Introduktion: Studier visar att gravida kvinnor löper större risk att drabbas av gingivit änicke-gravida kvinnor. Gingivit är den vanligaste formen av parodontal sjukdom vid engraviditet. Det finns bristande kunskaper hos olika vårdgivare om graviditet och kvinnorsorala hälsa och om dessa två saker kan påverka varandra. Syfte: Att beskriva orsaker till gingivit under graviditet samt hur tillståndet kan påverkadet ofödda barnets hälsa. Metod: Litteraturstudie Resultat: Studier visar att kvinnor med ett högt plackindex, subgingivala bakterier ochhöga nivåer av östrogen under en graviditets andra och tredje trimestrar var de som hadehögst procent av gingivit. Det finns ett samband mellan kvinnors parodontala hälsa ochprematur födsel samt låg födelsevikt. Gravida kvinnor med gingivit föder fler barn medlåg födelsevikt jämfört med gravida friska kvinnor. Konklusion: Plackförekomst, ökad ansamling av specifika bakterier och höga nivåer avkönshormoner har en väsentlig roll vid förekomsten av gingivit hos gravida kvinnor.Graviditetsgingivit kan möjligen innebära en ökad risk för prematur födsel och för att födabarn med låg födelsevikt. Behov av mer sådan forskning finns. Ökad kunskap om dettasamband rekommenderas till blivande mödrar och olika vårdgivare samt att informationoch munhygieninstruktioner bör ingå i mödrahälsovården

Introduktion: När bakteriellt plack får ligga ostört fyra till sju dagar reagerar gingivan med inflammation. Sjukdomstillståndet benämns gingivit. En kvinnas<img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /><img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /> graviditet präglas av en rad olika fysiologiska förändringar, den orala hälsan påverkas på olika sätt, kvinnan kan bland annat drabbas av graviditetsgingivit. Kunskapen om graviditetsgingivit är begränsad både bland blivande mödrar och hos olika professioner inom hälso-och sjukvård och tandvård. Syfte: Att beskriva begreppet graviditetsgingivit samt dess eventuella påverkan på det nyfödda barnet. Frågeställningar: - Vad har graviditetsgingivit för övergripande etiologi? - Vilken eventuell påverkan har moderns gingivit på det nyfödda barnet? Metod: Litteraturstudie. Resultat: Subgingivala bakterier, höga placknivåer i samband med en ökad närvaro av könshormonerna östrogen och progesteron samverkar så att en graviditetgingivit kan utvecklas hos gravida kvinnor. Resultatet påvisar även att för tidig födsel förekommer hos mödrar med gingivit och även att barn föds med låg födelsevikt. Konklusion: Den gravida kvinnans förändrade produktion<img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /><img src="https://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png" /> av könshormoner, förekomst av plack samt specifika bakterier har betydelse för utveckling av graviditetsgingivit. Kvinnor med graviditetsgingivit löper ökad risk att föda för tidigt och att barnet föds med låg födelsevikt. Det vetenskapliga underlaget om samband mellan graviditet och parodontit är rikligare än underlaget för sambandet med gingivit. Behov av sådan forskning finns.

