<p>Syftet med denna undersökning har varit att beskriva och analysera sex pedagogers syn på sitt ledarskap. För att göra detta har jag genomfört sex kvalitativa intervjuer med olika pedagoger. De intervjuade är: tre förskolelärare, två lärare för yngre barn och en fritidspedagog. Pedagogerna är från olika städer och olika arbetslag. Jag har utfört undersökningen utifrån fyra huvudfrågor:</p><p>– Vad innebär ledarskapet?</p><p>– Vad är det som påverkar ledarskapet?</p><p>– Hur kan man utveckla sig själv som ledare?</p><p>– Vilken sorts ledare behöver barn idag?</p><p>Resultatet visar att ledarskapet i läraryrket framförallt innebär att lära barnen det sociala samspelet. Pedagogerna anser att ledarskapet påverkas av en rad faktorer, bl.a. av barngruppen, kollegorna, den egna personligheten och egna erfarenheter. Utvecklingen till att bli en bättre ledare sker genom att man får erfarenhet. Man utvecklar sig själv bl.a. genom att pröva olika metoder och genom att lära av andra ledare. Intervjupersonerna anser att barn idag bl.a. behöver en tydlig ledare som kan sätta gränser och samtidigt vara en lyhörd ledare som lyssnar på barnen.</p> / <p>The purpose of this study has been to describe and analyse how six educators look upon their leadership. To achieve this purpose I have carried out six qualitative interviews. The interviewees are: three preschool teachers, two primary school teachers and one leisure pedagogue. The educators work in different cities and in different working teams. My main questions in the study have been:</p><p>- The meaning of the leadership?</p><p>- The factors which affect the leadership?</p><p>- How can one develope ones leadership?</p><p>- What kind of leader do children of today need?</p><p>The results show that the leadership in the teaching profession above all implys teaching children the social teamwork. The educators think that the leadership is influenced by many factors for example: the children in the group, the colleagues, the personality of the leader and his/her experiences. By getting more and more experienced you become a better leader. Trying different methods and learning from other leaders are ways of developing your leadership. The interviewees think that children of today among other things need a clear leader who can set bounds and at the same time be a person with a sensitive ear who listens to the children.</p>

<p>Genom metoden livsberättelse får vi här ta del av specialpedagogen Evas berättelse. Denna kvinna har arbetat inom skolans värld i 45 år och har en stor livserfarenhet att dela med sig av. Arbetets mål är att ge en bild av en specialpedagogs kompetensutvecklig och arbetsmetoder i skolan under årtionden. Inriktningen på intervjuerna är berättelser om Evas arbete med barn och deras tal, språk och kommunikation. Uppsatsen tar upp språkutvecklingen hos barn samt Evas arbetsmetoder för att kartlägga förskolebarns språkutveckling. Vidare berättar Eva om talstörningar och läsinlärning, där hon beskriver hur hon har arbetat med barn som har dessa problem. En liten del av uppsatsen berör diagnoser på gott och ont, samt Evas visioner om framtiden där hon beskriver hur ett brett samarbete och kontaktnät kring barn med språkstörningar kan se ut. I intervjuerna förmedlar Eva en positiv bild av barn och deras inlärning. Hon berättar också om vikten av att ta till sig ny forskning och glädjen i att arbeta som specialpedagog.</p> / <p>By the use of life story method we can take part of the special needs educator of Eva narrates. This woman has been working in the school world for 45 years and has a great deal of experience to share. The goal of this work is to give a picture of a special needs educator’s development of competence and methods of working in the schools during the last decades. The alignment for those interviews is stories of Eva from her work with children and their speech, language and communication. This article is about the development of language of children and about the methods Eva in her work used by making a map of the development of language for children in preschool. Eva is also telling us about disturbance in the speech and in readings, giving us an account of her work amongst children who has these problems. A parts of this essay are touching the good and bad about getting a diagnosis, and the future where Eva is giving us her vision of how a wide network with cooperation’s might be for children with disturbance in their language. Eva gives a positive picture of children and the learning in the interviews. She is also talking about the latest findings and how important it is to take it in and about the joy of the work as a special needs educator.</p>

