Bakgrund: Hjärtsvikt är en allvarlig sjukdom med hög mortalitet och förr eller senare uppstår behov av palliativ vård.  Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsbehov samt omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt i palliativt skede. Metod: Den metod som användes var systematisk litteraturstudie. Nio artiklar inkluderades. De granskades och huvudkategorier med underkategorier bildades. Resultat: De sex kategorier som framkom var; Brister i kommunikation, information och stöd; Existentiella; Dyspné; Fatigue och depression; Ångest och Minskad rörelseförmåga. Patienternas behov var symtomlindring, god omvårdnad och bättre kommunikation vid vård i livets slutskede. Konklusion: Distriktsköterskan fungerade som en länk åt patienten. Samarbete med andra professioner var önskvärt. Kunskap, information, symtomlindring och god vård spelade en viktig roll i omvårdnaden av patienter med hjärtsvikt. De resultat som framkom ger en vägvisning om vilka faktorer som spelar roll för omvårdnaden av patienter med hjärtsvikt i palliativt skede. / Background: Heart failure is a serious illness with high mortality and sooner or later arises the need for palliative care. The aim of this study was to describe the care needs and care measurses for patients with heart failure in a palliative stage. Method: the method used was a systematic literature study. Nine articles were included. They were reviewed then categories and subcathegories was formed. Results: The six categories that emerged were deficits in communication, information and support; Existential; Dyspnea; Fatigue and Depression; Anxiety and Reduced mobility. Patients’ needs where symptom relief, good care and better communication at the end of life. Conclusion: The districtnurse acts as a link to the patient. Cooperation with other professions is desirable. Knowledge, information, symptom relief and good care play an important role in the care of patients with heart failure. The result that emerged gives a guidance on which factors play an important role in care of patients with heart failure in the palliative phase.

Cancer kan drabba alla, oavsett kön eller ålder. När sjukdomen ej längre är kurativ och döden blir förutsägbar så bedöms patienten vara i sent palliativt skede. Sjuksköterskor möter dessa patienter samt deras närstående vid olika instanser i vården där det krävs ett palliativt förhållningssätt och goda kunskaper kring en förebyggande omvårdnad i livets slutskede. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med cancer i livets slutskede. En litteraturöversikt enligt Fribergs metod genomfördes och baserades på tolv vetenskapliga artiklar, alla kvalitativa. Sökningarna gjordes i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Utifrån resultatet i artiklarna identifierades likheter som resulterade i teman och subteman. Analys av artiklarna resulterade i fyra huvudteman, Tillhörighet, Meningsfullhet och personlig utveckling, Behov av stöd och Stress. Två subteman framkom även; Meningslöshet ochRädsla. Styrkor och svagheter i metoden såsom eventuell förförståelse och tillvägagångssätt diskuteras genom arbetet. I resultatdiskussionen är det tidigare forskning som berör sjuksköterskors upplevelser, författarnas egna reflektioner samt Watsons teori om mänsklig omsorg med två caritativa processer; ett kärleks och omsorgsfullt sinnelag – att bry sig om samt att vara autentiskt närvarande som ligger till grund för diskussionen. / Cancer can affect everyone regardless of gender or age. When the disease no longer is curable and death is inevitable the patient is then assessed to be in a late palliative stage. Nurses´ meet these patients and their close relatives at various care instances where a palliative approach and good knowledge about preventive care in the end of life is required.  The aim of this study was to illustrate nurses´experiences caring for patients with cancer at end of life.  A literature review according to the method of Friberg was conducted and based on twelve scientific articles, all qualitative. The articles were published between 2008 and 2018. The searches were completed in the CINAHL complete and PubMed databases. Similarities in the results of the articles were identified and categorized in to themes and sub themes. Analysis of the articles resulted in four main themes, Affiliation, Meaningfulness and personaldevelopment, Need of support and Stress. Two sub themes also emerged; Meaninglessness and Fear. Strenghts and weaknesses of the method such as preunderstanding and approach will be discussed and the basis of the result discussion will include; previous research regarding nurses` experiences, the authors’ reflections and Watsons theory of human care including two of the caritive processes; a loving and caring mind-caring and to be present autenticly.

