Läroplanen genomsyras av The big five, de fem förmågorna (Skolverket, 2011). Analysförmågan innebär att eleven ska beskriva orsaker, konsekvenser och lösningar. Den kommunikativa förmågan ställer krav på att samtala, diskutera och motivera och den metakognitiva förmågan innebär att tolka, värdera och reflektera. Procedurförmågan innebär att söka, samla och strukturera och slutligen den begreppsliga förmågan som betyder att eleven ska förstå innebörden av begrepp, relatera dem till varandra och använda dem i olika sammanhang. Att ha ett fungerande språk är av stor vikt för att klara skolans krav och drabbar elever med diagnosen språkstörning. Uppgifterna om hur många som har diagnosen språkstörning varierar men ca 5-8 % av förskolebarnen har språkstörning (Hartelius et al, 2008). Undervisningen skall anpassas efter varje elevs behov och skolan har som uppgift att ge eleverna möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt det är möjligt (SFS 2010: 800). Språkstörning visar sig trots den förhållandevis höga prevalensen vara en diagnos som pedagogerna saknar kunskap kring. Dessutom är andelen logopeder som kan handleda dessa pedagoger i skolorna låg. Den kommande rollen som speciallärare innebär bl.a. att utforma det förebyggande arbetet och bidra till att undanröja språkliga hinder för elever med språkstörning. En viktig roll är också att föra elevens och även vårdnadshavarens talan och visa på vilka rättigheter och skyldigheter de har, att klargöra undervisningens mål, innehåll och utformning samt deras rätt till inflytande i skolans arbete (Skolverket, 2011). Att vara vårdnadshavare till ett barn med en funktionsnedsättning kan innebära olika påfrestningar. Det handlar även om att ha möjlighet att lägga extra tid och arbetsinsatser för att träna och stötta sitt barn både socialt och kunskapsmässigt. Men även kontakter t.ex. med skolan och logoped tar tid i anspråk. Den här undersökningen syftar till att synliggöra dessa föräldrars situation och deras arbetsinsatser och på så vis bidra till en ökad förståelse och ett förbättrat bemötande. Att ha insikt om och förståelse för dessa vårdnadshavares situation är av stor vikt för alla som arbetar med barn och ungdomar.

Dynamisk motorisk talbedömning (DYMTA) är ett nyutvecklat test för diagnosticering av verbal dyspraxi. Verbal dyspraxi är termen för barn som har en nedsättning i förmågan att viljemässigt programmera motoriken vid talproduktion. Den här studien syftar till att stärka den kliniska användningen av DYMTA genom att bidra till insamlingen av referensdata från typiskt utvecklade barn. Studien tillhör ett större doktorandprojekt där sammanlagt tre magisteruppsatser kommer att bidra till insamlingen av referensdata av barn med typisk tal- och språkutveckling. I föreliggande studie undersöktes 16 barn i åldern 4:0–4:11 och 17 barn i åldern 7:0–8:11 med DYMTA och ett omfattande testbatteri. Resultatet av DYMTA ska sambedömmas med anamnes, hörsel, språkförmåga, fonologi, artikulation, samt oral struktur och funktion. DYMTA är ett verktyg vid bedömning av barnet när logopeden misstänker att någon motorisk komponent påverkar barnets talförmåga. Bakgrundsfaktorerna kön, hereditet, flerspråkighet undersöks om de har en inverkan på prestationen på DYMTA. Vidare undersöks det i studien om det finns ett samband mellan testresultat på DYMTA och övriga test i testbatteriet. Slutligen undersöks talmotoriska utvecklingstrender mellan åldersgrupperna 4:0–4:11 och 7:0–8:11. Inget signifikant samband avseende kön, hereditet, flerspråkighet framkom avseende prestation på DYMTA. Resultatet visade på ett starkt samband mellan fonologisk förmåga, artikulationsförmåga, grammatisk produktionsförmåga och prestation på DYMTA. Utvecklingstrender fanns och åldersgruppen 4:0–4:11 påvisade en större variabilitet i sin talmotorik och hade därför en större resultatspridning inom sin grupp än vad gruppen 7:0–8:11 hade. Resultatet visar även att det är märkbart att åldersgruppen 4:0–4:11 ännu inte har etablerat samtliga fonem. Åldersgruppen 7:0–8:11 har etablerat alla fonem men gruppen har ännu inte utvecklat en fullt vuxenlik talmotorik. Studien bidrar till med utökad kunskap om barns talmotoriska förmåga i de utvalda åldersgrupperna. / DYMTA is a newly developed test for differential diagnostics of the speech disorder childhood apraxia of speech (CAS). Childhood apraxia of speech is a speech sound disorder involving deficits in planning and/or programming speech movements.  This study contributes to the data collection of children with normal speech and language abilities. The aim is to create a reference sample for DYMTA. 16 children in the ages 4:0–4:11 and 17 children in the ages 7:0–8:11 were included in this study. The children were assessed with DYMTA along with several other relevant tests regarding their speech, language and oral motor skills. The test results of DYMTA should be interpreted along with anamnestic data, hearing, language, phonology, articulation and oral structure and function. DYMTA is an assessment tool when the clinician suspects a motor speech disorder. Apart from collecting reference data this study also examines if factors regarding abilities in language, articulation, oral motor control and heredity and bilingualism have an impact on the result of DYMTA. This study describes the development of motor speech skills in the selected age groups. The results in this study show a significant correlation between phonology, articulation, expressive grammar and DYMTA. No statistical significance was found regarding gender, heredity and bilingualism. Developmental motor speech trends were found. The age group 4:0-4:11 displayed a greater variability in motor speech skills than the age group 7:0–8:11 and did not show a fully developed phonology. The group 7:0–8:11 had not yet established an adult like motor speech ability. This study contributes to research in motor speech ability of the selected age groups.

