Denna uppsats studerar naturens påverkan på karaktärerna i Tove Janssons böcker Trollvinter och Pappan och havet. Utifrån ekokritik och begreppen pastoralen och den vilda naturen presenteras hur denna påverkan gestaltar sig samt vilka följder den får. Uppsatsen understryker vikten av att ta naturens roll i beaktande vid analys av karaktärerna, vilka bland annat erfar en ökad självständighet samt fördjupad självinsikt grundad i olika naturtyper.

I den här uppsatsen undersöker jag hur platserna Kurouzu-cho från Junji Itos Uzumaki och Område X från Jeff VanderMeers Annihilation framställs ur ett ekokritiskt perspektiv. Detta genom att titta på växtligheten och naturfenomen, attityder kring platserna, hus och byggnader, samt hur platserna förhåller sig till begreppet agens. Bland annat används Timothy Mortons bok Ecology without Nature och Bruno Latours artikel Agency at the Time of the Anthropocene. Slutligen sammanfattas och diskuteras detta. Jag kommer fram till att platserna nästan fungerar som karaktärer.

Föreliggande studie är en kvalitativ textanalys av tre mellanåldersböcker skrivna av svenska författare och utgivna i Sverige under 2019. Studiens syfte har varit att, utifrån ett ekokritiskt perspektiv, undersöka hur miljöproblem och lösningar framställs i valda verk och därmed synliggöra hur samtidens oro för klimatförändringar kommer till uttryck i barnlitteraturen. Resultatet visar att miljöproblemen som åskådliggörs är många och varierande Gemensamt är att de definieras som antropogena processer. Centralt för det miljöengagemang som skildras är att fokus ligger på livsstilsförändringar genomförbara på individnivå. Samtliga verk förbiser att uppmärksamma lösningar där ideologiska, politiska och ekonomiska faktorer framträder. I de lösningar som presenteras återfinns också en önskan om att vetenskapliga framsteg ska kunna erbjuda en lösning på miljöproblemen. Tekniklösningarna gestaltas dock snarare som förhoppningar än som reella utvägar. Analyserna visar sammantaget att en antropocentrisk natursyn är det som framträder starkast i alla tre verken.

Denna uppsats undersöker vad som kan utläsas gällande förhållandet mellan natur och kultur samt mellan subjekt och objekt genom hur det kvinnliga naturväsendet skogsrået gestaltas i ett urval av sägner. Skogsråets karaktär samt hennes roll och funktion för relationen mellan människa och natur utforskas med hjälp av frågeställningar gällande hennes fysiska attribut, hennes status som subjekt samt maktbalansen mellan skogsrået och de mänskliga karaktärerna. I uppsatsen tillämpas ett ekokritiskt perspektiv. Uppsatsens slutsats är att skogsråets överskridande av gränser mellan natur och kultur ger upphov till rädsla (som ibland yttrar sig som aggressivitet), att skogsråets status som subjekt leder till både mer förståelse och större rädsla för det som är annorlunda och avvikande, samt att människor blir mer benägna att behandla skogsrået väl om de inte upplever sig vara i ett underläge gentemot henne. / This essay examines what can be inferred about the relationship between nature and culture and between subject and object through how the female forest spirit, the skogsrå, is portrayed in a selection of legends. The character of the skogsrå and her role in the relationship between human and nature are explored with the help of questions concerning her physical attributes, her status as a subject and the balance of power between the skogsrå and the human characters. An ecocritical perspective is applied in the essay. The paper’s conclusion is that the skogsrås blurring of the boundaries between nature and culture leads to fear and aggression in the human characters, that her position as a thinking subject generates both greater understanding and more fear of that which is different from us, and that the human characters are more likely to treat the skogsrå with respect if they don’t feel threatened by her.

En stark samtida trend inom den svenska barn- och ungdomslitteraturen är dystopier, skildringar av dysfunktionella samhällen. Ungdomsdystopierna skildrar protagonister som tvingas förhålla sig till sönderslagna samhällen, samtidigt som de brottas med vuxenblivande och vänskapsrelationer. Inom genren förekommer skildringar av globala naturkatastrofer, världskrig, meteoritnedslag, miljöförstöring och pandemiska sjukdomar. Flera av de dystopiska ungdomsromanerna har en framträdande miljötematik.    I uppsatsen behandlas fyra ungdomsdystopier av olika karaktär utgivna under 2010-talet. Verken som undersöks är: De Hemlösas stad (2011) av Annika Luther; Feberkvartetten: En sekund i taget (2013), Spring så fort du kan (2014), Som om jag vore fantastisk (2015) och Om du såg mig nu (2017) av Sofia Nordin; Ättlingarna: Hotet (2018), Kampen (2018) och Flykten (2020) av Mats Söderlund samt Slutet (2019) av Mats Strandberg. Syftet med uppsatsen är att diskutera ungdomsdystopins samhällskritiska funktion. I analysen av ungdomsdystopierna används ett ekokritiskt perspektiv.   Miljötematiken har en central funktion i flera av skildringarna och en kritik mot mänsklig inverkan på planeten går att urskilja. I ungdomsdystopierna förekommer många olika mellanmänskliga relationer på individ- och gruppnivå. Relationer existerar även mellan människor, medier och den omgivande miljön. Katastrofen påverkar och omförhandlar dessa relationer och samspelet mellan det mänskliga och det icke-mänskliga. En viktig poäng i uppsatsen är att de ekodystopiska ungdomsromanerna väcker framtidshopp genom att visa på möjligheter att agera och göra skillnad samt att de öppnar upp för fler perspektiv än det mänskliga.

