Bakgrund – Typ 2 diabetes mellitus är en av Värdens folksjukdomar som kraftigt ökar nedåt i åldrarna, med förändring i näringsvanor och stillasittande livsstil. Människor med typ 2 diabetes har stora risker att utveckla mikro- och makrovaskulära komplikationer och detta ökar behandlingskostnader och förkortar personens livslängd. Behandlingen för sjukdomen kräver att personen gör ett antal livsstilsförändringar i bland annat kost och motion. Syfte - syfte av denna studie är att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid typ-2 diabetes. Metod - Denna studie genomfördes som en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Resultat - analysen resulterade i olika upplevelser av egenvård och dessa har kategoriserats i huvudkategorier med underkategorier: 1) Att anpassa sig till de nya levnadsvanorna: Ny kosthållning och Nya motionsvanor, 2) Behöv av stöd; Stöd från närstående och Stöd från sjuksköterska, 3) Att lära sig nya levnadsvanor. Patienterna upplevde en förändrad livsstil på grund av de omständigheter diabetes gav. Information, motivation och färdigheter var tre viktiga faktorer för att patienterna skulle göra livstilförändring för att egenvård ska lyckas. Diskussion - Patienten själv och relationen till sjuksköterskan är huvudpunkter som påverkar patientens livstilförändringsprocessen för att egenvården ska lyckas. Sjuksköterskan gör allt för att uppnå maximalt stöd för patienten.

No description available.

Background: Adolescents living with diabetes must constantly adapt their lives to the disease. To achieve good health, compliance with self-care measures is of great importance. Adolescents go through various physical, mental and social changes, which periodically can affect self-care negatively and thus health. Aim: The aim was to investigate adolescent’s experiences of self-care in type 1 diabetes. Method: This study is a qualitative literature review. The ten articles included in the study were found in two databases; CINAHL and Pubmed. Thematic analysis was applied to analyze data. Results: The result presented twomain themes with associated subthemes. Promoting self-care factors with sub-themes; supportfrom family and friends, support from healthcare professionals, importance of increased knowledge and motivation as a success factor. Barriers in self-care with subthemes; challenges with parents and friends, challenges with healthcare professionals and difficultiesin everyday life. Conclusion: Adolescents with diabetes type 1 must carry out various selfcare measures every day to maintain good health. These self-care measures require strict routines and to take responsibility for their own health. It emerged that the adolescents learned this over time through their own experiences. For better management in everyday life the support from family, friends and healthcare professionals are of great importance.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som präglar ungdomarnas vardag, där egenvården består av livslång insulinbehandling med tillhörande kontroller samt en generell livsomställning. Därav ämnades studien till att ge sjuksköterskor en ökad förståelse för ungdomarnas livsvärld för ett bättre möte mellan sjukvård och ungdom. Den valda teoretiska referensramen var Orems egenvårdsteori. Syfte: Syftet var att beskriva ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien baserades på tolv vetenskapliga artiklar, som genomgick en integrerad analys för att nå ett resultat. Resultat: Det gick att påvisa fyra kategorier som beskrev ungdomarnas erfarenheter.  “Leva med diabetes”, “Egenvård”, “Omgivningens betydelse” och “Kontakten med sjukvården”. Resultatets mest framträdande fynd berör ungdomarnas erfarenheter kring egenvården, och hur de ser sig själva efter att ha diagnostiserats med en kronisk sjukdom. Omgivningen och sjukvårdens stöd och bemötande sågs både positivt och negativt.Slutsats: Ungdomar med diabetes typ 1 har en vardag som präglas av konstanta utmaningar och kräver eftertanke under alla dygnets timmar för att hantera sin egenvård. De känner en genomgående känsla av att vara annorlunda. Kunskap och förståelse gällande ungdomarnas egna erfarenheter av sjukdomen, är viktigt att ta hänsyn till vid bemötande inom sjukvården.