Bakgrund: Barnmorskans roll under en födsel är att genom sin kompetens göra bedömningar och ge den vård som underlättar för en säker födsel. Barnmorskan roll är att informera, stödja och uppmuntra den födande. Stöd under födseln kan ges antingen intermittent eller kontinuerligt. Kontinuerligt stöd under födseln bygger på handlingar för känslomässigt välbefinnande, åtgärder för fysisk komfort samt hjälp för den födande att framföra sina åsikter och önskemål. Kontinuerligt stöd under födandet betyder att den stödjande personen närvarar i stort sett hela tiden. Syfte: Syftet med metasyntesen är att studera barnmorskors erfarenhet av att ge kontinuerligt stöd under födseln. Metod: Kvalitativ metasyntes med metaetnografi som analysmetod. Datainsamling har utförts i databaserna PubMed och Cinahl. Totalt efter kvalitetsgranskning ingår 16 artiklar i metasyntesens resultat Resultat: I resultatet framkommer att närvaro är en förutsättning för ge kontinuerligt stöd. Genom närvaro kan en tillitsfull relation byggas till den födande och stödpersonen vilket skapar trygghet. Barnmorskans olika erfarenheter och kompetens har betydelse för hur kontinuerligt stöd ges och både emotionellt och fysiskt stöd är av vikt. Flertalet olika faktorer utgör hinder för att ge kontinuerligt stöd. Slutsats: Barnmorskor anser att grundläggande komponenter för kontinuerligt stöd är att bygga en tillitsfull och ömsesidig relation. Denna relation bör genomsyras av närvaro där personliga egenskaper och erfarenheter spelar en viktig roll i arbetet med att ge kontinuerligt stöd. Resultatet visar att tidsbrist och personalbrist är uppenbara hinder för att kunna ge kontinuerligt stöd. Klinisk tillämpbarhet: Metasyntesens resultat skulle kunna vara till stöd för barnmorskor i deras förbättringsarbete på förlossningsavdelningar när det kommer till att ge kontinuerligt stöd. Resultatet skulle också kunna vara stöd till vårdmodeller som bygger på att barnmorskor ska kunna ge kontinuerligt stöd. Det skulle även kunna användas organisatoriskt i syfte att öka möjligheterna att ge kontinuerligt stöd och därigenom på sikt förbättra barnmorskors tillfredsställelse med sitt arbete och ge en tryggare miljö för de födande.

Förbättring av den perinatala vården har lett till att fler barn födda för tidigt (FT) idag överlever. Tidigare forskning har visat att den prematura populationen utgör en riskgrupp för neurologiska och fysiska nedsättningar samt negativa hälsopåverkan, bland annat genom en ökad risk för skolrelaterade problem och mobbning. Syftet med denna studie var att undersöka hälsa och behov av stöd hos 6-8 åriga barn (n = 130) födda FT med avseende på fysiska och kognitiva begränsningar, skolrelaterade svårigheter och mobbning. Föräldrarapporterade fysiska begränsningar, skolrelaterade svårigheter och förekomst av mobbning undersöktes genom skattningsformulären Nordiska hälso och familjeformuläret och Child Behavior Checklist (CBCL). Kognitiv förmåga bedömdes genom Wechsler Intelligence Scale for Children – Fourth edition (WISC-IV). Resultatet visade att synskada, trög mage, aptitlöshet och användande av glasögon förekom i större utsträckning hos barn födda mycket för tidigt (MFT) än hos barn födda fullgånget (FG). Resultatet visade även en skillnad i kognitiv förmåga, där barn födda MFT erhöll ett lägre resultat än barn födda FG, bägge grupper låg dock inom normalspannet.  Till skillnad från tidigare forskning visade resultatet inte att barn födda FT skiljde sig åt från barn födda FG avseende skolrelaterade svårigheter eller förekomsten av mobbning. Sammantaget pekar resultaten på att en MFT födsel inte behöver innebära avsevärt större besvär gällande hälsa, skolrelaterade svårigheter eller mobbning hos barn i tidig skolålder, trots en något sänkt generell kognitiv nivå. Möjliga anledningar till detta kan vara få deltagande barn födda extremt för tidigt (EFT) och/eller en effektiv neonatalvård i Sverige. / Recent improvements in perinatal care have led to increased survival of children born premature. Previous research has shown that the premature population constitutes a risk group for neurological and physical impairments and adverse health effects, including an increased risk of school-related difficulties and bullying. The purpose of this study was to investigate the health and support needs of 6-8 year old children (n = 130) born premature, in terms of physical and cognitive impairments, school related difficulties and bullying. Parental reported physical impairments, school related difficulties and the occurrence of bullying were investigated by the Nordic health and family questionnaire and Child Behaviour Checklist (CBCL). Cognitive ability was assessed by the Wechsler Intelligence Scale for Children - Fourth Edition (WISC-IV). The results showed that visual impairment, constipation, loss of appetite and the use of glasses were more frequent in children born very premature than in children born full-term. The results also showed a difference in cognitive ability, where children born very premature received lower results than children born full-term, both groups remained at an average level. In contrast to previous studies, the results did not show a difference between children born premature and children born full-term with regards to school related difficulties or the occurrence of bullying. Overall, the results indicate that a very premature birth need not involve considerably more problems concerning health, school-related difficulties or bullying among children in early school age, despite a slightly lower general cognitive level. Possible reasons for this could be few participating children born extremely premature, and/or an effective neonatal care in Sweden. / The relation between sensory-motor, behaviour functioning and brain development in preterm born children

No description available.