Projektet hade som syfte att hjälpa personer med diagnosen dyspraxi, mer specifikt oral dyspraxi. Oral dyspraxi yttrar sig som problematik medatt koordinera munrörelser vilket kan leda till svårigheter att prata tydligt och därmed även saker som svårigheter att kommunicera med andra och talgenans. Dyspraxi yttrar sig som tydligast hos unga barn då dessa ännu inte hunnit utveckla metoder för att dölja sin funktionsnedsättning. I projektet uppstod idén att denna problematik kunde hjälpas genom att skapa motivation och glädje i talpedagogiksessioner som annars kan kännas som utdragna för det barn som genomgår dem. Denna tanke ledde till efterforskning kring gamification och resulterade i ett brädspel som används av barnet med dyspraxi ihop med en talpedagog baserat på talpedagogikmetoden Rapid Syllable Transition Treatment. Brädspelet ficknamnet svammel utifrån de nonsensord som förekommer inom RapidSyllable Transition Treatment.

Sammanfattning/AbstractElever med språkliga svårigheter utgör en sammansatt och svårdiagnostiserad grupp. En språkstörning får konsekvenser för tankeutveckling, minne, lärande och läsförståelse. Det finns ett behov hos lärare att nå en större medvetenhet och en djupare förståelse för hur funktionsnedsättningen påverkar skolsituationen och vilka arbetsätt och arbetsmetoder, som kan vara motiverande och effektiva för elever med språkstörning.Syftet med studien är att belysa hur lärare till en elev med generell språkstörning och verbal dyspraxi och eleven själv upplever möjligheter och hinder i olika skolsituationer. Studien vill också lyfta fram de faktorer, som anses betydelsefulla för kunskapsutveckling och social gemenskap. •Vilka arbetssätt och arbetsformer upplevs som positiva och motiverande av en elev med språkstörning och verbal dyspraxi?•Hur upplever två lärare sin yrkesroll och användandet av olika arbetssätt och arbetsformer?•Vilka dilemman och hinder visas och i så fall på vilket sätt?Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Lärandet sker i interaktion med andra människor. Språk och aktivitet är lärandets grund. I ett livsperspektiv har språket och förmågan till kommunikation en djup dimension. Hur man mår, det vill säga känslor och attityder, den egna motivationen och engagemang är enligt eleven viktigt för att lära och utveckla språket. Lärandet i skolan påverkas av den sociala och språkliga miljön. En språkstörning är ett komplicerat samspel mellan individuella svårigheter och de sociala sammanhang som eleven deltar i. Studien är en kvalitativ fallstudie med en hermeneutisk ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom en metodtriangulering. Trianguleringen innebär sex observationer av olika lektionstillfällen, sex chattsamtal med en högstadieelev med generell språkstörning och verbal dyspraxi samt sex chattsamtal med två av elevens lärare. Vid observationerna användes ett observationsprotokoll och vid chattsamtalen tre inledningsfrågor, som följdes upp av öppna följdfrågor.Kontexten eller omgivningsfaktorerna, det vill säga den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen har en avgörande betydelse för hur elever med språk- och talproblem har förutsättningar för att lyckas. En anpassning till den aktuella situationen måste alltid göras. Som lärare gäller det att finna gynnsamma sätt att förebygga de situationer, som är särskilt belastande för eleven. Den egna motivationen och möjlighet till delaktighet är de starkaste drivkrafterna för språklig utveckling. En språklig sårbarhet innebär ett kontinuerligt behov av stöd för att utveckla sin metakognitiva förmåga. De största hindren för att lyckas är ett svagt arbetsminne och att missförstånd lätt uppstår.Om inte språk och kommunikation fungerar, ställs människan utanför samhällets delaktighet och gemenskap. Lärare måste ha en kunskap och en djup förståelse för vilka konsekvenser en språk- och talstörning får i skolsituationen, för att kunna anpassa undervisningen och motverka risken för utanförskap.I arbetet med språkligt sårbara elever är yrkesrollen och relationsarbetet av stor betydelse. Specialläraren ska vara en länk till övriga lärare och stöd och hjälp vid upprättandet av åtgärder på individ-, grupp- och organisationsnivå. En viktig uppgift är att ge omgivningen förståelse för elevens helhetssituation.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år presterar på tre deltest i VMPAC, för att därmed skapa ett underlag för en referens för svenska barn i bedömningen av avvikande utveckling. Studiens frågeställningar är: 1. <em>Hur presterar en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år, på tre deltest i VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control och Connected Speech and Language Control)? </em>och 2. <em>Förekommer det några skillnader mellan en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, jämfört med den amerikanska normeringen i VMPAC och barn med verbal dyspraxi (CAS) undersökta inom ramen för en magisteruppsats (Björelius-Hort, 2009)?</em> Oral- och talmotorisk förmåga hos 23 svenska barn i åldrarna fyra till tio år, som åldersmatchats mot barn med verbal dyspraxi (Björelius-Hort, 2009), testades med deltest två, tre och fyra ur VMPAC. Prövning av inter- och intrabedömarreliabiltet visade statistiskt signifikanta resultat, r =. 