<p>During my study trip to South Africa I met a woman who held a speech. In the speech shesaid that the children in the black community don’t dream anymore, they can’t see a future.This awoke my interest for what was going to be the subject of my exam. Through myinterview with this woman, my observations during my study trip to South Africa and withhelp from relevant literature connected to the subject, I have studied how a child is affectedby growing up under such severe conditions, physical abuse and sexual assaults. I have alsostudied how I as a future educator can relate to a child who lives under these conditions.The woman in my interview told me that many of the children, in the black township I visited,are being sexually abused and she also told me how the children don’t have any grownups intheir surroundings in which they can trust. During my stay in a school in the black township Iwitnessed how the children were disciplined trough punishment, which is against the law inSouth Africa.Being abused and living under poor conditions as a child can have serious consequences.The child can become aggressive and act out on other people. They can also lose their abilityto have faith in adults and the world around them. Further when the child becomes an adultand have children on their own they can use the same behavioral pattern on their ownchildren. This can become a vicious circle, which has to be broken.How I as an educator can help and support these children is not easy and it demands biggerefforts, from social services and commitment from school and the society. You have to stayprofessional as an educator. What an educator can do is to support these children, create a safeenvironment and let the child work with their emotions.</p> / <p>Under min studieresa till Sydafrika mötte jag en kvinna som höll ett tal för oss. Talethandlade om att barnen i den svarta kåkstaden hon bodde i inte drömmer längre, de har ingaframtidsdrömmar. Detta väckte mitt intresse för vad som sen blev mitt examensarbete. Jag harmed hjälp av en intervju med denna kvinna, egna observationer under min studieresa tillSydafrika och via relevant litteratur kopplat till detta, undersökt hur man som barn kanpåverkas av att leva under svåra uppväxtvillkor, misshandel och övergrepp. Jag har ävenstuderat hur jag, som blivande pedagog, kan förhålla mig till barn som lever i kris.I intervjun berättar kvinnan hur många av barnen, i den svarta kåkstaden jag besökte, blirsexuellt utnyttjade och hur barnen inte har någon vuxen att förlita sig på. Under min vistelsedär, på en svart skola, bevittnade jag hur ett av barnen blev utsatt för barnaga, vilket ärförbjudet i Sydafrika.Att som barn bli misshandlad och leva under kris kan få allvarliga konsekvenser. Barnet kanbli aggressivt och utåtagerande samt få bristande tillit till vuxna och omvärlden. Vidare kandet leda till att barnet själv, när den är vuxen, behandlar sina barn på samma sätt. Denna ondacirkel som kan skapas när ett barn far illa måste försöka brytas.Hur man som pedagog kan hjälpa och stötta dessa barn är inte lätt utan det kräver störreinsatser, ifrån socialtjänsten samt ett engagemang från skola och samhälle. En pedagog måsteförhålla sig professionellt. Det han/ hon kan göra är att stötta barnet, skapa en trygg miljö ochlåta barnet bearbeta och förstå sina känslor.</p>

Thesis (M.Ed.)--North-West University, Potchefstroom Campus, 2007.