Patienter med blåstömningsbesvär kan behöva tömma urinblåsan med hjälp av en kateter temporärt eller livet ut. Enligt forskning är ren intermittent katetrisering (RIK) den bästa metoden att tömma sin urinblåsa med, när blåstömningsbesvär uppstår. Uroterapeuten är den specialistsjuksköterska som oftast informerar och instruerar patienten i RIK. Med hjälp av RIK kan patientens självständighet och livskvalitet öka. Bristande följsamhet till egenvårdsråd ökar risken för komplikationer som exempelvis urinvägsinfektion. Ofta beskrivs fördelarna med RIK, mer sällan beskrivs de faktorer som påverkar patientens följsamhet till RIK. Syftet med studien var att belysa faktorer som kan påverka patientens följsamhet till behandling med RIK. Metoden som användes var en litteraturstudie, vilken bygger på analysen av nio kvantitativa, kvalitativa och mixed-method artiklar. Data som framkom i resultatet delades upp i två huvudteman; Lärandet och Livsvärld med totalt fem tillhörande subteman. Att drabbas av blåstömningsbesvär och vara i behov av RIK innebär för många patienter både en fysisk och en psykisk börda, vilket kan försvåra följsamheten. En viktig faktor som påverkar följsamheten var patientens ofta bristande kunskaper om urinvägarnas funktion, hur RIK fungerar och hur metoden används. Patienterna uttryckte rädsla inför och upplevde det skrämmande att initiera RIK. Patienterna uttryckte även ett stort behov av att få individanpassad information för att öka möjligheten till delaktighet och anpassning av RIK i vardagen. En ökad kunskap hos uroterapeuten om de faktorer som påverkar är en framgångsfaktor i patientens följsamhet till RIK.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom som ökar i hela världen. Den orsakar stora kostnader för vården och ett stort lidande för patienten. Risken för komplikationer är stor. Sjuksköterskan har en viktig roll att stödja och utbilda patienten så att de kan utöva en god egenvård. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av egenvård och livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Metod: Litteraturöversikt med hjälp av 10 vetenskapliga och kvalitativa artiklar från PubMed och Cinahl. Resultat: Två huvudteman hittades: nya levnadsvanor och brist på kunskap hos patienten. Till dessa hittades totalt fem underteman: Ny kosthållning, Nya motionsvanor, Glykemisk kontroll, Brist på kunskap hos patienten, Stöd av sjuksköterska samt Stöd av vänner och familj. Slutsats: Det var viktigt för patienten att få kunskap om hur dem ska utföra sin egenvård. Sjuksköterskans roll var att stödja och informera om de livsstilsförändringar som behöver göras för att minska risken för komplikationer. Det fanns hinder och svårigheter som var annorlunda i olika delar av världen. Trots kunskap var det svårt att utföra en god egenvård vilket kunde leda till skuld och skam. Familj och andra närstående kunde vara ett stort stöd. / Background: Type 2 diabetes is a growing disease worldwide. It causes great costs for care and great suffering for the patients. The risk of complications is great. The nurse has an important role to support and educate the patient so that he can practice good self-care. Aim: The purpose is to shed light on the patient's experiences of self-care in type 2 diabetes. Method: Literature overview with the help of 10 scientific and qualitative articles from PubMed and Cinahl. Results: Two main themes were found: new lifestyle and lack of knowledge in the patient. To these, a total of five sub-themes were found: new diet, new exercise habits, glycemic control, lack of knowledge in the patient, support from a nurse and support from friends and family. Conclusion: It is important for the patient to gain knowledge about how to perform their self-care. The nurse's role was to support and inform about the lifestyle changes that need to be made to reduce the risk of complications. There were obstacles and difficulties that were various in different parts of the world. Despite knowledge, it was difficult to perform good self-care, which could leed to guilt and shame. Family and other relatives could somtimes be a great support.

Bakgrund Diabetes är en folksjukdom som ökar i befolkningen, och sjukdomen kan leda till fotsår vilket är en komplikation som kan medföra problem för både personen med diabetes och för omgivningen. Egenvård är effektivt i förebyggandet av fotsår, och det är viktigt att sjukvårdens fokus ligger mer på förebyggandet av sår än på behandling av redan uppkomna sår. Sjuksköterskans roll är att få patienten delaktig i sin egenvård och på så sätt främja egenvårdsförmågan. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patientens egenvårdsförmåga för att förebygga uppkomsten av diabetiska fotsår. Metod En litteraturöversikt har genomförts och databassökningen skedde i CINAHL och PubMed. Sjutton artiklar inkluderades i vårt resultat. En integrerad innehållsanalys utfördes för att sammanställa resultatet. Resultat Resultatet visade på tre kategorier som är viktiga för sjuksköterskan att ta hänsyn till. Sjuksköterskans kunskap och kompetens, tar upp aspekter som sjuksköterskan måste vara medveten om för att kunna främja egenvårdsförmågan. Patientens kunskap och kompetens, belyser hur patienten ska kunna tillgodogöra sig kunskap för att kunna utföra egenvård. Stöd, tar upp hur sjuksköterskan på olika sätt kan stödja patienten. Slutsats Sjuksköterskan behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar patientens egenvårdsförmåga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda patienten så att denne kan utföra egenvård på ett effektivt sätt som går i linje med de riktlinjer som finns. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat, och i mötet med patienten bedömer vilka resurser och hinder som finns hos varje individ, kan egenvårdsförmågan främjas. Dessutom måste sjuksköterskan vara medveten om hur patienten kan stödjas av sin familj samt genom samverkan med teamet.