Bakgrund: Barn som föds före 37 fullgångna graviditetsveckor benämns prematura barn och har ökad risk för sjuklighet och dödlighet. De flesta prematura barn behöver vårdas på en neonatalavdelning. Föräldraskapet påverkas av den för tidiga födseln, barnets hälsa och vårdmiljön. För att främja föräldrarnas närhet till sitt barn och deras delaktighet i barnets omvårdnad kan sjuksköterskan erbjuda dem stöd och vägledning. Syfte: Att beskriva hur mödrar och fäder upplever att bli förälder till ett för tidigt fött barn som vårdas på neonatal-avdelning. Metod: En litteraturstudiebaserad på tio studier med kvalitativ forskningsansats. Analysen genomfördes utifrån likheter och skillnader i resultaten. Resultat: Resultatet presenteras i tre teman och subteman: Plötsligt förälder –Rädsla och chock, Skuldkänslor; Hinder på vägen till att bli förälder –Oro för barnet, Inte mitt barn, Barriärer i vårdmiljön; Vilja vara med sitt barn –Behov av stöd, Copingstrategier. Slutsats: Föräldrar till prematura barn upplever rädsla och chock till följd av den plötsliga födseln. Mödrar uttrycker skuldkänslor över att födseln skett för tidigt tydligare än fäder. Vårdmiljön på neonatal-avdelningen innehåller barriärer mellan förälder och barn. Föräldrarnas största behov är att vara nära sitt barn och att få delta i omvårdnaden. Klinisk betydelse: Studiens resultat uppmärksammar föräldrarnas behov av att få stöd från sjuksköterskan. Resultatet kan tillämpas av sjuksköterskan för att ge stöd och vägledning till föräldrarna. Resultatet kan till viss del vara överförbart till andra områden inom barnsjukvård, för att uppmärksamma behov hos föräldrar till svårt sjuka barn. / Background: Infants born earlier than 37 completed weeks of pregnancy are defined as premature and have an increased risk of morbidity and mortality. Most premature infants need care in a neonatal intensive care unit (NICU). Parenting is affected by the premature birth, the child's health status and the hospital environment. Nurses can offer support and guidance to the parents in order to facilitate closeness between parent and child. Aim: To describe how mothers and fathers experience becoming a parent to a preterminfant in a NICU. Method: A general literature review based on ten qualitative studies. The analysis was based on the similarities and differences in the findings. Findings: The findings are presented as three themes and subthemes: Suddenly a parent –Fear and shock, Guilt; Obstacles to parenting –Concern for the child, Not my child, Barriers in the hospital environment; Desire to be with your child –Need of support, Coping strategies. Conclusion: Parents of premature infants experience fear and shock following the sudden birth. Mothers express more feelings of guilt due to the premature birth than fathers. Barriers between parent and child exist in the hospital environment. The main parental needs are to be close to their infant and to participate in the care of their infant. Clinical significance: The findings of the study illuminate the parents' need of receiving support fromnurses. The results can be applied by nurses in order to provide support and guidance to the parents. Some of the findings can be transferred to other areas of children's health care, and thereby illuminate the needs of parents of critically ill children.

