Föremål för denna magisteruppsats i offentlig rätt är det EG-rättsliga IPPC-direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Syftet har varit att undersöka direktivets implikationer på den svenska rätten. Fokus har legat på direktivets processuella delar som anknyter till principerna om god förvaltning, samt den processuella och institutionella autonomin. Uppsatsen har visat på att direktivet innefattar flera aspekter av god förvaltning som inverkar på den svenska rätten, men även att många av dessa redan innan genomförandet varit en del av den svenska rättsordningen. Samtidigt har uppsatsen visat på att direktivet inte nämnvärt begränsar medlemsstaternas processuella eller institutionella autonomi. Inom ramen för miljörätten, som IPPC-direktivet är ett uttryck för, har det dessutom undersökts hur rätten till en god miljö erkänns inom olika rättsordningar, med betoning på EU och dess medlemsstater, och hur den är kopplad till god förvaltning. Likaså har en europeisering av förvaltningsrätten diskuterats i uppsatsen.

CFC lagstiftningen har i syfte att förhindra eller försvåra skatteplanering genom transaktioner med lågbeskattade utländska juridiska personer som leder till att skattebasen i Sverige minskar. Lagstiftningen innebär att en delägare i ett lågbe-skattat utländskt bolag kan beskattas löpande för sin andel av det överskott som uppkommer. Efter EU- domstolens dom i Cadbury Schweppes målet 2006 , införde regeringen en ny undantagsregel i 39a kap. 7a § IL för att harmonisera de svenska CFC reglerna med EU rätten. Undantagsregeln gav delägaren i CFC bolaget en möjlighet att undvika CFC beskattning om denne kunde bevisa att bolaget hade en ”verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs.” Den ordalydelsen som införlivades i svensk rätt skiljde sig från den som angavs av EU domstolens i Cadbury Schweppes målet. Det har sedan dess diskuterats om den svenska formuleringen har samma betydelse som den som angavs av EU domsto-len.Uppsatsen utreder innebörden av verklig etablering och vad som krävs för att en sådan ska föreligga. Begreppet affärsmässigt motiverad har inte definierats i inkomstskattelagen. Därför görs en analogi med andra paragrafer i inkomstskattelagen för att utreda begreppet. Ledning tas även från Cadbury Schweppes-målet vid utredningen då paragrafen har sitt ursprung i målet och EU rätt är överordnad svensk rätt. I 39a kap 7a§ IL anges tre omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömning. Detta för att de ansetts indikera på när en verklig etablering föreligger. Dessa undersöks i avsikt att förstå vad som krävs för att en verklig etablering ska föreligga.Av utredningen framkom att ordet affärsmässigt motiverat enligt paragrafen, krävde att delägarens syfte med transaktionerna till CFC bolaget var huvudsakligen affärsmässiga, med vilket menas att huvudsyftet eller ett av huvudsyftena inte var att undvika skatt. Vidare innebar ordet ett krav på att det utländska juridiska bolaget bedrev någon form av reell ekonomisk verksamhet och inte endast etablerats i utlandet av skatteskäl. Det framkom att det var troligt att begreppet enligt den svenska formuleringen krävde att verksamheten som bedrevs i utlandet var vinstdrivande. Enligt min mening bör dock genom en EU konform tolkning, även verksamheter som är huvudsakligen affärmässig men innehåller inslag av ideell verksamhet kunna ses som verkligt etablerade.Omständigheterna som särskilt ska beaktas krävs endast i den mån de är nödvändiga för verksamheten. Detta innebar att om dessa inte var nödvändiga för verksamheten behövdes hänsyn inte tas till dem alls. Detta gjorde att de i slutändan blev lika viktiga som alla andra relevanta omständigheter i fallet. Då andra relevanta omständigheter inte definierats i paragrafen och hänsyn inte alltid behövdes tas till dem blev beviskravet oförutsägbart. / The purpose of the CFC legislation is to prevent transactions with low taxed foreign le-gal entities that lead to tax losses in Sweden. The legislation allows partners in a low taxed foreign corporation to be taxed for their share of the surplus arising. Following the European Courts judgment in the Cadbury Schweppes case in 2006, the Swedish government implemented a new exception rule in 39a cap. 7a § IL to harmonize the Swedish CFC rules with EU law. The exemption gave a partner of a CFC company an opportunity to avoid CFC taxation if he could prove that the company had an “actual establishment from which commercially motivated activities were carried out.” The wording that was incorporated into Swedish law differed from the one provided by the European Court in the Cadbury Schweppes case. It has since been