakerna till varför matematiksvårigheter uppstår beskriver respondenterna som varierande. De menar att det kan bero på omgivningen, lathet eller neurologiska anledningar och det kan därför vara svårt att anpassa undervisningen när man inte till hundra procent vet vad som orsakar svårigheterna. Matematikundervisningen sker i allmänhet genom enskild beräkning i matematikboken, med undantag för när de använder sig av det uppskattade hjälpmedlet iPad. Slutsatsen är att fler resurser, både i form av tid och kompetensutveckling, behövs för att kunna hjälpa och upptäcka elever med eller i matematiksvårigheter.

<p>Denna studie har i huvudsyfte att belysa hur lärare ute i verkligheten arbetar för att underlätta lärande i matematik för elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare frågas, vilka punkter lärarna anser som särskilt viktiga att tänka på vid undervisningen av elever i läs- och skrivsvårigheter i ämnet matematik samt vilka faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder. De datainsamlingsmetoder som användes var observationer i klassrum och intervjuer med fem lärare i grundskolans år 1, 2, 3 och 5. Därtill genomfördes litteraturstudier inom området. Resultatet från studien visar en samstämmighet mellan hur lärarna i föreliggande studie arbetade i klassrummet och deras uppfattningar om hur de kan underlätta matematikinlärningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. De faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder är utbildning, fortbildning och yrkeserfarenheter samt hur de ser resultatet av sitt arbete hos eleverna. Studiens resultat stämmer väl överens med de allmänna matematikdidaktiska råd till läraren som framkom vid litteraturstudierna. Studien visar att en undervisning som grundar sig på kommunikation i klassrummet, laboration och konkretion samt tid för lärande torde vara nödvändig vid matematikinlärning för elever i läs- och skrivsvårigheter och gynnsam för alla elever.</p>

<p>Syftet med arbetet är att ta reda på hur stor medvetenheten är på skolorna om dyskalkyli samt hur pedagoger stödjer elever som kan anses ha dyskalkyli. Studien är en kvantitativ undersökning som har genomförts med hjälp av enkäter som skickats ut till alla verksamma matematiklärare/specialpedagoger i grundskolan i en mellansvensk kommun. Enkätsvaren har visat att dyskalkyli är ett känt begrepp hos den större delen av de verksamma lärarna/specialpedagogerna. Osäkerheten kring begreppets betydelse är dock fortfarande stor bland lärarna och resultatet visar att flera lärare som undervisar i de tidiga åren (F-5) blandar ihop dyskalkyli, som är en specifik matematiksvårighet, med allmänna matematiksvårigheter. Denna förväxling kan medföra svårigheter för lärarna att ge elever med dyskalkyli rätt undervisning. Studien har vidare visat att alla inte är eniga om begreppets existens. Det finns både lärare och forskare som är osäkra på begreppets innebörd samt om det är ett begrepp som ännu är fullt bevisat.</p>

<p>I detta arbete fördjupar jag mina kunskaper omkring inlärningssvårigheter i matematik genom att i litteraturen ta del av vad olika forskare har för olika uppfattningar och definitioner om ämnet. Jag undersöker också vad som kan leda till matematiksvårigheter och vad matematiksvårigheter kan leda till. Dessutom gör jag en intervjustudie där jag undersöker vad dagens lärare i matematik har för kunskaper och tankar om inlärningssvårigheter i matematik. Jag kommer fram till att det finns olika former av inlärningssvårigheter i matematik. Om ett barn lider av allmänna matematiksvårigheter är det oftast svagt i andra ämnen också. Har eleven bara svårigheter inom ämnet matematik och i övrigt är normalbegåvad är eleven dyskalkylektiker eller dysmatematiker. Barnet kan också ha specifika svårigheter inom vissa områden i matematik. Barn med allmänna matematiksvårigheter är betydligt fler än de som har dyskalkyli eller är dysmatematiker. Barn med inlärningssvårigheter i matematik har ofta en störd arbetsförmåga och visar känslomässiga och viljemässiga avvikelser i inställningen till matematik. Alla lärare jag intervjuade hade träffat på elever med matematiksvårigheter. Hälften av lärarna kände inte till begreppet dyskalkyli. Svaren på de övriga frågor jag ställde till lärarna varierade. Endast 3 av lärarna hade fått fortbildning eller utbildning i matematiksvårigheter/dyskalkyli.</p>

<p>I uppsatsen redovisas vårt examensarbete inom den kompletterande lärarutbildningen vid Södertörns högskola. Syftet med detta arbete är att göra en teoretisk studie med praktiska inslag för att få en klarare bild av vad dyskalkyli är och hur vi som lärare skall hantera elever med detta specialpedagogiska problem.</p><p>Arbetet är en komparativ litteraturstudie där vi utgått från material kopplat till dyskalkyli och matematiksvårigheter samt en kvalitativ studie i form av intervjuer med tre specialpedagoger vid olika skolor för att få en inblick i hur arbetet med matematiksvårigheter bedrivs.</p><p>Vår slutsats är att dyskalkyli är svårt att begripa och att det är svårt att avgöra när en elev har dyskalkyli och inte allmänna matematiksvårigheter. Trots detta är det viktigt att ställa en diagnos för att eleven skall kunna få rätt hjälp. Vi kan även konstatera att det finns kopplingar mellan dyskalkyli och dyslexi.</p>

<p>Alla typer av inlärningssvårigheter påverkar matematikinlärningen. Detta examensarbete önskar ge svar på vilka symptom olika inlärningssvårigheter kan ge och vilka åtgärder man kan sätta in för att hjälpa eleverna. Dessutom önskar arbetet ge svar på om det finns lika mycket kunskap på skolorna om läs- och skrivsvårigheter som om matematiksvårigheter och om eleverna upplever att elever i olika typer av svårigheter får den hjälp de behöver.</p><p>För att göra detta har jag dels gjort en litteraturstudie och dels en enkätundersökning bland speciallärare/specialpedagoger, lärare och elever.</p><p>Det är viktigt att uppmärksamma elever i alla typer av inlärningssvårigheter så att undervisningen kan anpassas till den specifika elevens förutsättningar. Eleven ska ges möjligheter till adekvata utmaningar så att elevens självkänsla stärks och dess motivation till att fortsätta lära sig blir stor. Elevens uppgifter ska därför stärka dess svagheter, men också belysa och utveckla dess styrkor.</p><p>Enkätundersökningen visar att skolorna har mer kunskaper och bättre rutiner för att upptäcka och arbeta med elever i läs- och skrivsvårigheter jämfört med elever i matematiksvårigheter. Detta gör att man som matematiklärare bör vara medveten om att man kan komma att möta elever som själva inte har insikter i sina styrkor och svagheter avseende matematiksvårigheter.</p><p>Eleverna själva verkar vara relativt nöjda med den hjälp elever i svårigheter får, men högstadieelever är i större utsträckning än gymnasieelever nöjda med hjälpen i matematik.</p>