Bakgrund: De stora medicinska framstegen som åstadkommits inom förlossningsvården genom historien har varit revolutionerande för kvinnor och barn vilket bidragit till en minskad mödra- och barnadödlighet. Barnmorskan är expert på normal graviditet och födsel, och har både förr och nu en avgörande roll för folkhälsans positiva utveckling. Trots denna utveckling minskar antalet normala födslar och parallellt ses en ökning av onödiga interventioner inklusive en ökad andel kejsarsnitt. Syfte: Att klargöra vad som främjar en normal födsel från barnmorskans och kvinnans perspektiv. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats utfördes genom databassökning i PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetgranskades genom Caldwells kvalitetsgranskningsmall och dataanalysen utfördes genom en integrerad analys av fem kvantitativa respektive 11 kvalitativa artiklar som svarade på studiens syfte och frågeställningar. Resultat: Studiens resultat klargjorde vad som främjar normal födsel och redovisades genom fyra huvudkategorier. Kategorin stöd identifierade hur kontinuerlig närvaro, empowerment och mödravårdens förlossningsförberedelse främjade det normala. Kategorin omgivning redovisade hur vårdorganisationen och födelserummet antingen kunde främja eller hämma den normala födelseprocessen. Kategorin barnmorskans betydelse redovisades genom hur barnmorskans kompetens, handläggande och egenskaper kunde påverka förloppet. Slutligen visade kategorin kvinnans individuella förutsättningar hur medicinska faktorer, den egna förberedelsen samt copingstrategier underlättade eller hindrade en normal födsel. Slutsats: För att främja normal födsel krävs en genuin tro på den normala födelseprocessen av både barnmorskan och kvinnan. Studien visar på hur barnmorskan självständigt kan främja processen genom sitt förhållningssätt där stöd är avgörande. Ytterligare huvudfynd visar dock på hur vårdorganisationen kan ha en hämmande inverkan. Kontinuitetsmodeller är den mest framgångsrika vårdformen för att främja normal födsel och trots detta är denna vårdform högst begränsad i Sverige. Istället visar studier på hur obstetrikerledda förlossningsenheter med utbredd riskkultur dominerar. Detta är problematisk då studier inklusive denna litteraturöversikt visar hur onödiga interventioner samt kejsarsnitt minskar med kontinuitetsmodeller. / Background: Medical advances throughout history have been revolutionary contributing to a reduction in maternal and child mortality. Midwives are experts in normal pregnancy and birth, having a decisive role in the positive development of public health. Despite this development, the number of normal births are decreasing while there is an increase in unnecessary interventions, including caesarean sections. Aim: To clarify what promotes a normal birth from a midwife and woman's perspective. Method: Literature review with a systematic approach was carried out by database search in PubMed and CINAHL. The articles were quality reviewed using the Caldwell quality framework. The data analysis was performed through an integrated analysis of five quantitative and 11 qualitative articles that answered the aim of the study. Results: The findings clarified factors promoting normal birth and were presented through four main categories: Support identified how continuous presence, empowerment and maternity care's birth preparation promoted normality. Environment reported how care organizations and delivery rooms could either inhibit or promote normal birth. Midwife's importance was reported through how midwife's experience, competence, handling and characteristics could influence the process. Finally woman's individual conditions showed how medical factors, own preparation and coping strategies facilitated or hindered normal birth. Conclusion: To promote normal birth, a genuine belief in normal birth is required by midwives and women. Findings show how midwives independently can promote normal birth through her approach where support was crucial. However, further findings show how care organizations could have an inhibiting impact. Continuity of care models has proven to be the most successful care in promoting normal birth. Despite this, these models are highly limited in Sweden. Instead, studies show how obstetrician-led delivery units with a widespread culture of risk are dominant. This is problematic as studies show how unnecessary interventions and cesarean sections are reduced with continuity of care models.

