Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom som innebär gradvis förlust av hjärnceller och obotliga försämringar av kognitiva funktioner samt minnesförmåga. Sjukdomen förändrar personens personlighet, beteende och humör vilket drabbar hela familjen. Rollerna i familjen förändras och det är vanligt att anhöriga vårdar familjemedlemmen med Alzheimers sjukdom i hemmet. Sjuksköterskan har ansvar i mötet med personen med Alzheimers sjukdom och anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att leva nära personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar användes och granskades. Artiklarna analyserades utifrån fem steg. Resultat: I resultatet identifierades två kategorier; Familjens vardag förändras (Den sjukes annorlunda beteende, Anhörigas känslor, Behov av egentid) och Förlust av en partner (Förändrad och förlorad kärlek, Att skiljas åt, Rädsla inför framtiden).  Slutsats: När familjemedlemmen drabbats av Alzheimers sjukdom ställdes anhöriga inför utmaningar och nyuppkomna situationer som krävde anpassning. Anhöriga upplevde negativt bemötande av sjukvården när personen som börjat uppvisa symtom sökte vård. Anhörigas liv förändrades psykiskt, fysiskt och socialt. Familjedynamiken påverkades när roller inom familjen fick omfördelas. Sjuksköterskan bör använda familjefokuserad omvårdnad i mötet med dessa personer.

Bakgrund: Demenssjukdomar är samlingsnamnet utifrån olika symptom som orsakar skador i hjärnan. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen (70 %). Flera närstående med Alzheimers sjukdom bor i ordinärt boende och vårdas av anhöriga, vilket kan innebära både psykisk och fysisk belastning.   Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med närstående med Alzheimers sjukdom i dagligt liv.   Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs femstegsanalys.   Resultat: I resultatet framkom tre kategorier och nio subkategorier: Livssituationen förändras: Förändrade nära relationer, Oviss framtid och Förändrade känslor. Socialt liv förändras: Egentidsbrist och Social isolering. Förändrade behov: Sömn, Stöd samt Information och kunskap.   Slutsats: Anhöriga till närstående med Alzheimers sjukdom som lever tillsammans tar ansvar för vård och omsorg i ordinärt boende. Anhörigas behov av stöd och kunskap om sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har betydande roll i att stödja anhöriga i vårdarrollen.

Bakgrund: I Sverige lider ca 18,7 procent av svår smärta eller värk och ca 1,3 miljoner människor antingen vårdar, hjälper eller stödjer en anhörig. Smärta ska ha hållit i sig i över tre månade för att klassas som kronisk/långvarig smärta. Familjefokuserad omvårdnad är en teori som används för att inkludera anhöriga i vården. Eftersom anhöriga har en betydelsefull roll i omsorgen för en familjemedlems vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksamma denna grupp för att ge de stöd och hjälp i ett tidigt skede. Det är därför av stor vikt att veta hur anhöriga upplever i samband med att vårda en familjemedlem. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en familjemedlem med långvarig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt baserat på kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet innehåller fyra huvudkategorier: Upplevelsen av att inte räcka till, Upplevelsen av kontroll, Upplevelsen av familjeroller och relationer samt Anhörigvårdares upplevelser av vårdpersonalen samt två underkategorier. Resultatet visar att anhöriga upplever tecken på psykisk ohälsa, de upplever brist på kontroll och hittar strategier för att öka kontrollen, familjeroller och relationer påverkas både negativt och positivt och de upplever att stöd och tillgänglighet från vårdpersonalen är viktigt. Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras styrkor och svagheter med den aktuella studien utifrån trovärdighetsbegreppen: tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatdiskussionen diskuterar fyra fynd: Symtom på psykisk ohälsa upplevdes av anhöriga som vårdade, Upplevelsen av kontroll har en central del i vårdandet, Förändringar i relationer och Sjukvårdspersonalens stöd och tillgänglighet var viktigt och betydelsefullt för de anhöriga. Det familjefokuserade omvårdnadsperspektivet diskuteras i förhållande till vissa fynd.

