Firstly, this study focuses on the public libraries in VästraGötaland, Sweden, and to what extent they work with thedigitisation of analogue materials and, if so, what reasons aregiven. It also investigates local librarians' attitudes todigitisation. The study was conducted using an onlinequestionnaire, sent to the fifty main public libraries in theregion. Thirty replies (60%) were received. The questionscovered the digitisation in the informants' libraries and thelibrarian’s opinion on digitisation projects; both in their locallibrary and in the library sector in general.No study concerning digitisation on local or regional levelhas been done previously in Sweden. The results indicate thatvery few of the public libraries undertake digitisation work.However, a majority perceive the work as important,especially within the library sector at large. Overall, librariansbelieve in the benefits of digitisation, especially wherematerials of cultural heritage significance are concerned. Themain perceived obstacle to digitisation projects is lack offunding both for the digitisation process and for the long termpreservation and curation of digital collections.

Syfte. Att kartlägga distriktssköterskors användning av hemblodtrycksmätning (HBTM) i sitt arbete. Bakgrund. HBTM förbättrar personens kontroll över sitt blodtryck och stärker personens empowerment och delaktighet i sin vård. Med hjälp av HBTM får personer i större utsträckning en effektivare behandling för sin hypertoni, en välbehandlad hypertoni minskar risken att drabbas av kardiovaskulära händelser. Metod. Enkätstudie med kvantitativ ansats som inkluderade distriktssköterskor på hälsocentraler i Skellefteå kommun (n=49). Analysen utfördes med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Resultat. Rådet HBTM gavs mer än en gång i månaden av två tredjedelar av deltagarna. Av de som inte hade riktlinjer om HBTM på sin arbetsplats skattade hälften att det skulle underlätta deras arbete. Deltagarna i studien upplevde HBTM som resurssparande, att det stärker patientens förmåga till egenvård och är förenligt med god vård. Av deltagarna upplevde två tredjedelar motstånd från patienten vid rekommendationen HBTM. Inget samband hittades mellan tillgången till riktlinjer och distriktssköterskans frekvens att rekommendera HBTM. Ett samband fanns mellan tillgången till riktlinjer vid hälsocentralen och distriktssköterskans upplevelse av att känna sig bekväm med att rekommendera HBTM. Betydelse för omvårdnaden och distriktssköterskans arbete. Riktlinjer för HBTM kan bidra till omvårdnadsmetoder som främjar patienters hälsa och livskvalitet. Distriktssköterskan har ett stort ansvar att undervisa patienter så de känner sig trygga i sin egenvård. Med ytterligare omvårdnadsforskning kring HBTM kan metoden utvecklas och bli evidensbaserad. Det gör att distriktssköterskan får en ökad kompetens och känner sig mer bekväm att rekommendera HBTM. Slutsats. Riktlinjer för HBTM kan vara ett stöd och bidra till att distriktssköterskor känner sig bekväma att rekommendera metoden till patienter.   Nyckelord: hemblodtryck, distriktssköterska, riktlinjer, kvantitativ, enkätstudie, primärvård / Aim. To identify district nurses use of home blood pressure measurement (HBPM) in their work. Background. HBPM improves the person's control of their blood pressure and strengthens the person's empowerment and participation in their care. Using HBPM gives people a more widely effective treatment for their hypertension, a properly treated hypertension reduces the risk of cardiovascular events. Method. Questionnaire study with quantitative approach that included district nurses at health centers in the municipality of Skellefteå (n = 49). Data were analyzed using SPSS. Results. The Council HBPM was given more than once a month by two-thirds of the participants. Of those who did not have guidelines on HBPM at their workplace half of the participants estimated that guidelines would facilitate their work. Study participants experienced HBPM as resource saving, it strengthens the patient's ability to self-care and is compatible with good health. Of the participants experienced two thirds resistance from the patient at the recommendation HBPM. No correlation was found between the availability of guidelines and district nurse frequency to recommend HBPM. A correlation was found between the availability of guidelines at the health center and the district nurse's experience of feeling comfortable with recommending HBPM. Significance to nursing and district nurse work. Guidelines for HBPM can help nursing methods that promote patients' health and quality of life. District nurses have a great responsibility to teach patients so they feel confident in their self-care. With further nursing research HBPM can evolve and become evidence based, which gives the district nurse a better competence and make him/her more comfortable recommending HBPM. Conclusion. Guidelines for HBPM can support and contribute to the district nurses comfortable feeling of recommending the method to patients.   Keywords: home blood pressure, district nurse, guidelines, quantitativ, questionnaire study, primary health care.