Nursing Care for Terminal Patients in Intensive Care Units by Pervell Dunbar Project Submitted in Partial Fulfillment of the Requirements for the Degree of Doctor of Nursing Practice Walden University August 2015 Although the goal of the ICU has always been to save lives, ICU now additionally provides end-of life (EOL) care. The objective of this project was to provide ICU nurses with a comprehensive awareness of physical, emotional, and spiritual EOL care issues of patients and their families in order to be better equipped to handle EOL care. The framework used was Jean Watson's Caring model (10 Caritas). A literature review revealed a poster previously used by a major health organization as a conversation starter to facilitate decision-making among ICU nurses, EOL patients, and their families related to EOL issues. The purpose of this quality improvement initiative was to introduce and implement an educational EOL tool that would engage patients and family members in meaningful and useful conversations with ICU nurses. Twenty seven ICU nurses were selected by the unit's director to attend a PowerPoint presentation on the use of the EOL educational poster. Four ICU nurses were chosen by the director to be champions for this project. After the presentation, there was a period for questions and answers, and the ICU nurses were requested to give feedback on the presentation. The result from the feedback revealed that EOL care is outside previous practice and may require extra education and support. These comments substantiated similar conclusions from other researchers as described in this paper. With an increase in EOL training for ICU nurses and the implementation of EOL teaching tools like the poster used in this study, ICU nurses may be better able to have conversations with EOL patients and families, thus improving patient care.

Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vanligt förekommande problem samt faktorer som påverkar beslutsfattandet i vården av personer med demens i livets slutskede inom slutenvården. Artikelsökningen i databaserna Cinahl och Medline via PubMed resulterade i inkludering av 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att problem med näringsintag och komplikationer som pneumoni, feber och smärta var vanligt förekommande för personer med demens i livets slutskede. Flera drabbades av trycksår och rörelsehinder som exempelvis sänggrindar och bälten användes ofta. Det fanns brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga. Vårdpersonalen hade dåliga kunskaper om demens som sjukdom med tillhörande symtombild. Sjukdomsutveckling av demens var svår att förutsäga vilket komplicerade planeringen för den sista tiden i livet. Målet för omvårdnaden vid livets slut var välbefinnande. En uppfattning om hur livskvalitén var för de demenssjuka hade stor betydelse för hur vårdpersonal och anhöriga beslutade om vården. Anhöriga värdesatte i sitt beslutsfattande om personer med demens hade skrivit ner sina egna önskemål, angående vård vid livets slut, innan de försämrats i sjukdomen. Synen på döden påverkade både vårdpersonalens och anhörigas vilja att planera för vård vid livets slut. Det är viktigt att reflektera över hur vården av personer med demens i livets slutskede ser ut och det underlättas av att det finns kunskap om vanligt förekommande problem och faktorer som påverkar beslutsfattandet i vården. / The aim of this study was to describe common problems and factors affecting decision making in the care of people with dementia in the final stages of life in residential homes. Search for articles in databases Cinahl and Medline via PubMed resulted in the inclusion of 15 scientific articles. The results showed that problems with nutritional intake and complications such as pneumonia, fever and pain were common for people with dementia in the final stages of life. Several suffered from pressure sores and physical disabilities such as bed rails and belts were often used. There were deficiencies in communication between health care professionals and relatives. Health care professionals had poor knowledge about dementia as a disease and its symptoms. Disease development of dementia was difficult to predict which made it difficult to plan for the final stages of life. The aim of nursing care at the end of life was well-being. An idea of how the quality of life was for the persons with dementia was important to how health care professionals and relatives decided on nursing care. In their decision-making relatives gave great importance if the persons with dementia had written down their wishes, regarding care at the end of life, before they deteriorated in the disease. The attitudes towards death affected both nursing staff and relatives wish to make plans for the end-of-life care.  It is important to reflect on how the care of people with dementia in the final stages of life is like and this is facilitated by the existence of knowledge about common problems and factors affecting decision making in nursing care.

Bakgrund: Passiv eutanasi innebär ett undanhållande eller tillbakadragande av livsuppehållande behandling och är både lagligt och etiskt godkänt i de flesta länder. Sjuksköterskan spelar en stor och avgörande roll vid passiv eutanasi då hen har en viktig roll gällande vårdandet av personer i livets slutskede och för att ge stöd och tröst åt deras anhöriga. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att delta vid passiv eutanasi. Metod: Studien är en litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på tio artiklar där en manifest innehållsanalys utfördes. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier; att ta ansvar, innefattar sjuksköterskans ansvar och dess konsekvenser, att vara en del i beslutstagandet innefattar sjuksköterskans behov av att få dela med sig av sin kunskap, att bli emotionellt påverkad beskriver hur vårdandet påverkar sjuksköterskorna och att ge vård vid livets slutskede, ger en bild av hur man ger ett värdigt avslut. I dessa kategorier återfanns även tolv underkategorier. Slutsatser: Den mest centrala delen av passiv eutanasi var att ge ett värdigt avslut. Detta kunde göras genom att få vara en del av beslutstagandet samt att se till de anhöriga och inkludera dem i vården. / Background: The meaning of passive euthanasia is to withhold or withdraw life-sustaining treatment and is generally both legally and ethically approved. The nurse plays an important and decisive role regarding passive euthanasia since he or she has a major role in the care of people in end-of-life as well as the care of their relatives/loved ones. Purpose: The purpose of this study was to describe nurses' experiences of participating in passive euthanasia. Method: This study is a literature review with an inductive approach based on ten articles on which a manifest content analysis was conducted. Results: The analysis resulted into four main categories; to take responsibility, contains the nurses’ responsibility and it’s consequences, to take part in the decision making illuminates the nurses’ urge to share one’s knowledge, to be emotionally affected outlines how the care affects the nurses’ and to provide care at the end-of-life stage portrays how to bestow a dignified death. Within these categories twelve subcategories arose. Conclusion: The most paramount aspect of passive euthanasia was providing dignity in dying. This could be done by taking part in the decision making and tending to the relatives/loved ones as well as including them in the care.