Bakgrund: År 2019 uppskattades antalet potentiella donatorer vara 191 stycken. Samtidigt dör varje år 30–50 personer i väntan på organtransplantation. Nuvarande forskning tyder på att intensivvårdssjuksköterskors bemötande av närstående till potentiella donatorer kan påverka deras beslut om donation. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter i bemötande med närstående till potentiella donatorer. Metod: Kvalitativ manifest innehållsanalys med induktivt förhållningssätt. Datainsamling har skett genom tio semistrukturerade intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor från två avdelningar i Mellansverige. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter i bemötande av närstående till potentiella donatorer visar att det är viktigt att vara närvarande, att vara tydlig samt att ha bra samarbete med kollegor. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors bemötande med närstående till potentiella donatorer har stor betydelse i främjandet av donationsprocessen. Utbildning och andra forum för reflektion kring att bemöta närstående till potentiella donatorer kan bidra till förbättring i bemötandet av närstående till potentiella donatorer.

Bakgrund Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom. Att leva med diabetes typ 1 påverkar livet ur många aspekter, inte bara för den som har sjukdomen utan även för de anhöriga. Teoretisk utgångspunkt i detta arbete är familjefokuserad omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva upplevelser och erfarenheter av att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Metod För att svara på syftet användes en litteraturöversikt som metod som besvarades med 15 vetenskapliga artiklar. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar kvalitets rankades enlig Sophiahemmets högskolas riktlinjer och analyserades med inspiration av en integrerad analysmetod. Resultat Resultatet delades in i fem undergrupper utifrån det resultat som framgick. Dessa var “psykisk påfrestning och ansvarskänslor”, “oro, ängslan och stress”, “begränsningar i livet”, “påverkan på relationer” och “behov av stöd”. Flertalet anhöriga upplevde en stor belastning av att leva med en person som har diabetes typ 1. Erfarenheter och upplevelser varierade till stor del beroende på om det var en förälder till ett barn med diabetes typ 1 eller en partner. Slutsats Det finns ett stort behov av fortsatta studier i ämnet. Familjefokuserad omvårdnad tros vara en väg till att förbättra upplevelsen för anhöriga och därigenom även för personen med sjukdomen.

Background: Anorexia nervosa is one of the most serious and life-threatening psychiatric conditions. There are several different treatments and the condition often seem to affect the whole family. Family intervention is a common intervention in anorexia nervosa. The intervention in family treatment is often provided by nurses as part of nursing in psychiatric care. Aim: The aim was to evaluate various family interventions for weight recovery in anorexia nervosa in adolescents in psychiatric care. Method: A systematic database search and review of eight research studies have been made step by step based on the method described by BettanySaltikov and McSherry (2016). Results: All eight studies were performed in outpatient care. In the largest study, 169 participants participated and 45 in the smallest study. The average age was 15,6 years. There was no significant difference between the different family treatment methods at short-term follow-up (one to three months) but at the six-month follow-up there was a significant difference in two of the studies where PFT and ECHO proved to be most effective. In another study, there was a significant difference at twelve-month follow-up where E@T proved to be most effective. Discussion: Family interventions have a positive effect on weight recovery in anorexia, However, the intervention adds relatively little extra weight compared to conventional care. More health science research is needed that evaluates family-focused nursing interventions.