Bakgrund: Fysisk träning är viktigt för vår hälsa samt vår funktions- och prestationsförmåga. En av de vanligaste träningsformerna globalt är löpning och ett ökat intresse för fysisk träning har lett till utveckling av nya träningsformer, däribland CrossFit. Oavsett träningsform föreligger en skaderisk där skademekanism och symptomens uppkomst härleds till akuta skador och belastningsskador. Tidigare forskning har inte jämfört dessa två discipliner trots att skador är vanligt förekommande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadeincidens, uppkomst av skada och skadans inverkan på fortsatt träning mellan CrossFit-atleter och löpare. Metod: Datainsamlingen skedde genom en egenproducerad online enkät i Google Formulär och besvarades av CrossFit-atleter samt löpare i Luleå. Enkäten omfattade frågor om studiegruppens träningsbakgrund, träningstyp, träningsintensitet samt skador. Resultat: Totalt inkluderades 74 personer i studien, varav 55 stycken var CrossFit-atleter och 19 stycken löpare. Av dessa hade 23 stycken CrossFit-atleter (42%) och 11 stycken löpare (58%) skadat sig under de senaste sex månaderna. Majoriteten av skadorna uppstod i övre extremitet och ländrygg hos CrossFit-atleter medans löpare främst skadade sig i nedre extremitet. Båda disciplinerna ådrog sig övervägande belastningsskador. Kvarstående besvär av en skada sträckte sig över några dagar hos CrossFit-atleter medans löpare hade besvär i veckor och upp till månader. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna visar att löpare skadar sig mer än vad CrossFit-atleter gör. Kunskap kring vilka skador som ofta förekommer, bland annat axlar och ländrygg hos CrossFit-atleter och underben samt höft/lår hos löpare, kan bidra till effektivare skadeprevention och rehabilitering.