Syftet med denna undersökning har varit att beskriva och analysera sex pedagogers syn på sitt ledarskap. För att göra detta har jag genomfört sex kvalitativa intervjuer med olika pedagoger. De intervjuade är: tre förskolelärare, två lärare för yngre barn och en fritidspedagog. Pedagogerna är från olika städer och olika arbetslag. Jag har utfört undersökningen utifrån fyra huvudfrågor: – Vad innebär ledarskapet? – Vad är det som påverkar ledarskapet? – Hur kan man utveckla sig själv som ledare? – Vilken sorts ledare behöver barn idag? Resultatet visar att ledarskapet i läraryrket framförallt innebär att lära barnen det sociala samspelet. Pedagogerna anser att ledarskapet påverkas av en rad faktorer, bl.a. av barngruppen, kollegorna, den egna personligheten och egna erfarenheter. Utvecklingen till att bli en bättre ledare sker genom att man får erfarenhet. Man utvecklar sig själv bl.a. genom att pröva olika metoder och genom att lära av andra ledare. Intervjupersonerna anser att barn idag bl.a. behöver en tydlig ledare som kan sätta gränser och samtidigt vara en lyhörd ledare som lyssnar på barnen. / The purpose of this study has been to describe and analyse how six educators look upon their leadership. To achieve this purpose I have carried out six qualitative interviews. The interviewees are: three preschool teachers, two primary school teachers and one leisure pedagogue. The educators work in different cities and in different working teams. My main questions in the study have been: - The meaning of the leadership? - The factors which affect the leadership? - How can one develope ones leadership? - What kind of leader do children of today need? The results show that the leadership in the teaching profession above all implys teaching children the social teamwork. The educators think that the leadership is influenced by many factors for example: the children in the group, the colleagues, the personality of the leader and his/her experiences. By getting more and more experienced you become a better leader. Trying different methods and learning from other leaders are ways of developing your leadership. The interviewees think that children of today among other things need a clear leader who can set bounds and at the same time be a person with a sensitive ear who listens to the children.

Genom metoden livsberättelse får vi här ta del av specialpedagogen Evas berättelse. Denna kvinna har arbetat inom skolans värld i 45 år och har en stor livserfarenhet att dela med sig av. Arbetets mål är att ge en bild av en specialpedagogs kompetensutvecklig och arbetsmetoder i skolan under årtionden. Inriktningen på intervjuerna är berättelser om Evas arbete med barn och deras tal, språk och kommunikation. Uppsatsen tar upp språkutvecklingen hos barn samt Evas arbetsmetoder för att kartlägga förskolebarns språkutveckling. Vidare berättar Eva om talstörningar och läsinlärning, där hon beskriver hur hon har arbetat med barn som har dessa problem. En liten del av uppsatsen berör diagnoser på gott och ont, samt Evas visioner om framtiden där hon beskriver hur ett brett samarbete och kontaktnät kring barn med språkstörningar kan se ut. I intervjuerna förmedlar Eva en positiv bild av barn och deras inlärning. Hon berättar också om vikten av att ta till sig ny forskning och glädjen i att arbeta som specialpedagog. / By the use of life story method we can take part of the special needs educator of Eva narrates. This woman has been working in the school world for 45 years and has a great deal of experience to share. The goal of this work is to give a picture of a special needs educator’s development of competence and methods of working in the schools during the last decades. The alignment for those interviews is stories of Eva from her work with children and their speech, language and communication. This article is about the development of language of children and about the methods Eva in her work used by making a map of the development of language for children in preschool. Eva is also telling us about disturbance in the speech and in readings, giving us an account of her work amongst children who has these problems. A parts of this essay are touching the good and bad about getting a diagnosis, and the future where Eva is giving us her vision of how a wide network with cooperation’s might be for children with disturbance in their language. Eva gives a positive picture of children and the learning in the interviews. She is also talking about the latest findings and how important it is to take it in and about the joy of the work as a special needs educator.

