Syftet med uppsatsen är att få en bild av det sociala nätverket och dess betydelse för elever med svårigheter att klara matematikämnet på grundskolan. I det sociala nätverketinbegrips konsekvenser av föräldrarnas utbildningsnivå och effekter av konflikter mellan normsystem runt eleven. Jag har använt mig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och har intervjuat två manliga matematiklärare på grundskolans högstadium. De har lämnat uppgifter om kön, etnisk bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå samt socialgrupps- tillhörighet för nio stycken elever som i skolår åtta inte uppnådde betyget godkänd i matematik. Resultaten visar sammanfattningsvis att den sociala bakgrunden spelar en stor roll för elevernas arbetsro och kunskapsutveckling. Sociala problem i hemmet har orsakat eller förvärrat elevernas förmåga att tillgodogöra sig matematikundervisningen.

<p>Forskarna menar att dyskalkyli är lika vanligt förekommande som dyslexi. För att hjälpa elever med dyskalkyli är det viktigt att upptäcka svårigheterna så tidigt som möjligt. Internationell forskning har genomfört tester för att finna orsaken till dyskalkyli och därmed kunna ställa en tidig diagnos samt sätta in tidig hjälp. Jag har därför undersökt vilken kunskap lärare har för att kunna upptäcka dyskalkyli och anpassa undervisningen för att hjälpa elever med specifika matematiksvårigheter. För detta ändamål genomfördes ett antal intervjuer med lärare som arbetar med matematikundervisning i de tidigare skolåren. I undersökningen har det framkommit att det talas väldigt lite om dyskalkyli och kunskapen om begreppet är enligt informanterna ganska begränsad. Dyskalkyli har inte fått samma uppmärksamhet som dyslexi trots att litteraturen betonar att det är lika viktigt att kunna räkna som att kunna läsa och skriva för att klara sig i dagens samhälle. Å andra sidan visade det sig att elever med matematiksvårigheter får hjälp även om svårigheterna kanske inte fått benämningen dyskalkyli.</p><p>Undersökningsresultatet visade dock tydligt att dyskalkyli endast förekommer sällsynt vilket kan ha sin förklaring i att en säker diagnos inte kan ställas förrän eleverna är äldre. Studien visade också att informanterna vill ha mer kunskap om hur dyskalkyli kan upptäckas och därmed ännu bättre kunna bemöta elever med</p><p>matematiksvårigheter.</p>

Forskarna menar att dyskalkyli är lika vanligt förekommande som dyslexi. För att hjälpa elever med dyskalkyli är det viktigt att upptäcka svårigheterna så tidigt som möjligt. Internationell forskning har genomfört tester för att finna orsaken till dyskalkyli och därmed kunna ställa en tidig diagnos samt sätta in tidig hjälp. Jag har därför undersökt vilken kunskap lärare har för att kunna upptäcka dyskalkyli och anpassa undervisningen för att hjälpa elever med specifika matematiksvårigheter. För detta ändamål genomfördes ett antal intervjuer med lärare som arbetar med matematikundervisning i de tidigare skolåren. I undersökningen har det framkommit att det talas väldigt lite om dyskalkyli och kunskapen om begreppet är enligt informanterna ganska begränsad. Dyskalkyli har inte fått samma uppmärksamhet som dyslexi trots att litteraturen betonar att det är lika viktigt att kunna räkna som att kunna läsa och skriva för att klara sig i dagens samhälle. Å andra sidan visade det sig att elever med matematiksvårigheter får hjälp även om svårigheterna kanske inte fått benämningen dyskalkyli. Undersökningsresultatet visade dock tydligt att dyskalkyli endast förekommer sällsynt vilket kan ha sin förklaring i att en säker diagnos inte kan ställas förrän eleverna är äldre. Studien visade också att informanterna vill ha mer kunskap om hur dyskalkyli kan upptäckas och därmed ännu bättre kunna bemöta elever med matematiksvårigheter.