I Sverige beräknas 1,8 miljoner människor ha hypertoni. Obehandlad hypertoni kan leda till bland annat hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och njursjukdom. Behandling för hypertoni kan innefatta både medicin och egenvård. Sjuksköterskan är ett viktigt stöd för patienten i dennes egenvård. Författarna fick intresse för ämnet då de upplevde att många hypertonipatienter hade svårt att följa råd om egenvård och ville identifiera faktorer som påverkade detta för att i sin framtida sjuksköterskeroll kunna stötta dessa patienter. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar förmåga till egenvård hos patienter med hypertoni. Allmän litteraturöversikt där fem kvantitativa och tio kvalitativa artiklar analyserades. En matris användes för att sammanställa artiklarna. Flera olika faktorer kom fram som främjade eller hindrade förmåga till egenvård. De delades in i tre olika kategorier: sociala- och samhällsfaktorer, personliga faktorer och yttre faktorer. Under dessa var subkategorier faktorer som främjar egenvård och faktorer som hindrar egenvård. Faktorer som påverkade förmåga till egenvård var både främjande och hindrande. Främjande faktorer var bland annat self-efficacy, familjestöd, utbildningsnivå och en bra vårdkontakt. Hindrande faktorer kunde vara låg self-efficacy, bristande kunskap, stigmatisering, ekonomiska förutsättningar och ingen eller låg motivation. Att identifiera och vara medveten om faktorer som påverkar egenvård skulle underlätta för vårdgivare att vara mer ödmjuk inför de utmaningar som patienterna står inför. Sjuksköterskan har därför en viktig roll i att identifiera egenvårdsförmåga hos patienter med hypertoni för att kunna fylla kunskapsluckor och stötta dem.

Bakgrund Diabetes mellitus typ 1 är både psykiskt och fysiskt påfrestande då sjukdomen kräver uppenbarliga förändringar i livsstil, kost, regelbundna blodsockerkontroller, fysisk aktivitet och psykisk välmående. Att få diagnosen diabetes typ 1 kan drastiskt förändra en persons liv och skapa en stark oro inför framtiden. En dålig följsamhet i egenvårdshantering kan leda till akuta och sena komplikationer vilket ger sjuksköterskan en central roll i vårdande, utbildande och stöd för patientens egenvård och välmående i det dagliga livet. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patienters egenvård vid typ 1 diabetes ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod En litteraturstudie användes för att besvara studiens syfte genom data från vetenskapliga forskningsartiklar. Artikelsökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 15 artiklar i studiens resultat efter en systematisk genomgång av artiklarnas resultat genom en kvalitetsbedömning för att avgöra artiklarnas relevans för studien. Resultat Resultatet presenteras i två teman: Patientutbildning och egenvård ur både patient- och sjuksköterskeperspektiv. Sammanfattningsvis krävs en kontinuerlig individanpassad utbildning efter patientens egna behov och utmaningar. Slutsats För att patienten ska uppnå en så god egenvård som möjligt och uppleva välbefinnande har sjuksköterskan en central roll, detta genom att individanpassa vården efter patientens livssituation och behov samtidigt som respekt finns för integritet och autonomi. Den fortsatta och kontinuerliga patientutbildningen är en essentiell faktor för en fortsatt god egenvårdshantering genom ett personcentrerat förhållningssätt. Patientutbildningen ska grundas på vårdsituationen helhetsperspektiv där patientens egna värderingar, övertygelser och prioriteringar ska vara i fokus för att förbättra patienternas metaboliska kontroll, följsamhet och därav livskvalité

Bakgrund I Sverige uppnår ofta ungdomar, 12 - 17 år, inte behandlingsmålen för diabetes vilket kan leda till uppkomst av diabeteskomplikationer och sviktande egenvård. För att förhindra detta krävs det att ungdomar får tillräcklig information gällande sjukdomen och behandlingen. Information till ungdomar bör anpassas efter individens behov och utvecklingsnivå. Vårdpersonal som arbetar med ungdomar ska även säkerställa att ungdomar har möjlighet att påverka och bestämma över vården. Information är en del av sjuksköterskans ansvarsområden och sjuksköterskor som arbetar med ungdomar bör tillgodose ungdomens behov av information för att främja till en god egenvård. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge information till ungdomar, 12-17 år, med diabetes mellitus typ 1 för att främja egenvård. Metod En kvalitativ intervjustudie genomfördes på sjuksköterskor verksamma på diabetesmottagning för barn och ungdomar. Sex intervjuer genomfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjumetod. Vid analys av intervjumaterialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Det framkom att vid informationsgivning krävdes ett positivt bemötande, öppen kommunikation och en framtidsfokuserad arbetsmetod som motiverade ungdomar till en förbättrad egenvård. Informationen skulle även vara individuellt anpassad efter ungdomarnas intresse, kunskapsnivå och kognitiva förmåga för att tillgodose egenvården. En god relation och lämplig stöd från föräldrarna var en ytterligare faktor som främjade ungdomarnas egenvård. Slutsats Ett individ fokuserat förhållningssätt bör användas vid vård av ungdomar med diabetes mellitus typ 1. Informationen bör anpassas efter individens livssituation och behov. Ett framtids fokuserat och problemlösande förhållningssätt bör användas för att motivera ungdomar till en förbättrad egenvård.