Bakgrund: När botande vård inte längre är möjligt krävs en klar och noga övervägd vård för att hjälpa både patient och närstående. Inom den palliativa vården ses döden som ett normalt skeende, och varken påskyndar eller skjuter upp döden. Vården ger individer stöd att leva med värdighet och bästa möjliga omvårdnaden i livets slutskede. I palliativ vård ses patienten och närstående som en helhet för att möjliggöra att de får den bästa möjliga vården. Syfte: Syftet är att utifrån ny forskning beskriva kommunikationen mellan sjuksköterska och närstående i palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt som inkluderar både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Genom hela studien är hoppet en viktig aspekt, som diskuteras av både närstående och sjuksköterskor. Hoppet är viktigt för att hantera upplevelsen av död samt för att skapa en god relation mellan sjuksköterskor och närstående. En god relation kräver tid för samtal och förståelse. Resultatet presenteras i fem kategorier som tillsammans skapar en god helhetsbild av studien. Konklusion: Det är viktigt att sjuksköterskan är medveten om värderingar som är viktiga för de närstående då de kommunicerar. Sjuksköterskan ska leda konversationen, men närstående ska ges tolkningsföreträde. / Background: When curing care is no longer possible it requires a personal and deliberate approach in care to help both patient and relatives. In palliative care death is seen as a normal process, palliative care neither speed up or postpone death. Palliative care support people to live with dignity and welfare in the end of life. In palliative care patient and relative is seen as a unit, to guarantee that they receive the best care possible. Aim: To describe communication among nurse and relative in palliative care. Method: A literature review that includes both qualitative and quantitative articles. Result: Through the study hope is a great aspect of importance, discussed by both relatives and nurses. Hope is an important factor to deal with experiences of death and to create a good relation between nurses and relatives. A good relation requires time for conversation and understanding. The result is present in five categories that explain aspects of importance in communication. Conclusion: It´s important that nurses is aware of relative’s values of importance when they communicate. A nurse is supposed to guide the conversation but relatives should be given priority of interpretation.

Syfte: Att redogöra för sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway (LCP). Metod: Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och World of Science. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara primärkällor, vara skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan år 2003-2013. Ytterligare inklusionskriterier var att sjuksköterskorna skulle ha erfarenhet av LCP, samt att de vetenskapliga artiklarna erhöll medel eller hög poäng vid granskningen och var godkänd av en etisk kommitté. Studier från hela världen inkluderades. Huvudresultat: Ett flertal studier visade att LCP bidrog till ett ökat självförtroende och tydligare riktlinjer för den palliativa vården. Sjuksköterskorna upplevde en förbättrad symtomkontroll och förbättrad vård efter införandet av LCP. Sjuksköterskorna var positiva till dokumentationen i LCP och det framgick också att LCP hade förbättrat och underlättat kommunikationen med närstående. LCP erbjöd stöd och vägledning i vården men det framgick också att det fanns oklarheter vad beträffar diagnostiserande av en patient som döende. Slutsats: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway. Det framgick att det fanns bristande kunskaper om palliativ vård, men att införandet av LCP gett sjuksköterskor stöd och vägledning samt förbättrat kunskapen om palliativ vård. En vårdplan som LCP kan vara ett stöd för sjuksköterskan i omvårdnaden av patienter inom palliativ vård, men en sådan vårdplan kan aldrig ersätta sjuksköterskans kliniska kompetens. Det är därför viktigt att sjuksköterskor erbjuds fortlöpande utbildning inom palliativ vård, samt att en vårdplan som LCP används utifrån ett kritiskt förhållningssätt.

This study examined death and dying in assisted living (AL) and the various factors that influence these processes. The study is set in a 60-bed assisted living facility outside of Atlanta, Georgia. Data collection methods included participant observation and in-depth interviews with 28 residents and 6 staff. Data were analyzed using the grounded theory approach and focused on the 18 residents who were dying and/or died during the study period. Findings show that AL residents experience a variety of dying trajectories that vary in duration and shape; for the majority of residents, hospice is an important element in their death and dying experiences. In general, death is not communicated or acknowledged formally within the facility. Responses to deaths depend largely on the nature of the relationship the deceased resident had with others. Findings have implications for how to handle death and dying in AL and to improve residents‟ experiences.