Symtomlindring är en av den palliativa vårdens hörnstenar. Sjuksköterskan har en central roll i den palliativa vården och kunskapen om symtom och symtomskattning är av största vikt. Det finns forskning som visar att symtomskattning förbättrar patientens symtomlindring.  Genom att kartlägga användandet av sjuksköterskors symtomskattningsinstrument idag kan behovet av stöd och utbildning upptäckas. Sjuksköterskor är den yrkeskategori som ofta utför symtomskattningen, och genom att ge möjlighet till ett strukturerat arbetssätt underlättar det att ge patienter i palliativ vård bästa möjliga symtomlindring. Regelbunden symtomskattning rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för palliativ vård. Vid utvärdering av den palliativa vården i livets slutskede har det identifierats som ett av förbättringsområdena att öka andelen personer med behov av palliativ vård i livets slutskede som smärtskattas. Syftet med studien var att kartlägga användandet av validerat symtomskattningsinstrument i palliativ vård hos sjuksköterskor inom kommunal regi. Metoden var en sekventiell mixad metod som bestod av en till största delen kvantitativ enkätstudie, med ett fåtal kvalitativa frågor, samt uppföljande förklarande frågor med utgångspunkt ur enkätsvaren. Datainsamling pågick mellan 16 januari 2017 till och med 9 mars 2017. Enkäterna skickades till 259 sjuksköterskor i Jönköpings kommun och 85 besvarade enkäten. Data analyserades med hjälp av enkätverktyget esMaker och Microsoft Excel, och presenterades i tabeller, figurer och löpande text, och jämförelser mellan olika variabler gjordes. Uppföljande frågor skickades via mail till 36 respondenter som givit sitt medgivande att svara på ytterligare frågor. De kvalitativa frågorna bestod av en fråga ur enkäten och två uppföljande frågor, vilka analyserades med tematisk analys. Sammanlagt framkom åtta teman. De symtomskattningsinstrument som efterfrågades i enkäten var Visuell analog skala (VAS), Numeric Rating scale (NRS), Abbey pain scale, Södersjukhuset SÖS-stickan (SÖS) och Edmonton Symptom Assessment System (ESAS). Resultatet visade att större delen av sjuksköterskorna använde sig av symtomskattningsinstrument i palliativ vård, där 49 procent använde instrumenten varje vecka. Det instrument som användes mest var VAS (85,5 %) och minst var NRS (7,2 %). De sjuksköterskor som fått utbildning i palliativ vård och användandet av symtomskattningsinstrument använde instrumenten i högre grad än de som inte fått utbildning. Sjuksköterskor med längre erfarenhet använde symtomskattningsinstrument i högre utsträckning än de som var nyare i yrket. Slutsatsen är att kunskap och erfarenhet gör att sjuksköterskorna använder symtomskattningsinstrument i större utsträckning. Genom utbildning till sjuksköterskor om både palliativ vård och om nyttan av att använda symtomskattningsinstrument kan personer som vårdas i livets slutskede få möjlighet att symtomskattas med validerat instrument och på så vis få adekvat symtomlindring. / Symptom assessment is one of the cornerstones of palliative care philosophy. Nurses play a central role in palliative care, and knowledge about how to evaluate a patient´s condition is an important skill. Research shows that symptom assessment helps the symptom management of the patient. Identifying how nurses make use of symptom assessment instruments can reveal the need for support and education on the subject. Nurses are often involved in symptom analysis, and providing a structured approach can help to give patients the best possible symptom management. Regular assessment in palliative care recommended by the Swedish National Board of Health and Welfare, and an evaluation of palliative care in Sweden found this is an area where improvement is needed. The aim of the study was to identify the use of validated symptom assessment instruments in palliative care among nurses working with municipal health care. The method was a sequential mixed design, with a dominant quantitative survey, including a section of follow-up qualitative explanatory questions based on the result of survey results. Data was collected between January 16th and March 9th, 2017. The questionnaire was emailed to 259 nurses working within the municipality of Jönköping in Sweden and 85 nurses responded. Data was analyzed using the survey tool esMaker and exported to Microsoft Excel, and was presented in tables, figures and text. Data was also organized in a manner where the relationships between variables could be compared. Another set of questions were then sent by email to 36 respondents who agreed participate in a follow-up. The qualitative questions consisted of one question from the survey and two follow-up questions, and were analyzed using thematic analysis was used when reviewing responses. A total of eight themes were found. The symptom assessment instruments inquired about during the survey were Visual Analog scale (VAS), Numeric Rating scale (NRS), Abbey pain scale, Södersjukhuset behavior scale (SÖS) and Edmonton Symptom Assessment System (ESAS). The result showed that most nurses used symptom assessment instrument, 49 percent used instruments weekly. The instrument most preferred was VAS (85,5 %) and least preferred NRS (7,2 %). Nurses with training in palliative care and symptom assessment used the instruments more frequently than those without training. Experienced nurses were using the instruments more often than those with less experience. The conclusion is that knowledge and experience are important factors which help decide how often nurses use symptom assessment instruments. By educating nurses in palliative care and the benefits of symptom assessment it will be possible for patients receiving end-of-life care to have symptoms evaluated by validated instruments, and will result in adequate symptom relief.

Studenter kommer idag ut på en förändrad arbetsmarknad där distansarbete är det nya normala. Syftet med denna studie är att undersöka eventuella samband mellan studenters attityd till distansarbete på sina framtida arbetsplatser och faktorerna kön, upplevelser av distansstudier och personlighet. Studien är en kvantitativ enkätstudie där urvalet består at universitetsstudenter. Resultatet visade på en statistiskt signifikant skillnad i attityd till distansarbete mellan könen. Därtill hittades ett positivt statistiskt signifikant samband mellan upplevelser av distansstudier och attityd till distansarbete. Inga statistiskt signifikanta samband hittades mellan attityd till distansarbete och personlighet. I linje med tidigare forskning fann denna studie att majoriteten av studenterna hade en positiv attityd till distansarbete såväl som att både män och kvinnor helst ville arbeta två datar i veckan på distans. Studiens slutsats är att tidigare upplevelser av distansstudier var den främsta förklaring till studenters attityd till distansarbete. Kvinnliga studenter hade en mer positiv attityd till distansarbete än manliga studenter och personlighet tycks inte vara avgörande för attityd till distansarbete.