Bakgrund: Vattenfödsel har praktiserats i tusentals år och innebär att barnet födsfram helt under vattenytan. I barnmorskans kompetensområde ingår att självständigthandlägga okomplicerad förlossning. Handhavandet vid vattenfödsel skiljer sig motannan födsel och det krävs erfarenhet för att bli trygg. Det finns inga nationellariktlinjer utan varje klinik beslutar om egna riktlinjer för vattenfödsel. Vidvattenfödsel minskar medicinska interventioner under förlossningen och det finnsinga ökade risker för barn att födas i vatten. Kvinnor beskriver positiva erfarenheterav att föda i vatten och barnmorskor beskriver att vattenfödsel ger enkvinnocentrerad och lugn atmosfär. Motiv: Det har länge varit ovanligt att erbjuda vattenfödsel i Sverige men det blirvanligare och efterfrågan ökar. Vattenfödsel har nyligen implementerats inomRegion Västernorrland och innebär således ett nytt arbetssätt. Därför är det av viktatt belysa barnmorskors upplevelser för att få fördjupad kunskap om vattenfödseloch kunna utveckla arbetssättet. Syfte: Syftet med studien var att belysa barnmorskors upplevelser och reflektionerav att bistå vid vattenfödsel på sjukhus i norra delen av Sverige. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Semistruktureradeintervjuer med åtta barnmorskor genomfördes. Intervjuerna analyserades medkvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sju subkategorier och tre kategorier. Kategoriernavar: “Utvecklande och utmanande för barnmorskeprofessionen”, “Vattenfödselbidrar till att makten över födandet blir kvinnans” och “Barriärer men ocksåutvecklingsmöjligheter”. Konklusion: Upplevelsen var att vattenfödsel utmanade det handhavandebarnmorskorna var vana vid och att barnmorskans roll att stödja och stärkaförtydligades. Vattenfödsel bidrog till en fysiologisk födsel, gav ökad empowermentför kvinnan och bidrog till en mer kvinnocentrerad vård. Miljön upplevdes ha storinverkan på födseln och barnmorskorna beskrev flertalet barriärer för utövandet avvattenfödsel men att dessa barriärer var möjliga att påverka.

SammanfattningBakgrund: Tidig separation i samband med födseln av ett för tidigt fött och svårt sjukt barn kan leda till att anknytningen mellan föräldrar och barn påverkas. För att ett barn ska få en god känslomässig och psykosocial utveckling behövs en trygg anknytning. Barnsjuksköterskan har i sitt ansvarsområde att arbeta främjande för att anknytningsprocessen ska bli så god som möjligt.Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att stötta föräldrar i anknytningsprocessen efter att de separerats från sitt för tidigt födda eller sjuka nyfödda barn.Metod och tillvägagångssätt: En kvalitativ metod med en induktiv ansats tillämpades. Elva barnsjuksköterskor på fyra olika neonatalavdelningar i Mellansverige intervjuades och innehållet analyserades därefter enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys.Resultat: Det framkom att barnsjuksköterskorna främjade anknytning mellan förälder och barn genom att göra anpassningar i miljön för att möjliggöra närhet och hud mot hudkontakt. Barnsjuksköterskan lade vikt i arbetet på att ge föräldrar emotionellt stöd för att främja anknytningsprocessen. Resultatet presenterades i två huvudkategorier med tillhörande subkategorier: Betydelsen av att skapa förutsättningar för noll-separation (Arbeta för att främja fysisk närhet mellan förälder och barn efter tidig separation, Optimera miljön kring barnet för att öka chanserna att främja anknytning, Att ha tillräckligt med resurser) och Betydelsen av att stärka föräldrarna i deras föräldraroll (Ge föräldrarna emotionellt stöd, Stötta föräldrarna i att de är huvudansvariga för barnets omvårdnad).Slutsats: Det finns fysiska och emotionella hinder som kan påverka anknytningsprocessen mellan föräldrar och barn. Barnsjuksköterskan spelar en viktig roll i att ge föräldrar det stöd de behöver för att främja anknytningsprocessen. / SummaryBackground: Early separation in connection with the birth of a premature and seriously ill child can lead to the attachment between parents and children being affected. In order for a child to have a good emotional and psychosocial development, a secure attachment is needed. The pediatric nurse has in her area of responsibility to work to promote the attachment process to be as good as possible.Purpose: Describe pediatric nurses' experiences of supporting parents in the attachment process after they have been separated from their premature or sick newborn child.Method and approach: A qualitative method with an inductive approach. Eleven pediatric nurses at four different Neonatal wards in middle of Sweden were interviewed and the content was then analyzed according to Graneheim and Lundman's content analysis.Results: It emerged that the pediatric nurses promoted attachment between parent and child by making adjustments in the environment to promote closeness and skin to skin contact. The pediatric nurse placed emphasis in the work on giving parents emotional support to promote the attachment process. The results were presented in two main categories: The importance of creating the conditions for zero separation (Working to promote physical closeness between parent and child after early separation, Optimizing the environment around the child to increase the chances of promoting attachment, Having enough resources) and The importance of empowering parents in their parental role (Give the parents emotional support, Support the parents in being primarily responsible for the child's care). Conclusion: There are physical and emotional barriers that can affect the attachment process between parents and children. The pediatric nurse plays an important role in giving parents the support they need to promote the attachment process.