Syfte:Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på sjukhusavdelningar. Metod:Beskrivande litteraturstudie som baserades på tretton vetenskapliga artiklar. Data inhämtades från databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat:Att vårda patienter i livets slut på sjukhusavdelningar är en komplex situation. Sjuksköterskorna beskrev både upplevelser av tillfredsställelse och närhet samtidigt som de kunde känna sig otillräckliga. Relationer till patienter och närstående var betydelsefulla men en distansering var nödvändig för att behålla en professionell yrkesidentitet. Faktorer som påverkade upplevelserna var rädsla för den egna döden, tidigare erfarenheter, tidsbrist och den rumsliga miljön på avdelningarna. En betydande del av upplevelserna var av existentiell karaktär. Slutsats: Blivande sjuksköterskor och yrkesverksamma sjuksköterskor behöver vetskap om hur det kan påverka dem att vårda patienter i livets slutskede. Sjuksköterskor behöver få möjligheter att reflektera över sina upplevelser och sin attityd till döden för att kunna utveckla ett professionellt förhållningssätt. / Aim:The aim of this study was to describe the nurses’ experience of end of life care in a hospital setting. Method:The study was conducted as a descriptive literature study based on thirteen scientific articles retrieved from the databases Cinahl and PubMed. Resultat: End of life care in a hospital setting is a complex situation. Nurses described experiences of satisfaction and closeness at the same time as they had feelings of inadequacy. Relationship with patients and their relatives were meaningful but keeping a professional distance was necessary. Issues impacting on the experiences was nurses own fear of death, previous experiences, lack of time and the hospital environment. A significant part of the described experiences was of existential character. Conclusion: Future and working nurses need more knowledge of how caring for dying people can effect them. Nurses require opportunities to reflect on end of life care experiences and their own attitudes to death, in order to develop a professional approach.

This inquiry, which employed a narrative research approach, critically explored the ethical dimension of hospice palliative care. Hospice palliative care is the profession specifically developed to care for the dying. The development of this practice has grown significantly since the 1980s in Australia, yet ethical inquiry into this professional practice has largely focused on particular issues, problems or dilemmas, such as euthanasia. Although particular ethical issues are important considerations, a broader investigation of the ethics of hospice palliative care practice has not been given sufficient consideration in the growing accumulation of the research literature in Australia. Jennings (1997) surmises that “systematic reflection on ethics in the hospice field is curiously underdeveloped” (p. 2). This study goes someway towards filling this gap. In building upon the Pallium research by European scholars and integrating a social practice framework (Isaacs, 1998) this inquiry provides an alternative account of the ethical agenda and one which has privileged an internal exploration, rather than assume that the ethics would be the same as any other health care modality or to simply adopt a dominant, principles-based approach. These internal explorations were located in the storied accounts of thirty interdisciplinary hospice palliative care professionals. This thesis provides a thorough, textual conversation into the realm of ethical caregiving at the end of life. Several key insights were illuminated. Firstly, total care must be central to the philosophy underpinning hospice palliative care practice, but this concept and practice of total care was being eroded and contested. Secondly, a predominantly modernist account of personhood was located in the narrative accounts. This modernist account of personhood was thought to be insufficient for the practice of total care and needed to be reconceptualised. An embedded ontological account was provided which would assist with the understanding and practice of total care. Thirdly, initially it was thought that there was no common, shared understanding of the purpose of the practice. It was suggested that the profession was “wandering in the wilderness” when it came to the aim of its practice. However, the professionals did share a common telos (aim towards a good) and it was overwhelmingly relational. This led to the proposal of a new telos for hospice palliative care practice centered on the creation and maintenance of unique relationships which would assist people in their final stage of life. Lastly, the ethical frameworks which guided practice for the professionals were presented. In these frameworks it was significant values (acceptance of human mortality, total care and honest and open communication) and relationships (how we treat each other) which played the main role in what constituted hospice palliative care ethics. An account of a hospice palliative care ethical relationship was provided which included a proximity stance of in-between. Overall, any ethic for hospice palliative care must have at the heart the relationship between professional caregiver and living-dying person. The relationships in this social practice, between each other, accompanying one another, are our ethical compass. This thesis concluded that hospice palliative care, as a social practice, has a rich ethical dimension as understood and articulated by its professional members. These insights have resulted in the construction of a new ethical framework reflecting, formalising and adapting the ethical dimension as understood by its professional members. This ethical framework - A Relational Ethic of Accompanying - is needed to help maintain, sustain and protect the unique identity of this profession. This framework adds to the “moral vocabulary” (Jennings, 1997) and “moral specificity” (ten Have & Clark, 2002) of hospice palliative care practice. In addition, it would provide important guidance to palliateurs reflecting on how best to provide quality, compassionate and ethical care at the end of life.