Bakgrund Att som barn vara närstående till någon med psykisk sjukdom innebär en vardag som är oförutsägbar. Barnet tar på sig ett större ansvar än normalt och har behov av att få stöd för att kunna bearbeta och förstå det som händer. Genom att arbeta familjefokuserat kan hela familjen involveras och stödjas vilket ska ingå i sjuksköterskans arbete. Tidigare studier visar dock på att många barn känner sig bortglömda och att vårdpersonalen inte tar ansvar i att stödja barnen. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som försvårar för sjuksköterskan att ge stöd till barn som närstående till patienter inom vuxenpsykiatrisk vård genom familjefokuserad omvårdnad. Metod Metoden som användes i denna studie var allmän litteraturöversikt. Sökningar efter vetenskapliga artiklar utfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Urvalskriterier för att artiklarna skulle inkluderas i resultatet var att de skulle ha ett abstrakt, vara expertgranskade och vara skrivna på svenska eller engelska. Genom manifest innehållsanalys identifierades teman. Resultat Faktorer som försvårade för sjuksköterskan att stödja närstående barn inom vuxenpsykiatrin genom familjefokuserad omvårdnad delades in i tre teman. Organisatoriska faktorer, sjuksköterskans och övrig vårdpersonals kompetens och inställning samt påverkande faktorer från patienten, familjen och barnet. Bristande kunskap och utbildning var en faktor som hade stor påverkan på att stödet från vårdpersonalen uteblev. Slutsats De faktorer som identifierades minskar och kan utesluta sjuksköterskans stöd till närstående barn i vuxenpsykiatrin. För att kunna genomföra förändringar krävs organisatoriska åtgärder, ändrad inställning hos personal och utbildning i familjefokuserad omvårdnad.

Psykisk sjukdom kan påverka känslomässiga och sociala färdigheter vilket i sin tur kan påverka föräldraskapet. Det finns en ökad börda för de barn som lever med en psykiskt sjuk förälder.De anhöriga barnen har rätt till information och stöd, vilket sjuksköterskan kan erbjuda utifrån styrdokument och lagar som visar att barnen har rätt till skydd och omvårdnad. Utifrån barns berättelse kan sjuksköterskan skapa en förståelse för deras behov och erfarenheter. Syfte: Syftet är att undersöka barns erfarenheter av att ha en förälder med psykisk sjukdom. Metod: En litteraturöversikt av nio artiklar med kvalitativ ansats som granskades med en tematisk analys. Resultat: Resultatet är uppdelat i tre huvudteman och sex subteman. Det första huvudtemat som var mest framträdande var att Barnen intog en vuxenroll, med subteman Vårdande roll och Anpassning till förälderns mående. Detandra huvudtemat var Barnens känsla av skam, med subteman Upplevd stigma från samhället och Att känna sig annorlunda. Det tredje och sista huvudtemat var Barnens behov av stöd, med subteman Bristande information och Viljan att dela sina erfarenheter. Resultatet visade att barn som har erfarenheter av att ha en förälder med psykisk sjukdom påverkas på olika sätt, men mestadels negativt. Slutsats: Vården kan bidra med nödvändig information till barn kring innebörden av psykisksjukdom. Med familjefokuserad omvårdnad och ett förhållningssätt utifrån Travelbees omvårdnadsfilosofi kan sjuksköterskan nå de barn som har en förälder med psykisk sjukdom genom att minska barnens lidande och öka deras välbefinnande.

Plötsligt hjärtstopp är en av de vanligaste förekommande dödsorsakerna hos människor världen över och flertalet sker prehospitalt. Det ökar sannolikheten för anhöriga att vara närvarande när en familjemedlem drabbas av hjärtstopp. Då anhöriga ofta har en känslomässig koppling till familjemedlemmen som utvecklat hjärtstopp kan det leda till en traumatisk upplevelse för anhöriga. Genom att sammanfatta nuvarande kunskapsläge och beskriva anhörigas upplevelse av att närvara vid plötsligt hjärtstopp hos en familjemedlem möjliggörs att adekvat stöd och vård erbjudas av sjuksköterskan. Syftet med detta arbete var att beskriva anhörigas upplevelse av att närvara vid plötsligt hjärtstopp hos en familjemedlem.   En litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt valdes som metod för att svara på syftet. Den systematiska sökningen utfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. Från dessa sökningar inkluderades 15 artiklar publicerade mellan år 2010 och 2020 i litteraturöversikten. Kvalitetsgranskning utfördes och artiklarna analyserades genom en integrerad analys. Resultatet som framkom efter genomförd integrerad analys utmynnade i tre kategorier och sju subkategorier. De tre kategorierna var: ”De första känslorna och reaktionerna”, ”Vikten av delaktighet, stöd och information” samt ”Livet efter hjärtstopp”. Resultatet påvisar att anhöriga upplever starka känslor och reaktioner när de närvarar vid plötsligt hjärtstopp hos en familjemedlem. Anhöriga har även ett behov av att få vara delaktiga under det plötsliga hjärtstoppet samt behov av att få tillräcklig information och god kommunikation med vårdpersonalen.   Att närvara vid plötsligt hjärtstopp hos en familjemedlem påverkar anhöriga och väcker starka känslor och reaktioner. Vårdpersonalens agerande har en avgörande betydelse för hur anhöriga hanterar situationen och deras upplevelse av hälsa. Det är sjuksköterskans ansvar att arbeta på ett sätt som främjar hälsa och förebygger sjukdom. För att göra detta krävs kännedom kring hur man främjar det i mötet med anhöriga vid plötsligt hjärtstopp. Därav måste det ges möjlighet för anhörig att närvara och hållas informerad för att på så vis ge bästa möjliga förutsättningar för den anhöriga att hantera situationen.

