Submitted by Renata Lopes (renatasil82@gmail.com) on 2018-03-12T19:33:58Z No. of bitstreams: 1 thamaravenanciodealmeida.pdf: 3771411 bytes, checksum: 94f08c0727648e872c65a57b45e37091 (MD5) / Approved for entry into archive by Adriana Oliveira (adriana.oliveira@ufjf.edu.br) on 2018-04-09T19:14:32Z (GMT) No. of bitstreams: 1 thamaravenanciodealmeida.pdf: 3771411 bytes, checksum: 94f08c0727648e872c65a57b45e37091 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-04-09T19:14:32Z (GMT). No. of bitstreams: 1 thamaravenanciodealmeida.pdf: 3771411 bytes, checksum: 94f08c0727648e872c65a57b45e37091 (MD5) Previous issue date: 2017-06-21 / Em um contexto de ampliação do mundo da arte e das atividades artísticas, percebemos a necessidade em trabalhar o uso do vídeo pelos artistas, que originou na criação de um novo segmento artístico, a videoarte. Pretendemos explorar a conceituação do termo no contexto em que estava envolvido de forma a apresentar a história dessa atividade no Brasil. O estudo, dividido em três capítulos, estabelece no primeiro, um recorte mais amplo, explorando a produção dos pioneiros da videoarte no Brasil e elucidando questões que a rodeavam enquanto atividade artística nos anos 1970. Na segunda e terceira partes, realizamos recortes mais específicos partindo do contexto dos anos 1980. No segundo capítulo é explorada a presença da videoarte no Festival Videobrasil, trabalhando as edições de 1983 a 2001. Durante a análise desse recorte, mapeamos as transformações ocorridas nesse universo que se encontram organizadas em três etapas: 1ª Etapa (1983-1985); 2ª Etapa (1986-1990); 3ª Etapa (1992-2001). No capítulo três apresentamos um estudo de caso da trajetória artística e da produção estética de Eder Santos, apontando as mudanças de sua carreira em perspectiva com as transformações ocorridas no Festival Videobrasil e no contexto da arte contemporânea em geral. / In a context of expansion of the world of art and artistic activities, we realized the need to analyse the use of video by artists, which originated the creation of a new artistic segment, the videoart. We intend to explore the conceptualization of the term in the context in which it was involved in order to present the history of this activity in Brazil. The study, divided into three chapters, establishes, in the first one, a wider view exploring the production of videoart pioneers in Brazil and clarifying issues surrounding it as an artistic activity in the 1970s. In the second and third parts, we carry out more specific cuts starting from the 1980s context. The second chapter explored the presence of videoart in the Videobrasil Festival, focusing the editions from 1983 to 2001. During this view’s analysis, we map the changes which occurred in this universe and that are organized in three stages: Stage 1 (1983-1985); Stage 2 (1986-1990); Stage 3 (1992-2001). In chapter three we present a study case of the artistic career and aesthetic production of Eder Santos, pointing out the change of his career through perspective with the transformations occurred on Videobrasil Festival and in the context of contemporary art in general.

Kan klippningen i en film påverka hur en karaktär framställs och uppfattas av tittaren? Syftet med den här uppsatsen är att analysera och jämföra två utvalda scener från filmen Låt den rätte komma in och de två motsvarande scenerna i remaken Let me in. Detta för att se huruvida klippningen kan påverka hur karaktärerna upplevs och vilka skillnader det finns när det gäller vilken klippteknik som använts i de båda filmerna. Med hjälp av Jens Eders analysmodell Karaktärsklockan som används vid analys av karaktärer och Roger Crittendens teorier om filmklippning, undersöker uppsatsen hur karaktärerna framställs och upplevs genom användandet av olika klipptekniker. Resultatet visar på att det går att fastställa att klippningen har haft stor påverkan hur karaktärerna i Låt den rätte komma in och Let me in uppfattas av tittaren. Det är även väldigt tydligt att klippningen och valet av olika klipptekniker skiljer sig åt mellan de två scenerna och karaktärerna har således framställts på olika sätt.

Hur påverkar klippningen gestaltningen av en karaktär i en film? Syftet med denna uppsats är att undersöka om klippning påverkar gestaltningen av en filmkaraktär och vilka metoder inom filmklippning som kan användas för att uppnå detta. Undersök-ningen sker på huvudkaraktären i filmen Swiss Army Man där tre sekvenser analyse-ras med hjälp av Jens Eders modell för att analysera fiktiva karaktärer. Analysen kopplas till tidigare forskning och teorier om filmklippning. Uppsatsen kommer även att testa Eders modell för att undersöka om den är användbar som karaktärsanalysmo-dell för filmkaraktärer. Resultatet av undersökningen visar att klippning kan användas som en del av arbetet för att gestalta en filmkaraktär. Det finns klippmetoder som gör att klipparen kan på-verka gestaltningen. Eders analysmetod fungerar att koppla till filmklippning men resultatet kan variera då denna metod är subjektiv och karaktärer kan uppfattas olika av varje individ.

