This essay concerns dance as an exhibition object by examining the permanent exhibition at The Museum of Dance in Stockholm, Dansmuseet. Due to its dependence on the temporality and movement of the lived body, dance does not easily lend itself to being exhibited in a traditional exhibition display; and since the live dance performance itself is ostensibly absent at the exhibition display, other means of representation must be relied upon in order to evoke the exhibition visitors’ experiences of time and movement as well as the feeling of dance. Starting from a phenomenological first-person perspective, as an exhibition visitor, I present three ways in which such experiences may come about. The cross-section of the experience evoked and the means that trigger them are intermedial, spatial, and performative taking their departure in the visitor’s pre-understanding of dance.

This curriculum exposes students in Visual Arts classes to the art of exhibition and prepares them to complete the artistic cycle by exhibiting their own work and others. The curriculum is presented in the form of a guide book in which the main body of lessons are geared towards high school Intro to Art classes with quick tips and activities that are adapted toward all grade levels. By learning about all aspects of exhibiting art, theme development, installation design, accessioning and preparing art, and publicity, students are given another tool with which to create a connection with artistic mediums and history. The final goal is to infuse exhibition skills into every aspect of the curriculum as a natural part of learning and talking about art.

Syftet med min undersökning var att få svar på hur Armémuseum i Stockholm representerar temat krig i basutställningen och hur museipersonalen förhåller sig till denna representation. Jag önskade även veta vad för sorts kulturarv Armémuseums anställda ansåg vara problematiskt att presentera. Jag intervjuade fyra personer från Armémuseum och via metoden “thick description” och Aronssons flanörperspektiv som grundar sig i promenadetnografin, gjort utförliga anteckningar av mina observationer från deras basutställning. Studien grundar sig i ett musei- och kulturarvsvetenskapligt perspektiv, där studier om hur kulturarv presenteras på museer är ett vanligt ämne. Mina teoretiska grundpelare har bland annat varit Gregory Ashworth, Sharon MacDonald, Laurajane Smith, Rihannon Mason och Peter Aronsson som alla menar att synen och bearbetningen av mörkt kulturarv påverkas av politiska värderingar, tiden och hur det framställs på museer. Resultatet av studien kommer fram till att Armémuseums anställda vill förmedla att krig är hemskt och som ofta går hand i hand med lidande, död och orättvisor. Armémuseum vill problematisera krig genom att presentera de “vanliga” soldaterna och deras familjers liv under krig, eftersom de var dem som ofta fick lida krigets bitterhet. Armémuseums personal vill inte bara visa upp vapen utan även visa de vardagliga objekten och situationerna eftersom de förmedlar den mänskliga närvaron i basutställningen. Därför har Armémuseums personal utformat basutställningen på ett sådan sätt att man som besökare ska känna sympati för dem som fick och fortfarande får lida på grund av krig. Ofta använder museet sig av iscensatta miljöer med dockor för att ge en tredimensionell bild av dessa människor. Armémuseums anställda har inte funnit några objekt svåra att ställa ut, vilket kanske kan bero på att de har den inställningen att krig bör problematiseras. Vem och vilka det är som egentligen tjänar på krig är frågor som är tidlösa. Det går exakt lika bra att fråga samma frågor idag som för några hundra år sedan, svaren är kanske densamma. Och det är det som Armémuseum vill förmedla till sina besökare: “Varför krigar människan?”, “För vilka krigar vi?” “Vilka är det som får lida?” och “Vilka representeras vanligtvis i historien och på museer?”. För som sagt, dessa frågor tycks ständigt vara aktuella och återkommande. Armémuseum vill väcka besökarnas intresse och åsikter angående krig, vart man ställer sig i diskussionen är upp till besökarna själva att avgöra. / In this thesis I examine how Army Museum in Stockholm, Sweden, exhibits the heritage of war in their permanent exhibition “War and Peace”. The museum is a governmental activity. The aim of my research is to study how the Army Museum employees relate to the representation of war and how this is expressed in the permanent exhibition. I have chosen to focus on the representation of war at the permanent exhibition and therefore chosen only to interview people who have worked on the design of the permanent exhibition. No visitors were interviewed because it was how the staff relates to the representation of war that I wanted to study. I use qualitative methods in my study using observations at the study site and interviews with the museum employees. I'm using a museum and cultural scientific perspective in my study, which is the study of how society sorts out, preserves and convey cultural heritage. Researchers who have figured as my theoretical counsellors include; Sharon MacDonald, Gregory Ashworth, Laurajane Smith. All those researchers mean that the view and adaption of “dark heritage” are influenced by political values, time and how it is presented in the exhibit. The study comes to the conclusion that the Army Museum wants to convey that war is horrible, especial for those who live with it in their everyday life. Army Museum exhibits war in such a way that it is not glorified. Instead they have chosen to problematize war and let its horrors be presented. The museum employees think it is important to encourage visitors to understand that war often goes hand in hand with death and suffering. The staffs do not think any item, so far, has been difficult to exhibit. This thesis is a two years master’s thesis in Museum and Cultural heritage.