Syftet med detta arbete är att undersöka aktuell forskningslitteratur för att se hur dyskalkyli framställs för att som pedagog kunna upptäcka och stötta dessa elever i tid. Det syftas också till att få reda på en ungefärlig omfattning av dyskalkyli bland elever i grundskoleålder. För att få fram ett urval av litteratur till denna studie avgränsades sökningen till att beröra forskning om dyskalkyli, inte om att undervisa elever med dyskalkyli. Forskning från år 2000 och framåt har använts för att få så aktuella ståndpunkter som möjligt. Resultatet i denna studie har visat att dyskalkyli är ett omstritt begrepp som idag saknar en allmänt accepterad definition. Trots att en entydig definition saknas föreslår flera studier att dyskalkyli bland annat kan innebära brister i taluppfattningen. På grund av avsaknad av definition av begreppet dyskalkyli är det mycket oenigheter kring diagnosfrågan. Detta då det förekommer flera olika instrument för att mäta det. Ändå har flera studier gjorts där dyskalkylins omfattning bland elever i grundskoleålder är bedömd. Det uppskattas att ungefär 5-6 procent av alla elever i grundskolan har dyskalkyli.

Developmental dyscalculia (DD) is a learning disability that is characterized by severe difficulties with acquiring age-appropriate mathematical skills that cannot be attributed to insufficient education, language skills, or motivation. The prevalence rate is estimated at 3-6%, meaning that a substantial portion of the population struggles to learn mathematics to such a large degree that it affects overall well-being and academic prospects. However, our understanding of the etiology of DD is incomplete and there are competing hypotheses regarding the characteristics of DD and its underlying causal factors. The purpose of the current thesis is to contribute to our understanding of DD from the perspective of cognitive psychology and cognitive neuroscience. To this end, we identify children with DD to identify the cognitive determinants of DD that hamper their ability to learn basic mathematics. It is believed that human beings are endowed with an innate ability to represent numerosities, an ability phylogenetically shared with other species. We investigate whether the purported innate number system plays a role in children with DD insofar as  failures in this system may undermine the acquisition of symbolic representations of number. Although some researchers believe DD is a monolithic learning disability that is genetic and neurobiological in origin, the empirical support for various hypotheses suggests that DD may be shaped by heterogeneous characteristics and underlying causes. The present thesis, and the studies presented therein, provides support for the notion that DD is indeed heterogeneous. We identify at least two subtypes of DD that are characterized by specific deficits in number processing, and one subtype that could more aptly be labelled as a mathematical learning disability, the causal factors of which are likely limited to deficits in non-numerical abilities. In addition, we locate candidate neurocognitive correlates that may be dysfunctional in DD. / Dyskalkyli är en specifik inlärningssvårighet som karaktäriseras av stora svårigheter med att tillgodogöra sig matematikkunskaper som inte kan härledas till bristande undervisningsmöjligheter, språkfärdigheter, eller motivation. Prevalensen av dyskalkyli uppskattas till 3-6%, vilket innebär att en ansenlig andel av populationen har sådana besvär att lära sig matematik att det påverkar deras allmänna välbefinnande och akademiska möjligheter. Förståelsen för dyskalkyli är emellertid knapphändig, men ett flertal konkurrerande hypoteser har föreslagits avseende dess karaktäristika och kausala faktorer. Syftet med denna avhandling är att öka vår förståelse av dyskalkyli utifrån ett kognitionspsykologiskt perspektiv och utifrån kognitiv neurovetenskap. Följaktligen identifierade vi skolbarn med specifika och stora matematiksvårigheter för att sedermera undersöka vilka kognitiva faktorer som underminerar deras förmåga att förvärva grundläggande matematikfärdigheter. Rådande uppfattning är att människan är utrustad med en medfödd förmåga att uppfatta och representera antal, vilket är en förmåga som vi fylogenetiskt delar med andra arter. Vi undersöker huruvida detta medfödda antalsuppfattningssystem är involverat vid utvecklandet av dyskalkyli hos barn, där ett dysfunktionellt antalsuppfattningssystem kan underminera förmågan att tillgodogöra sig symboliska representationer av antal. Gängse uppfattning gör gällande att dyskalkyli är en enhetlig och homogen inlärningssvårighet som genetiskt och neurobiologiskt betingad. Dock har ett flertal hypoteser angående orsaken till dyskalkyli fått empiriskt stöd, vilket möjliggör tolkningen att dyskalkyli snarare är en heterogen inlärningssvårighet med olika kausala faktorer och egenskaper. Föreliggande avhandling ger stöd för denna senare tolkning. Vi identifierar åtminstone två  subtyper av dyskalkyli, som vardera karaktäriseras av specifika svårigheter med numeriska färdigheter, samt en subtyp som mer korrekt bör benämnas som matematiska inlärningssvårigheter där bidragande faktorer sannolikt kan härledas till icke-numeriska förmågor. Vidare så identifierar vi potentiella neurokognitiva korrelat som är dysfunktionella vid dyskalkyli.