discussed if the Swedish phrasing has the same meaning as that set by the European Court.The essay investigates the meaning of an actual establishment and what it takes to meet the requirements. The words commercially motivated have not been defined in the Swedish Income tax law. Therefore, an analogy will be made with other laws in the Income tax law to clarify the concept. Guidance is also taken from Cadbury Schweppes case, because the new exception rule has its origin in the case and because EU law is superior to Swedish law. 39a cap. 7 a § IL provides three circumstances that in particular should be consid-ered when judging if the low taxed foreign legal company has an actual establishment. These circumstances indicate when an actual establishment exists. The circumstances’ are examined in the essay in order to understand what it takes for a low taxed foreign legal company to have an actual establishment.The investigation revealed that the words commercially motivated in 39a cap. 7a § IL demanded that the shareholders purpose for the transactions related to CFC company was mainly commercial, which means that the main purpose or one of the main aims was not to avoid tax. Furthermore, the word meant a requirement for the low taxed foreign legal company to engage in real economic activity and not only to be established abroad for tax reasons. It also appeared that it was likely that the meaning of the Swedish wording demanded that the business conducted abroad had to be aiming to make a profit. In my opinion however, by an EU compatible interpretation even businesses’ that are primarily commercial but contain elements of nonprofit could be seen as an actual established.The circumstances that in particular were to be considered when judging if an actual estab-lishment exists are only necessary to the extent that they are needed for the business. This meant that if these were not necessary for the business, they should be disregarded. This ultimately made them became equally as important as any other relevant circum-stances of the case. Since other relevant factors were not defined in 39a cap. 7a§ IL and accounts should not always be taken to the circumstances’ that in particular were to be considered, the requirements for an actual establishment became unpredictable

De skattepliktiga informationsutbytesregelverken finns till för att länder ska ha möjlighet till en korrekt beskattning av sina medborgare. Det här arbetet är en granskning av hur bra de skattepliktiga informationsutbytesregelverken fungerar i praktiken. För att granska effektiviteten har jag granskat informationsutbytesavtalen mellan Sverige och tre före detta ansedda skatteparadis, Luxemburg, Liechtenstein och Schweiz.

Program och spel, eller kort sagt appar, till så kallade smartphones har på kort tid blivit en allt större och mer lukrativ marknad för utvecklare av sådana program och spel. Försäljningen av dessa appar sker allt som oftast via olika marknadsplatser där konsumenten blir presenterad för appar från ett stort antal olika utvecklare. Detta upplägg medför fördelar för de enskilda utvecklarna då dessa marknadsplatser tillhandahåller marknadsföring, försäljning och betalningshantering. Tyvärr har dessa upplägg också gett upphov till mervärdesskatterättsliga problem. Mervärdesskattelagstiftningen reglerar att den som säljer en tjänst till konsument är skattskyldig för den utgående mervärdesskatten. Därför har tvister uppstått om vem, utvecklaren eller tillhandahållaren av marknadsplatsen, som ska anses vara den part som konsumenten köper appen av. Skatteverket menar att det är utvecklarna som ska anses vara säljare medan utvecklarna håller fast vid att det i själva verket är förmedlaren, tillhandahållaren av marknadsplatsen, som är säljaren. Den här frågan kom att avgöras i förvaltningsrätten under hösten 2010. Domstolen fann i likhet med Skatteverket att utvecklaren skulle anses vara säljare gentemot konsument. Uppsatsen syftar till att klargöra vem som egentligen ska anses vara säljare av tjänsten och därmed huruvida detta domslut var korrekt eller inte. Lagstiftningen, Skatteverkets och förvaltningsrättens beslutsgrunder samt de avtal som reglerat förhållandena mellan utvecklare, förmedlare och konsument har granskats. Det som framkommit av granskningen är att förvaltningsrätten inte tycks ha fått hela bilden av de ingående transaktionerna klar för sig samt att rätten till synes har, åtminstone till viss del, bortsett från de avtal som reglerat parternas civilrättsliga förhållanden. I uppsatsen visas därmed en annan, förhoppningsvis mer rättvisande, bild av transaktionerna och varför domen inte nödvändigtvis var korrekt.