Inledning: Röntgensjuksköterskan arbetar i en snabbutvecklande och högteknologisk miljö som ställer krav på kompetensutveckling för att säkerställa evidensbaserad och patientsäker vård. I dagsläget finns det begränsningar i möjligheter för vidareutbildning för röntgensjuksköterskor i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att undersöka röntgensjuksköterskors inställning till och erfarenhet av kompetensutveckling. Metod: Kvantitativ enkätstudie med 91 deltagande röntgensjuksköterskor från Sverige. Resultat: I studien så framkommer det att kompetensutveckling är viktigt då det förbättrar patientsäkerheten, höjer vårdkvaliteten och framför allt stärker yrkesrollen. De flesta anser sig ha möjligheter till kompetensutveckling men är missnöjda med utbudet. Många upplever begränsningar till att delta vid kompetensutveckling och de återkommande faktorerna är personalbrist, tidsbrist, arbetsbelastning och brist på ekonomiskt stöd. Det framkommer även att finansiella belöningar kan spela en stor roll i att motivera anställda till att engagera sig i utbildning. Slutsats: Enkätstudien visar att intresset för kompetensutveckling är stort hos deltagarna, men det behöver bli tydligare i kommunikationen mellan ledning och personal vad som finns att tillgå samt vilket ekonomiskt stöd som finns. Radiografi är ständigt under utveckling och röntgensjuksköterskan måste följa med i utvecklingen för att kunna arbeta patientsäkert.

Avhopp i terapin är vanligt förekommande. Det som saknas i kunskapen kring avhopp och dess bakgrund är patientens inifrånperspektiv och framförallt hos den allt mer växande patientgruppen unga vuxna. Denna studie har genom kvallitativ metod undersökt de unga vuxnas upplevelser av sin tyerapi. Genom tematisk analys av materialet fann man i studien att subjektiv känsla av att må bättre är en anledning till avhopp samtidigt som det var typiskt att de hade kvarstående problem. Anmärkninsgvärt många uttryckte att anledningen till avhoppet var att de var missnöjda med terapeuten och den behandling som man fått. Man upplevde att terapeuten var för snäll och oempatisk samt att metoden inte hjälpte dem med sina problem. Genom empati för individens varande behöver vi möta unga vuxnas förväntningar så att visnterna med att gå kvar i terapi överväger kostnaderna.

Dagens konsumtionstakt har skapat debatter kring ämnen som globalisering, mänskliga rättigheter, välfärd och miljöpåverkan. Konsumtionen på ena sidan världen ger konsekvenser för människor på andra sidan världen. Här i Sverige börjar allt fler tänka i banorna att något måste göras. Allt fler företag upprättar så kallade CSR-policys där de redogör för sitt ansvarstagande. CSR står för Corporate Social Responsibility och innebär att företag tar ett socialt och miljömässigt ansvar i sitt arbete och bidrar till en hållbar ekonomisk utveckling. Men hur viktigt tycker egentligen studenter att CSR är? Kan det vara så att studenter är positiva till CSR så länge det inte har en negativ påverkan på de egna karriärintressena? Den här studien syftar till att visa på skillnader i studenters generella attityd till CSR gentemot deras attityd till CSR då de är arbetssökande. Individer kan välja att uttrycka olika attityder i olika sammanhang beroende på vilket intryck hen vill ge i just den situationen eller gruppen (Goffman, 2004; Leary, 1995). Även förväntningar från omgivningen och sig själv kan påverka vilken roll och hur starka attityder individen väljer att framhäva (Aubert, 1974). Utifrån detta lyder arbetets hypotes: Studenters generella attityd till CSR är mer positiv än deras attityd till CSR när de söker arbete. Studien gjordes med hjälp av en enkätundersökning där två separata enkäter skickades ut till två lika stora grupper av populationen. Populationen var ekonomistudenter och teknologstudenter vid Linnéuniversitetet. Den ena enkäten var generellt riktad och den andra ledde in respondenten i rollen som arbetssökande. Analysen kommer fram till att få respondenter aktivt tar del av information kring CSR. Populationen är ganska neutral men övervägande positiv till privata företags arbete med hållbar utveckling. Respondenterna i de arbetssökandes enkät tenderar att i större utsträckning hålla med om att individuella karriärmöjligheter är viktigare än CSR, jämfört med respondenterna i den generella enkäten. I frågorna kring greenwash kommer det fram att respondenterna tror att andra utger sig för att bry sig mer eller engagera sig mer i CSR än vad de egentligen gör. I analysen kring ”CSR och min karriär” finns tvetydigheter, respondenterna anser det viktigt att företag har en CSR-policy och jobbar hellre för ett företag med en sådan policy än ett utan. Däremot är det inte en avgörande faktor vid jobbsökande. Majoriteten respondenter har inte läst om företagens arbete med CSR när de söker jobb. Utifrån dessa resultat kan vi tyvärr inte styrka vår hypotes. Generellt sett går att utläsa att respondenterna har varit inkonsekventa i sina åsikter kring CSR.