During my study trip to South Africa I met a woman who held a speech. In the speech shesaid that the children in the black community don’t dream anymore, they can’t see a future.This awoke my interest for what was going to be the subject of my exam. Through myinterview with this woman, my observations during my study trip to South Africa and withhelp from relevant literature connected to the subject, I have studied how a child is affectedby growing up under such severe conditions, physical abuse and sexual assaults. I have alsostudied how I as a future educator can relate to a child who lives under these conditions.The woman in my interview told me that many of the children, in the black township I visited,are being sexually abused and she also told me how the children don’t have any grownups intheir surroundings in which they can trust. During my stay in a school in the black township Iwitnessed how the children were disciplined trough punishment, which is against the law inSouth Africa.Being abused and living under poor conditions as a child can have serious consequences.The child can become aggressive and act out on other people. They can also lose their abilityto have faith in adults and the world around them. Further when the child becomes an adultand have children on their own they can use the same behavioral pattern on their ownchildren. This can become a vicious circle, which has to be broken.How I as an educator can help and support these children is not easy and it demands biggerefforts, from social services and commitment from school and the society. You have to stayprofessional as an educator. What an educator can do is to support these children, create a safeenvironment and let the child work with their emotions. / Under min studieresa till Sydafrika mötte jag en kvinna som höll ett tal för oss. Talethandlade om att barnen i den svarta kåkstaden hon bodde i inte drömmer längre, de har ingaframtidsdrömmar. Detta väckte mitt intresse för vad som sen blev mitt examensarbete. Jag harmed hjälp av en intervju med denna kvinna, egna observationer under min studieresa tillSydafrika och via relevant litteratur kopplat till detta, undersökt hur man som barn kanpåverkas av att leva under svåra uppväxtvillkor, misshandel och övergrepp. Jag har ävenstuderat hur jag, som blivande pedagog, kan förhålla mig till barn som lever i kris.I intervjun berättar kvinnan hur många av barnen, i den svarta kåkstaden jag besökte, blirsexuellt utnyttjade och hur barnen inte har någon vuxen att förlita sig på. Under min vistelsedär, på en svart skola, bevittnade jag hur ett av barnen blev utsatt för barnaga, vilket ärförbjudet i Sydafrika.Att som barn bli misshandlad och leva under kris kan få allvarliga konsekvenser. Barnet kanbli aggressivt och utåtagerande samt få bristande tillit till vuxna och omvärlden. Vidare kandet leda till att barnet själv, när den är vuxen, behandlar sina barn på samma sätt. Denna ondacirkel som kan skapas när ett barn far illa måste försöka brytas.Hur man som pedagog kan hjälpa och stötta dessa barn är inte lätt utan det kräver störreinsatser, ifrån socialtjänsten samt ett engagemang från skola och samhälle. En pedagog måsteförhålla sig professionellt. Det han/ hon kan göra är att stötta barnet, skapa en trygg miljö ochlåta barnet bearbeta och förstå sina känslor.

This thesis uses autoethnographic research of the Mexican American art community in Austin, Texas to demonstrate how edgewalkers, people to move between multiple cultural worlds yet retain their own identity, become informal art educators through the process of transculturation. The work describes this cyclical and on-going process that includes curiosity, knowledge gathering, and awareness of self and others and the summation of these elements, which leads to transculturation. For this research, four informal art educators practicing in Austin were interviewed. Each of the collaborators practices art in different media including visual art, curating of exhibitions, performance, and graphic design. The descriptions and analysis of the researcher’s experiences along with those of the informal art educators reveal a third landscape, or an alternative space and identity, where multiple cultural worlds overlap into bicultural, bilingual and/or biconceptual environments. This thesis demonstrates how informal art education, made possible through transcultural experiences, is an effective tool in art education and culturally responsive instruction. / text

Engagement with global children's literature is an effective way to introduce multiple perspectives into the classroom dialogue. Yet teachers are often unfamiliar with ways of helping students understand diverse cultural practices and beliefs. The result is that global children's literature continues to be an underused resource. This action research study looked at 25 highly diverse educator study groups as they used global literature with pre-K - 12 students. The goal was to support the development of intercultural understanding. The study groups received $1,000 grants from Worlds of Words (wowlit.org) to fund their yearlong inquiry. The groups met face-to-face throughout the year to reflect on the interactions taking place in their classrooms. All groups met online on a members-only site. Data collected included proposals, reports, teacher vignettes, and interviews. The data was used to document range of study group structures and interactions with global literature. The study groups and online forum were supported by a grant from the Longview Foundation. Through constant comparative analysis, new transformative understandings were identified. Key elements in the development of intercultural understanding included open inquiry, recognition of complexity and multiple perspectives, thinking about culture at a conceptual level, and engaging in open dialogue. Teachers reported an increased understanding of their competence as professionals, their student's competence as problem-posers and thinkers, and the parents' competence as important contributors to intercultural understanding. The study concludes with implications for practitioners wanting to engage in classroom inquiries using global literature to support developing intercultural understanding. A second set of implications suggests ways in which the study group process can be made more effective. New questions are proposed for future research related to the use of global literature in various contexts, including classrooms, online professional development, and libraries.