According to the Principle of Formal Justice like cases must be treated alike, and different cases must be treated differently. This principle is derived from the Aristotelian concept of distributive justice. Aristotle held that ‘All men agree that what is just in distribution should be according to merit of some sort, but not all men agree as to what that merit should be’. The classical concept of illegal discrimination, in Community law referred to as direct discrimination, seeks to decide what these merits must not be. This is done by declaring disparate treatment on certain grounds, in certain circumstances, illegal. It is argued in this paper that exceptions to this principle are made through acknowledging that discriminations on prohibited grounds are sometimes justified, and that this should be called justified direct discrimination. It is submitted that it is only obscuring to the concept to suggest otherwise, since the concept of discrimination as such, just as the Principle of Formal Justice, should not be carrying substantive or emotive meanings. The subsequent concept of indirect discrimination aims instead at prohibiting disparate impacts of neutral criteria. There is some ambiguity to this concept, specifically on what it is that amounts to ‘discrimination’ in this context, and how the available defences should be perceived. It is submitted that to pursue clarity, it must be acknowledged that this concept is built on the second element of the Principle of Formal Justice, i.e., that different cases must be treated differently, and that ‘discrimination’ occurs when discriminators omit to do so, causing disparate impacts statistically connected to prohibited grounds of discrimination. A justification defence, if successful, should in such circumstances prompt courts to hold that there has been discrimination, but that it is justified. It is further argued that the concept of positive action is a formal concept through which disparate treatment is required on specific grounds, i.e., that the legislature in this case indeed recognises some ‘merits’ according to which distribution is ‘just’ (according to the legislature). Unlike direct and indirect discrimination, positive action is necessarily a one-way vessel, designed to promote preference for individuals belonging to a certain class of people identified by the positive action norm. The author concludes that all these concepts are built upon a formal structure taken from the Principle of Formal Justice, and that the acknowledgment of this fact can contribute to clarity in anti-discrimination law.

Sammanfattning Regeringsrätten fastslog, genom ett antal rättsfall avkunnade i mars 2009, att de svenska koncernbidragsreglerna inte till fullo var förenliga med etableringsfriheten inom EU. Detta eftersom det sedan Europeiska Unionens Domstols (EUD) avgörande i målet C-446/03 Marks & Spencer har stått klart att det inte är förenligt med etableringsfriheten att neka avdrag i de fall där det utländska dotterbolagets förluster är slutliga och det inte finns någon möjlighet att förlusterna skulle kunna komma att beaktas i dotterbolagets hemviststat. Med anledning av Regeringsrättens avgöranden inleddes ett lagstiftningsarbete med syfte att tillgodose etableringsfriheten vid gränsöverskridande förlustutjämningssituationer vilket utmynnade i 35a kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229). Kapitlet har dock kritiserats för att det i flertalet situationer är mycket svårt att åtnjuta avdragsrätt då flera kriterier måste vara uppfyllda samt att avdragsrätten är beloppsbegränsad. Uppsatsens syfte är att analysera ifall 35a kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229) medger tillräckligt långtgående möjligheter för moderbolag att tillgodoräkna sig förluster i utländska dotterbolag för att reglerna inte kommer anses strida mot etableringsfriheten vid en eventuell prövning av EUD. De krav för avdragsrätt som kapitlet uppställer har var och en analyserats genom en restriktionsanalys eftersom EUD vanligtvis gör en restriktionsanalys i de fall då det är ursprungsstatens lagstiftning som uppställer ett hinder mot att utöva etableringsfriheten. Slutsatsen av dessa restriktionsanalyser visar att det finns flera situationer där kapitlet uppställer alltför restriktiva möjligheter till gränsöverskridande förlustutjämning för att EUD skulle anse reglerna vara förenliga med etableringsfriheten inom EU.