Prevalensen för övervikt och fetma hos världens befolkning har tredubblats mellan 1975 och 2016. Hos den vuxna befolkningen uppskattas 1,9 miljarder ha övervikt varav 650 miljoner har fetma. Motsvarande siffror för barn under fem år som har övervikt eller fetma är 39 miljoner. Övervikt och fetma var tidigare ett ohälsoproblem i höginkomstländer, men det ökar även nu i låg- och medelinkomstländer och särskilt på landsbygden (World Health Organization, 2021). I Sverige hade år 2018 ca 11 procent av barn i 4-års ålder övervikt eller fetma. Övervikt och fetma ökar snabbare hos unga, än hos de äldre, vilket innebär en tidigare debut med kronisk sjukdom och som leder till ökade samhällskostnader (Folkhälsomyndigheten, 2023a). Övervikt är nära kopplat till livsstilsvanor, så som kosthållning och fysisk aktivitet. Fetma, även kallat obesitas, är en kronisk sjukdom som ökar risken för andra kroniska sjukdomar som; diabetes, hjärt-kärlsjukdom, cancer och psykisk ohälsa.  Även livskvaliteten kan påverkas och social stigmatisering förekommer (Folkhälsomyndigheten, 2023b). Hos barn ökar övervikt och fetma risken för bland annat insulinresistens, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdom. Risk för depression och dålig självkänsla är större än hos normalviktiga barn, men även smärta och trötthet ifrån rörelseapparaten samt andningsbesvär förekommer (Hanseus et al., 2020). Enligt årsrapporten för uppföljning av barn med fetma, framkom det att endast en minoritet av barnen fått regelbunden behandling eller uppföljning i hälso- och sjukvårdens regi (Socialstyrelsen, 2022a). Det finns idag begränsad tillgång till manualbaserade föräldrastödsprogram. Det är därför av stor vikt att ge familjen stöd och insatser i ett tidigt skede när barn har övervikt och fetma (Rikshandboken-bhv). Distriktssköterskor har ett ansvar att arbeta för att främja hälsa och goda levnadsvanor hos alla barn (Svensk sjuksköterskeförening, 2019) men de upplever att övervikt och fetma hos barn är ett svårt och känsligt ämne att lyfta med föräldrar. Övervikt och fetma är ofta något föräldrar skäms över och är ovilliga att prata om. Ibland kan föräldrarna bli arga och kränkta när ämnet kommer på tal och då gå i försvar.  Relationen till föräldrarna anses därför många gånger viktigare, än samtala om barnets övervikt eller fetma. Risk finns för att ämnet undviks tills nästa besök, som kan dröja ett helt år (Isma et al., 2012).  Forskning visar att bedömning och hantering av barns övervikt kan vara komplext eftersom distriktssköterskor måste ta hänsyn till alla familjemedlemmar (Water, 2011). Distriktssköterskor har en viktig roll genom att anpassa hälsosamtalen för att möjliggöra en lyckad livsstilsförändring, så att familjerna upplever att det är förståeligt, användbart och genomförbart (Rikshandboken-bhv, 2023).