Viele zeitgenössische Institutionen (Theater, Festivals, Biennalen, Kunsthallen, Museen, etc.) haben sich seit Mitte der 1990er Jahre wieder verstärkt experimentellen Formen zugewandt, sowie einen Theorie und Praxis verzahnten Diskurs gefördert. Wie aber sieht es in der Realität mit einer kontinuierlichen Programmarbeit in diesem Bereich aus? Gehören diese Formate und programmatischen Überschriften lediglich zu einer aufgeklärten Gesellschaft des Spektakels, die nach mehr Abwechslung verlangt oder existieren substantielle und kulturpolitische Langzeitperspektiven?

Dieses Buch erscheint anlässlich der Ausstellung Kurt Dornis - Bilder einer Stadt im Studio des Stadtgeschichtlichen Museums Leipzig 21. September bis 28. November 2010.

展覽產業為各產業間爲推廣產品所新興的行銷模式，此方式可減少廠商間交易成本，建立互信合作之交易型態，亦可帶來可觀商機並帶動相關產業發展，增加就業機會，創造國家直接及間接經濟效益，將有助於提升城市國際知名度及國家競爭力。 我國所舉辦之國際展覽以台北國際電腦展最為出色，僅次於德國為全球第二大之專業電腦展。因此，如何坐穩全球第二的寶座，甚至超越德國成為全球最大國際電腦展，即成為展覽產業之重大課題。有鑑於此，台北國際電腦展的成功之處為何?參展廠商所關心的課題又為何?如何在激烈的國際展覽產業的競爭環境中脫穎而出，便成為本文研究所關心的重點。而展覽期間全球各地業者短暫聚集於此，產生地方互動與全球連結的作用，如何讓參展廠商與購買者在展後繼續維持與發展，將有賴於網絡關係的形成，此種短暫聚集的現象，對於廠商及購買者有何益處，是否有助於各廠商與競爭者或購買者建立合作關係，促成網絡的連結，此一問題便成為本文另一關注的焦點。 研究結果顯示，參展廠商認為電腦展的成功與否在於參展廠商能否在電腦展拓展新客戶並銷售產品，以增進公司訂單及銷售金額，而參展績效的好壞將是廠商是否繼續參展的重要指標，更是影響電腦展的成功因素。廠商藉由電腦展短暫聚集，於短時間內接觸世界各大買家，藉此拓展行銷網絡，達到銷售目的，進而增加公司營運績效，並擴大生產鏈，增加規模經濟效益。

In der Bereichsbibliothek Dre•punct der SLUB Dresden wird in Kooperation mit dem Lehrstuhl für Technik- und Technikwissenschaftsgeschichte der TU Dresden bis Oktober 2010 die Ausstellung „Papiergeschrei – Ein Material für alle Fälle“ zu sehen sein. Auf dem Tresen, dem Schreibtisch und in der Küche wird gezeigt, was man mit dem „Alleskönner“ alles machen kann.

Thesis (M.E.S.)--Evergreen State College, 2009. / "June, 2009." Title from title screen (viewed 3/X/2010). Includes bibliographical references (leaves 69-75).

Thesis (M.S.H.P.)--Ball State University, 2009. / Title from PDF t.p. (viewed on Apr. 16, 2010). Includes bibliographical references (p. [69]-73).

No description available.