This thesis is a detailed study of the religious belief and survival of one of the most prominent figures of late sixteenth-century Vienna, Georg Eder (1523- 1587). Eder held a number of high positions at Vienna University and the city's Habsburg court between 1552 and 1584, but his increasingly uncompromising Catholicism placed him at odds with many influential figures around him, not least the confessionally moderate Habsburg Emperor Maximilian II. Pivoted around an incident in 1573, when Eder's ferocious polemic, Evangelische Inquisition, fell under Imperial condemnation, the thesis investigates three key aspects of Eder's life. It examines Eder's position as a Catholic in the Vienna of his day; the public expression of this Catholicism and the strong Jesuit influence on the same; and Eder's rescue and subsequent survival as a lay advocate of Catholic reform, largely through the protection of the Habsburgs' rivals, the Wittelsbach Dukes of Bavaria. Based on a wide variety of printed and manuscript material, this thesis contributes to existing historiography on two levels. On one, it is a reconstruction of the career of one of Vienna's most prominent yet under-studied figures, in a period when the city itself was one of Europe's most politically and religiously significant. In a broader sense, however, this study also adds to the wider canon of Reformation history. It re-examines the nature and extent of Catholicism at the Viermese court in the latter half of the sixteenth century. It highlights the growing role of Eder's Wittelsbach patrons as defenders of Catholicism, even beyond their own Bavarian borders. The thesis also emphasises the role, potential and realised, of influential laity such as Eder in advancing the cause of Catholic reform in the late sixteenth century. Thus it is a strong challenge to the existing, prevalent portrayal of the sixteenth-century Catholic laity as an anonymous and largely passive group who merely responded to the ministries of others.

Två filmer baserade på samma manus borde rimligtvis inte kunna innehålla så stora skillna-der. Trots detta har de mottagits totalt olika. Jag tänker i denna uppsats studera ett av filmers främsta element, nämligen den av karaktären. Genom att göra en komparativ jämförelse mel-lan karaktärerna i The Wicker Man (1973) och The Wicker Man (2006). Med hjälp av Jens Eders Karaktärsklocka och Robert McKees teorier om karaktärsgestaltning undersöker jag vilken skillnaden i karaktärsgestaltningen mellan de två filmerna är och hur det påverkar dem. Svaret är att det spelar en stor roll och har troligtvis varit avgörande i hur filmerna har tagit emot av publiken.

Modern populärkultur verkar under de senaste åren ha framfört en trend i att gestalta sina antagonister som flerdimensionella. Men är komplexitet det enda sättet att göra en antagonist intressant på? I denna fallstudie undersöks antagonisterna i BioShock och Heathers: The Musical, för att förstå den tematiska funktionen av en komplex och en enkel antagonist. Det sker med ett scenurval som identifierar berättelsernas tematik och förtydligar antagonisternas karaktärsdrag. Scenerna förtydligar om antagonisterna är runda eller platta, hur de bedöms inom moral och makt samt framför vad de har för funktion i berättelsernas tematiska mål. Resultatet visar att den enkla antagonisten förespråkar en ytlig ideologi som den sprider och ger komplexitet till andra karaktärer, medan den komplexa antagonisten ger tillfälle till reflektion inom moralen av sin egen ideologi. Slutsatsen av studien blir att de två antagonisttyperna fyller användbara funktioner beroende på hur djupgående en berättelse är villig att utforska ett problem eller ideologi.

Denna uppsats analyserar och diskuterar porträtteringen av homosexuella män och homosexuella kvinnor i film. Porträtteringen diskuteras huvudsakligen genom linsen av genus och heteronormativitet i filmerna Brokeback Mountain (2005), Carol (2015),Love, Simon (2018) och But I’m a Cheerleader (1999). Meningen med uppsatsen är att se om det finns tydliga skillnader mellan porträtteringen av homosexuella män och homosexuella kvinnor. Resultatet visar att i dessa fyra filmer det finns fler likheter än skillnader när det kommer till porträttering utifrån perspektivet av genus och heteronormativitet. Slutsatsen av studien är att trots de få skillnaderna i porträttering av homosexualitet mellan män och kvinnor blir filmerna om män mer uppmärksammade i populärkulturen, vilket uppsatsen inte finner ett svar till varför.

No description available.