923 respektive r =. 913, med p <. 001 i båda fallen. Utifrån resultatet kan följande slutsatser dras: 1. att de studerade barnen, generellt presterade över 80 % på deltest två, tre och fyra i VMPAC, oavsett ålder, 2. att skillnaderna mellan den amerikanska normeringen i VMPAC och studiens deltagare är små och 3. att barnen med verbal dyspraxi generellt presterar sämre än den studerade gruppen på samtliga deltest.</p> / <p>The study investigates speech and oral motor skills in typically developed children at different ages. The results are intended to serve as a basis for future reference in the assessment of atypical development in Swedish children. The questions addressed within the study are: 1. <em>How does a group of typically developed, Swedish children, in the ages four to ten years, perform on three subtests in VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control and Connected Speech and Language Control)?</em> and 2. <em>Are there any differences in performance between a group of typically developed, Swedish children, and the American standardization in VMPAC and also with the children with childhood apraxia of speech (CAS) from the study by Björelius-Hort (2009)?</em> Speech and oral motor abilities were assessed using subtests two, three and four in VMPAC. The participants were 23 Swedish children, aged four to ten years old, who had been age-matched based on the children with CAS from the study by Björelius-Hort (2009). Inter- and intra-rater reliability showed statistically significant results, r =. 923 and r =. 913, with p <. 001, in both cases. From the results of the study the following conclusions can be drawn: 1. that the investigated group of children in general performed over 80 % on subtests two, three and four in VMPAC independent of age, 2. that the differences between the American standardization in VMPAC and the participants in this study were almost nonexistent and 3. that children with CAS in general performed poorer than the investigated group of children in all subtests.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år presterar på tre deltest i VMPAC, för att därmed skapa ett underlag för en referens för svenska barn i bedömningen av avvikande utveckling. Studiens frågeställningar är: 1. Hur presterar en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år, på tre deltest i VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control och Connected Speech and Language Control)? och 2. Förekommer det några skillnader mellan en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, jämfört med den amerikanska normeringen i VMPAC och barn med verbal dyspraxi (CAS) undersökta inom ramen för en magisteruppsats (Björelius-Hort, 2009)? Oral- och talmotorisk förmåga hos 23 svenska barn i åldrarna fyra till tio år, som åldersmatchats mot barn med verbal dyspraxi (Björelius-Hort, 2009), testades med deltest två, tre och fyra ur VMPAC. Prövning av inter- och intrabedömarreliabiltet visade statistiskt signifikanta resultat, r =. 923 respektive r =. 913, med p &lt;. 001 i båda fallen. Utifrån resultatet kan följande slutsatser dras: 1. att de studerade barnen, generellt presterade över 80 % på deltest två, tre och fyra i VMPAC, oavsett ålder, 2. att skillnaderna mellan den amerikanska normeringen i VMPAC och studiens deltagare är små och 3. att barnen med verbal dyspraxi generellt presterar sämre än den studerade gruppen på samtliga deltest. / The study investigates speech and oral motor skills in typically developed children at different ages. The results are intended to serve as a basis for future reference in the assessment of atypical development in Swedish children. The questions addressed within the study are: 1. How does a group of typically developed, Swedish children, in the ages four to ten years, perform on three subtests in VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control and Connected Speech and Language Control)? and 2. Are there any differences in performance between a group of typically developed, Swedish children, and the American standardization in VMPAC and also with the children with childhood apraxia of speech (CAS) from the study by Björelius-Hort (2009)? Speech and oral motor abilities were assessed using subtests two, three and four in VMPAC. The participants were 23 Swedish children, aged four to ten years old, who had been age-matched based on the children with CAS from the study by Björelius-Hort (2009). Inter- and intra-rater reliability showed statistically significant results, r =. 923 and r =. 913, with p &lt;. 001, in both cases. From the results of the study the following conclusions can be drawn: 1. that the investigated group of children in general performed over 80 % on subtests two, three and four in VMPAC independent of age, 2. that the differences between the American standardization in VMPAC and the participants in this study were almost nonexistent and 3. that children with CAS in general performed poorer than the investigated group of children in all subtests.

