Den här uppsatsen är en ekokritisk analys av fyra noveller ur Anders Fagers Samlade svenska kulter: skräckberättelser. De undersökta novellerna är ”Furierna från Borås”, ”När döden kom till Bodskär”, ”Leka med Liam” och ”Tre veckor av lycka”. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förhållandet mellan natur och kultur, människa och natur samt människa och icke-människa skildras. Metoden som använts är närläsning. Analysen visar att naturen och de icke-mänskliga varelserna skildras som ett hot mot människorna. Naturskildringen ansluter till tropen vildmark, där naturen är skrämmande och ogästvänlig. Kvinnorna knyts närmare naturen och de framställs som ett hot mot männen. Detta kan dock ses som ett sätt att ge naturen och kvinnorna rollen av aktivt subjekt snarare än passiva objekt.

Vi lever i ett samhälle som präglas av tydligt uttalade och outtalade föreställningar kring hur män och kvinnor ska vara och se ut. Dessa föreställningar lär vi oss redan som små barn, genom såväl föräldrar som vänner och även den media som ständigt omger oss. I tv och film presenteras ständigt stereotypiserade bilder av män och kvinnor, ofta i miljöer som ytterligare förstärker det stereotypa budskapet; till exempel starka män i mörka och farliga miljöer och vackra kvinnor i ljusa och varma miljöer. Eftersom media är en så stor del av elevernas vardag valde vi att genom en kvalitativ textanalys undersöka hur genus skapas i två filmer för barn där mänskliga karaktärer saknas, samt undersöka huruvida olika miljöer används för att förstärka intryck. Utifrån ett genus- och ekokritiskt perspektiv analyserade vi sedan filmerna Bilar (2006) och Wall-E (2008). Genom vår analys har vi kunnat dra slutsatsen att genus skapas tydligt även i kontexter där mänskliga karaktärer saknas, ofta med hjälp av olika miljöer som används för att förstärka olika stereotypa budskap. Hur genus görs skiljer sig dock tydligt åt mellan de två filmerna, som båda två uppvisar såväl normförstärkande som normbrytande kvaliteter. Bilar (2006) präglas dock främst av det förstnämnda, och förstärker traditionella könsroller och upprätthåller genussystemet med hjälp av olika miljöer genom hela filmen. Wall-E (2008) bryter desto mer mot traditionella normer genom att låta huvudkaraktärerna uppvisa både traditionellt manliga och kvinnliga egenskaper, vilket i teorin skulle kunnat resultera i könsneutralitet. Däremot utgör den heteronormativa kärleken kärnan i såväl Wall-E som Bilar vilket även präglar huvudkaraktärerna och hur de förhåller sig till varandra utifrån traditionella könsroller. Vår förhoppning är att lärare ska börja ta in elevernas mediekultur i klassrummet och tillsammans med dem våga diskutera och ifrågasätta vilka normer som presenteras och varför. Precis som Hirdman (1988) tror vi, att genom medvetandegörandet av genussystemet, eventuellt skulle kunna undvika att bidra till att själva reproducera systemet och på så sätt uppnå jämställdhet.

Naturen i The Secret History beskrivs både som en ytlig omgivning, som instinkter och lagar, som material eller fenomen. Det ges uttryck både för hur människor kan kontrollera och använda sig av den, och hur det är någonting som står över oss. Detta kan tyda på att naturen, istället för att vara någonting annat än människan, är ett intrikat system av påverkan som vi innefattas i. Samtidigt skiljs dock människan från naturen genom språket, där ord som mänskligt, kultiverat, artificiellt och rationellt får sin betydelse i motsättning till djuriskt, primitivt, naturligt och instinktivt. Djuriskhet skildras tillexempel både någonting som finns inom alla människor, och något som skiljs ifrån det mänskliga genom att benämnas som djuriskt. Romanen kan således sägas vara väldigt realistisk i dagens samhälle med ”complex and contradictory attitudes to ’nature’ and our place within it”. Samma sak gäller huvudpersonerna och händelserna i boken. Drivet bakom backanalen är att förlora det rationella och mänskliga jaget, att helt gå upp i det primitiva och djuriska, i naturen. De upphöjer det irrationella, samtidigt som de närmar sig detta rationellt. De försöker använda sig av kulturen för att komma närmare naturen, de försöker forcera fram det naturliga. De avslöjas som förljugna så till den grad att det kan anses vara deras sanna natur. Romanen efterliknar en tragedi men innehåller även element från den kritiska komedin. Allting blir komplext och motsägande, det går således inte att läsa ut något entydigt svar på hur man ser på eller använder sig av naturen, utan det är just komplexiteten som förmedlas. Även om berättelsen går ut på att bli en del av, eller inse att vi är, en del av naturen, så visar dessa ständiga motsättningar på hur vårt tänkande och vårt språk sätter upp hinder för att fullständigt kunna gå upp i naturen, eftersom allt tänkande och talande om naturen kräver att vi distanserat oss från den. Människorna är alltså i grunden en naturlig varelse, men som skiljer sig från den i ögonblicket de reflekterar över naturen, det blir alltså en slags metafysik för vilddjur. Även om Tartts roman således inte ger någon entydig bild av naturen eller ger anspråk på att vara sann mot någon slags objektiv natur kan den i högsta grad anses vara sann mot vår komplexa och motsägande syn på, diskurs om, och användning av naturen.