Bakgrund: Andelen äldre i Sverige ökar och därmed samhällets vård- och omsorgskostnader. Det medför ett ökat behov av att främja ett hälsosamt åldrande i det egna hemmet. Samtidigt råder det brist på bedömningsinstrument som dels identifierar problem i aktivitetsutförandet utifrån hela aktivitetstriaden, person, uppgift och miljö, men även utvärderar effekten av interventioner i den fysiska miljön. Dessa faktorer gör In-Home Occupational Performance Evaluation (I-HOPE) till ett intressant alternativ. Syfte: Syftet med studien var att beskriva om aktivitetskorten i I-HOPE motsvarar äldre personers aktiviteter i hemmet utifrån svenska förhållanden samt identifiera behov av att komplettera med ytterligare aktiviteter. Metod: En tvärsnittstudie med en kvantitativ ansats valdes. Totalt deltog 21 personer i studien, 13 kvinnor och åtta män. Den genomsnittliga åldern var 70, 1 år med standardavvikelse 2,7. En elektronisk enkät skapades för att besvara frågor kring aktivitetskorten samt om deltagarna önskade tillföra ytterligare aktiviteter till I-HOPE. Deskriptiv analys av data har tillämpats där tre kategorier togs fram för förtydligande av resultatet som presenterats i löpande text, figur och frekvenstabell. Resultat: Samtliga deltagare upplevde sig självständiga i aktiviteter och majoriteten självskattade sin hälsa som god eller mycket god. Totalt behövde tolv aktivitetskort revideras, åtta på grund av kulturella skillnader och fyra på grund av aktivitetskortens otydlighet. Vidare önskade deltagarna addera totalt tio ytterligare aktivitetskort. Konklusion: Om de tolv aktivitetskorten kan revideras för att tydligare beskriva typiskt svenska aktivitetsformer och de tio önskade aktiviteterna adderas, har I-HOPE ett brett spektrum av aktiviteter att tillgå vid arbetsterapeutiska utredningar i Sverige.

Tidigare forskning har visat att mobila intensivvårdsgrupper (MIG eller MIG-team) kan förebygga och minska antal akuta larm, hjärtstopp och mortalitet bland patienter som vårdas på sjukhus. MIG-team har också bidragit till att arbetsmiljön för vårdavdelningssjuksköterskor har förbättrats och att de erhåller stöd i omhändertagandet av akut sjuka patienter tidigare. Trots positiva effekter kan det vara svårt för sjuksköterskorna att veta när kontakt med MIG bör tas. Syftet var därmed att undersöka vårdavdelningssjuksköterskans erfarenheter av MIG-konsultation. En kvantitativ ansats valdes i form av en enkätundersökning. Urvalskriterier var legitimerade sjuksköterskor på medicin- och kirurgavdelningar på ett sjukhus i Västra Götalandsregionen. Sjuttioen enkäter besvarades av de 116 som distribuerades vilket gav en svarsfrekvens på 61,2%. Enkäterna bearbetades och analyserades med hjälp av programmet Statistics Commuter License version 25 och Excel. Resultatet visade att de flesta vårdavdelningssjuksköterskor upplevde att MIG-teamet var ett bra stöd i omhändertagandet av akut sjuka patienter och att bedömningsinstrumenten MEWS (Modified Early Warning Score) och NEWS (National Early Warnig Score) var bra verktyg för bedömning av patienters tillstånd. Signifikanta skillnader framkom i att erfarna sjuksköterskor upplevde en större trygghet i att kontakta MIG, de upplevde en ökad trygghet i sin kompetens under MIG-konsultationen och upplevde sig ha mer utbildning och kunskap i att bedöma akut sjuka patienter med organsvikt jämfört med oerfarna sjuksköterskor. Hela 90,2% av alla respondenter ansåg att utbildning och simulering i omhändertagandet av akut sjuka patienter hade varit av värde för dem. För utveckling av MIG-team är utbildning och information om både omhändertagandet av akut sjuka patienter men också om MIG-teamets funktion av stor vikt för att öka sjuksköterskornas upplevelse av trygghet i kontakten med MIG, under MIG-konsultationen och i omhändertagandet av patienten.