<p>Sammanfattning</p><p>I mitt examensarbete om dyskalkyli eller som det också kallas, specifika matematiksvårigheter vill jag visa på problematiken kring dessa inlärningssvårigheter, dels vill jag visa att det inte råder enighet bland forskare och andra professionella på ämnesområdet. Om verkligen dyskalkyli är en rimlig diagnos eller inte. Oenighet råder också om problemets omfattning samt vilka orsakerna är till att vissa elever får inlärningssvårigheter i matematikämnet. Jag drar även vissa paralleller och jämförelser med dyslexi eftersom denna diagnos är sedan länge accepterad och används utan ifrågasättande både i skolans värld och i resten av samhället.</p><p>För att kunna genomföra detta examensarbete så har jag ägnat mig åt litteraturstudier, Internetsökningar, idéutbyte med matematiklärare samt tillbakablickar på mina egna erfarenheter som lärarvikarie. Eftersom jag själv under min skoltid och som student på lärarutbildningen haft stora problem med delar av matematiken så har det varit extra intressant att försöka belysa problemet kring inlärningssvårigheter i matematik.</p><p>När jag studerat litteraturen så har jag funnit att två personer representerar skilda ståndpunkter angående matematiksvårigheter. Dessa personer är Björn Adler och Gunnar Sjöberg vilka båda två nog får anses vara två av landets ledande forskare på området. Deras åsikter går isär i många avseenden men även att de i vissa frågor är ganska överens. Vad jag också slås av är att Björn Adler verkar se problem kring matematiksvårigheter i ett ovanifrån perspektiv medan Gunnar Sjöberg som fortfarande verksam matematiklärare ser problemen mer ur elevperspektiv.</p><p>Nyckelord: Dyskalkyli, matematiksvårigheter, inlärningsproblem</p> / <p>Abstract</p><p>In my diploma paper on dyscalculia, or specific mathematics difficulties as it is also in known, I would like to highlight certain questions concerning these learning difficulties. I would like to show that there is no common view among researchers and professionals in the area on whether or not dyscalculia is a reasonable diagnosis. There is also no common view on the extent of the problem, nor what the reasons why some students get learning difficulties in mathematics are. I am also making some parallels and comparisons to dyslexia since the schools of today and the society in general have since a long time accepted this diagnose and use it without questioning.</p><p>In order to be able to undertake my thesis I have studied literature, done internet research, had exchange of ideas with math teachers and also made use of my own experiences as a substitute teacher. Because of my own difficulties with different areas in math, both during my years in compulsory school, high school and also as a university student, I have found a special interest in trying to highlight these questions concerning learning difficulties in mathematics.</p><p>When studying the literature I have found two persons that represent different position on mathematics difficulties; Björn Adler and Gunnar Sjöberg. Both may be regarded as two of the more prominent researchers in the area. Their opinion differs in many ways but also that they have some common views. I also found that Björn Adler seems to approach the mathematics difficulties from a different perspective than Gunnar Sjöberg who is still active as a math teacher and have the perspective from his pupils.</p><p>Keywords: Dyscalculia, mathematics difficulties, learning problems</p>