Bakgrund: Det finns stora fördelar för både barn och föräldrar med vård hud-mot-hud. I akuta situationer har det länge varit norm med separation, trots en strävan efter nollseparation inom förlossnings- och eftervården.  Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenheter och tankar kring akut omhändertagande av nyfödda barn hud-mot-hud med modern inne på förlossningsrum.  Metod: Kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer med nio barnmorskor med erfarenhet av akut omhändertagande av nyfött barn hud-mot-hud med modern. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier: en strävan att inte skilja mor och barn åt, omgivande faktorer samt individuella förutsättningar hos den enskilda barnmorskan. Barnmorskorna som intervjuades upplevde att arbetssättet med neopelare gav fördelar för både barn och föräldrar i form av möjlighet till nollseparation, hud-mot-hud och sen avnavling. För att kunna använda arbetssättet i en högre omfattning och med mer trygghet krävs mer träning. Arbetssättet upplevdes generellt ta mer plats jämfört med barnbord och krävde mer anpassning av barnmorskorna. Det upplevdes vara svårare att optimera barnets position vid ventilering. Vid mycket dåliga barn ansågs barnbordet nödvändigt.  Slutsats: Den generella uppfattningen var att arbetssättet med neopelaren var fördelaktigt och kunde utvecklas för användning i högre grad. Barnmorskorna hade en gemensam strävan efter nollseparation. Studiens resultat överensstämmer med tidigare forskning kring vinster med nollseparation och värdet av löpande utbildning för personal. Vidare forskning i ämnet kan ge ökad kunskap hos vårdpersonal vilket i framtiden kan hjälpa i arbetet med minskad separation. / Background: Both parent and infant enjoy many benefits from skin-to-skin care. The norm has previously been to separate the mother and infant in emergency situations, even though there is a consensus to strive for zero-separation during birth and postpartum care.  Aim: To explore midwives’ experiences about resuscitation of newborn infants skin-to-skin to the mother in the birthing room.   Method: A qualitative design. Semi structured interviews with nine midwives with experience of emergency care of newborn infants skin-to-skin. Data was analyzed with a qualitative content analysis.  Results: The content analysis resulted in three categories: a strive to not separate mother and infant, surrounding factors and individual prerequisites of the midwife. The midwives experienced benefits in the form of ability to practice zero separation, skin-to-skin and late cord clamping. More practice is needed to expand the use of the work procedure and sense of security. It was perceived as more space consuming and demanded adaptation. It was more difficult to optimize the infant’s position during ventilation. A separation was perceived as necessary when taking care of very sick infants.  Conclusion: The general comprehension was that the work procedure was beneficial and there was room for improvement. The midwives had a mutual strive for zero separation. The results of the study are consistent with earlier studies about the benefits of zero separation and continuous education for health workers. More studies on the topic can increase awareness among health workers, which in turn can help to reduce separation.