<p>Denna uppsats belyser visualiseringen av nazismens epok i Tyskland och Förintelsen genom de tyska filmatiseringarna som skildras utifrån förövarens perspektiv. De två filmer som analyseras i uppsatsen är Dennis Gansels Führerns elit (2004) och Jo Baiers Attentatet mot Hitler (2004). Det som är intressant med de här filmerna är hur intällningen till nazismens ideologi har ändrats och hur nazismen tacklas med våra nutida värderingar. Metoden sker genom en närläsning av hur filmerna rent visuellt uttrycker den nazistiska ideologin, främst motståndsmässigt. För att få en större inblick i nazismens människo- och samhällssyn är Harald Ofstads definitioner kring de nazistiska värderingarna de tyngsta bland de teoretiska utgångspunkterna. Ofstads definitioner kopplas ihop med hur film och historia samspelar med varandra med utgångspunkt från Robert A. Rosenstone och Gillian Rose. Dels bsetår även teoridelen av tidigare forskning kring förövaren på film (som har gjorts kring Steven Spielbergs filmatisering av Schindler's list), värderelativismen och vilka värden som dominerar i vårt nutida samhälle. Resultatet av analyserna ställer förövarna i en position mellan dåtid och nutid. Som åskådare känner man så pass mycket sympati för dem att man ibland glömmer bort innebörden av attributen de bär. Personerna i filmerna framställs som individer och upplever en konfilkt, både från nazismens sida och från motståndarnas sida. Båda personerna vill göra karriär men tänker samtidigt på sina medmänniskor.</p>

Denna uppsats belyser visualiseringen av nazismens epok i Tyskland och Förintelsen genom de tyska filmatiseringarna som skildras utifrån förövarens perspektiv. De två filmer som analyseras i uppsatsen är Dennis Gansels Führerns elit (2004) och Jo Baiers Attentatet mot Hitler (2004). Det som är intressant med de här filmerna är hur intällningen till nazismens ideologi har ändrats och hur nazismen tacklas med våra nutida värderingar. Metoden sker genom en närläsning av hur filmerna rent visuellt uttrycker den nazistiska ideologin, främst motståndsmässigt. För att få en större inblick i nazismens människo- och samhällssyn är Harald Ofstads definitioner kring de nazistiska värderingarna de tyngsta bland de teoretiska utgångspunkterna. Ofstads definitioner kopplas ihop med hur film och historia samspelar med varandra med utgångspunkt från Robert A. Rosenstone och Gillian Rose. Dels bsetår även teoridelen av tidigare forskning kring förövaren på film (som har gjorts kring Steven Spielbergs filmatisering av Schindler's list), värderelativismen och vilka värden som dominerar i vårt nutida samhälle. Resultatet av analyserna ställer förövarna i en position mellan dåtid och nutid. Som åskådare känner man så pass mycket sympati för dem att man ibland glömmer bort innebörden av attributen de bär. Personerna i filmerna framställs som individer och upplever en konfilkt, både från nazismens sida och från motståndarnas sida. Båda personerna vill göra karriär men tänker samtidigt på sina medmänniskor.

The way the news media portray their subject can easily alter a person´s perception. They can for example affect whether criminals will be hated or be seen as a victim by society. The purpose of the study was to examine how women who were convicted of murder in Sweden during the 2000 century, are portrayed in Swedish newspapers. The sample consisted of 11 identified women and each of them had 15 written articles about them that were randomly selected. The themes of the articles were examined with a qualitative content analysis, that in turn were based on the chivalry thesis and the ideal victim/perpetrator. The result of the analysis showed that the majority of the articles had a harsher portrayal, and the women were more likely to be seen as 'bad' or 'mad'. While a smaller portion of the articles had a more gentle portrayal, and the women were in turn more likely to be seen as a good person or as being less responsible for their crimes. Althrough we did not find any support that the women were sexualised by the newspapers, as some of the previous studies have snown.

Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.

No description available.