<p>Recently, the potential conflict between intellectual property law and competition law within the European Union has become political as many of the Member States see the economic Holy Grail through the so called knowledge economy, an economy to which intellectual property is inextricable linked.</p><p>The general rule in EC-law is that a holder of an intellectual property right is not obliged to license the use of that right to others. However, the law can intervene in certain specific circumstances, forcing an owner to license his right. Remedies of this kind are called compulsory licenses and have as their purpose to work as a safety valve, hindering the possible abuse of the exclusiveness following an IPR.</p><p>An analysis of the EC Commission’s Microsoft Decision reveals that the Decision is inconsistent with settled case law from the European Court of Justice in a number of respects. The Decision is unclear and it will be difficult, close to impossible to predict how this approach will be applied in future cases.</p><p>The Decision taken by the Commission in Microsoft states a new legal and economic policy for Europe, a paradigm applying a new standard on when a compulsory license could be ordered. The analysis show that this paradigm represent a considerable loosening of the circumstances when a remedy of a compulsory license could be ordered</p><p>and, as a consequence, introduces a considerable degree of legal uncertainty. This uncertainty can have a substantial effect on innovations by market leaders around the whole world who market their products in Europe.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Europeiska gemenskapens domstol (EGD) har än en gång klarlagt att det inte är förenligt med EG-rätten att inte medge avdrag för premier, eller beskatta en överföring av försäkringens värde, till en utländsk pensionsförsäkring om den uppfyller de inhemska kraven för pensionsförsäkring. Med hänsyn till att Sveriges nuvarande regler</p><p>innehåller ett liknande etableringskrav har regeringen kommit med ett förslag på hur skattereglerna för pensionsförsäkring bör ändras för att inte komma i konflikt med EG-rätten.</p><p>Förslaget innebär att etableringskravet kommer utökas till att omfatta hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och för att kunna säkerställa sambandet i skattesystemet föreslås bl.a. att ett nytt kvalitativt villkor införs, som måste vara uppfyllt för att en försäkring ska anses vara en pensionsförsäkring. Villkoret innebär att</p><p>försäkringsbolag i sina avtalsvillkor måste införa ett villkor om att försäkringsgivaren tar på sig att lämna kontrolluppgifter samt att utländska försäkringsbolag även skriftligen gentemot Skatteverket måste åta sig att lämna kontrolluppgift. Vidare föreslås att skattskyldigheten för avkastningsskatt på en utländsk pensionsförsäkring ska ligga på försäkringstagaren medan skattskyldigheten på en svensk pensionsförsäkring ligger</p><p>på försäkringsbolaget.</p><p>De nya reglerna kommer att innebära en viss negativ särbehandling av utländska pensionsförsäkringar, dels p.g.a. att den administrativa bördan blir större för utländska försäkringsbolag då de även skriftligen måste åta sig kontrolluppgiftsskyldigheten, dels p.g.a. att skattskyldigheten för avkastningsskatt för utländska pensionsförsäkringar kommer att ligga på försäkringstagaren, vilket innebär att den enskilde får ökade kostnader vid tecknande av en utländsk pensionsförsäkring. Jag anser att det är tveksamt om dessa skillnader kan anses förenliga med EG-rätten då den negativa</p><p>särbehandlingen är större i förhållande till vad som ges. Ett annat problem som uppkommer med att kontrolluppgiftsskyldigheten tas in som ett villkor i försäkringsavtalet är att det kommer anses som en villkorsändring om kontrolluppgift inte lämnas, vilket kan leda till att avdrag för premier till pensionsförsäkringen inte medges och till</p><p>avskattning som yttersta sanktion. Vidare kommer de nya skattereglerna innebära stora administrativa problem främst för Skatteverket vid hantering av de nya kontrolluppgifterna samt vid tillämpningen av reglerna vid fastställande av beskattning på</p><p>pensioner.</p><p>Med anledning av att det fortfarande är oklart hur de nya skattereglerna kommer att fungera i praktiken och då det i nuläget inte går att avgöra om de nya skattereglerna kan anses förenliga med EG-rätten, anser jag att de svenska skattereglerna för pensionsförsäkring i förhållande till EG-rätten fortfarande är ett osäkert rättsområde.</p>