En litteraturvetenskaplig undersökning av tre moderna skönlitterära barnböcker för mellanåldern 9–12 år utgivna 2019–2020. Undersökningens syfte har varit att utifrån ett ekokritiskt perspektiv undersöka hur mötet mellan människa och natur gestaltas samt hur natursynen framställs. Analyserna visar starkast på en antropocentrisk natursyn där människan står i centrum och klimatförändringar samt miljöförstöring är ett resultat av människans liv på jorden. Även en metafysisk aspekt på den andliga naturen syns i litteraturen. Gemensamt är att alla tre böckerna förmedlar hopp om framtiden.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur hållbarhetsperspektivet kan inkluderas i svenskämnet, då många ungdomar känner en oro för klimatförändringar och för att hållbarhet är en del av de globala målen och skolans värdegrund. För att kunna undersöka detta har en ekokritisk och didaktisk närläsning genomförts av Mats Strandbergs roman Slutet. Romanen låter läsare följa Simon och Lucinda, två ungdomar som lever i en värld som är på väg att gå under.  Resultaten visar att boken främst har fokus på människan. Människan och hens ansvar gentemot naturen är viktigt, men även människans känslor kring det hemska som ska hända i världen de lever i. Naturen befinner sig i periferin av människan. Närläsningen visar att boken har potential att vara underlag för diskussioner i klassrummet kring existentiella frågor och oroskänslor som ungdomar kan ha inför framtiden.

I Po Tidholms Norrland kan man läsa om Norrlands utveckling från 1990-talet till 2012. Tidholms bok ger insyn i hur tillvaron kan te sig i norrländska samhällen och skildrar en komplex relation till naturen, såväl som till den politik som möjliggjort industrialiseringens framfart som gjort landsändan till hela Sveriges naturresurs. Tidholm har i flera år varit en viktig och tydlig röst för Norrland som belyser Norrlandsfrågan och de konsekvenser den storstadscentrerade politiken haft på landsändan. I Norrland kan man läsa om de stora bolagen, om samerna, de nyinflyttade och om de norrlänningar som bott där sedan generationer tillbaka. Tidholm lyfter i sin bok flera olika perspektiv på naturen där de olika grupperna har sina egna tankar om vad naturen betyder och vad den ska vara. Genom att studera hur Tidholm skildrar den moderna Norrlandsfrågan och hur industrialiseringen har påverkat regionen undersöker uppsatsen hur han framställer frågan om vem som äger naturen, vad den betyder samt hur den ser ut och används i ett modernt samhälle. Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är ekokritiken. Uppsatsen har kunnat visa att Tidholm i sin bok framställer hur industrialiseringen medförde att naturens resurser utnyttjades. Förlorarna var, enligt Tidholm, bönderna, samerna och naturen själv. Därtill har den påvisat motsättningar i natursynen mellan de olika grupperna i norr som skildras i hans bok. Tidholm gestaltar dessa genom att belysa olika konflikter mellan de som förespråkar en mer storskalig och exploaterande relation till naturen. Även Tidholms egen natursyn innehåller intressanta motsättningar där han hyllar en romantiserad bild av naturen och kritiserar den i sitt naturliga tillstånd. I Norrland framgår det att naturen har ett instrumentellt värde för det nutida samhället, detta trots inslag av moraliska dilemman och samvetskval.

No description available.

Denna uppsats gör en ekokritisk analys av Studio Ghiblis film PrinsessanMononoke (1997), skriven och regisserad av Hayao Miyazaki. Filmenshuvudkaraktärer Ashitaka, San, Lady Eboshi och Hjortguden analyseras med hjälpav Jens Eders modell karaktärsklockan för att få fram respektive karaktärs relationtill naturen och hur det påverkar filmens handling och tema. Karaktärsanalysendiskuteras sedan utifrån de ekokritiska begreppen pastoral, vildmark, apokalyps,boplats [dwelling] och antropomorfism.Huvudkaraktärernas olika förhållande till naturen ger exempel på alla ovannämnda begrepp. Det är komplexa relationer till naturen och de övrigakaraktärerna som visas i filmen. Detta syns tydligt i filmens tematik som dennauppsats anser vara just relationen mellan människa och natur och där naturenspelar en viktig roll i hur handlingen fortskrider genom naturgudar, skogsandaroch själva miljöernas påverkan på handlingen.