In my thesis I have chosen to examine pre-school from a gender perspective, focusing on the current norms of society that are also influencing pre-school. My thesis is written in the form of an essay, which means that reflections are a substantial part, and writing has become a part of my process of learning. My thesis originates in three different situations that I have experienced during the years I have been working in the pre-school. These situations show how I, as a pre-school educator, unconsciously am a part of creating norms, patterns and gender. The curriculum of the pre-school has been the basis of this thesis, and an important part has been to interpret what the mission of pre-school is in practice. I start by explaining the concepts of sex, gender and norms, and continue by describing how preschool can be viewed as an institution preserving the norms. In the next part of the thesis I have looked more deeply into the three situations, my own gender mistakes. By using literature and my own experiences my objectives have been to find out how I, as an educator, consciously or unconsciously affect the children’s thoughts about gender roles and gender patterns. I reflect upon values, approaches and methods, and what it means to be creative around norms. Work in pre-school is always a tradeoff between being private and being professional, with a personal touch, and my conclusion is that it is not always easy despite the best of intentions. I am influenced by my own situation and the norms around me, and that is the reason why I repeatedly feel that I fail. The only way of creating change is to have an open mind, to be curious, and to dare reflecting upon my own actions. This way I become conscious about my own acting and the consequences it results in. I choose to like my mistakes and make the most of the knowledge that each mistake can give me. / I mitt examensarbete har jag valt att granska förskolan ur ett genusperspektiv, med fokus på de rådande samhällsnormerna som även speglas i förskolan. Jag har skrivit min uppsats i essäform vilket innebär att reflektioner har fått ett stort utrymme och skrivandet har blivit en del av min lärandeprocess. Min uppsats tar avstamp i tre olika händelser som jag varit med om under de år jag arbetat på förskola. Dessa situationer som jag beskriver visar på hur jag som förskolepedagog omedvetet är med och skapar normer, mönster och genus. Förskolans läroplan har varit min utgångspunkt och en viktig del i arbetet med den här uppsatsen har varit att tolka vad förskolans uppdrag innebär i praktiken. Jag inleder med att förklara begreppen; kön, genus och normer, för att sedan beskriva hur förskolan kan ses som en normbevarande praktik. I nästa avsnitt har jag fördjupat mig i de tre händelserna, mina egna genusvurpor. Med hjälp av litteratur och min egen erfarenhetsbaserade kunskap har jag haft som avsikt att ta reda på hur jag som pedagog, medvetet eller omedvetet, påverkar barns tänkande om könsroller och könsmönster. Jag reflekterar kring värdegrundsfrågor, förhållningssätt och metoder och vad det innebär att vara normkreativ. Arbetet på förskola är hela tiden en balansgång mellan att vara privat och att vara professionell med en personlig framtoning och min slutsats är att det inte alltid är så enkelt även om jag har de bästa intentionerna. Jag är färgad av mitt eget bagage och de normer som råder runt omkring mig och det är anledningen till att jag gång efter annan känner att jag misslyckas. Det enda sättet att skapa förändring är att ha ett öppet sinne, vara nyfiken och våga reflektera kring mitt eget handlande. På så vis blir jag medveten om mitt eget agerande och vilka konsekvenser det kan medföra. Jag väljer att gilla mina misstag och ta tillvara på den kunskap som varje vurpa kan ge mig.