<p>The European Union (EU) is built on the principle of freedom of establishment, meaning that companies have the possibility to establish themselves as a company or by setting up a secondary establishment in other Member States. This right has been confirmed by the European Court of Justice through case law.</p><p>A basic feature in domestic tax legislation is that losses are allowed to be set off against profits when calculating the tax liability of a company. At the moment cross-border loss compensation within the EU is restricted, unfeasible or just accepted on a temporary basis. This lack of recognition of loss-offset gives the fact that double taxation may occur and claims form two or more national tax systems leads to uncertainty in the way a company will be taxed. Depending on whether the secondary establishment is a subsidiary or a branch, the rules relating to loss compensation differs.</p><p>Taxation of secondary establishments is based on the principle of whether or not they are considered as a resident or a non-resident of the state. In regards to taxation of secondary establishments, the PE is considered to be a non-resident and a subsidiary considered to be a resident. However, the European Court of Justice approach of non discriminatory treatment and equal treatment that has been developed and seen in the history of case law leads to the question if the Marks & Spencer ruling that concerned secondary establishments in form of subsidiaries can be applied to permanent establishments.</p><p>The most vital difference between a subsidiary and a permanent establishment is connected to the taxation of the two. The subsidiary is considered to become a resident of the establishing state while the permanent establishment is seen as a non-resident. This legal difference between the two leads to different treatment under tax law. Taxation under a tax treaty leads to the situation where one of the contracting states will either credit or exempt the income deriving from the permanent establishment. Permanent establishments are often taxed under the method of exemption.</p><p>In the Marks & Spencer case it was held that losses and profits were two sides of the same coin. Applying this statement to permanent establishments gives the notion that if a contracting state exempts an income, there will be a set off of the symmetry of having losses and profits within the same tax system. This lead to the fact that if applying the Marks & Spencer ruling on permanent establishments that are taxed under the exemption method, allowing terminal losses to be taken into account at the head office will set off the symmetry. Therefore it can be considered as the Marks & Spencer ruling shall not apply to permanent establishments.</p>

<p>Double taxation is known as restricting the free flow of capital and accordingly results in a limited access of the internal market. Although, not many Member States have entered into double taxation conventions in order to avoid juridical double taxation of inheritances. The question then arises whether this failure to eliminate juridical double taxation is restricting the free movement of capital. The ECJ‟s case law regarding inheritance taxes are very varying. In its initial case law, the ECJ stated that national measures which reduce the value of the inheritance are in breach of EC law. Even measures which could restrict investors in one Member State from investing in other Member States are considered to be a breach of EC law. The ECJ also stated that discriminating situations could not be justified with the argument that these situations arise due to the co-existence of national tax systems. Given these facts, it seems like juridical double taxation is likely to constitute a breach of EC law. The ECJ has however only concentrated on which effect the national provisions in a single Member State may have and have not given concern to which effect these provisions may have in connection with the tax provisions in other Member States. The author believes that the Court takes this approach because of a respect of the Member States fiscal sovereignty.</p><p>This respect also shows in the Block case. In this case the ECJ made it clear that juridical double taxation, caused by the co-existence of national tax systems, is not considered to be a breach of EC law. The ECJ also stated that when the Member States develops their tax systems, due to the lack of harmonised Community rules regarding direct taxation, they are not obliged to adapt to the tax systems of other Member States in order to avoid double taxation. The ECJ also made it clear that the citizens are not guaranteed a neutral tax situation when transferring their place of residence. In this thesis a comparison has also been made to judgements where the ECJ considers economic double taxation to be a breach of EC law. After studying all these cases it seems like the ECJ considers juridical double taxation to be an undesirable restriction of the free flow of capital. But even though the ECJ encourages the Member States to enter into double taxation conventions, there are no consequences when the Member States fail to do this. The difference between cases regarding economic double taxation and juridical double taxation could be that the ECJ considers it to be too far reaching to judge juridical double taxation as a breach of EC law and do not want to regulate how this restriction shall be avoided and thereby take the role of the Community legislator or breach the fiscal sovereignty of the Member States. The author believes that it would be more beneficial for the internal market if juridical double taxation was avoided and that it would not be harmful if the ECJ would give the Member States some incentives for entering into double taxation conventions in order to eliminate or alleviate situations where juridical double taxation occurs.</p>