Uppsatsen är en litteraturstudie som syftar till att definiera begreppet dyspraxi och kartlägga de faktorer som ger upphov till dyspraktiska svårigheter. I arbetet framgår hur svårigheterna manifesteras i individens vardag samt hur man på bästa sätt kan möta och stödja individer med dyspraxi. Det som framkommit av vår studie är att dyspraxibegreppet är ett mångfacetterat begrepp med olika definitioner beroende på i vilket land man befinner sig. Det är i hjärnan och nervsystemet man kan finna de bakomliggande faktorer som ger upphov till svårigheter i främst tre specifika områden nämligen: perception, motorik och sensorisk integrering. Det har visat sig att det neuropedagogiska synsättet är ett ypperligt sätt att se på individens svårigheter men även att lyfta fram individens starka sidor och potentiella utvecklingsmöjligheter. Det neoropedagogiska förhållningssätt är brett och inkluderar flera olika sätt att tänka på, närma sig, se på utveckling och lärandet. Vi har funnit flera olika tips på övningar som kan utveckla individer med dyspraxi i olika avseenden som han/hon kanske inte fullt ut behärskar. För oss har det neuropedagogiska förhållningssättet blivit en självklar del i vårt arbete.

ABSTRACT The purpose of the current study was to compare speech samples elicited with four different methods regarding speech sound production errors. Nine Swedish-speaking children with SSD (Speech Sound Disorder) participated. A new method of speech elicitation was introduced, a narrative task using a silent short film as a prompt. Severity of involvement of the speech sound production was measured using PCC-R (Percentage of Consonants Correct-Revised), as well as a new severity metric, PSC (Percentage of Syllables Correct). Speech error patterns were also analyzed. All four methods of speech elicitation are suggested to be useful clinical tools for phonological assessment. The elicitation methods yielded similar results. However, the results indicated that a higher degree of control and phonological complexity in a task generally yield lower severity measures and more types of speech error patterns. The definition of SSD used in this study includes several clinical diagnoses used by speech and language pathologists. The participants’ results were therefore analyzed regarding clinical diagnosis. No difference was found. This first evaluation of PSC shows that it is a promising new severity metric, and that its strength lies first and foremost in the possibility to include unintelligible speech. The evaluation of the new elicitation task shows that narration of a silent short film as a prompt is promising as well. The results yielded indicate a gain in degree of control combined with a preserved high ecological validity associated with speech elicitation methods yielding conversational speech. SAMMANFATTNING Syftet med den här studien var att undersöka variation av avvikelser i språkljudsproduktionen hos nio svensktalande barn med språkljudsstörning vid fyra olika taluppgifter. En av de fyra uppgifterna innefattade en ny eliciteringsstrategi: berättande till ljudlös film. Grad av avvikelse undersöktes genom beräkning av PCC-R (Percentage of Consonants Correct-Revised), samt ett nytt mått, PSC (Percentage of Syllables Correct). Även avvikelsetyper undersöktes. Resultatet tyder på att samtliga undersökta taluppgifter kan vara användbara kliniska verktyg. Även om ingen skillnad kunde påvisas mellan deltagarnas grad av avvikelse vid de fyra taluppgifterna, sågs en tendens till att en hög styrningsgrad och fonologisk komplexitet av målorden ger upphov till en lägre träffsäkerhet i språkljudsproduktionen och ökar antalet olika avvikelsetyper som förekommer. Definitionen av språkljudsstörning inkluderar olika logopediska diagnoser. I denna studie kunde barnens diagnostillhörighet inte förklara variationer i resultaten. Den första utvärderingen av PSC visar att det är ett lovande nytt mått på träffsäkerhet i språkljudsproduktionen, och att dess styrka framför allt ligger i möjligheten att inkludera oförståeligt tal. Även denna första utvärdering av den nya eliciteringsmetoden berättande till ljudlös film är lovande. Resultaten tyder på en högre styrningsgrad samtidigt som den ekologiska validiteten i sammanhängande tal till stor del bibehållits.