Massmedier utmålar den svenska skolan som i stadigt förfall. Enligt den senaste PISA undersökningen har resultaten i matematik försämrats jämfört med tidigare undersökningar. För att ge elever det stöd de behöver i matematik spelar kartläggningen av deras kunskaper en avgörande roll. En kartläggning behöver ge utförlig och entydig beskrivning av elevers kunskaper som förstås av alla inblandade parter. Denna studie undersöker hur speciallärare och specialpedagoger beskriver matematiksvårigheter samt om hur de upptäcker, kartlägger och organiserar stödundervisningen för elever i matematiksvårigheter. Studien visar att intervjuade speciallärare och specialpedagoger beskriver matematiksvårigheter på samma sätt som också återkommer i forskningen. De finner diagnosen dyskalkyli problematisk då den beskriver elevens matematiksvårigheter, men inte dess orsaker. Speciallärarna och specialpedagogerna ser ett mervärde av diagnosticering om de får veta vad de ska göra med en elev som har dyskalkyli. Även i fråga om väl utförd kartläggning är både forskning och informanter eniga om dess betydelse för stödundervisningens utformning. Speciallärarna och specialpedagogerna anser entydigt att många elever i matematiksvårigheter utvecklar känslomässiga blockeringar som gör det svårare att arbeta med matematik. De för också fram betydelsen av att förebyggande insatser införs redan när eleverna börjar lågstadiet. Studien visar att matematikundervisningen bör arbeta än mer med att utveckla elevernas förståelse för matematik.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka verksamma pedagogers erfarenheter av ett laborativt arbetssätt inom matematikämnet. Jag vill veta i vilken utsträckning de använder metoden i sin undervisning samt om ett laborativt arbetssätt kan vara en lösning för elever med matematiksvårigheter. Jag har intervjuat tre lärare och en specialpedagog från två olika skolor. Av studien framgår att informanterna använder sig av det laborativa arbetssättet i olika utsträckning och att de har något skilda synsätt på materialet och dess användning. Det har framgått att tydlighet i instruktioner och kommunikation är två viktiga aspekter för att arbetet ska vara välfungerande. Det pedagogerna tar upp som negativt är att arbetet är tidskrävande och att det lätt kan bli rörigt och högljutt i klassrummet då man arbetar laborativt. Men de tror ändå att arbetssättet kan ha en vinnande roll om undervisningen bedrivs på rätt sätt, vilket är något varierande enligt pedagogernas synsätt.

Specifika matematiksvårigheter, eller dyskalkyli som är den medicinska diagnosen, är ett relativt nytt forskningsfält. Det råder ingen konsensus kring hur man diagnostiserar tillståndet eller vilka bakomliggande orsaker som är avgörande, men det finns en enighet kring att problematiken är isolerad till matematikämnet och finns inom den grundläggande räkneläran, som att hantera tal och antalsuppfattning. Detta yttrar sig genom att eleven har svårigheter som att snabbt tolka och tillgodogöra sig siffror, tal och antal i skilda situationer. I detta arbete analyseras två digitala hjälpmedel, Nomp och Kikora, med syfte att avgöra om dessa hjälper till att utveckla och träna dessa förmågor hos elever med specifika matematiksvårigheter. Hjälpmedlen valdes ut genom en mindre undersökning hos speciallärare och specialpedagoger och analyserades genom ett verktyg som togs fram baserat på specialpedagogiska skolmyndighetens rekommendationer för elever med matematiksvårigheter. Resultatet visar att båda hjälpmedlen kan användas för att utveckla elevernas förmåga inom matematikämnet, men att Nomp anses som det mest lämpliga i grundskolan, då det är anpassat för en mer grundläggande nivå där elever med dessa svårigheter oftast fastnar. I diskussionen lyfts frågor kring vikten av en helhetssyn på undervisningen för att utveckla elevernas förmågor. Det framkommer där, att även om digitala hjälpmedel kan hjälpa till att motivera eleverna genom att de får en mer positiv självbild genom att de lyckas, så är det pedagogernas stödjande insatser och undervisningens upplägg som helhet som väntas ge störst effekt.

PISA undersökningarna har visat att svenska elevers matematikkunskaper är låga jämfört med elever i andra länder. Det är något som blivit omdiskuterat. För att förändra det här krävs det att lärare besitter pedagogiska kunskaper. För att se hur lärare arbetar kring detta problem har jag studerat hur lärare arbetar för att hjälpa elever i matematiksvårigheter. Studien har ett fokus på stöttande av affektiva sidor samt matematiklärande. Lärare arbetar mycket med stöttande av affektiva aspekter. Det sker genom att de arbetar för att stärka elevers självförtroende och självkänsla i matematik, de har en god inställning till matematik och arbetar för att skapa ett intresse hos eleverna. Lärare arbetar också för att eleverna ska förstå grunderna i matematik. De vill även skapa ett tryggt klassrumsklimat. Dessa aspekter anses, enligt lärare, vara betydande för att kunna hjälpa elever i matematiksvårigheter. Det har framkommit olika undervisningsmetoder som stöttar elevers matematiklärande. Dessa är elevaktiva genomgångar, individualisering, pararbete/pratmatte, laborativ/konkret arbete samt utomhuspedagogik. Lärarnas mål med undervisningsmetoderna är att arbeta från det konkreta till det abstrakta. De hävdar också att det är viktigt att variera dessa metoder och arbeta med dem på olika sätt eftersom alla elever lär sig olika.