Syftet med vår studie var att undersöka hur pedagoger från F-3 kartlägger och arbetar förebyggande med läs- och skrivsvårigheter i skolan.  Enkätfrågor skickades till rektorer i 12 kommuner i Kalmar län och det kom in 34 enkätsvar. Frågeställningarna tog upp vilka tidiga insatser och vilket material som används i undervisningen. Det efterfrågades också om pedagogers kännedom och kunskap om aktuell forskning och begreppet proaktiv undervisning. Resultatet visade på att pedagoger hade en god kunskap om kartläggningsmaterial och använde sig av många bra metoder/ arbetssätt för att träna läs- och skrivförmågan. Kartläggning används till största delen för att göra urval för vilka som behöver extra stöd. Tydliga målbeskrivningar och regelbundna kunskapskontroller för mindre arbetsområden används i mindre omfattning.  Särskild undervisningen skedde oftast i individuell form riktat mot en elev i taget. Endast ett fåtal av pedagogerna arbetade med riktad undervisning i mindre grupp. Kompensatoriska hjälpmedel användes för att underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien visade också att övervägande del av pedagogerna inte var bekanta med aktuell forskning vad gäller läs- och skrivutveckling.

Elever inom utbildning i svenska för invandrare (sfi) som inte har utvecklat läs- och skrivförmåga på sitt modersmål ska få läs- och skrivinlärning inom ramen för sfi-utbildningen Det finns ett forskningsbehov att didaktiskt följa dessa elevers väg mot att bli litterata, i synnerhet för elever med läs- och skrivsvårigheter.Lästeorier bygger på att läsning handlar både om avkodning och förståelse (Kamhi & Catts, 2014) men i andraspråksforskningen har man inte forskat lika mycket på avkodning som man forskat på läsförståelse (Hyltenstam, 2010). Studiens teoretiska ram tar sin grund i att avkodningen och den fonologiska förmågan är en viktig. Forskning som förespråkar hur man kan åtgärda den här sortens lässvårigheter är bland annat Respons to Intervention (RTI). Grunden i RTI är att elever med läs- och skrivsvårigheter i första hand ska få ett bra stöd i den ordinarie undervisningen men RTI beskriver också en modell för hur man systematiskt följer elevernas läsutveckling (Wengelin & Nilholm, 2013). Syftet med studien var att identifiera och undervisa vuxna sfi-elever med kort eller ingen skolbakgrund som har lässvårigheter i synnerhet med fokus på avkodning och läshastighet. Syftet var också att undersöka om ett RTI-baserat arbets- och undervisningssätt skulle fungera för målgruppen. Studien har genomförts som en intervention och omfattar 13 elever som studerar med begränsad skolbakgrund inom kurs B på en sfi-skola. Interventionen har skett systematiskt utifrån ett RTI-baserat upplägg under nio veckor med klassrums-, grupp- och individundervisning samt en kontinuerlig uppföljning av insatserna genom screening och utvärdering. Resultat utifrån kvantitativa data visar att avkodningen har förbättrats i klassen. På individnivå har två av tre elever förbättrat sin avkodningsförmåga mycket och en av dem har dessutom förbättrat sin läshastighet. En av eleverna har inte förbättrat varken avkodningsförmåga eller läshastighet. Hos denna elev finns avkodningssvårigheter av dyslektisk karaktär och där finns det anledning att göra en fördjupad kartläggning av specialpedagog och modersmålslärare. Utfallet av undervisningen var att lektionerna mottogs väl av eleverna, såväl på klass- som individnivå och de moment som värderas högst i att stödja läsutvecklingen var färdighetsträning via datoriserade övningar, läsa stavelse- och läslistor samt skriva med hjälp av talsyntes.Analysen av resultatet visar att ett RTI-baserat upplägg har fungerat för målgruppen. Screeningen var ett verktyg för att identifiera eleverna som hade behov av intensifierade insatser. Insatserna gav effekter på såväl klassrumsnivå som individnivå. Studien är dock begränsad i tid och antal elever samt saknar kontrollgrupp och det går inte att göra en större analys av resultaten. Elevutvärderingar och pedagogernas kommentarer visar på behov att fortsätta arbeta med avkodning och färdighetsträning inom sfi i kurs B och att använda digitala och multimodala verktyg i undervisningen. Samverkan mellan specialpedagog och lärare har varit berikande. Samverkan med modersmålslärare hade behövts i studien, likaså samverkan med logoped för de elever som hade behövt fördjupad läs- och skrivkartläggning.Fortsatta forskningsbehov finns inom området. Dels hade det varit intressant att undersöka om en mer omfattande RTI-studie med förebyggande arbete på klassrumsnivå skulle gett fler elever läs- och skrivverktyg så att färre elever utvecklade lässvårigheter. Läs- och skrivinlärningen inom sfi behöver tydligare beskrivas. Ytterligare forskningsområden är modersmålets roll, alternativa verktyg och elever med funktionsvariationer (Sandwall och Lindberg (2012). Studiens specialpedagogiska relevans är att den lyfter behovet av samverkan mellan specialpedagog och övriga pedagoger samt behovet av förebyggande tidiga insatser och utvärdering av dessa. Dessutom ger studien exempel på praktiskt material och metoder för ett specialpedagogiskt utvecklingsarbete inom vuxenutbildningens sfi-verksamhet.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur lärare inom F-3 kan förebygga ungdomsbrottslighet med sin samhällskunskapsundervisning. Problemområdet är att läroplanen framhåller att eleverna ska fostras till samhällsmedborgare, samtidigt beskriver media ett samhälle där barn begår brottsliga handlingar. Ansatsen är kvalitativ och perspektivet är behavioristiskt och tar avstamp i förstärkningsprincipen, detta har skett i kombination med ramfaktorteorin. Resultatet visar att lärare inom F-3 har ett stort personligt engagemang för att deras elever inte ska utveckla ett brottsligt beteende och majoriteten ser det som sitt uppdrag att arbeta förebyggande i grundskolans tidiga år. Slutsatsen är att lärare planerar för och arbetar aktivt med undervisningsmoment som kan motverka ungdomsbrottslighet och att klassrumsdiskussioner är den aktivitet som ges störst utrymme. Lärare ser brottsförebyggande undervisning som sitt uppdrag och har förmågan att identifiera elever i riskzon. För att lärares brottsförebyggande arbete ska vara produktivt behövs ett samarbete på kommunal nivå.