Det finns två miljöer som kontrasterar i Ronja Rövardotter. Borgen och skogen. Borgen kan stå för kulturen och tryggheten, medan skogen står för friheten men också det farliga. Skogen blir också en fostrare som lär Ronja om livet och om sig själv, sina egna rädslor och förmågor. Det är också i skogen Ronja lär sig medkänsla och medmänsklighet. Naturen för också Ronja och Birk samman. Ronja Rövardotter påvisar pastorala mönster i det att Ronja lämnar kulturen för att ge sig ut i skogen och upptäcka naturen och växa som människa. Konstrasten mellan borgen och skogen, kulturen och naturen är också ett pastoralt mönster. Likaså finns det en slags ”civilisationskritik” i Ronjas kritik mot den kultur som borgen och rövarna utgör, där hon ifrågasätt rövarnas värld. Naturen blir även mötesplats för kärleken, ett annat pastoralt motiv. Men trots pastorala inslag i naturgestaltningen blir naturen aldrig pastoral i sin helhet, i sin hela framställning, eftersom den klassiska idyllen aldrig kan vara farlig. Ronjas skog är ett otämjt landskap, lika hotfullt och farligt som vackert och underbart (precis som livet självt). Därför passar tropen den sublima vilda naturen bättre in på naturgestaltningen i Ronja Rövardotter. En sak som dock inte stämmer in med tropen den vilda naturen i är att det egentligen inte finns någon skarp gräns mellan skogens vilda natur och borgens ”civilisation”. Det finns små kontraster mellan dem, men mentaliteten är densamma, nämligen vild. Allting är lika vilt i Ronja Rövardotter, människorna är lika mycket vild natur som naturen själv. Människornas känslor speglas i naturen eller om det är naturen som speglas i människorna. Här suddas gränsen mellan Ronjas ”kultur” och natur ut.Naturen är inte heller bara fina scenerier i romanen. Den är något att räkna med och respektera. Den är en deltagare i berättelsen, ett subjekt, som integrerar med de andra personerna i romanen, så som till exempel Ronja och Birk. Detta talar för en ekocentrisk naturgestaltning. Men här finns inte bara en ekocentrism, utan också en antropocentrism, då det gäller tämjandet av vildhästarna. Trots detta har Ronja Rövardotter ändå ett ekocentirskt budskap i det att Ronja och Birk (för det mesta) lever i kärlek, respekt och samlang med naturen. På så sätt är berättelsen om Ronja inte bara en kärlekshistoria mellan människor, utan också en mellan människa och natur.

No description available.

No description available.

This essay employs an ecocritical reading of the book Good Omens by Terry Pratchett and Neil Gaiman to analyse its portrayal of pollution and climate change. The essay also focuses on the genre cli-fi to see how the novel fits within it. The analysis of the book is intertwined with comments about the past and current handling of the environment and our climate crisis. It discusses how Christianity plays part in our view of the environment and our own responsibility. Throughout the essay it becomes clear that Good Omens fits within cli-fi and discusses serious topics regarding climate change and the anthropocentric worldview. The essay establishes that we must change how we view the environment if we wish to continue to be able to live on the planet. The conclusion is that Good Omens is a novel which is easily discussed through the lens of ecocriticism and cli-fi and that further studies on the subject would be beneficial. Keywords: Good Omens, Ecocriticism, Cli-fi, Christianity and nature, anthropocentrism, anthropomorphism.

No description available.

No description available.

Denna uppsats analyserar Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga utifrån teorierna zookritik och ekokritik. Analysen ämnar visa hur naturen framställs och hur den påverkar romanens karaktärer samt analysera hur det hierarkiska förhållandet mellan människa och natur artar sig i romanen. Analysen utgår även ifrån de filosofiska och teologiska tankegångar som ligger till grund för tudelningen mellan kultur och natur i det moderna samhället. Uppsatsens analys bygger på ett närläsningsstudium av tre kapitel i romanen. De kapitel som analyseras är första kapitlet ”Landskapet”, nittonde kapitlet ”Dovres häxa” och tjugotredje kapitlet ”Patron Julius”. Resultatet av studien visar på att naturbeskrivningarna i Gösta Berlings saga är mångfacetterade och att denna mångfald av naturbeskrivningar leder till att romankaraktärerna påverkas olika av naturen beroende på naturens skiftande framtoning samt att den hierarkiska ordningen mellan människa och natur ter sig mer jämbördigt i romanen än vad som åberopas i den första Moseboken och av cartesianismen. Analysen visar också på att beroendeförhållandet mellan människa och djur är mer problematiskt att fastslå i romanen eftersom tamdjur och vilddjur porträtteras olika och där de senare beskrivs som mer jämbördiga gentemot människan än vad de tidigare gör.